Nu är jag så nära att skriva det där sms et jag inte ska skriva. “Jag saknar dig. Jag hör vad som helst för att börja om”… Det har kliat i flera dagar men nu är det väldigt nära. Stoppa mig någon! Höstmörkret kommer o jag vill bara kura hemma med hans trygga armar omkring mig. Dem är dock kring någon annan tror jag.
Vet ej din historia, men det låter på dig som att du inte vill skicka det egentligen eftersom du klarat några dagar, kanske för att det finns ngn annan med i bilden? Gör det då inte,Skicka det inte! Du klarar det! Stå emot är det bästa du kan göra. Jag vet hur hemskt det känns, man klarar en tid, men sen kliar det…å den känslan är så stark att det NÄSTAN inte går att låta bli! MEN du kan låta bli och den där klikänslan försvinner när du stått emot det hemskaste kliet! Å då infinner sig istället känslan hur otroligt stark du är! Håll ut! Du är starkare än du tror och du klarar det! Kämpa!
1 gillning
Tack för stödet. Det värsta är att det gått 6 månader. Pinsamt att denna känsla ff kommer med jämna mellanrum. Som sagt värre nu i höstmörkret. Jag vill inte förnedra mig mer. Han har förklarat att känslorna är slut o han dejtar andra.
Sex månader är kort tid, så,det är inget konstigt alls. Flera år sen jag separerade och känslor dyker upp fortfarande vad man vill och inte vill.
Så inget dumt eller pinsamt alls i dina känslor. Men som sagt jag ser att du vill egentligen inte skicka det. Skickar du det kanske en känsla av att du hamnar på ruta ett igen. Du har kommit en bit på vägen så kämpa på och håll i känslan att det är jobbigt nu, men det blir bättre…
Du! Det kommer gå över, det blir bättre! Lovar dig! Kram!
Skicka det - men här!
1 gillning
Eller skicka det till en vän. En som du kan lita på till 100%
Jag skriver i min dagbok. Jag är bara så naiv att jag tror att just detta sms ska göra skillnaden. (Tänker jag varje gång)
Vi har alla varit där. Och en del av oss ( jag också) har skickat Smsen. Det hjälper inte. Vare sig dig eller att få till en ändring på situationen. Snarare blir det så att du då väntar på ett svar. Ett som mest troligt inte kommer vara det du vill ha.
2 gillningar
Tack tack
1 gillning
Har också tänkt precis så. Men mitt syfte har mest varit att få det att skita sig mellan honom och den nya. Har det gått bra för mig? Nope. Jag har bara i princip gjort mig skyldig till ofredande och känt mig ännu mindre värd än innan. Det går inte att övertyga någon som inte vill bli övertygad. Tro mig. Jag har försökt. Men än viktigare. När du går och hoppas som du gör nu, dvs. kanske kanske kan det här göra att han ändrar sig, lägger du fortfarande din fokus på honom. Din lycka är alltså avhängig av att han ändrar sig. Det i sin tur är inget du kan påverka. Du förstår ju då att hopplösheten blir ännu hopplösare. Du måste för din egen skull sluta hoppas. Det skadar dig bara och leder ingen vart. Men jag vet precis hur du tänker och känner som sagt, been there, done that. 
2 gillningar
Men JO visst är det så! Det är ju så tydligt o klart o jag vet det så väl. MEN… Och det gör så ont att bli utbytt. Var jag så dålig verkligen? Var jag inte värd ett sista försök?
Skulle du vilja det? Att någon som valt bort dig en gång skulle återvända? Skulle du kunna lita på honom? Är han värd det? Kan det inte vara så att det är honom det är fel på? Älskade han dig eller var det den bekräftelse din kärlek till honom gav? En man som blir älskad av en kvinna (och för all del.vice versa och samkönade) kan få en egobost så det är inte människan man älskar. Det kan också vara så att det är jakten, erövringen, som är spännande. När den lyckas försvinner spänningen och så söker man något annat. Det är inte dig det är fel på, antingen är det honom eller er relation som det var vajsing på.
10 gillningar
sanna ord, människor är så själviska och trasiga