Det var ju det jag skrev
Din situation är verkligen hemsk. Det är en jobbig situation att hamna i. Helt ofrivilligt sitter man där på kanten och väger.
När min mans alla otroheter uppdagades hamnade jag i chockläge. Min kropp slutade fungera. Jag rasade i vikt, sov inget, panikattackerna avlöste varandra. Jag blev deltids-sjukskriven. Det har aldrig hänt mig tidigare i livet nånsin.
Allt det här drabbade mig för att jag insåg att om jag ska stå för det jag tror på så måste jag lämna mannen jag älskat i 25 år.
Jag var livrädd! Hur skulle det bli för barnen, vårat fina hem, jag gillar ju hans släkt, båten som hans pappa äger och som vi nyttjar på somrarna, sommarstället, familjemiddagarna, bara stunden på morgonen tillsammans med varsin kaffe i uterummet, listan kan bli hur lång som helst. Hur skulle jag klara mig utan allt detta?
Jag slets verkligen mellan allt jag skulle sakna om jag blev ensamstående eller att stå upp för det jag tror på; att ärlighet och respekt är grundbultar i en god relation.
Jag ville egentligen inget, varken stanna hos min otrogne man eller bo själv. Inget av alternativen lockade mig. Det skrämde livet ur mig.
Jag fick ställa mig själv frågor.
Hur vill jag bli behandlad?
Är jag värd respekt och ärlighet?
Vad är viktigt för mig i livet?
Skulle jag stanna så tillåter jag honom att behandla mig illa. Då skulle det bli absolut ingen konsekvens av det svek han utsatt mig för.
Sen är det lätt att tänka logiskt men jättesvårt i verkliga livet.
I början när jag flyttat bad jag min exman att sova hos mig för jag är så mörkrädd och hatade att vara ensam. Jag mådde så dåligt.
Mina vänner undrade hur jag kunde sova ihop med han som bedragit mig…
Ja, det var en märklig tid, jag kunde helt enkelt inte bara släppa taget. Han har ju varit min älskade man i 25 år!
Det är sjukt svårt att lämna allt.
Han kom hit och åt middag, vi gick i terapi, kanske går det att laga ändå?
Många turer fram och tillbaka blev det i ca ett halvår.
När både mitt hjärta och min hjärna processat länge nog kom jag ändå fram till att stå upp för mig själv. Överge honom.
Starta om på nytt och blicka framåt.
Vara en så bra mamma jag bara kan vara och ta hand om mig själv. Jag är värd att bli behandlad med respekt och ärlighet.
Jag kämpar fortfarande men stegen blir enklare att ta med tiden.
Det här var några tankar från mig och min erfarenhet.
Jag lider verkligen med dig. Du är mitt uppe i ditt processande. Låt det ta den tid du behöver. 
6 gillningar
Ja, det här är en av de trådarna som får många tycker och tänker. Du har redan fått mycket bra råd från forumets duktiga medlemmar, så det här var jag skriver är inte för dig.
Jag märkte att inte bara i denna tråd utan flera andra (och i samhället) om någon är arbetslös beskrivs de som lata, outbildade, tar inte ansvar, behöver växa upp osv. Denna kvinna har varit otrogen … inget annat. Hon tar hand om sitt hem och tar hand om sina barn. Hur många av oss här har inte klagat på att det är vi som har stått tillbaka och låt mannen få sin karriär. Jag har några bekanta som är gift med betydligt äldre högutbildade män och lever ett ganska bra liv (ekonomiskt). En av dem är arbetslös och gör allt hemma och allt med barnen, hon är INTE en troféhustru och han är inte en sockerfar. Hon behöver be och be för allt hon vill. Hennes pengar är barnbidrag. Jag hoppas att samhället kan se att hon tar sitt ansvar och ger lika mycket som männen som jobbar.
Allt lyckan till ts, du är i en väldigt svår situation.
3 gillningar
Jag måste inse att jag missuppfattat vad Suger Daddy är, nej min fru får absolut inte allt hon pekar på. Men hon får det vi har behov av. Hon är inte bortskämd ekonomiskt. Vill bara vara tydlig. Däremot har hon ju en trygghet av att vara gift med mig då hon pengarna inte är slut veckan efter lön, men inte hon eller jag lever ett utsvävande liv. Bor i lägenhet, har bil och sommarstuga. Inget mer.
