Hej igen
Idag hade jag ett telefonsamtal med barnens pappa, mitt x. Anledningen var att han sagt att han inte vill
Vad är det du tänker att du kommer uppnå med det då? Vårdnaden innebär ju inte boendet, så han kommer väl fortfarande ha dem hos sig på halvtid. Jag tänker att du får väga vad du ser som vinster för barnen med det mot förlusterna och den antagligen väldigt jobbiga processen för dem.
Jag hade nog snarare tänkt mig att ni behöver en medlare som han kan samarbeta med istället för att behöva prata med dig. Att ni får hjälp av familjebehandlare eller liknande att dra upp sådana listor utan att ni två behöver prata med varandra om det.
2 gillningar
Tja.
Han ansvarar för barnen och inköp när de är hos honom.
Du ansvarar för dem när de är hos dig.
Försäkringar och telefon är väl något som ev skulle kunns tänkas delas på men i övrigt.
Visst kan det vara onödigt att köpa dubbelt eller att bara en köper kläder men jag tror inte det är olagligt att göravsom ditt x. Opraktiskt ja, mrn knappast olagligt.
3 gillningar
Läser:
Vem får rätt till ensam vårdnad – umgänge och umgängesrätt?
Det är vanligtvis den förälder som inte brister i omsorgen och som inte är varaktigt förhindrad som blir ensam vårdnadshavare. I de fall som grundar sig på föräldrarnas olika samarbetssvårigheter är det dock inte lika tydligt vem som får vårdnaden.
Då ingen av er brister i omsorg eller är varaktigt förhindrad så är det inte självklart vem av er som skulle kunna tilldömas ensam vårdnad. Umgängesrätt lär ju barnen få med den andra föräldern.
Läser:
Oavsett om du har gemensam vårdnad, ensam vårdnad eller ingen vårdnad om ditt barn så har barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med. I dagligt tal brukar det kallas umgängesrätt. Umgänget kan se olika ut beroende på barnets situation. Det kan vara ett planerat umgänge varannan helg med övernattning eller ett umgänge i närvaron av en kontaktperson. Det är barnets rätt till båda sina föräldrar som ska vara styrande i frågor om umgänge.
-
Vad är du ute efter?
-
Varför vill du kräva ensam vårdnad? Pga din mans samarbetssvårigheter? Du anser att barnen blir lidande för att de blir budbärare har jag förstått i andra trådar, men är inte det för att du vill bestämma hur ert samarbete ska se ut? Du vill ha betydligt mer kontakt och kommunikation. Din man vill inte det. Vem har rätt? Vem bestämmer vem som har rätt? Hittills har dina exempel angående samarbetssvårigheterna inte varit så tydliga, det är mer att det är två olika sätt att förhålla sig till sin expartner.
-
Tänk om de tilldömer ensam vårdnad till din man istället? Om man läser i föräldrabalken så är det inte självklart att det skulle vara du som får ensam vårdnad. eller?
-
Era barn kommer ändå ha umgängesrätt med den andra föräldern, eftersom ni båda är bra föräldrar. Ponera att du skulle få ensam vårdnad. Du får stå för alla kostnader och hela barnbidraget? Barnet kommer ändå att träffa sin pappa, lite mindre kanske men lite hämtning och lämning ska väl ändå samordnas? Tror du denna situationen blir för barnets bästa? Vad ändras och skulle fungera bättre?
-
om ni skulle göra som din man säger, att var och en ”sköter barnet” som den vill när barnet är där o vice versa, så kan det ju också se ut, om man är överens om det, eller hur? Det är bara ett annat sätt.
-
om du t ex tycker att du får betala mycket, sluta köp de dyra kläderna, låt mannen stå för vinterjackan/vinterskor osv, skulle det fungera eller skulle barnen inte få vinterjacka/skor då och få frysa? Vad skulle hända med de basala behoven? Skulle din man inte tillgodose dem? begär han halva beloppet av dig när han köper något till barnen eller köper han aldrig något till dem?
-
om du är intresserad av ensam vårdnad, vänd dig till jurist och få en bedömning. Jag tror inte ett inspelat samtal där han säger att han inte vill samarbeta med dig utgör tillräckligt underlag men det är bättre att du får en juridisk bedömning.
