Hej
Känns så bra att kunna skriva på ett sånt här forum, hoppas verkligen att få lite hjälp och kunna hjälpa andra 
Såhär ser det ut, jag är kvinna 31.
För att kortfattat förklara för er:
I en relation där mannen
- Inte ger någon närhet/intimitet i form av pussar, kramar,smekningar
- Inte pratar om sina känslor, inga komplimanger, inga ömhetsord, ingenting
- Han vill inte ha sex med mig, sker kanske var 6 månad efter tjat av mig (han skyller på sitt bagage, potensproblem, tar dock tabletter o då funkar det fint men han vill helst inte ha sex alls)
Däremot jobbar han hårt för att färdigställa vårt hus och är en bra bonuspappa till min son och en fin pappa till vårt gemensamma barn.
Avsaknad av ovan punkter har skapat en stor osäkerhet och ilska i mig. Jag tänder lätt till, blir irriterad och kan skälla ut honom för saker. Inte likt mig. Jag har bett honom gå många ggr o hotat att gå många ggr. Ångrar mig alltid.
Han säger att det är mitt fel som inte kan kontrollera mina känslor och att han fått en uppenbarelse om att jag inte har förståelse etc av olika anledningar. Han beskyller mig för allt.
Är mitt beteende konstigt eller logiskt??
Vad hade ni gjort??
Jag hade nog försökt att få med honom på familjerådgivning och försökt att få honom att förstå att man behöver bekräftelse och närhet i ett förhållande för att må bra.
Utan dom byggstenarna så är man igentligen bara kompisar som bor under samma tak och det skapar en otrolig osäkerheter när man inte får det basala.
Hoppas det löser sig för dig.
Om man inte har förståelse och acceptans för varandra så är det min åsikt att man bör fundera på om man ska fortsätta ihop. Det gäller åt båda håll. Men det första man bör göra är ju att försöka först och acceptera den andre, och få den att förstå och acceptera dig.
Oj vad jag känner igen mig . Är mitt uppe i en separation där han valt att lämna mig och skyller på mig att allt är mitt fel,att jag psykiskt misshandlat honom mm. Själv har jag blivit tillintetgjord och förminskad, är en skugga av den jag var innan vi träffades. Han har aldrig haft något stort behov av sex. Berätta i tidigt skede att han inte hade sex med sitt ex på två år. Nu har jag väl fått samma behandling som hans tidigare i princip. Tiggt efter närhet och beröring samtidigt som man gått igenom tuffa perioder med utmattning osv. Inget sex på 1 år, kall och avståndstagande. Nu ser han mig inte, går bara runt och packar inför försäljning. Vet inte hur jag ska klara att bo under samma tak och vara helt nerbruten. Styrka till dig 
1 gillning
De som inte har lusten kan lätt se sig som offer, pressade, att deras partner är krävande osv.
Visst, alla har olika lust men att inte få den bekräftelsen är otroligt tärande i längden.
Nu hade vi inga problem med det i det förhållande jag kom hit för att få råd kring men däremot i ett tidigare förhållande. Enda gången i livet jag seriöst övervägt att vara otrogen. Jag avstod till slut då jag förstod att det inte skulle hjälpa men tro mig, att lämna det förhållandet var det bästa jag gjort för mitt mående - någonsin.
Det finns inget svårare än att göra slut med någon man älskar. Det går emot alla instinkter. Men om man bryts ner, mår dåligt, tvingas att leva i celibat mot sin vilja - då måste man. För sin egen skull. Gör det rätta och lämna den som gör er illa.
1 gillning