Jag har inte skrivit om hennes bakgrund för jag ville inte att det skulle fokusera på detta. Jag kommer svara mer om detta senare.
Tack alla som skrivit och svarat. Jag lyssnar på er alla, och ni har väldigt bra kommentarer. Det gör att jag kommer längre i mina analyser och kan ställa rätt frågor för att förstå.
Vi pratade en timma under dagen och jag börjar närmar mig orsaken, jag tror jag förstår. Men till att man tar steget och är otrogen har jag svårt att förstå, men hoppas jag kommer dit. Skriver mer senare.
1 gillning
Jag förstår dig helt. Nu slog hon inte barnen hårt utan bara på fingrarna. Ja det är fel. Jag reagerade kraftfullt. Jag satt barnen i bilen, vi var på landet och sa att du följer inte med, att slå mina barn finns inte i min värd, försvinn skrek jag.
Vi åkte hem, hon hade allt utan sin mobil i bilen, så hon fick tigga av en busschaufför att bli körd till en centralare plats, hon ringde en kompis vars man hämtade henne. Hennes kompis ringde mig och undrade vad som hänt. Jag berättade om att hon förändrat sig under senaste tiden och att jag är säker på att hon varit otrogen, och nu slår hon barnen för att hon är arg på mig.
Hennes kompis pratade med min fru, och sa, nej hon berättar för mig att hon inte varit otrogen men träffat honom, inget hände och hon har brutit kontakten. Hennes kompis sa att hon kan inte säga om detta är hela sanningen, men det är vad hon säger sa hon.
Sen fick min fru hjälp av kommunen med att förstå att detta inte är tillåtet i Sverige och hur man ska behandla barn. Jag fick en uppgift att kontakta förskola och skola, berätta om detta och be att de hade extra koll på barnen, hör av mig om detta hände igen.
Hon har aldrig gjort om det, dock erkände hon ju förra veckan att jag hade rätt, hon var otrogen och ingen har vetat om det, hon hade inte berättat för någon.
Här är jag nog trögfattad, men jag förstår inte alls hur du menar med ovanstående.
Kan du vara snäll och förklara hur du menar att “samhället” (vem, vilka är det som uttrycket “samhället” representerar i det här fallet) kommer in i ekvationen och på vilket sätt? 
Låt mig säga att jag inte är förvånad av din historia, det var i princip vad jag gissade. Men ville inte uttrycka fördomar… 
Detta handlar inte bara om åldersskillnad, det handlar även om ”klasskillnad” och förmodligen lite mindre om att hon är från ett annat land. Bara för att man är från ett annat land behöver man inte ha sämre skolgång, i länder med stora inkomstskillnader finns ofta mycket bra privata skolor men det är inte de välutbildade kvinnorna som letar äldre utländska (välbärgade) män. De välutbildade har andra krav och är väl ganska mycket som du och jag. Jag har jobbat mycket utomlands i mycket manlig bransch, så jag har sett detta på nära håll. Det är ju en biljett till ett bättre liv men jag tror säkert många par faktiskt är lyckliga också. Men om de verkligen är djupa på det sätt jag själv önskar låter jag vara osagt.
Jag tror personligen inte att du ska klandra dig över huvudtaget att du inte gett henne tid. Förlåt men du har gett henne 15 år, förmodligen ett bra liv utifrån det materiella. Du har inte tvingat henne att leva med dig.
