Jag och sambon tog beslutet om separation i april efter 15 år tillsammans. Vi har väl haft det knackigt till och från i flera år men droppen blev när jag insåg att han hade en inte okej “relation/flört” vad man nu vill kalla det via snapchat. Vi har två barn, 2 och 3 år, som vi berättade för nån månad senare när det löst sig med boende. Jag flyttade ut i juni och han inledde direkt en relation med henne, trots en del lama försök till förnekande när jag konfronterade honom innan separationen.
Efter 3 veckor skrev han till mig och ville att barnen skulle träffa hans nya. Jag sa nej och att det var en fruktansvärt dålig och egoistisk idé. Han höll sig till augusti, då träffades dom för första gången och nu ca 2 månader senare bor hon i stort sett där. Barnen har alltså känt henne i två månader och nu ska dom bo tillsammans?! Hon sover i sängen där jag sov fram tills för ca 4 månader sen. Barnen verkar gilla henne absolut men jag är orolig för hur det påverkar dom när det har gått så himla fort med allting. Jag har själv inte ens hängt med och mår fortfarande ganska dåligt till och från. Har sån ångest varje gång jag är utan barnen (vi kör 2-2-3 byte). Stora barnet har sagt att han inte riktigt vet om hon bor där. “Tänk om hon har flyttat in utan att jag vet” sa han till mig en dag. Aaah jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det här. Hur ska jag prata med barnen, ska jag prata om det alls? Jag frågar ibland hur det känns osv men får mest bara “bra” till svar sen byts samtalsämnet. Måste jag träffa den nya nu eller fast jag inte alls känner mig redo. Barnen frågar relativt ofta varför jag flyttade, varför inte jag är den som bor kvar i huset osv. Svarar så gott jag kan utifrån deras nivå.