Hjälp. Hur skall jag göra för att lämna honom?

Jag är ny här.
Behöver verkligen hjälp och råd av någon.
Har varit gift med min man i 7 år nu.
Vill skiljas från honom men samtidigt tycker jag synd om honom.
Han är deprimerad, självmordsbenägen, sjuk ( ofta ont i bröstet, yr, börjar tappa synen, diskbråck mm.).
Jag är sjukskriven så jobbar inte o han har sjukpenning.
Skälen till att jag vill skiljas är att han låter mig aldrig gå ut själv. Skall tom. vara med när jag är hos läkaren.Han kollar allt jag gör. Jag får inte prata i telefon utan att ha högtalaren på inte ens med min syster eller mamma . Han måste höra allt vi pratar om. Han låter mig knappt gå runt i lägenheten själv. Han har hand om alla pengarna.
När jag sagt till honom att jag vill skiljas (det har jag gjort två gånger nu) så hotar han med att ta livet av sig. Han lovar att han skall ändra sig. Och jag tror honom. Jag vill inte heller vara orsaken till att tar livet av sig. Han ändrar sig lite ett tag men sen blir det samma sak igen.
Senast nu för två veckor sen. Sen dess har han varit jätte snäll o vi har inte bråkat. Jag har tom. fått gå ner i tvättstugan själv.
Men jag tror inte att han kommet ändra sig.
Känner att jag inte klarar av att ha det så här.
Nu har vi tom. sagt upp lägenheten o skall flytta till samma by och hus som hans söner bor. För att de behöver hjälp. De är ensamstående 25 och 31 år. Har inget körkort så de behöver hjälp när de skall handla mm. Men min mamma som är 81 år hon skall klara sig själv. Hon bor i den stan vi nu bor i.
Det skall alltid vara på hans villkor eller som han vill det. Tar jag upp något som jag tycker är fel så lyckas han alltid vända på det så att jag känner mig skyldig.
Har lovat honom att jag inte kommer lämna honom genom att bara sticka utan att prata med honom först. Men det går ju inte att prata med han för då spelar han bara på mina känslor o att jag bryr mig för mycket. Så det kommer bara sluta med att jag stannar.
Enda chansen jag ser att lämna honom är när jag är i tvättstugan. Känns bara ojust.
Vad tycker ni. Snälla hjälp mig.

Vad jag tycker är att ni går till familjerådgivningen tillsammans och där säger du att du vill skiljas. Om han sedan verkställer sitt hot är det inte ditt fel. Du kan inte hållas ansvarig för hans reaktioner och handlingar. Att stanna hos någon p g a hot är aldrig ok. Så lämna.

Han kommer aldrig att gå med på det. Han anser inte att vi har problem. Har föreslagit det till honom tidigare.
Vill inte heller gå till psykolog för sina tankar o depression. Det hjälper inte säger han.
Han har även provat antidepressiva men slutat efter två tre veckor och sagt att de inte hjälper.

Så mycket engagemang och energi som han är kapabel att lägga på att kontrollera dig så ter han sig definitivt inte som självmordsbenägen. Iaf för en utomstående utan kännedom om hela bilden så låter det som ytterligare ett (och tyvärr extremt effektivt, vilket du säkert märkt för länge sedan på hela ditt sätt att fungera i förhållande till honom och hans metoder) kontrollverktyg från hans sida.

Vad du än gör så lämna ALDRIG ditt sammanhang för att flytta med honom ut i någon by vilket med all sannolikhet kommer att betyda ytterligare isolering och alienation för dig. Något som med all sannolikhet är precis vad han eftersträvar.

Jag tycker att du struntar i alla former av gemensam parterapi för stunden och satsar på dig själv. Ta direkt på måndag kontakt med en samtalskontakt/samtalsstöd och mörka ingenting av vad som sker. Du måste börja stå upp för dig själv och ju fortare du visar handlingskraft och slutar smyga runt desto fortare kommer du med alla sannolikhet att märka förändring hos honom. Den stund han inser att hans hittillsvarande kontroll/manipulationsmetoder inte fungerar, i samma stund kommer han att kalibrera sig och prova något annat. Då är det viktigt att du är beredd och vill du ha en utomstående närvarande så framför du som ett första KRAV att ni direkt beställer tid på FR och när ni kommer dit ska du ha samlat ihop dig så att du utan minsta tvekan eller utan att lämna något förhandlingsutrymme alls till honom säga att du NU begär skilsmässa och att du på inga villkor tänker flytta ut till någon by what so ever.