Tillbaks till om du ger henne tid eller inte… Hon har inte behövt ” tid” med sina älskare, inte åratal i alla fall, med dem var hon inte direkt blockerad. Var träffar hon ens dessa män? Under pandemi och allt… var är respekten för dig och er familj? Du pratar om risk för dig som riskgrupp eller HIV, det är väl din rationella sida som talar, men för sjutton, dina känslor då? Kärleken, sorgen, ilskan, respekten för dig och henne osv osv. Vad vill du och är du beredd att förändra ert liv så mycket som kommer att krävas? När du går i pension, då lär hon väl bli galen av att du vill spendera tid med henne och ”kontrollera” henne, det som vanligtvis par ser fram emot och ni har förmodligen ekonomi för roliga saker också…
Nu är jag väldigt hård och elak men är det inte något sådant här du faktiskt funderat på skulle kunna hända? Du blir äldre, en yngre och nyare intressantare man dyker upp och voilà där försvann hon. Hittills har inte det förälskelsen/materiella varit inte tillräckligt för att bryta upp. Hur länge står du dig i konkurrensen?.. många vill bli gamla tillsammans, torka bajs är kanske inte det första jag skulle tänka på men visst kan det bli så…
Visst kan hon känna någon slags ansvar och ömhet för dig men snälla du är väl värd mer än så? Alla förtjänar att bli älskade när man lever i en relation. Kärlek kan förstås uttryckas på många olika sätt och man kan ha olika krav.
Detta inser jag är ett väldigt hårt inlägg. vem är jag att döma? För er kanske detta ”arrangemang” funkar och då ska inte jag sätta mig på höga hästar och säga hur du ska leva ditt liv.
Jag tror du behöver rannsaka vad du vill ha ut av livet och din relation.
Skriv gärna om du vill att jag ska radera detta. Min intention är inte att vara elak, bara få dig att tänka klart. Men ta dig tid, inga snabba och överilade beslut nu.
2 gillningar
Herrefuckingggggg Gud fördomar fördomar och mer fördomar. 
Är jag fördomsfull för att jag vet att i många länder är ”normalt” att slå sina barn och jag känner igen det mesta TS skriver pga att jag arbetat utomlands i många år, så frågan är hur hur fördomsfull du tycker jag är eller om jag faktiskt bygger det på erfarenheten att vara väl bekant med andra kulturer. Jag dömer ingen, men kan konstatera att andra värderingar gäller i andra länder och olika sociala nivåer.
Vi är alla människor, men min poäng är väl just att likheterna är stora mellan länder om man jämför liknande sociala förhållanden.
2 gillningar
Lisa0987 jag uppskattar din ärlighet och hård ord, du skriver ju dem för att du vill mitt bästa och i en sån här situation måste man lägga till lite extra för att nå fram.
Dock har saker klarnat under dagen och jag har kanske förstått mer, eller inte …
Som sagt hon kommer från en fattig uppväxt, hennes föräldrar bodde inte med barnen när de växte upp utan de bodde hos farmor och farfar. Hennes syskon tog hand om henne, de var inte mång år äldre. De fick nöja sig med sexårig skola, hennes syster fick gå vidare men min fru fick börja jobba tidigt.
Hon hade sin första riktiga kärlek när hon var 19, jag ville minnas att hon älskade honom, men hon sa idag, nej han älskade mig, jag älskade inte han, men älskade hans mamma. Hon var ju inte van att bo med sin mamma, så detta blev väl ett substitut. Detta tog ju slot då hon blev gravid och de inte kunde behålla barnet.
Några år senare hade hon brutit all kontakt med sina vänner och familj och åkte till ett hålligångställe, där började hon jobba i en affär, en av sönerna blev hon förälskad i, han handlade med knark. Han gillade henne mien inte så mycket som hon älskade honom, de festade hela nätterna, sov på dagarna och sålde sitt knark. Detta pågick ett halv år, efter det såg hans mamma till han hans son blev förflyttad till en annan del av landet för hon tyckte inte de var bra för varandra. Mamman sa att polisen tagit honom och han satt i fängelse. Min fru letade efter honom överallt men hittade honom inte.
Efter detta hörde min fru av sig till sin bror, hon frågade om han kunde ringa till hennes mamma och fråga om hon fick komma hem. Det fick hon, de hade det än fattigare för hon inte hade haft kontakt och skickat pengar, hon insåg hur mycket hon svikit dem. Hon bestämde sig för, jag ska jobba, gifta mig rik så jag kan ta hand om dem. Hennes syster hade ett barn som var ca två år som hennes mamma tog hand om.
