Han var otrogen, nu är han sur och pratar inte med mig

Efter att ha bedragit mig under flera månader så ska vi skiljas. Skilsmässan blir helt klar i slutet av oktober.
Sedan otroheten uppdagades i januari har jag kastats mellan hopp och förtvivlan. Han har velat reparera vårt äktenskap ena stunden för att i nästa köpa lägenhet med älskarinnan.
Jag har hela tiden försökt vara klok, jag har varit genuint orolig för hans psykiska hälsa, jag har till och med lyssnat på honom och försökt hjälpa honom när han mått dåligt under den här perioden. Jag har bett om ursäkt för mina vredesutbrott när jag vräkt ur mig elakheter, jag har verkligen försökt hålla mig på mattan för vår sons skull.
Jag har inte en enda gång med ett enda litet ord eller handling betett mig illa inför sonen. Tvärtom har jag svalt stoltheten och till och med tillbringat några semesterdagar tillsammans med honom och sonen för sonens skull. Vi hade jättetrevligt.

Jag har fått höra historier om älskarinnans ex (hon hade också familj och barn). Historier jag haft svårt att tro på. Har misstänkt att hon, liksom mitt ex, manipulerat och ljugit för att vinna sympatier.

Därför tog jag kontakt med hennes ex och det visade sig att jag hade rätt.

Det här har gjort att min man sedan 22 år tillbaka inte pratar med mig längre. På riktigt inte ett ord, inte ens vid överlämning av sonen. Han hälsar inte när han kommer, han är bara tillknäppt, stel och otrevlig. Han anser att jag brutit allt vi kommit överrens om, vilket han menar är att vi inte ska jävlas med varandra, och för det ska jag tydligen tigas ihjäl.
Han menar på fullaste allvar att jag förnedrat honom, jag är elak och JAG driver en konflikt för att jag drar upp historien igen genom att ha kontakt med hennes ex.

Det som kom fram var att hon ljugit om att exet var psykiskt sjuk. Hennes ex konfronterade henne med detta då han tyckte de var olustigt eftersom de har ett litet barn. Hon blånekar. (Mitt ex har varit som en öppen bok ang älskarinnan vilket nog inte hon visste)

Jävla soppa det här. Men jag har äntligen förstått att mitt ex är en stor skitstövel och jag har för flrsta gången under alla våra år varit tydlig med att jag inte tänker be om ursäkt för att jag haft kontakt med någon som inte passar in i mitt ex liv. Han har hunnit köpa två lägenheter tillsammans med älskarinnan, en i staden vi bor, och en i hennes hemstad, under den här tiden. Så de lever ihop trots att vår son vägrar träffa henne. Han är 15 år och har valt detta själv. Jag fick mig en känga när jag ändrade relationsstatus till singel på fb. Det kunde man i te medan man fortfarande var gift tydligen. Men han kunde köpa lägenhet med henne innan vi ens skickat in papperen.
Det han gjort mot mig kan INTE jämföras med att jag messat vid ett par tillfällen med hennes ex. Jag anser inte att jag gjort fel.

Trots allt han gjort är jag trevlig när vi ses, för att sonen ska känna sig avslapönad. Får noll respons, han är som en tillknäppt surgubbe.

6 gillningar

Han kan inte stå för det han har gjort - bedragit, ljugit och manipulerat så nu projicerar han allt på dej. Hans enda ursäkt är att du kontaktade hennes x.

Han beter sig så barnsligt.

3 gillningar

“Inget ont som inte har något gott med sig”

Du har äntligen insett hur personen du varit gift med egentligen är, innerst inne :space_invader: :alien:

5 gillningar

Du har så rätt.
Det här är bara så svårt. Det är som att den jag levt med i massor av år plötsligt är någon annan. Eller är det först nu jag ser honom som han verkligen är?

Mer och mer förstår jag hur destruktivt vårt förhållande varit emellanåt. Han erkänner aldrig att han har fel, jag däremot har bett om ursäkt otaliga gånger när han påstått att jag “tryckt på rätt knappar” för att få honom förbannad.
Första åren hotade han att göra slut så fort vi bråkade det minsta vilket gjorde att jag gjorde allt jag kunde för att inte ställa till nåt. Osv

Däremellan har han varit min bästa vän, min klippa och stora kärlek.
Han har visat ömhet och kärlek och att vara otrogen har varit nåt vi båda satt oss helt emot. Jag har aldrig haft anledning att vara svartsjuk.
Därför blev det lättare att skylla allt på älskarinnan. Jag tror dock fortfarande att hon är en manipulativ bitch, men han är inte bättre än henne.

