Har min flickvän varit otrogen?

Alla ljuger inte eller är otrogna. Jag är en av dem. Svaga människor är otrogna för att de behöver bekräftelse, inte orkar ta sig ur sin relation eller helt enkelt inte bryr sig om någon annan än sig själv. Du har råkat ut för den värsta sorten och de är personen som har en personlighetsstörning, men kanske på sikt kommer det vara just det som får dig att se att du aldrig kommer kunna leva med en sådan människa. Dessutom låter det som att hon inte har tagit till sig att hon har problem utan att hon istället sopar det under mattan och söker bekräftelse på annat håll. Jag förstår att livet känns skit just nu, att självkänslan är körd i botten, att dagar och nätter är svåra att ta sig igenom. Men det kommer bli bättre, vi människor har en fantastisk förmåga att själv-läka, men det tar tid. Jag bestämde mig efter mitt ex att jag skulle sitta mig igenom smärtan utan att dejta andra, att ta tiden att reflektera och växa på egen hand. Det tog över ett år men idag är jag en så mycket bättre, lugnare och mer harmonisk person. Jag har också lärt mig att inte ta skit och bli en dörrmatta för andra människors dåliga självkänsla eller dåliga personlighet. Du kommer hitta glädjen igen, under tiden, jobba på dig själv. Träna och bli snyggare :slight_smile: gå ut på AW med kompisar (när du kan) så att du träffar och pratar med nya människor, gå en kurs i något du tycker är kul, prata och älta med vänner och familj. Det du ska hålla dig ifrån är Alkohol och att sitta för mycket ensam. Hitta ngt kul att göra med barnen där du kanske träffar andra föräldrar. Vet inte om du bor i en storstad men här i Stockholm är ju över 50% skilda så det finns nog mer att göra för er med barn än för mig som inte har barn. Men ta en dag i taget, eller en timma i taget, men det kommer bli bättre, ta det från någon som varit med om mycket skit här i livet. Du klarar det här. Du vill inte leva med en självdestruktiv person, det är hon som kommer må sämst av detta på sikt. Den dagen du står där läkt och redo att gå vidare så kommer hon med största sannolikhet fortfarande vara lika trasig. Du ska vara glad att det är slut! Kämpa nu och fokusera på dig och inte på vad hon gjort mot dig! Bli en bättre och starkare du så kommer du att dra till dig en massa positiva och härliga människor och din framtida nya tjej! En dag i taget !! Kram

4 gillningar

Du måste vara helt slut som människa efter dessa år. Stå på dig, bryt ihop och bygg dig starkare❤ det kommer bli bättre (sägs det, är själv långt nere just nu, men satsar på att må toppen).
Styrka till dig!:muscle:

4 gillningar

Hej!

Jag är bipolär och herregud vad mycket dumt jag hittade på innan jag fick min diagnos. Inget konsekvenstänk alls. Men jag var aldrig utstuderat elak som hon är.

Det har tagit 10 år för mig att få de rätta medicinerna. Tänk att det tar kanske det för henne med. Och som många säger, det låter mer som borderline. Hon kommer aldrig att ändra sig. Inte så mycket som jag anar att du vill. Lika lite som att jag aldrig kommer att bli helt ”normal”.

Du kommer aldrig att få det där mysiga, lugna förhållandet med henne. Du kommer att fortsätta att må skit om du inte bryter upp nu och går vidare.

Lycka till! :hugs:

5 gillningar

Tack Cissi för att du svarade.
Det tog alldeles för lång tid för mig att förstå att man botar inte en sån person som Emma genom att visa kärlek,visa omtanke och respekt.
Jag har i dag 18 Juli 2019 kastat ut Emma från MITT och barnen hem och tagit tillbaka alla nycklar och för första gången på flera år så känner jag lite självrespekt.
Emma har säkert redan letat upp ny “säng” att vara kanin i i nått men jag kan iaf somna med känslan att i dag har jag gjort vad som är rätt för mig själv och inte Emma.

15 gillningar

Men gud va skönt att höra att du har tagit ett beslut, vågat ta steget och att du mår bra! Känner självrespekt. Nu måste du ta dig tid att läka och hitta dig själv. Gör något riktigt egoistiskt och kul. Sätt dig på en uteservering i solen med några vänner och andas.

3 gillningar

Jag har följt tråden, Jonkan. Glad att se att du tagit dig förbi dom första mentala hindren man så lätt sätter upp för sig själv för att bevara status quo till varje pris, för att i nästa steg kunna agera för DIN egen skull. Starkt och snabbt jobbat, måste jag säga.

Tänk nu bara på att för att kunna avprogrammera din känslomässiga anknytning, gäller “NoContact”!

För varje gång du hör eller ser henne, är risken stor att du faller tillbaka när du låter minnans från Era goda stunder överskugga skiten du har fått ta.