Hon åkte och jobbade på ett hotell, så hon skulle kunna träffa utlänningar, hon träffade mig, som precis hade mist min förra fru och behövde ett par veckor att vila upp. Vi hade sex första natten och hon berättade om sitt syskon barn och hennes föräldrar och hur hon saknade dem. Jag sa, jag köper en biljett hem till dig, ger dig två månadslöner så du kan ta hand om dig och din familj. Hon blev glad.
Vi höll kontakt och jag frågade mest på skämt om hon kunde komma till mig i Sverige, jag visste hon skulle säga nej, men sa ja. Ok tänkte jag, en kul sommar tillsammans får man väl unna sig. Båda vill ju. Jag fixade alla papper och visum till henne. Hon hade då redan bestämt sig för att det var vi, hennes pappa och mamma var glada att hon träffat en utlänning. Hon visste ju knappast vad jag hette, hon visste inte min adress, hon visste inte om jag älskade henne eller skulle sälja henne, men hon tänkte dör jag så är jag värd det, lever jag och jag säljs kan jag skicka pengar, är han snäll blir det ännu bättre. Jag har svikit min familj och vill kämpa att göra dem glad.
Hon kom en dag strax efter midsommar för 14 år sedan till Sverige. Hon hade motsvarande 100 kronor, resten som jag skickat hade hon lämnat till sin pappa. Jag var ju fortfarande i sorg och såg inget seriöst i det, men körde henne till HM och sa välj ut vad du vill ha, jag betalar. Tror det kostade 10 000, då hade hon sin egen garderob. Hon hade mycket tankar och hade ju en helt annan syn på det som skedde än mig. Vi hade sex, men det var inte som första gången. Jag gav henne tid, tyckte jag. Idag säger hon att det gjorde jag inte, hennes syn kan ju ingen ta ifrån henne. Hon tyckte jag bara ställde krav, jag tyckte precis tvärtom. Jag funderade på hur det skulle bli när hon åkt hem, jag försökte prata om det. Hon sa jag kan inte åka hem själv, vi måste åka hem tillsammans och gifta oss. Jag blev helt kall. Jag försökte läsa på om kulturen, ja det stämde, om föräldrarna visste att man hade sex, så var man i allas mun man och kvinna och kom kvinnan tillbaks utan att gifta sig så kunde man bli utstött. Vidare förstod min fru att hennes mamma och pappa skulle bli besvikna. Jag fick tag på en privatlärare här i Sverige som undervisade henne i Svenska och som tolkade mellan oss och berättade om deras kultur.
Jag insåg, jag kommer behöva gifta sig med henne. Jag kände, ok, visst jag älskar väl henne lite, det här är nog något vi kan satsa på om hon vill. Men då måste allt bli mycket bättre. Jag förklarade via tolken och min fru sa jag vill och kommer vilja ha barn med dig och kommer älska dig och allt blir bra. Sexet blev bra och ofta och ja hon ändrade sig, så vi gifte oss borgligt här och åkte till hennes land och gifte sig. Hon var glad när vi gifte oss i hennes hemland. När vi gifte oss här spelade hon glad, men säger idag att hon var inte glad, hon ljög om att hon älskade mig. Hon gjorde det som straff för att hon skadat sin familj och att åtgärda till dem. I Thailand när hon gifte sig blev hon dock stolt, hon fick visa att hon träffat och gift sig rikt. Vi åkte på bröllopsresa i omgivningarna, i sex veckor. Undertiden blev hon gravid med vår son. När hon blev gravid, började hon må dåligt, jag trodde inte att hon var gravid men till slut kom inte hennes mens och vi gjorde ett test och jo hon var gravid. Hon säger att hon var glad för barnet, men kände sig rädd, nu skulle vi ju leva tillsammans och vad skulle hon kunna ge mig. Löfterna var ju bara svek. Hon spelade dock bra och jag förstod inte, trodde det var graviditeten som fick hennes humör konstigt.
När sonen var född, var hon glad, hade ett barn att ta hand om, hon träffade andra tjejer både svenska och från sitt hemland som hon fick kontakt med. Då hon inte kunde bra svenska blev det mest kvinnorna från sitt land hon umgicks med.