Så förvirrande detta

2 gillningar

Med all sannolikhet så är det så…

Här har du väl svaret på hur han är och även hur du själv är… du har velat att han är någon annan, men nu visar han sitt rätta jag och vad du än gjort/gör så vidhåller han. Det hjälper inte längre att du slår knut på dig, tar på dig hans skuld, skuldbelägger hans nuvarande för att ha manipulerat honom osv. Han visar nu SITT EGET rätta jag i all sin prydno och du gör bäst i att asap acceptera att detta handlar inte alls, eller iaf mkt lite om henne, det handlar isolerat om honom. Han drar nytta av henne nu och hon är troligen bara nästa offer :woman_shrugging:

Du är vinnaren som är av med :pig: men det kommer antagligen att ta ytterligare en tid innan du till fullo inser den fulla och positiva vidden av det själv :v:

1 gillning

Usch vad smärtsamt. Vill bara skicka lite styrka. Det kommer kännas bra igen en dag, UTAN denna man som behandlat dig så illa. I mina ögon finns det ingenting som kan ursäkta otrohet och lögner, än mindre att man inte tar på sig ansvaret för det.
Kram

Det gör ont, väldigt ont, att inse sanningen. Och det är svårt att inte åter falla till föga och ta ansvaret istället för honom. Det skulle sannolikt göra honom “trevlig” igen. Men det skulle vara på bekostnad av mig själv

2 gillningar

Tack för stöd❤

1 gillning

Ja, det skulle det tveklöst vara. Men till syvende och sist så är det du som väljer själv.

Exakt samma sak gick jag i genom. Jag trodde att han hade en hjärntumör. Eller kanske han fått en hjärnskakning på jobbet. Hela hans personlighet var som förbytt, tyckte jag. Men när tiden gick och han började tappa sitt grepp om mig, då såg jag att han faktiskt var som han alltid hade varit. Grejen var att jag i åratal sett den man jag förälskat mig i från början och den man jag hoppades, önskade och trodde han var innerst inne. Alla hans dåliga sidor såg jag som undantag. Han hade bara vaknat på fel sida, eller kanske han var stressad eller kanske han hade lite ont i huvudet? Jag såg inte att i princip alla dagar var “dåliga” för hans del. Hans beteende var inte undantag, utan det var hans personlighet. Undantagen var när han faktiskt var trevlig eller på bra humör, vilket inträffade allt mer sällan ju längre tid vi var gifta.

Min man var otrogen i ett år innan jag ställde honom mot väggen och visade upp bevis för att jag visste alltihop. Och vad hände? Jo, han anklagade mig för att ha snokat och lyssnat på skvaller. Han hade inte gjort fel som hade en älskarinna, utan jag hade gjort fel som upptäckt det och dessutom avslöjade det för världen. Att jag sedan också krävde skilsmässa var bara för mycket. Enligt honom var precis allting mitt fel, och han har fortfarande efter flera år inte förlåtit mig för det.

Att våra barn tagit avstånd från honom skyller han också på mig, för i hans lilla värld är det så. Ingenting är någonsin hans fel utan det är alltid någon annan som är skyldig.

6 gillningar

Alltså, man skulle kunna tro att vi beskriver samma man.
Undantaget är det faktum att han faktiskt berättade själv om otroheten, han var ångerfull och från början tog han på sig hela ansvaret för det som skett. Han svarade snällt på alla frågor jag hade osv. Han försäkrade att han ändå älskade mig men att han inte trodde att jag någonsin kunde förlåta detta.
Han har också sagt till både mig och våra vuxna barn att han aldrig kommer att bråka med mig oavsett hur mycket jag bråkar med honom osv

Nu har han helt vänt och allt jag gör ser han som att jag driver vår konflikt, vilket inte alls är sant.
Det jag gör som jag aldrig gjort tidigare är att jag står upp för mig själv, jag lägger mig inte platt och tar ensamt ansvar för att alla relationer ska fungera friktionsfritt. Jag tar mitt ansvar men hans ansvar lägger jag där det hör hemma och det gör honom tydligen helt galen.

Vad gäller de vuxna barnen, vi har 5 vuxna utflugna barn. Mina två från ett tidigare förhållande och hans tre sedan tidigare. Mina döttrar har dock växt upp med honom som pappa och ser honom som sin biologiska pappa.
Vad gäller dem så är det samma sak som för dig Leaf.
Mina döttrar vägrar träffa hans nya kvinna vilket han lägger på mig OCH på dom. Hans tre barn har träffat henne vid ett tillfälle men är väl inte överförtjusta.

Han anser att om inte barnen vill träffa hans kvinna så är det detsamma som att dom inte vill ha en relation till honom och det tycker inte han att han kan göra något åt. Så han beter sig som en 5 åring även där.

1 gillning

Du är fantastisk :muscle::heart:
Bra att du skriver här och att vi kan stötta dig och hjälpa dig att konstatera att det är han som är idioten.

Fint och beundransvärt.

Du har inte gjort fel.

Du framstår som stabil och din strategi har redan visat sig vara bra. Fortsätt så. Du är vinnaren i detta.