-
om du trots allt vill att det ska fungera bättre, backa, testa det istället. Prova något nytt. Kanske ni kan ha veckosamtal per telefon med neutral part som leder dem?
-
annat nytänkande: när du skriver om era samarbetssvårigheter har du ofta tagit upp fördelning av kostnader, vad skulle hända om du föreslog att du får hela barnbidraget, ni behåller samma setup som idag (varannan vecka?), han står för mat och husrum, men slipper ha kontakt med dig? Han kanske skulle tycka att det var värt det eftersom han verkligen inte verkar vilja prata med dig……
8 gillningar
@Lisa0987 skrev ett mycket bra och utförligt svar.
Vad är det bästa tänkbara utfallet enligt dig?
1 gillning
Yep.
Exakt så.
2 gillningar
Jag ser hur han behandlar dig orättvist och barnsligt. Men en vårdnadstvist är fortfarande inte för BARNENS bästa pga det du beskriver.
En vårdnadstvist tar lång tid med plågsamma utredningar osv. Den kommer att gräva skyttegraven ännu djupare. Sannolikt kommer barnens relation med pappan att förstöras, om de inte rent av väljer hans parti (sådant har hänt och de är så stora nu att de inte går att tvinga).
Se du till att kläderna som du köper stannar hos dig, det är inte orimligt, men inget kommer att bli bättre för barnen, inte din ekonomi heller, av att processa om vårdnaden. Det kommer att ta 1-2 år och jurist kostar pengar även om man kan få delar av det på försäkringen. Resultatet blir väl i bästa fall att barnen blir med dig och han får betala underhåll. Sannolilkheten är oerhört låg att underhållet blir mer än lägstanivå men du står då med exakt samtliga kostnader så det kommer sannolikt inte att göra det bättre ens i det ekonomiska avseendet.
3 gillningar
I ditt svar om allt som du köpt stannar hos dig, så kan du driva den linjen eller så gör du inte det. Det är ditt val.
Ang mobilabonnemang, medlemsavgifter, hårklippning osv, dessa utgifter kan ni väl gå igenom med tredjepart/medlare och dela upp? Det behöver inte vara så svårt, bara på ett annat sätt.
1 gillning
Hur gamla är barnen?
Rent krasst, barnen ser vad som händer och de kommer att antingen gilla läget eller bestämma sig för att de inte vill vara hos pappan. Så är det lönt att dra igång en vårdnadstvist?
1 gillning
Släpp honom, ingen av er verkar faktiskt ha det bästa för barnen i åtanke.
Jag kan förstå varför han inte vill ha nån kontakt med dig just nu. Ju mer du ligger på desto avigare kommer han bli. Ta några steg tillbaka och fokusera på dig själv istället, låt honom sköta sin relation till barnen som kanske blir bättre om ni två inte måste tjafsa om allt.
Vad gäller kläder så anser jag att oavsett vem som köpt dem så är det barnens. Det är faktiskt ditt val, din reaktion som lägger mer stress på barnen isf att få med sig varenda liten grej hem till dig för det har minsann mamma köpt. Mitt ex ex höll den linjen ett tag, bonussonen satt och grät i baksätet på bilen en gång när vi skulle lämna honom för att han tagit på sig fel skor.
7 gillningar
Tro mig, det kan bli mycket sämre! Framför allt för barnen. Vårdnadstvist gynnar sällan barnen utan är en del i föräldrarnas maktkamp. Enligt din beskrivning av pappan verkar han inte heller vara den som viker sig för hot om domstolstvist. Då är det för sent för dig att krypa ur.
4 gillningar
Ja jättetråkigt.
1 gillning
Alternativet är att acceptera det du inte kan förändra/ påverka och mod att försöka påverka/ förändra det du kan.
Nu är jag ditt x: “Hon klådde mig på hälften av vad jag ägde. Då ska jag inte köpa något till barnen som de får ha hos henne. Kläder och sådant får hon stå för eftersom hon snodde hälften av mina tillgångar”.
Sedan: märker du att barnen far illa hos honom får du orosanmäla, annars har du ingenting att göra med vad barnen gör hos honom.
Det är varken hans skyldighet eller din rätt att få reda på av honom hur det är. Barnen är nämligen så stora att de själva kan berätta för dig hur det är.