Jag ville ha ett barn till, hon ville också sa hon. Hon tänkte har vi två barn kommer han lägga mer tid på dem och släpper tanken på mig. Hon ville bli fri, ut och dricka på krogen, festa. Detta tror jag har med att den tiden ser hon som den lyckligaste i sitt liv (det som hände när hon sålde droger).
Vi fick vårt andra barn, nu tyckte hon det räckte med närhet sa hon, jag vill minnas vi hade närhet. Men hon har nog rätt. Hon sov med barnen, hon sa för att inte jag skulle vakna av barn som skulle ammas eller skrek. När jag tänker efter vad det nog så. Då träffade hon den första, som hon senare var otrogen med, det tog ett tag innan de hamnade i säng. Hon tyckte han var en playboy, han var lite intressant och tyckte hon var värd honom då hon gett mig så mycket. Efteråt kände hon, oj vad har jag gjort, men istället för att sluta fortsatte hon att träffa honom. Hon kanske inte kommer ihåg hur ofta eller hur många gånger de träffades, men jag kom på dem ganska snart. Hon sa han älskade inte mig, hen ville bara ha sex och jag ville se att jag dög. När jag anade och konfronterade henne ljög hon ju, men det fick henne att avbryta kontakten på min begäran. Jag hade ju rätt, men erkännandet kom förra vecka, och detta hände väl 2013-2015, men de var bara intima under 2015 några veckor, några gånger. Hon träffade honom en gång senare då han vill försöka igen, min fru gick kvar på skolan och han ville de skulle prata i hans bil. Hon gick med honom, men när hon såg en buss komma sprang hon. Han villa ha sex hon blev rädd. Han har under åren försökt och få kontakt men min fru har avvisat honom.
Sen har ni ju resten av historien ovan. Med den sista älskaren var det mycket mer känslor, de chattade varje dag med varande, inte om sex utan delade allt. När hon kom till honom kände hon sig som en prinsessa, han hade lagat mat till henne, hanfrågade om resan gått bra, när de kramades passade hans och hennes kropp, hon sa att hon kände sig som en prinsessa. Hon kunde inte säga nej till sex å hon kände sig nykär, hon kunde inte sluta träffa honom för hon kunde inte stå emot, hon kände att det var fel, hon kände att vi hade ändå inte sex så det är nog rätt. När hon var gravid körde de utan att skudda sig och han hade inte tänkt komma i henne, så han köpte akut p-piller, men de hjälpte ju inte. Han ville behålla barnet. Han utvecklade mer känslor för henne. Han ville träffas mer, men fru försökte stå emot mer nu, men satte in en spiral för att inte hon skulle bli gravid. Jag förstår att hon behövde prata om den avslutade graviditeten för någon och det var bara hennes bästa vän som kände till något om detta. Det slutade med att de bråkade för ett par månader sedan när han ringde och sa att han lagat mat till henne och stod utanför vår lägenhet och ville hon skulle komma ner och hämta den. Hon kunde ju inte då jag var hemma, så han blev sårad, min fru blev sur och undrade hur han tänker. De hade lite sporadisk sms kontakt de senaste tiden, men min fru har sagt att jag vill inte att du kontaktar mig. I lördags skrev hon min man vet allt, i söndas sskrev hon, lömna mig i fred, nu ska jag satsa på familjen, han sa ok.
De hade alltid sex hemma hos honom, han var ju singel. Han bor mer än en timme resa bort. Hon var borta fem timmar per gång och jag märkte inget. Hon säger du har ju ingen koll på mig (hon menar väl att hon inte blev sedd). Hon sa att om jag spakat ut henne hade hon aldrig mer tagit kontakt med mig eller barnen, hon hade tagit det som sitt straff. Hon sa hade jag ringt och förlåtit henne efter några dagar hade hon sprungit tillbaks. Hon säger att hon älskar mig, men pga att hon kände sig tvingad och gifta sig med mig, har det blivit en blockering vad gäller sex. Hon vill komma tillbaks, men det kan ta tid. Hon kramas nu.