Samtidigt måste du se till att du har en annan bostad ordnad för dig själv så att du har en reträttplats och det är så extremt viktigt att det måste du sätta igång med direkt på måndag. Börja först med att kolla om du kan återkalla uppsägningen av er nuvarande lägenhet. Om inte så måste du säkerställa en annan lägenhet och är det tre månaders uppsägningstid och ni redan har sagt upp nuvarande lägenhet, då brinner det i knutarna.

Sätt igång nu, för det här kommer inte att lösa sig på något positivt sätt för dig genom att du låter tiden gå och väntar på gud vet vad, ingenting löser sig förrän du börjar lösa det åt dig själv. Det är DU och ingen annan som måste börja agera och inte nöja dig med att bara sitta och fundera medan klockan tickar och flytten kommer allt närmare :muscle:

2 gillningar

Tack för dina råd. Har tyvärr ingen möjlighet att ta kontakt med någon överhuvudtaget. Han kollar allt jag gör. Just nu tror han att jag är ute på Facebook.
Det är mammas mail jag angivit hör som jag hela tiden måste logga ut från då han kollar allt jag gör.

Vad händer egentligen om du bara gör det du måste? Han kontrollerar allt du gör skriver du, men sen då?

Misshandlar han dig, hotar dig… eller drar han självmordskortet? För vad händer egentligen om du tar tag i dig själv och bara gör något som du vill/behöver och han sedan kontrollerar det… vad gör han sen då?

Kan du inte söka eget boende nu när ni ändå ska flytta?
Säg att du vill bo nära din mor.

Gör i ordning en väska med det nödvändigaste. Ställ den på ett bra ställe. Ta med den nästa gång du går till tvättstugan. Lämna huset. Ta kontakt med närmsta kvinnojour och ta dig dit.

6 gillningar

Han släpper inte ens ut nu ensam. Utan säger att vi skall göra allt tillsammans. Det blir himla liv om jag håller något hemligt för honom när han får reda på det. Han kan bråka i timmar. Inte förrän jag kramar om honom o säger förlåt kan vi bli vänner igen. Och det är oavsett om det är mitt eller hans fel.

Det går inte att resonera med honom.

Han är sjuk men det är inte ditt fel. Det är inte DITT ansvar att stå till tjänst och lyda hans minsta vink.

Har ni grannar där ni bor nu? Någon gata i närheten? Bara gå. Ta din mobil och bara gå, om du kommer ut på öppen gata/i grannskapet där andra kan se er så kommer han inte kunna komma åt dig.

Kan du skriva vilken stad ni bor i? Jag skulle lätt kunna åka hem till dig och hämta dig NU som du bodde i närheten av Sundsvall.

2 gillningar

Om jag förstår dig rätt här så är han aldrig fysiskt våldsam eller fysiskt “hotfull” mot dig, utan han gruffar och bråkar på till dess du kryper till korset?! Eller?!

Nu är det dags att sluta “bli vän” med honom genom att ta på dig hans fel och brister. Både du och han är ju vuxna och får bära er egen skuld. Så tar du på dig dina egna “fel” så räcker det gott och väl.

Börja behandla honom som en vuxen man och dig själv som en vuxen kvinna. Har han alltid varit så här, eller är det något som har uppstått i närtid?

Oavsett vilket så har du antagligen adapterat dig till hans dominansfasoner av olika anledningar. För husfridens skull eller vad det nu kan vara. Men jag tror du måste börja töja på kopplet som han, men även du själv, har satt på dig.