När du talar med olika instanser är det ditt perspektiv de får. Frågan är vad en oberoende utredning skulle komma fram till.
Ta hand om barnen när de är hos dig och sluta försök få honom att kommunicera med dig.
Einstein lär ga sagt något i stil med att “Galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat”.
Det finns en del på detta forum och i verkliga livet verkar göra samma sak om och om igen för att nå fram till och få deras partner/ x att förstå och ändra sig fast de gång på gång inte lyckas.
3 gillningar
Detta är en ganska typisk historia, men det handlar ju inte om hans och din relation under och efter ert äktenskap och varför han är arg på dig. Att han inte vill ha kontakt med dig har du klargjort.
Du verkar väldigt självcentrerad och ha ett stort kontrollbehov i din beskrivning.
Han vill inte ha med dig att göra, det måste inte bero på att vill jävlas med DIG (men visst kan det vara så). Han vill inte ha kontakt med dig, skälet är ointressant.
Han må bete sig omoget, men jag vette sjutton om du beter dig så moget heller. Gilla läget, dvs låt dig inte provoceras, det är det jag menar med att backa. Ni kör ju likartat skyttegravskrig mot varandra, men kanske med olika motiv, men motivet är ointressant, konsekvenserna blir desamma.
Du ser dig som ett offer, att ”alla” skäller på dig. Det är absolut inte min avsikt, men som jag skrivit tidigare, du problematiserar väldigt mycket och sänker dig till den låga nivå som du beskyller din man att vara på. Var och en insisterar på att agera på ”sitt sätt”. Ni är lika envisa båda två. Alla förlorar, mest barnen antar jag.
Jag försöker bara se det från en annan infallsvinkel, jag tar inte ställning MOT dig, det är ingen attack, bara en annan vinkel. ”Go high”. Men nejdå… självcentrering igen. Jag lägger ingen värdering i vem som har rätt, det är inte viktigt, konsekvenserna blir desamma.
Du skriver att du daltat med din man och nu ska sluta med det, är det inte det som din man velat hela tiden?
Det du tar upp som irritationsmoment verkar vara kostnader och information om sjukdom, tider osv. Jag vet inte, men hur mycket av detta är verkligen problem? Tider kan ju inte vara den tunga biten att bära för ett barn. Jag ringer inte mina barns vänners föräldrar för att hämta lämna eller vid ändrade planer, t ex sjukdom, glömda träningar etc etc, barnen ringer mig och jag dem. Avseende kostnader, ta hjälp av tredjepart i de samtalen eller kör parallellt föräldraskap, det finns lösningar, men kanske inte på ”ditt sätt” och som du tycker det ska funka. Det är här jag menar att du problematiserar OCH ser behov av kommunicera. Det behovet finns framför allt för att du vill kommunicera. Är det nödvändigt? Finns det annat sätt?
Jag tycker som sagt du problematiserar. Behöver det vara så komplext? Jag vette sjutton om föräldrar som bor ihop diskuterar detaljer i ovanstående? Man bara gör, eller?
Lutten och flera andra har bra förslag på lösningar, andra lösningar, men nej det ska vara ditt sätt att samarbeta eller enskild vårdnad. Självklart finns det saker som kräver mer samarbete, se även här Luttens lösningar och andras förslag, men mycket av det du tar upp behöver inte vara problem om du inte gör dem till det.
Moppe på ena stället, men inte på andra, och? Mina barn har ingen moppe alls, är det ett problem, nej det skulle jag inte säga. Småaktigt av pappan om användningen är villkorad, men so what?
Jag har barn i den åldern, deras behov behöver man sällan ”se”, de brukar själva påtala dem och även mindre väsentliga behov 
Jag har otroligt svårt att se vad du eller barnen kan vinna på enskild vårdnad. Relationen blir ännu sämre. Umgängesrätt lär din exman få och då är det fortfarande koordinering av hämta/lämna, sjukdom osv, dock kanske mer sällan. Villkorad moppe kan han ju köpa även bara vid umgängesrätt……
Och ekonomin, ja, då får väl du stå för allt utan någon att bråka med om delade kostnader, men det kan du ju uppnå ändå genom den strategi du själv beskriver ovan och som din man vill ha, att ”var och en sköter sitt”. Parallellt föräldraskap som Lutten beskriver.