När jag frågar hur hans kramar kunde få henne att känna sig som en prinsessa medan hon ruggat tillbaks för mina, kan hon inte förklara mer än att mina inte är spännande, vi har känt varandra i 14 år. Den har jag svårt att förstå.
Hon säger att hon inte har någon baktanke med att vilja stanna. Hade jag velat lämna dig hade jag kunna gå, jag hade inte behövt få med mig något. Jag kunde få pengar av kompisar och mamma ha sagt att hon kräver inget, kom bara hem. Hennes mamma har bett henne om ursäkt för att hon tvingade henne. Min fru känner att hon svikit mig, ljugit för mig och vill stanna hos mig då jag betyder allt för henne. Hon är dum säger hon, jag måste ändra mig och se vad jag har.
Jag kan förstå och inte förstå. Hon skulle behöva terapi, det är svårt att prata om hennes problem när hon bedragit mig. Jag försöker förstå. Jag sa nu är det du och jag och familjen, inget mer så får vi se vad vi landar.
Jag ska försöka, jag inser att jag kan landa än hårdare, men det känns i kväll som det kanske finns ett hopp. Jag tror jag nu vet hela sanningen, vet inte om jag kunna dela den rättvist med er.
1 gillning
Varför är det så att de flesta vill skrota ett förhållande där ena parten varit otrogen? Älskar man för mycket om man inte vill skilja sig och förlåta? Är det för att inte bli sviken igen? Är det för att man vill straffa? Om den som svikit säger att det inte kommer hända igen och man försöker tro det, varför ger man det inte en chans till?
Jag är förvirrad, jag vill ju fortsätta leva med henne, jag har blivit väldigt besviken, hon har ju visat att hon inte brytt sig om känslorna, men ändå gjort? Hon har inte velat såra, men vet att hon gjort.
Jag läser vad ni skriver, ni är raka och hårda, men jag vill gå vidare med henne. Hon säger att det aldrig kommer hända igen, att det känns skönt att hon lagt alla kort på bordet. Hon förstår att jag är ledsen, jag kan inte jämföra mig med honom säger hon. När hon mått dåligt har hon rökt, vilken hon aldrig gjort när vi varit tillsammans.
Det som känns jobbigast är:
- Hon har bedragit mig, och även blivit gravid (fast hon gjorde abort)
- Hon har chattat med honom hela tiden, hennes tankar fanns hos honom, och hon har nog skrivit såna saker till honom som hon aldrig har eller kommer skriva till mig.
- Jag är i riskgrupp för covid så jag har jobbat hemma sen början på mars 2020, innan smittspridningen började i Sverige. Vi har hållit oss i vår bubbla, även barnen fick vi hjälpa hemma. Men hon tog sig ut bubblan och älskade med honom.
- Pga covid, sa jag att jag behöver inga presenter när jag fyller år, men när han fyllde år gick hon och handlade till honom.
Samtidigt vill jag lägga detta bakom oss, jag vill få henne glad.
Har ni några tips på hur jag kan överraska min fru, ta ledigt en dag och göra något kul med henne när barnen är i skolan, eller är det för tidigt och fel?
Broder.
Här är en till.
Fast tvärtom.
Jag sökte en partner jag kunde bilda familj med. Det gjorde hon med. Båda var s a s över och den biologiska klockan tickade mot övertid.
Jag ville ha en livskamrat, hon en förmyndare och vårdare. Nu var jag den som var otrogen och valde att skilja mig.
Det är en dum idé att bli ihop av fel anledning, d v s önskan om att bli försörjd/ få barn.
Hon har kanske inga känslor för dig mer än att du är hennes ekonomiska/ sociala trygghet. Hon känner antagligen inte för dig och därför kan hon inte skriva/ säga saker till dig som hon kan till sitt fling
Jag kunde inte säga vackra saker till mitt x för då skulle jag ha hycklat/ ljugit.
Varför säger du åt henne att inte köpa presenter åt dig och sedan blir sur när hon inte gör det? Jag antar du menar att hon skulle hållit sig hemma och inte gett sig ut i affärer bland folk när du är i riskgrupp. Är det känslan av respektlöshet mot dig som är problemet? Jag menar köper hon något åt dig är det för de pengar hon fått av dig. Jag förstår det känns surt att hon gör det till sin älskare men att inte få något när du sagt åt henne att inte ge dig något visar att hon respekterar den önskan i a f.