Risken finns att hon börjar hovra runt den trygga hamn du är, när hon lekt av sig på annat håll. Det måste du vara beredd på i så fall och under inga omständigheter falla för “jag saknar dig-hur mår du smiley-kan vi ses och prata” platityder.

Var fortsatt stark, för din egen skull!

2 gillningar

Hej Karl, jag förstår vad du menar, i går träffade jag Emma tillsammans med barnen och vi skulle berätta att mamma och pappa inte ska bo tillsammans längre och jag fick verkligen en Chock när Emma kom, Hon hade ny frisyr,nya naglar,nya dyra fina kläder,den kortaste kjolen jag någonsin sett…ja hon va verkligen jätte snygg och hon va hur snäll och gullig som helst mot barnen och mig och hon började prata om att “Vi” skulle ändå göra roliga saker tillsammans för barnen skull.
Jag satt som sagt helt chockad hur fn kunde hon komma där med ett leende på läpparna och skratta och vara uppklädd när hon har sårat mig så fruktansvärt som hon har gjort??!!
Emma kommer med ett förslag att vi i dag söndag 21 juli ska åka på en båttur “för barnens skull” kallar hon det och försöker övertyga mig om att det är det bästa för barnen om dom iaf i början får se mamma och pappa tillsammans och jag svarar väl inte så mycket på det för jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Efter några timmar när Emma äntligen går åt sitt håll så börjar jag fundera…Jag har ju ingen som helst j
**a lust att åka på någon båttur med henne så jag ringer upp Emma och säger att vill hon åka båt med barnen så får hon göra det utan mig…Emma börjar då anklaga mig i telefon att jag inte samarbetar om barnen och jag kan inte vara vuxen och “stoppa undan” känslorna för barnens skull.
Jag förstår att Emma försöker “charma” mig och visa upp sin bästa sida både som mamma och utseendet.
Att Emma kommer och påstår att NU att vi ska göra aktiviteter för barnens skull är helt patetiskt!!!
Vart fanns Emmas känslor för barnen när hon va ute på k***l turné i andra sängar??
Nej Tack!!
Tack så mycket Karl för tipset och Michael L :pray: jag har pratat med Michael 3 gånger per telefon och jag ska även göra det senare i kväll, Michael är helt underbar person att prata med och han hjälper mig verkligen framåt.
Tack.

10 gillningar

Läste nyss igenom tråden och jag är smått chockad hur jävla elaka folk kan vara. Min mamma är bipolär men hon är inte ond som ditt ex är. Ditt ex verkar vara narcissistisk samt ha empatistörning. Det visar ju bara vilken rutten människa hon är som försöker använda barnen som vapen för att ge dig dåligt samvete. Tur att du är kvitt henne iaf, minimera kontakten så mycket som möjligt. Ha endast kontakt via sms och mail så du slipper se henne i den grad det är möjligt. Låt inte den ormen nästla sig tillbaka i ditt liv.

3 gillningar

Tack för svar. Dom senaste dagarna så har Emma inte gjort annat än att “göra livet surt” för mig.
Emma har tagit min dotter i från mig som är 7 år gammal för att jag inte är biologisk pappa till henne fast jag har varit Tiras pappa sen hon va 2 månader gammal och Tira har heller aldrig haft någon annan pappa än mig så Tira vet inget annat än att jag är pappa till henne.
Emma tror att hon bara straffar mig genom att ta Tira…Hon verkar inte förstå att hon straffar stackars lilla Tira också som är helt oskyldig och nu inte får träffa sin pappa längre :pensive::pensive: Jag tänker på alla gånger som Emma har varit runt i andra sängar som en kanin…då passade det bra att Tira skulle vara med mig.

1 gillning

Hur går det för dig @Jonkan?

Hej Karl. Livet är verkligen skit, Det är som att jag har varit i chock dom senaste veckorna…Den här veckan har varit dom värsta dagarna i hela mitt liv…det är som att det verkligen har sjunkit in vad Emma har gjort mot mig…Hur kunde hon ha en annan man bakom min rygg?? Jag trodde verkligen att jag och Emma älskade varandra för att det va så hon så till och tittade mig i ögonen och sa (Jag lovar jag är bara din tjej) sen kunde hon direkt efteråt åka hem till A och ligga som en kanin med honom…Jag förstår inte…Det gör SÅ ont inom mig…varenda dag är en jobbig kamp för mig för att inte ramla i hop och bara gråta…nätterna är värst jag drömmer om allting som har hänt och vaknar upp och tror att allting är en mardröm men det är sant.
Hur konstigt det än kan låta så saknar jag min Emma som jag trodde att jag hade…Men tyvärr så fanns hon inte på riktigt…allting är så jobbigt…Jag kämpar så gott jag kan men jag kan inte ens beskriva hur ont det gör som Emma gjorde mot mig.
I natt är det 4 veckor sedan jag kom på vad hon har gjort mot mig och inte en enda gång har hon sagt förlåt eller visat nån ånger alls.
Jag känner mig helt trasig inombords och allting känns så meningslöst…Jag vet inte ens vem är jag är längre.

