Lugnt, men väldigt ledsamt och ensamt igår kväll…
Blev sen middag då maken och killarna var iväg på match. Vi städade av köket, han och barnen satte sig och kollade mello. Jag satte mig precis brevid honom (för det var enda lediga platsen) och han flyger upp och iväg in i sovrummet och lägger sig där…
När jag ska lägga mig för att sova så studsar han istället snabbt ut i soffan. Han sov på soffan inatt…
Och jodå, såklart han satt och skrev med henne… fan jag går sönder 
5 gillningar
Ska han bete sig sådär får ni väl komma överens att han inte ska bo kvar tills ni rett ut allt. Han får väl ta in på hotell i några veckor eller bo hos någon annan.
3 gillningar
Nu är det dags att ta steget och lägga ett större avstånd mellan er! Dela inte säng något mer, utan bestäm vem som sover var. Jag sov först i min dotters rum då hon var sjuk (jaja, svepskäl…) och sen sov jag på madrass i hallen. Ja struntade fullständigt i rättvisa, utan gick mer på att JAG bestämde att jag inte sover i samma säng som honom. Men har du kraften att se till att han sover på soffan tills han flyttar ut, så är det förstås en fullt rimlig konsekvens av hans agerande!
3 gillningar
Riktigt riktigt jobbig helg. Aldrig förr har jag väl längtat till jobbet så som nu.
Han är så vansinnigt lättirriterad. Vad jag än säger och gör så blir det fel, känns det som.
Helt besatt av telefonen, skriver med henne… Han pratar inte med någon om detta, eller jo, en enda kompis har han pratat med.
Jag kan bara inte fatta detta. Att han kastat bort mig som en trasa. 18 år, så lättvindigt, för en lite flingor på jobbet?
Försöker som sagt att inte tänka på detta, men det är så jövla svårt. Jag tänker på påsk, jul, semester som kommer - fy FAN vad det kommer vara vidrigt. Borta är all längtan efter ledigheten ihop, våra båtsemester med alla vänner, alla högtider vi firar i vårt kompisgäng…
4 gillningar
Alla åren betyder inget för dom som vill lämna tyvärr. Kvar står vi med sorgen. Men det kommer bli bättre. Det kommer tyvärr ta tid. Men vi är många som lyssnar så du vet.
4 gillningar
Denna jävla telefon alltså. Mitt ex glömde bort alla sina kompisar och allt annat och bara satt och skrev med tjejen. Känner igen det där exakt. Besatt blir de. Mitt ex glömde bort allt för den här tjejen. Fattar inte heller hur de kan kasta bort en som en trasa efter 13 år. Plötsligt betyder de här åren ingenting. De bryr sig inte längre. Det är så hårt. Alla dessa högtider och semestrar. Allt man gjort tillsammans. Med familjen, med kompisar. All min trygghet försvann. Jobbet blev min trygghet. Var sjukskriven ett tag. Men sedan var det skönt att inte sitta hemma själv utan vara i ett socialt sammanhang. Så vila och ta hand om dig själv. Men försök att gå till jobbet och träffa kompisar.
Vi finns här. Bara skriv av dig här. Vi lyssnar och förstår.
4 gillningar
Då min x lämnade mig första gången för typ 12 år sedan så bodde han hemma och sov med mig i 3-4 månader medan han hade sin nya.
Han träffade henne så ofta han kunde. Skrev med henne då han var hemma. Satt och smilade då han fick sms. Fy fan. Fattar inte att jag stod ut.
Jag var så sönder och ville bara att han stannar kvar hos mig. Gick med på allting.
Han störde sig på allting jag gjorde, kokade kaffet fel , hängde byket fel mm…
Då han sedan flyttade sade han att han måste ut förrän han börjar hata mig.
Mmm… så stark är förälskelsen, de ser bara fel i en för att klara av att lämna. De måste göra så för att bekräfta att deras val är rätt.
Sedan kom han ju efter 2 år hem igen… men det är en lååång historia.
Nu har han hittat ny igen efter 10 år från förra och förlovat sig.
Denna gång kommer han inte hem. Om vi inte ses på demensboendet och glömt vem vi är🤣
6 gillningar
Ännu mer nyinköpta kläder igår. Det gör så vansinnigt ont att se, dels för att det påminner mig om vad jag förlorat, dels för att han piffar sig för henne… och så har han mage att fråga mig om det sitter bra, är snyggt? Helvetes jävla idiot, FRÅGA HENNE vill jag skrika men jag sväljer och sväljer.
Tjafs i söndags - han ville att vi skulle sätta och som igår och prata. Han undviker mig ju helst till 100%, vill inte alls prata mer om detta, ”har inget mer att säga”, säger han.
Blev det något igår? Nej naturligtvis inte. Jag gjorde det enorma misstaget att fråga honom om vi skulle sätta oss före eller efter nattning av yngsta barnet, då var han förbannat stingslig och så blev det tjafs istället… och vi gick och lade oss i tystnad på varsitt håll.
Så jövla sorgligt. Hur kunde det bli såhär?
2 gillningar
Igår försökte vi prata om hur vi ska lägga upp det framöver med växelvist boende etc. Tanken är att vi föräldrar ska flytta på oss, då han ska sova hos sina föräldrar och jag hos ett par kompisar som erbjudit mig att bo där. Tårar, ångest, bråk…. Jag är så jävla ledsen och sårad, det känns omöjligt att kommunicera. Han förstår mig inte, jag förstår inte honom. Allt blir fel.