Det räcker inte med att du vill. Hon måste också vilja - men av rätt anledning. Kanske tycker hon det är skämmigt och är rädd att hennes familj blir sur om hon lämnar. Slänger du ut henne har hon sin rygg fri.
Älskar hon dig eller är det tryggheten du ger?
Vill du vara tillsammans med någon som stannar för pengarna? Du s a s köper hennes närvaro.
1 gillning
Tack för att du berättar, wow, vilken historia! Vilket ansvar ni båda tagit, men kanske inte av rätt skäl.
Med lite reflektion är det kanske inte jättesvårt att förstå att det blivit så här. Som någon skrev, ni har ju haft ett ”resonemangsäktenskap” där ni båda haft det åtminstone ok. Eller kanske inte? Hon kanske har mått sämre än du tror?
Barnen börjar bli mer självgående, tiden finns för henne att tänka över sin situation och förmodligen saknar hon något. Det är nog vanligt att vi kvinnor då börjar tänka över vår situation när småbarnsåren är över.
Det låter ganska oroväckande att prata om en ”vild” tid med mycket festande i ungdomen som ens lyckligaste tid. Allt har sin tid och de flesta har haft denna tid, men man mognar och vill ha något annat. Eller så är det ett flyktbeteende, att man drömmer sig bort.
Det är en otroligt komplex situation, om ni skiljer er, stannar hon ens i Sverige då?
Ni borde förmodligen gå till familjerådgivning och se hur ni kan komma vidare.
Ni kan fortsätta ha ett resonemangsäktenskap, det kan ju funka, men om du egentligen förväntar dig mer (och hon vill ha mer) så kommer du bli sårad och kanske sviken igen.
Hon offrar ”sin emotionella lycka” och på sikt exploderar det.
Ni kan också välja att hålla ihop tills barnen blir större, komma överens om vad som gäller då.
Utifrån det du skriver har du exakt samma tankar som alla vid en otrohet och för att kunna komma vidare och fortsätta leva tillsammans så måste båda anstränga sig otroligt mycket och kommunicera väl. En stark grundkärlek måste förmodligen finnas, inte bara dåligt samvete, ansvarskännande osv. Det är svårt att utläsa om ni har den. Den kan säkert ha lite olika former och hela er relation och dess början är inte en typisk historia här på sidan.
Jag tror ni behöver vara totalt ärliga mot varandra. På ett nytt sätt. Det finns de som lever i mer öppna förhållanden osv osv.
Ni måste hitta det som blir bäst för er. Din fru är förmodligen i behov av kärlek, precis som du, att vara emotionellt engagerad. Som sagt, det kan säkert se lite olika ut, men det får inte vara en uppoffring att stanna, att hon försakar något, då kommer det nog att hända igen. Prata med varandra om sådant. På djupet.
Det är ju grundproblemet ni behöver komma åt, inte symptomen (otroheten).
1 gillning
Oj, vilken bakgrund till en relation. Men jag tänker att du har bara ett liv och du kan inte fortsätta att ta hand om den här kvinnan bara för att du känner dig skyldig för att hon kommit hit etc. På sätt och vis var det väl också ett missförstånd att ni alls gifte er etc, även om jag lite kan tycka att du kanske skulle ha kollat upp hur sånt funkade innan du tog hit henne och trodde att du kunde skicka hem henne efter en “kul” sommar.
Men när ni haft ett resonemangsäktenskap där hon fått försörjning och du fått barn kan jag tycka att det moraliskt riktiga är att du köper ut henne så att säga. Att hon får ut en tillräckligt rund summa för att kunna leva någorlunda på lång tid framöver. För du har ju redan fått barnen, dem har du ju kvar, och hon är väl egentligen för gammal för att skaffa sig ett nytt resonemangsäktenskap av samma sort igen. Hon gav dig de barnafödande åren i utbyte mot försörjning, och egentligen verkar ni båda varit rätt klara med att det var ert upplägg. Då blir det trots allt knepigt att hiva ut henne utan försörjning när hon passerat 40.
