Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

Han hotar med skilsmässa

Mitt problem är att varje gång vi bråkar så hotar han med skilsmässa
Jag och min 24-åriga dotter var på semester i somras( i hans föräldrars hus) och då åkte han till sin kompis och hade middag hos dennes två kvinnliga vänninor utan att rådfråga mig. Han åkte alltså tåg för att möta upp med sin kompis, för att senare på kvällen åka ut och äta 3-rätters middag de fyra utan att fråga mig.
Jag kände mig kränkt och min man hade dåligt samvete, men kunde inte säga nej till sin kompis utan åkte dit istället för att tänka på mina känslor.
Jag hade ingen aning om detta förrän de var där. Då tyckte han att jag var känslig, irriterande och svartsjuk. Är det ett ok sätt att vara på?

Varför behöver han be dig om lov för att äta middag med kompisar? Jag hade gjort mer än hotat om jag haft en partner med den inställningen

1 gillning

Ok, det är sin inställning. Själv tycker att en fråga hade varit på sin plats eftersom det inte var några han kände.
Jag hade aldrig gått med en väninna som var singel till en middag med två män som jag inte kände, med respekt för min man.

2 gillningar

Oavsett var vi har varit i vårt förhållande genom åren, jag och min man, så hade ingen av oss gjort på det viset. Det är en sak om man träffar vänner som man umgås med. Men följa med en vän för att träffa två främlingar av det motsatta könet är ju en dubbeldejt

4 gillningar

Det är exakt min åsikt. Och att inte bli tillfrågad om det är ok utan bara ställd inför faktum är så elakt.
Men min man tycker att jag ska släppa det, han har som sagt, sagt förlåt med armbågen. Han ville inte såra sin kompis så därför följde han med. Men hallå, jag då? Sätta en kompis känslor före sin frus?

4 gillningar

Rubriken är lite annorlunda än vad det nu blev fokus på…… Det är jätteviktigt att känna en grundtrygghet i sin relation och att inte dra upp skilsmässa varje gång man grälar. Det blir ju dessutom väldigt ”urvattnat” om hotet upprepas men aldrig realiseras.
Jag tycker det vore bra om ni fick hjälp att prata med varandra. Familjerådgivning vore nog bra. Ni verkar inte kunna kommunicera och förstå/nå varandra.

Hej!

Här kommer nu ett gäng frågor, du får svara på vilka du vill. Ställer dem för få situationen mera tydlig.

Hur fick du veta om middagen? Berättade han om den själv efteråt?

Handlar era gräl nu mest om den här middagen, eller grälar ni mycket överlag?

Visste du inte ens om att han tagit tåget medan du var borta?

Är det en ny grej att han gör en sån här resa, eller är det ett färdigt mönster i er relation?

Och så en reflektion: När jag läser igenom tråden så skriver du dels att du inte förstår hur han kunde gå på middagen utan att ”fråga” dig - och dels att det är helt självklart att man inte går på en sådan middag ifall man är gift.

De två resonemangen är redan en loop i sig själv - eftersom du ju självklart då hade sagt nej ifall han frågat dig. Så ville han gå på den middagen var hans enda val att inte fråga dig om lov?

2 gillningar

Jag tror det är viktigt att man har en gemensam syn på vilken frihet man ska ha som endel i ett par.
Om ni inte har samma bild så kommer tvång att anpassa sig att leda till osämja.

Jag har levt i ett sådant förhållande där man skulle be om lov. Aldrig igen! Man kan inte hindra någon från att vara otrogen ifall de vill. Inga “fråga om lov” i världen kan garantera det. Enligt mig måste det bygga på förtroende. Man måste lita på varandra. Skit kan hända ändå, men det skulle inte ha förhindrats genom att inte ha förtroende, snarare tvärt om.

4 gillningar

Vi har lyssnat på boken The Good Fight.
Som med allt får man ge och ta men vi har utifrån den enats om riktlinjer om vad vi anser är ok och vad som inte är. Tex. middag på tu man hand med motsatt kön = inte ok!
Sen tar den ju upp bråk hur hur man kan tänka från bådas håll för att förstå och minimera.
Är som oftast inga överraskningar, man har hört det förr. Men ibland behöver man bara en ny som berättar.
Så den hjälpte min man väldigt mycket i att förstå mig :grinning:

Så den kan jag verkligen tipsa om.