Stor igenkänningsfaktor på den. Vi har båda älskat en person som inte finns. Svårt för hjärtat att hänga med i svängarna. Jag famlar själv efter den magiska avprogrammerings knappen. Fast jag inser att no contact och tid gäller, finns nog ingen quickfix.

1 gillning

Detta är så svårt att ta in. Vi är ju programmerade att lita på vad folk säger och hur dom säger det. För oss är det en äkta försäkran. Men för narcissister och lögnare betyder detta absolut ingenting. Du kan lära en papegoja att se dig i ögonen och säga “jag älskar dig”. Det är här man kör i diket, mestadels för att så gärna vill tro på vad dom säger. Och det vet dom om. Och det utnyttjar dom. Men nu har man lärt sig det.

Dom har också lärt sig att utföra handlingar som uppfattas som kärleksfulla och förtroendeingivande. Men det har bara som syfte att få omgivningen att sänka garden och ge dom fritt spelrum för vad dom vill och behöver görs på annat håll.

1 gillning

Det låter helt logiskt det du skriver Karl och bevisligen så har Emma noga och genomtänkt väl planerat sin otrohet och lögnerna är väl genomtänkta.
Det är bara så svårt att ta in att “den söta underbara flickan” som bara va min har gjort så här mot mig…för jag älskade verkligen henne och jag gjorde allt för henne. Det är så hemskt och det gör så ont inom mig

@Karl och @Jonkan

En tanke har slagit mig.

Ni skriver att ni älskar en kvinna som aldrig egentligen har funnits. Och jag förstår känslan. Jag hade själv en relation med en härlig man här nyligen, som ljög för mig i ett helt år, visade det sig.

Jag har i efterhand tänkt precis som ni - att den jag trodde att han var, den personen finns inte och har aldrig funnits.

Men sen har jag märkt…

Att jo. Han fanns visst. För orsaken till att han var så härlig är ju först och främst mitt eget huvud. Eftersom han ljög så var det ju mest jag som skapade den underbara bilden av honom.

Alltså är det JAG och min hjärna som är underbar :slight_smile:

Så på det sättet har precis allt jag trodde att jag varit med om faktiskt funnits oxå. För att det fanns i min hjärna och i mina känslor. Och min hjärna är kvar.

Det är alltså inte ni som ska sörja över att den kvinna ni trodde fanns inte existerar.

Utan:

Det är era kvinnor som ska vara glada att de fick bli så fantastiskt tolkade av era goda hjärnor!

1 gillning

Haha… Det var ett intressant sätt att se på saken :grin:. Det är alltså jag som har projicerat, hon har hela tiden varit sig själv. Sedan när färgen flagnade stod jag där och kliade mig i huvudet. :slightly_smiling_face:. Typ så?

1 gillning

Ja precis. När man läser just den meningen så… är det ju faktiskt så det är.

Hon har hela tiden varit sig själv. Och hon trivdes bra i bilden du skapade av henne

2 gillningar

Hmm…Jag tror jag förstår vad du menar christina men det känns ändå som att jag fortfarande blöder av smärta.
Jag träffade Emma en snabbis i kväll när hon hämtade våran son och jag är så förundrad över hennes utseende…även om det regnar och åskar ute så har hon alltid solglasögon på sig…Jag har inte sett henne utan solglasögon på flera veckor och hon har en sån FRUKTANSVÄRT arrogant stil mot mig och kaxig som bara den…Efter det hon har gjort mot mig så borde hon väl skämmas??? Eller har jag fel

Det är väldigt många som upplever den personlighetsförändringen hos den som har betett sig illa. Det finns ingen logik i det utan det är ett skal, ett skydd för att kunna driva igenom det msn beslutat sig för, ett självförsvar eftersom det är för smärtsamt att se hur man själv beter sig. Det är lättare då att vara arg på den andre.

2 gillningar

Ser vi människor som de är eller som vi vill att de ska vara?
Ser vi människor som de är eller vad vi gör dem till?
Att umgås tillfälligt korta stunder utan krav kan ge en bild.
En bild de själva vill visa utåt.
Vi projicerar vår längtan, våra drömmar, våra värderingar på dem.
De kan säga att de håller med utan att mena det.
Det kan finnas varningstecken som vi inte ser, vill se eller bortser ifrån, bortförklara för vi vill så gärna att det ska vara så som vi vill att det ska vara.
Så kommer vardagen.
Verkligheten.
Ytan krackelerar.
Masken börjar glida av.
Drömmolnen som täcker verkligheten börjar dunsta ett efter ett och så framträder den verkliga bilden. Och vi undrar hur vi har kunnat bli så lurade, haft så fel, gjort en sådan felbedömning.
Är det verkligen en personlighetsförändring eller är det månne så att ens verkliga jag har kommit fram?
Har det måhända funnits där hela tiden, bara det att vi inte har velat se det?

4 gillningar