Det gör så ont att höra honom uttala orden högt, att vi ska skriva papper till tingsrätten, barnen varannan vecka…. Obeskrivlig smärta. Panikångest är inte långt borta.
Jag sjunker så lågt. Är patetisk. Inser samtligt hur oerhört oattraktivt det är, han blir antagligen bara mer säker i sitt beslut av att se mig på detta viset…
Har idag haft telefonmöte med banken. De ska rökna lite på kostnader för att bo kvar/lösa ut den andre, samt lånelöfte till mig för att ev köpa nåt annat… Det var så oerhört jobbigt. Blev så konkret. Min värsta mardröm, mitt livs största sorg och kris händer här och nu….
Ska till familjerådgivningen snart för ett första besök. Ensam, naturligtvis…
10 gillningar
Önskar att ni skulle ha haft lite tid att landa. Svårt med beslut mitt i krisen.
Men att ha det som jag och inte delat, inte gjort något efter 3 år , är inte ok heller. Vi är skilda sen 1 år tillbaka men har gemensamma lån, konton ännu… och x är redan förlovad. Så… kanske bra att få det gjort hur illa den än gör…
3 gillningar
Han vill inte stressa… vill ge mig tid att landa säger han. Men jag står inte ut. Jag får panik. Att han sitter och skriver med henne. Det känns som att vi bara kommer längre och längre ifrån varandra.
Vi pratade igår igen. Jag gråter så mycket att det knappt går att prata, allt gör så förbannat ont… Det enda jag har i huvudet är hur han går till henne så fort jag är borta. Ja han har väl egentligen redan gjort det, men rent fysiskt.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att släppa taget. Att släppa att han träffat en annan.
1 gillning
X bodde hos oss i tre månader, vansinne!!
Medan x skrev/ ringde.till sin … . det var så sjukt. Psykiskt o kränkande. ” ville se till att vi ”hade det bra” men hade ingenstans att bo. Trots att jag sa flytta!!
Jo det fanns möjlighet… men tog inte tag i det.
Vad står i kontraktet i lgh/hus? Båda?
5 gillningar
Ja, vi äger vår villa tillsammans. Är ju dessutom sämsta möjliga läget för att sälja just nu…
1 gillning
Jag är så vansinnigt djupt under isen.
Planen var att åka hem till min vän ikväll efter jobbet, sova där.
I bilen pratade jag med min man. Det var som att allt blev svart. Jag mådde så illa, kräktes, kändes som jag skulle svimma. Har skakat i hela kroppen sedan lunchtid, har frossa, fryser så.
Fick åka hem… var rädd att var sjuk, ville inte riskera smitta dem.
Har gråtit så jag skakar sen kl 18. Kräkts. Är så yr känns som jag inte får luft. Inser att det är panikångest. Jag vill inte leva längre, jag orkar inte igenom det här. Orkar inte ens finnas för barnen. Ligger här som ett jövla vrak… jag orkar inte mer och det har gått två veckor?! Jag löser inte detta, det är bätttre jag bara försvinner så de slipper ha hand om mig…
4 gillningar
Jag förstår dig, har varit där själv. Du måste få hjälp. Du måste ta kontakt med sjukvården så fort som möjligt. Försök sova och få i dig lite mat.
Du är i kris men det kommer att vända även om det inte känns så just nu.
Dina barn behöver dig för du är deras mamma. Glöm inte det.
1 gillning
Jag har försökt. Hamnat mellan stolarna, bollad hit och dit bara.
Äter redan antidepp som hjälper till med sömnen. Har näringsdrycker utskrivet.
Ok! Jag förstår. Det är hemskt med panikångesten. Vi är många som finns på den här sidan som vet vad du går igenom.
Var är din man just nu i denna stund?
För NU, just NU… behöver du hjälp. Och din man bryr sig om dig, så han är nog den närmaste medmänniska du har. Så ta hjälp av honom och strunta i om det gör honom säkrare på att vilja bryta upp eller inte.
NU är ett akutläge och då ska man ta hjälp av de som man vet bryr sig om en i grunden, även om det inte är på det sätt man själv skulle önskat mest.
Din man är en människa som verkligen bryr sig om dig som person och ditt välmående, oavsett att han vill skiljas… det är precis en sådan person du behöver just nu utan att för den skull tolka hans omsorger och välvilja som annat än just medmänsklig omsorg och välvilja… om dig som människa och person.
För det är precis en sådan genuint medkännande och välvillig medmänniska du behöver just nu…
2 gillningar
Har hänt mig med. Trodde jag skulle dö på kuppen. Låg och grät och skakade i timmar. Trodde jag hade nån psykbryt.
Sökte hjälp och berättade till läkaren . Svaret var att - bra, sorgen skall ut, det är helt normalt.
Ville ha medicin men fick inte ( bara för sömnen) Läkaren sade att sorgen skall ut , inte bedövas för då kommer den i senare skede. Blev lite sur men förstod allting sedan månader efter.
Bara så du vet. Det är helt normalt att det känns så mycket. Det blir bättre. Lovar.
2 gillningar