Håller med att ha samma åsikter om vissa saker, t ex otrohet /respekt. Var går gränsen…
Hos mig upptäcktes det i efterhand att jag tyckte det var självklart att det var si och så. Men så var inte fallet hos X.

Ja det är verkligen min inställning, tycker det är helt sjukt att du vill bestämma att din man inte får äta middag med en blandad grupp vänner när du inte ens är hemma och han får sitta själv annars.

Om din man inte går med på att han behöver lov av dig för att äta middag med vänner, vad ska ni göra då?

1 gillning

Måste bara få fråga för att klargöra, du är på semester med dottern och maken är kvar hemma?
Din man väljer då att umgås med sin manlige vän som tar med honom som ”förkläde” på en dubbeldejt och din man kände inte kvinnorna innan?

Nu är det ju olika vilka regler nan har i ett förhållande, men för egen del har det aldrig fallit mig in att be en partner om lov innan jag ska iväg på något. Även om ser skulle finnas män där.
Och skulle en partner förbjuda mig är gå någonstans utan honom där det finns någon av det motsatta könet hade jag blivit arg och gått ändå.

Inte heller kan jag minnas att jag någonsin förbjudit mina ex något liknande.

Sen undrar jag hur ofta han hotar med skilsmässa? Om det är något han gör frekvent har du all anledning att reagera på det. För det är naturligtvis inte okej att använda det som utpressning eller hot under konflikter.
Men om det är något han har sagt lugnt och behärskat under ordnade former är det för mig inte ett hot, utan mer ett sätt att kommunicera hur han tänker och känner kring er relation.

1 gillning

Kommunikation, kommunikation, kommunikation!
Ja, han skulle behöva be om lov i just detta sammanhang. " Älskling, Johan ska på en första dejt med en kvinna han träffade på nätet, hon kommer att ha en vän med sig. Johan gärna vill att jag följer med, är det okej för dig, eller?" Varför är det så fel med en sådan fråga? Tog han bara för givet att det ingen fel med det, eller är det så att han(de) har planerat det länge sedan och visste att hans fru skulle inte var hemma och heller inte godkänner det???

1 gillning

Inte alls Ok!!

Tomma hot är inget att bry sig om men eftersom du tycker det är ett problem så behöver ni prata om det. Dvs i lugn och ro prata om att du tycker det är jobbigt att han hotar med det och fråga honom om skilsmässa är något han funderar på.

Det som kan vara oroväckande är varför det blev ett bråk. Det löser man genom att lyssna på bägges åsikter, acceptera, kom fram till om ni kan göra något för att undvika liknande bråk i framtiden och sedan lämna det bakom sig.

T.ex. bråket om middagen. Han åkte till sin kompis, åt middag med honom och kompisens två vänner. Under middagen (uppfattar jag det som?) fick du reda på var han var och att kompisens vänner var kvinnor. Sedan startade bråket. Bägge har rätt till sin syn på det hela men för att komma vidare måste man acceptera den andres och sedan kunna släppa det.

Din man tycker inte han har gjort något fel. Du känner dig kränkt för att du tycker han har gjort fel. Redan där kan man bryta. Resten är bara ännu ett bråk. Vill ni komma vidare så är det bara att acceptera att ingen egentligen har gjort något fel utan att ni bara tyckte olika. Sedan sa ni en massa mer saker under bråket men det ska man bortse ifrån. De sades som en följd av det första missförståndet.

Sedan ska ni komma överens hur ni vill göra i framtiden. Fundera över era egna inställningar som ledde till missförståndet. Kan ni göra något annorlunda, säga något på ett mer konstruktivt sätt o.s.v.

Personligen tycker jag du ska backa rejält och fundera på vilken relation du vill ha till din man. Att kräva att han ska fråga om lov innan han sitter vid samma bord som en kvinna han inte känner är inte okej. Jämför med alla berättelser som finns på forumet om män som är kontrollerande och kräver att all kontakt ska godkännas i förväg.

Din man ska backa när det gäller hur han reagerade när du kände dig kränkt. Det var ju aldrig hans avsikt att du skulle bli kränkt och att säga att du är “känslig, irriterande och svartsjuk” är inte okej. Det är så bråket fortsätter.

1 gillning