Jag valde att lämna relationen för 3 år sedan. Då hade vi varit tillsammans i 8 år, köpt hus och husbil samt fått två barn. Problemet var att han bara satt vid datorn, drack mycket och ville alltid dra iväg och fortsätta festa. Prioriterade inte alls familjen och vi kunde inte prata om något utan att tjafsa. Det gick upp och ner, det var bra så länge han inte drack när jag ställt ultimatum. Men ramlade alltid tillbaka på samma ruta. Tillslut ledsnade jag och ville lämna. När vi sålt huset och skrivit på ville han gå i parterapi, men det var försent för mig. I 1,5 års tid har jag förnekat att jag mår dåligt. Nu har allt kommit över mig som en ångvält. Båda har träffat nya men ändå så känns det som att dörren inte är helt stängd, båda gråter fortfarande över varandra. Man blir ju ständigt påmind av barnen om att inte mamma och pappa är tillsammans. Min nya är så fantastisk på alla sätt och vis, vi kan prata om allt, han är som min bästa vän. Men vi har inte alls samma kemi som jag hade med mitt ex vilket gör att det känns som något saknas. Ändå ser jag en framtid med honom.
Vad ska man göra? Någon som hamnat i liknande situation.
Hm… den där kemin du beskriver. Den låter faktiskt ganska farlig. Jag tycker att du ska ta dina motstridiga känslor på allvar, se det som ett symptom på att det finns något du kanske skulle behöva bearbeta. För du ser ju också att det inte är sunt att längta tillbaka till en partner som betett sig så. Så vad står de här känslorna för egentligen, innerst inne? Jag tycker att du ska kosta på dig själv några samtal med en privat terapeut. Jag har gått några få tillfällen och det gjorde stoooor skillnad, utan att vända uppochner på hela mig. Det är en chans att växa och utvecklas som människa!
St Lukas gick jag till. De är tydliga med att det inte behöver vara kris, utan kan handla om frågor i livet. Men de har också stor erfarenhet av t ex parterapi, så de ”kan” relationer. Jag trodde att man behövde gå en massa gånger för att det skulle ge nåt, men så var det inte alls.
Ja problemet är att känslorna var inte döda när vi separerade så det har varit tufft, och jag har nog inte bearbetat det direkt utan bara satt upp en vägg och intalat mig att jag mår bra!
Jag har pratat med en terapeut och det blev lite bättre för stunden men var ju över ett år sen nu och var ca 5-6 ggr. Det kändes som hon mest tyckte att jag skulle gå vidare för att han inte verkade bra och stänga dörren. Men hur?!
Som sagt min nya är sååå mycket bättre på alla plan men kemin känns inte på samma sätt
Han säger att han blivit bättre och inte sitter vid datorn så mycket utan vill ”mysa i soffan” som han skrivit. Men jag hör från barnen att han fortfarande sitter vid datorn och hör/ser även att han fortfarande dricker mycket. Hans pappa har också alkoholproblem så dom drar ner varandra tråkigt nog…
Ja alltså vi har ju kontakt pga barnen som är 5 och 7 år så blir en del
Jag personligen lever i tron och hoppet att människor förändras, dock endast i deras ensamhet. Som du beskriver din partner har han alkoholproblem vilket förklarar datorn och spelandet då det är den perfekta flykten från vardagen och alla inre problem. Alkoholen och dataspelande är mest troligt bara symptom på något större.
Du trivs inte i förhållandet du nu befinner dig i så börja med att göra dig fri och landa i vem du är. Sätt dig inte i fällan att hoppa mellan förhållanden då det mest troligt endast får dig att må bra för stunden. Väldigt svårt att jobba med sitt egna mående i ett förhållande då ”nyförälskelse” kan lätt skapa en bild av att allt är bra för att sedan leda till att man mår ännu sämre när allt landat. Så var försiktig och prioritera dig själv.
Jag tror att du berör något viktigt här: att det är DU, dina känslor, ditt sätt att funka, hur du ska styra och ta ansvar för ditt liv, vad du förväntar dig av en relation och hur DU ska få det som ska vara fokus, precis som @Asdasdasd är inne på. Red ut dig själv först. Jag tror inte du behöver börja med att göra slut med nuvarande, men ta dig själv på allvar och kosta på dig fler och nya samtal, kanske med ett annat fokus, gå promenader och vänd blicken inåt, istället för att jämföra de två männen.
Vad är egentligen kemi för dig? Varför dras du till det där negativa? Det låter lite som att du fått uppleva ett väldigt högt uppskruvat tonläge, kanske både i negativt och positivt. Och kanske är nuvarande relation mer lågmäld.
Vi är många som har varit med om att känslorna inte var slut när kraschen kom, så jag tror inte att det är problemet.
