Gravid i vecka 34 och lämnad av min sambo

Har levt med min sambo i 4,5 år, vi har båda barn sen innan jag en dotter på 10 och han 2 döttrar på 11 och 12. Vi väntar nu vårt planerade gemensamma barn är i vecka. 34, det tog oss 14 månader att bli gravida, Och han har valt nu att lämna mig med detta helt själv :cry::broken_heart:
Han släppte bomben en kväll, att hans känslor va borta och att han inte ville fortsätta, och att han ångrar bebis det är inte det han ville, men att vi kunde fortsätt bo ihop som vänner tills bebis va född BF i maj. Jag sa dock nej då jag verkligen är kär i honom och älskar honom, vill han att vi ska bo ihop så ska det va för att vi ska försöka att kämpa och hitta tillbaka till varandra.

Hans ord: det finns inget att kämpa för, inte ens för bebis skull vill jag försöka. Jag mår så bra i mig själv nu och nöjd med mina tjejer varannan vecka och fri andra veckan.

Jag är ännu i stor chock då jag som gravid inte har fattat ett skit, han säger att han gett massa signaler att det inte varit bra, men själv har jag varit uppe i min graviditet som inte varit den enklaste. Aldrig kunnat tänka tanken ens att han skulle kunna lämna mig höggravid. Vi va ju kära!

Nu tycker han att vi ska umgås som vanliga vänner för barnens skull men jag klarar ju inte ens av att se eller träffa honom utan att jag bryter ihop totalt, vi ska fortsätta fira alla högtider vi alltid gjort och alla kalas i släkten tillsammans.
Barnen saknar varandra jättemycket och jag vet inte vad jag ska ta mig till, har gråtit i 3 veckor på soffan och kommer inte vidare.
Hjälp hur tar jag mig vidare!
Vi har varit vid familjerådgivningen några gånger och jag har pratat med en kurator på MVC.

Allt är så orättvist att man inte kan få en andra chans till att kanske få det bra igen.

Han säger att han ska ta sitt ansvar för bebis och finnas här för mig när jag behöver hjälp.
Det är liksom ingen liten hundvalp vi varit och köpt.

Någon med erfarenhet av dessa, som kan tipsa och hjälpa min hjärna och mitt hjärta.

Mitt råd är att så länge du känner som du gör att inte umgås som vänner och inte fira högtider ihop och ha så lite kontakt som möjligt och hålla den kontakten kort och saklig.

1 gillning

Stora kramar till dig :revolving_hearts: riktigt dåligt av honom att kläcka ur sig det när du är i v. 34. Förstår att det är svårt men gör målbilder om bebisen och försök att fokusera på den. Ta stöd av alla som finns runt dig för det behöver du. Var inte rädd att ta hjälp!

Ouunouuu, vilken situation du är i. Nu blir jag som många andra på forumet som hängt här länge. Har han en annan? Min magkänsla bara säger det. Kan ju ha så hysteriskt fel men som dumpad så …
Koncentrera dig nu på bebis, härligt, ett nytt liv. Kanske han tänker annorlunda då den kommer. Hoppas så. Ät, sov, sköt om dig. Lovar dig att det kommer att gå bra.

Jag har frågat 3 ggr dessa veckor om fet är en annan han säger NEJ. Men eftersom han känt att hans känslor varit borta länge utan att säga något så kan jag inte lita på honom här heller.

Ät bara sååå svårt, när vi ska ha bebis om 6 veckor tillsammans :broken_heart:

Min ex sade tyvärr samma sak, finns ingen annan. Känslorna har tagit slut.det sade han till barnen , till föräldrar men tyvärr visst fanns där nån…

Vill ju inte få dig att må sämre i din situation. Hoppas ju innerligt att jag har fel. Egentligen så har dejting inte nån betydelse varför. Du är ju ändå där… sköt nu bra om er båda och försök fokusera på din baby.

DET, inte nåt dejting🤣

Jag vet. Men gå inte med på gemensamma helgdagsfirande eller vara vänner fällan när du känner som du gör.

2 gillningar

Bra att du har samtalsstöd, fortsätt med det om du kan. Skönt att ösa ur sig till någon som du inte umgås med i vanliga fall.

Han har ju fått en knäpp. Och vid helt fel tillfälle, just när du behöver honom som mest. Hur kan man som förälder säga att man inte ens vill försöka för bebisens skull? Det är ju inte ens första barnet, så han är ju inte omedveten om sitt ansvar!

Gjorde han samma sak mot sitt ex när hans tidigare barn föddes?

Stå på dig att inte bo ihop/umgås som vänner, du är värd mycket bättre! En riktig superhjältinna är du, som inte har något val annat än att kämpa. Vad som helst kan hända och han kan mycket väl komma krälande tillbaka om några veckor. Fundera på vad du vill då och sen.

Jag har inte varit i din situation så jag vet inte om mina råd är så mycket värda men här är mina five cents.

Din sambo har lämnat dig i ditt mest sårbara stadium. Höggravid med allt vad det innebär, och dessutom äldre barn (!) att ta hand om. Det enda du behöver tänka på nu är dig själv, bebisen i din mage och din dotter. Du ska göra precis det som får dig att må bra NU. Du behöver inte och ska inte tänka på något annat över huvud taget. Att han tycker att ni ska ses som vänner har ingenting med barnens behov att göra utan jag misstänker att det är rent jävla önsketänkande från hans sida för att det av någon anledning känna bättre FÖR HONOM. Han ska få ha kakan och äta den, dvs ska få lov att göra vad han vill och samtidigt inte ta konsekvenserna och ansvar för sitt eget handlande. Kom ihåg att det är han som försatt hela er familj i den här situationen och inte du. Du har inga förpliktelser att vända ut och in på dig själv för att behålla husfriden. Det är riktigt äckligt av honom att ens begära det av dig! Du behöver inte träffa honom ö h t. Inte prata med honom. Ingenting. Det är möjligt att du känner annorlunda i framtiden men nu är det nu. Du behöver lugn och ro, vila och kärlek. Ta hjälp av vänner, släkt och familj i att sätta gränser om du inte orkar. Låt en kompis eller syster sköta kommunikationen till honom tex. Eller kommunicera bara med honom i skrift. Ta så lång tid du behöver. Du är inte skyldig honom ett jävla skit! Du är bra, heja dig.

3 gillningar

Vilken idiot! Om han nu känt att känslorna inte fanns borde han väl för bövelen inte försökt bli gravid med dig? Ni var ju två om detta. Så jävla orättvist av honom. Jag håller med @Rulle, inte värt att göra en massa familjegrejer ihop. Han väljer ju liksom bort det, låt honom förstå det. Du kommer förmodligen bara att må dåligt av det. Era barn är stora nog att kunna träffas själva, kanske ni kan hitta på någon sådan lösning?
Jag vet att @bellalella gått igenom något liknande. Jag läste mig genom hennes resa från mörkaste mörker till att bli en stark och glad kvinna! sök upp hennes tråd! Du är inte ensam. Det är också så jäkla hemskt att som kvinna bli lämnad precis i en graviditet när man är så enormt sårbar (likaså tiden efter förlossningen). Det är som att vissa män inte fattar att de har ett ansvar. Jag köper att man kan tappa känslorna, men då tar man upp det och tar itu med det. Man ska inte sticka huvudet i sanden som en struts och jobba på en graviditet. Och är man redan gravida tillsammans, ja då är det jävlar i mig dags att kavla upp ärmarna och jobba på förhållandet, från hjärtat.
Kram!

1 gillning

Vet exakt hur du mår och känner,varit i samma situation för ett år sen nu. Skriv gärna om du vill prata❤