1 gillning
Som gifta har hon väl rätt till hälften om man inte har äktenskapsförord.
”Problemet” är väl att TS vill fortsätta och komma över detta.
Förutsättningarna verkar dock vara svåra. Det är ju svårt att komma vidare t o m när båda vill och är supermotiverade.
Familjerådgivning är väl en bra början oavsett hur det slutar.
1 gillning
Vad ni skriver mycket bra allihop.
Ja med er definition var det kanske ett resonemangsäktenskap, men jag är nog inte man att säga det till 100%, kanske från hennes sida från början, men nej det fanns mer.
Hon var otrogen första gången när dottern var tre år, kanske yngre, hon har svårt med tid och det hände då några gånger med samma kille som hon hade träffat på SFI, hon var inte otrogen innan vi fick barn, jag är far till barnen och det vet jag på flera sätt.
När jag träffade henne, var jag naiv och trodde att alla vuxna människor kunde ta ansvar, men det är väl kanske en av sakerna både hon och jag ångrar att vi inte slutade innan. Hon skulle kanske bli utestängd från hennes familj, men det hade nog varit bäst.
VI tror på att vi ska kunna leva tillsammans, jag har sagt att jag fått de svar jag vill, hon får fortsätta prata om detta, men jag kommer försöka inte fråga mer, jag vill inte att hon ska tänka mer på denna tid utan att vi glömmer detta tillsammans. Jag känner att jag börjar luska i detaljer som kommer såra mig.
Jag har också tänkt på familjerådgivning, vi får se senare.
Ja Rulle du har säkert rätt, att hon inte säger det för hon hycklar nog då. Hon älskar mig det vet jag men kanske inte på det sättet så man kan säga det från hjärtat. Hade hon inte älskat mig hade hon inte varit kvar och kämpat heller.
Vi har äktenskapsförord pga att jag varit gift innan och jag har ärvt etc. Hon har dock ett kreditkort med en limit på 200 000, men hon har aldrig köpt något på denna kredit, men jag har sagt att den har du som trygghet. Att jag skulle skilja mig och inte ta ansvar finns inte, men inte heller efter att hon varit otrogen försörja henne länge. Jag vet inte vad hon skulle göra om vi skiljde oss på lång sikt, flytta tillbaks till sitt land eller leva här. Hon vet nog inte själv heller.
Finns risk att hon lämnar mig när barnen växt upp, men tror inte hon stannar bara för barnen, tror inte det. Det finns något inom oss också, tro det eller inte. Det handlar inte om att jag köper närhet, senast dagarna har hon krypigt upp hos mig, när jag inte kan sova tröstar hon och vill få mig att tänka på annat, hon ser mig igen. Det är äkta det känner jag, hur långt det räcker vet jag inte, kanske en dag till, kanske en vecka, kanske två år, kanske hela livet.
Jag vill ge det en chans, jag vill se vart det leder, jag kommer annars ångra mig senare.
1 gillning
Detta låter ju lovande. Det är faktiskt inte ovanligt att kriser kan skapa ny närhet och fördjupning av relationen och en ny ärlighet/medvetenhet.
Men glömma får ni inte göra, jo en del, men vårda minnet av att ni måste vara närvarande i relationen, vårda den för att ni inte ska krisa igen.
3 gillningar
Det enda jag känner när jag läser hela historien är hur djupt tacksam jag är över att födas i ett land där jag alltid haft möjligheten att försörja mig själv.
Jag har aldrig behövt använda min kropp som en valuta, och jag har aldrig behövt ha sex med främlingar i förhoppning att någon av dem ska ge mig en chans till ett annat liv.
Visst har jag också varit med om att dejta män som helst vill ha sitt roliga en sommar (eller vad det nu kan vara) och sedan helst inte behöva göra mer än så, men jag har aldrig varit beroende av att försöka övertala dem till mer i rädsla av att annars råka illa ut
Jag har verkligen varit privilegierad.
@Janne58
Jag vet verkligen inte vad som kan vara rätt att göra i din situation. Allting känns så fruktansvärt fel från början till slut.
3 gillningar