Kanske inte optimalt, men kanske värt att pröva? Du söker ju också konflikt genom att du vill att samarbetet ska se ut på det sätt du vill. Du bidrar också till att barnen blir budbärare. Det är ju du som vill ha respons eller svar från exmaken. Han konsulterar uppenbarligen inte dig för han vill inte ha den kontakten. Är det då bara han som gör dem till budbärare? Det anser inte jag. Hans brist på svar PÅ DINA frågor etc gör dem till budbärare.
Du har en brist på självinsikt att du också bidrar till situationen.
Det känns som du vill ha stöd i att söka enskild vårdnad, men gör det då. Du verkar ju samla på dig exempel på hur eländig din exman är så du förbereder ju för strid, hur lösninsorienterat är det och är det fokus på barnens bästa? Men Gör slag i saken då.
De flesta här försöker övertyga dig om att det måste finnas en annan väg, men du återkommer till enskild vårdnad, kör på det då.
1 gillning
Texten är från försäkringskassans pod och från Familjeperspektiv som arbetar med skilda föräldrar
Vet inte om jag tänker helt fel men…Det är ju barnens saker, så de borde själva få bestämma om de vill ta med en specifik leksak, moped/cykel eller klädesplagg till den andra föräldern?
Sen blir det väl en naturlig utväxling mellan kläderna. Det barnet har på sig när det lämnar den ena föräldern måste kanske inte komma tillbaka till rätt förälder direkt igen? Barnet har ju på sig en annan uppsättning kläder vid nästa byte. Får barnet ett par nya skor hos den ena föräldern ska det väl kunna ha de skorna på sig till skolan nästa vecka också om det vill? Annars är det ju bara barnet som blir lidande.
Det spelar väl ingen roll om detta kommer från Försäkringskassan?
Lösningen kan se olika ut, det är det jag menar med att du problematiserar. Du ser ett problem för att ni inte löser det som du vill.
1 gillning
Kommer du få honom att ändra sig?
Kommer du få ett domstolsitslag att gå på din linje eller blir det status quo?
En klok general väljer sina strider.
Vad du, vad jag vill är en sak.
Vad andra vill, kan, gör är en annan.
Jag kan inte tvinga någon annan att göra som jag vill ens om jag har lagen på min sida.
Det är mycket vi måste förhålla oss till och leva med även sådant som vi inte vill.
Det tillhör livet. Trilskande medmnniskor som snarare beter sig som motmänniskor är en sådan enerverande detalj.
Är det värt att ta striden?
Vilka utsikter har du att lyckas?
I utdraget från försäkringskassan står det att man “ska fundera över” inte att lagen säger att man måste. Det är således en rekommendation att samarbeta men inget som någon kan tvingas till.
Du kan inte tvinga/ få honom att samarbeta men om barnen inte uppenbart/ bevisligen far illa betvivlar jag att du kan göra så mycket rent juridiskt.
2 gillningar
Jag tänker såhär:
Ni får dela upp de kläder barnen redan har mellan er, i två likvärdiga högar. Spelar ingen roll vem som betalat för dem. Det är barnens och ni delar lika på dem på samma sätt som ni delat lika på giftorättsgods
Sedan får barnen själva avgöra om de vill ta med enstaka saker som en älskad leksak, en favorittröja eller mopeden till den andra föräldern. Oavsett vad någon av er föräldrar säger om saken. Det är barnens saker så de får bestämma när och var de vill använda dem! Detta är också bäst för barnen. Och eftersom det är en favoritsak tänker jag att denna kanske automatiskt följer med fram och tillbaka varje vecka - för att barnet vill det!
Allt nytt som barnen behöver får var och en förälder betala ur egen ficka. Som exempel. Växer de ur sina tröjor och behöver nya, köper varje förälder ett antal nya tröjor. Då tänker jag också att varje förälder behöver ju köpa nytt så barnet klarar sig en hel vecka i taget. Dvs en enda tröja räcker inte långt. Så det ordnar sig automatiskt med kläderna.
Ytterkläder och skor är väl lite speciellt. Men då får väl barnet ha extra ytterkläder och skor hos respektive förälder. Om barnet föredrar ett specifikt par skor får de ta på sig dessa till den andra föräldern ändå. De lär ju komma tillbaka igen med ett par skor på fötterna oavsett.