Hej!
Är ny här, och skulle vilja gärna höra med er hur ska jag ta mig ifrån min situation på bästa sätt.
Jag är gift sen 9 år tillbaka och har 2 underbara barn, men nu känns det som att jag är färdigt med den mannen både fysiskt och psykiskt. Utan att gå på detaljer så är vi helt olika personer, jag känner mig olycklig, tom och har ingenting kvar varken att ge eller att kämpa för. Han är i andras ögon den perfekta mannen alla kan önska, väldigt artig och social mot andra, men här hemma så ska vi gå på nålar för att hans humör inte ska förvärras för att han är trött;jämt). Det finns mycket att skiva om men orkar inte. Nu till saken så vill jag skilja mig, men hur? Utan bostad, körkort, eller sparade pengar, har iof 40tkr sparande men det är inte mycket, jag tänker också på mina barn och deras mående(3,8 år gamla) jag jobbar bara helger.
Vi bor i hus, det känns att allt är svårt.
Ursäkta rörigt inlägg, men det äe ingen lätt situation jag befinner mig i.
Tack på förhand
Hej och “välkommen” hit, där ingen av oss egentligen vill vara!
Först och främst borde du ta till ett snack med kurator/beteendevetare/psykolog för att få hjälp med att sortera i dina tankar. Det är bra att ha klart och tydliggjort sina “argument” för sig själv innan du pratar med X. Kolla tex med företagshälsan om du kan få hjälp där.
Sedan ÄR det enligt min mening bra med familjerådgivning, oavsett om man väljer att gå dit för att “rädda förhållandet” eller för att skiljas på ett sätt som är så bra det går för barnen. Det låter som det är något ni skulle behöva göra oavsett. (Jag och X går på Svenska Kyrkans FRG och det är superbra, det var kortast kö dit, vi är inte religiösa överhuvudtaget.)
Om det kommer så långt som till att ni ska skiljas, ska du tänka på att ni äger allt ni har tillsammans, och låt inte honom få dig att tro något annat… Om ni inte har äktenskapsförord, förstås. Alltså är dina 40’ till hälften din mans, och vad nu han har på sitt sparkonto är till hälften ditt. Hus och liknande som ni äger tillsammans spelar det ingen roll vem som betalat utan du äger hälften. Jag rekommenderar att man pratar med en jurist (kolla dina försäkringar, jag fick gratishjälp via facket). Du är förmodligen inte så barskrapad som du tror just nu!
Annars verkar du ju ha helt klart för dig vilka utmaningar du står inför. Bostad är en, det kan ta tid att lösa och vara tufft hemma tills du kan flytta. Kanske skulle du även behöva jobba mer tid? Körkort är bra att ha, men har du inget så får du antingen se till att skaffa ett med detsamma för dina sparpengar, eller anpassa ditt kommande liv till att inte ha bil.
Och fortsätt skriva av dig härinne, vi är måååånga här som gått den väg du är på väg att gå. Av olika anledningar och med olika förutsättningar. Det går, jag lovar. Ett steg i taget. 
Tyvärr inte helt korrekt eller så enkelt att hälften av de 40’ är hans och hälften av hans är hennes. Det är det sammanlagda värdet av var och ens kontanta tillgångar minus personliga skulder som hamnar i potten och det kan aldrig bli mindre än noll. Dvs om hon har 40’ på ett sparkonto och en lån (eller studieskuld, glöm inte att den räkna) på 120’ blir det ändå noll. Dvs dessa pengar ska inte delas. Men jag antar att i ett sådant här fall när det finns gemensam fastighet så får värdet av den mycket större betydelse än ev småpengar på ett konto.
Du har förstås helt rätt @0666 att även skulder räknas in men de nämndes ju inte i tidigare inlägg… bara sparpengarna. Även privata pensionssparanden ska räknas in bland tillgångarna, och ev värdet av dyrbara konstskatter osv osv! Det ser ju olika ut för alla.
Så rådet kvarstår, kontakta jurist. Boka tid på banken för att prata om just din framtida ekonomi @Trottpaskiten!
Red ut så mycket praktiskt du kan för dig själv! Börja jobba heltid eller så mycket du behöver för att klara dig själv ekonomiskt framöver. Ställ dig i bostadskö om du inte redan står i bostadskö. Många uthyrare kräver att man har en stabil inkomst för att få hyra så det du bör prioritera är att skaffa ett jobb.
Sen beta av sak för sak som är av praktisk art. Körkortet känns som du kanske behöver ta när allt annat har stabiliserat sig. Det kräver en del både energi och kostnad för att ta körkort och är kanske inte huvudprio i dagsläget.
Jag tänker att det är ännu värre att separera för barnen när de är ännu äldre så du ska inte vänta pga det.
Familjerådgivning är bra, någon professionell som hjälper till med det ekonomiska är också av största vikt.
Läs här på forumet. Här finns många som gått genom skilsmässor så där kan man få mycket tips på allt.
Men snälla söta rara Du (och alla andra kvinnor i samma situation), du måste omgående ta tag i din egen ekonomi.
Jag blir både förtvivlad och frustrerad när jag läser tråd efter tråd av kvinnor som inte har en inkomst som de kan leva på utan är beroende av sin man för att få vardagsekonomin som mat på bordet att gå ihop. Oavsett om man vill skilja sig, eller ofrivilligt blir lämnad, så måste varje vuxen människa se till att man har en privatekonomi i balans så att man inte är utlämnad på nåd och onåd till en partner och i en relation som kanske mitt vad det är dumpar en, eller som är ett hopplöst projekt av varierande grad som inte går att lämna. För att inte tala om att du ska ha en pension som gör att du inte måste äta kattmat när den tiden kommer 
Du är trött på skiten, men mitt råd är iaf att du innan du gör något ser till att först gå upp på heltid (på något jobb what so ever så att du får en dräglig inkomst) tar körkort inom den gemensamma kostnadsramen för att du ska ha en bättre chans att få någon rätsida på ett liv som ensamstående med två barn. Dina barn är så stora att de är på förskola och skola så att börja jobba mer än helger är hög tid. Det blir upp till er två tillsammans att reda ut hur hämtningar och lämningar ska gå till och blir det några kronor över så lägger du undan på ett sparande med lite potential… även om det innebär att ni såklart kommer att dela på alla besparingar om det så småningom blir skilsmässa. För 40’ är krasst sagt ingenting i paritet med en heltidsinkomst.
Du måste helt enkelt NU direkt styra upp DIN egen tillvaro, yrkesarbete, inkomst, ekonomi osv. som både prio ett, två och tre 