Tappa inte bort dig i detta. Du har förmodligen levt med en illusion av din man.

Du kommer att få det mycket bättre utan din man låter det som.

2 gillningar

Hej @Frieri

Jag snabbläste ditt intro här, och nu i ditt sista inlägg skriver du nått som snurrar i min skalle.
.
Han blev ångerfull, sedan blev han sur på dig osv… Sedan blir han ännu surare över att kidsen inte vill träffa HANS NYA KVINNA ?
Va ?
Först får jag intrycket att ni bor tillsammans, sen att han har ny kvinna osv…
Vad är det som gäller ?

1 gillning

Tack Lisa0987❤

Det är som att jag först nu kommit till insikt och det känns tufft.
Men detta forum är guld

2 gillningar

Ja det är snurrigt.
Såhär är det:
I januari berättade han, i samma stund han berättade var det som att det blev verkligt även för honom. Detta gjorde honom ångerfull, han älskade mig, ville avsluta med älskarinnan osv.
Efter många turer fram och tillbaka flyttade han för att få distans. Jag lämnade honom i fred men inte hon. Jag upptäckte fler saker han ljugit om och vi lämnade till sist in om skilsmässa. Sedan dess har de haft ett förhållande och startar ett liv ihop.
Han gör vad och hur han vill samtidigt som han har åsikter om vad och hur jag gör.

Barnen har från början tydligt markerat att de inte accepterar den nya kvinnan. Detta såklart pga att de anser att hin tillsammans med honom gjort mig väldigt illa.

Det här kan mitt ex inte alls förstå eller acceptera utan tycker på riktigt att det är konstigt att de inte vill träffa henne.
Sonen som är 15 år totalvägrar att ens prata om henne (och detta trots att jag försäkrat honom om att hon kanske är snäll om han ger henne en chans och att det är ok för mig om de träffas)

Och nu vägrar mitt ex att ens försöka vara liiiite trevlig när vi ses. Detta pga att jag inte ber om ursäkt för att ha haft kontakt med nya kvinnans ex och avslöjat ytterligare en lögn. Jag har gjort fruktansvärt fel och att vi nu tydligen inte längre är vänner är helt och hållet mitt fel enligt honom.

Vet inte om detta blev mindre snurrigt men vi bor på varsitt håll, han har älskarinnan kvar, ingen av barnen vill träffa henne. Detta i kombination med att jag kontaktat hennes ex har gjort att han nu är tvärsur och vägrar ha en kommunikation med mig what so ever. Allt detta är dessutom mitt fel🤷‍♀️

2 gillningar

Okay
Nu fattar ja bättre, skit i detta kukhuvud, han är inte värd att lägga energi på.
.
Låt kidsen fatta sina beslut, att 15åringen tycker nått e ju bra, kanske kanske ditt X fattar nått framöver.

3 gillningar

Idag fick jag ett sms. Han undrade om jag var hemma vilket jag var. Han undrade om han kunde komma förbi. Visst tänkte jag, nu vill han prata, nu vill han att vi avslutar den här fåniga tysta leken.

När han nästan var framme ringde han och berättade syftet med besöket. Han ville ha bår gamla dator där han har musikfiler sparade.
Grejen är att den ligger nerpackad i förrådet och jag vill dessutom inte lämna ifrån mig den utan att spara ner mina bilder och en dagbok jag har på den datorn.
Det här tyckte han att jag skulle göra på 5 minuter, eller inte alls, “han skulle inte titta på det”.

En vettig tänkande människa hade väl kollat upp det här innan han kom hit. Han tog den nya 20 000 kronors datorn med sig när han flyttade och lämnade den 15 år gamla burken till mig.

Nu, 6 månader senare, blev han sur när jag inte gick med på att omedelbart ägna min lördag åt detta. Och vände på parkeringen utan att ens komma in.
Prata ville han inte.

Alltså jag har varit så jäkla mesig genom åren. Mitt gamla jag hade direkt fixat detta för jag AVSKYR att göra honom sur och arg.
Mitt nya jag kommer nog inte ha tid att fixa det här på ett tag. jag tänker göra det när JAG känner för det. Inte när det passar honom. Att han inte jan planera är inte mitt problem. Och att han inte ens var intresserad av att hjälpa mig rensa och packa
Han stod här i hallen igår utan att yppa ett ord när han hämtade sonen. Nu hade han plötsligt kommit på det här med datorn och då tog han för givet att jag bara skulle lösa situationen.

5 gillningar

Känns igen mkt av din story. Problemet har varit att den ena hamnar i överläge och man försökte tillmötesgå. Vilket är i förlängningen avtändande.

1 gillning

Heja ditt nya jag! :muscle::heart:

1 gillning

Säger som @Lisa0987 .
Heja ditt nya jag.,.:muscle::smiling_imp:. Bra där !!!

1 gillning