Under förutsättning att det inte finns någon risk för din egen säkerhet att börja hävda dig själv och ditt egenvärde så tror jag att det är dags att börja nu, helst igår. Känner du däremot att din personliga säkerhet är hotad så ska du ta dig ut omgående oavsett om det innebär att smyga ut via tvättstugan. Men är du inte rädd för din fysiska säkerhet så tror jag att du kan tjäna på att inte lämna allt och bara gå hals över huvud. För trots allt så måste du ju NÄR du skiljer dig (inte OM du skiljer dig) se till att få med dig din del av ert gemensamma bohag och tillgångar så att du inte hamnar på bar backe utan vare sig bostad eller annat. Du måste börja tänka lite mer strategiskt nu så att du kan förbereda dig och har någonstans att ta vägen när det är dags. Den typen av strategier kan du få värdefull hjälp med via exv. en kvinnojour, men jag känner på mig att även det kommer du antagligen säga är helt omöjligt för dig att kunna göra.

.
Har han någonsin varit fysiskt våldsam eller hotfull gentemot dig?

2 gillningar

En fråga till… vad tänker du själv att DU faktiskt KAN göra för att ta dig ur den här relationen/situationen?

1 gillning

Tack alla för era svar.
Jag bor i Landskrona tror inte det finns kvinnojour här.
Jag skall tvätta på tisdag. Tänkte faktiskt ta med mig lite grejer ner. O lämna där. Typ linsvätska cigg laddare mm.
Fixa med lösenord till mail fota viktiga papper senare i veckan. Sen nästa gång jag tvättar så sticker jag. Vet inte var men tänkte kanske soc. skulle kunna hjälpa.
Det hjälper inte att resonera med honom Han lyckas bara vända på allt och får mig att stanna.
Vill inte heller ta hjälp av min familj. Sist för sju år sen så gjorde jag det. Min systerdotter hämtade mig. Det slutade med att han lyckades övertala mig att ge han en chans till o att,han skulle bättra sig. Men jag skulle ge han tid. Det har jag gjort nu i 7 år.
Han är så manipulativ vet precis vad han skall göra o säga för att jag skall ge med mig.
Så när jag väl sticker så skall jag inte svara i telefon eller låta någon veta var jag är.
Annars kommer jag nog bara gå tillbaka till honom. Vilket jag inte vill.
Tyvärr är jag nog alldeles för godhjärtad eller för det.
Vet inte heller hur jag skall lösa det ekonomiska.
Har själv ingen inkomst o han är försörjningsskyldig tills vi är skilda men jag är rädd att han inte kommer betala något.
Lägenheten står mamma i borgen för. Hon står för våra mobiler o abonnemang plus ett lån på en dator. Då vi själva har betalningsanmärkningar.
Men det får kanske bli ett senare bekymmer.
Lägenheten kan jag nog inte få tillbaka då nytt hyreskontrakt skrivs på måndag.

Min personliga säkerhet är inte hotad. Men om jag säger ifrån så lyckas han vända på det att allt är mitt fel typ. Eller så håller han på o tjurar o bråkar tills jag ger med mig o säger förlåt. Det orkar jag inte med jag har försökt.

Har inte heller tillgång till vårt konto. Det står i hans namn och vi har bara ett kort.

Oavsett hur du gör för att ta dig ut så blir det bättre än den här fängelsetillvaron som du har accepterat :v:

Men för din egen skull, sök asap kontakt med ett samtalsstöd/terapeut via din VC, eller svenska kyrkan i din församling. De brukar kunna erbjuda bra och ofta kostnadsfri hjälp utan någon religiös inblandning vid kriser som denna.

För som det låter så har du sannolikt en hel del i ditt livsbagage som du skulle må väl av att bearbeta. Inte minst för att inte riskera att historien upprepar sig ytterligare en/flera gånger, vare sig med honom eller med någon annan man :muscle: :ok_hand:

Här finns info om kontakt, tider för telefonkontakt respektive drop in:

https://www.landskrona.se/invanare/social-familjefragor/vald-i-nara-relation/

Sök hjälp så snart som möjligt!

1 gillning

Tänkte jag skulle göra det.

1 gillning

Bra. Heja på.

1 gillning