Galenskap

Hej.
Nu är det längesen jag skrev mitt första inlägg här. Jag har tyvärr inte vågat skriva något på länge. När jag läser andras inlägg låter allt så klokt efter genomtänkt.
När jag försöker skriva blir det plumt, osammanhängande och obegripligt. Och jag backar när jag känner att jag blir för hård mot honom.

Men nu behöver jag hjälp. Stackarna i min vänskapskrets sliter jag ut när jag låter som en hackig cd-skiva som fastnat på repeat.

För att ge en klarare bild av vad jag pratar om ska jag försöka skriva en liten sammanställning av vad som hänt.

Han informerar att han vill skiljas. Jag går in i rollen som projektledare. Sköter allt, går på visningar, renoverar hans nya hem och ser till att flyttlasset går. Men sen tar min energi slut. Verkligheten kommer ikapp. Barnen ringer och gråter och jag känner både ilska och hjälplöshet. Det som gick bra i början går inte så bra länge.

Han tar det betydligt enklare. Obrydd är ett passande ord. Barnen kommer vänja sig och det kommer bli bra för alla. Och som han så fint sa när jag satt med mitt livs första ångestattack “jag mår iallafall bra nu”

Så nu är jag arg. Samtidigt ställer han orimliga ultimatum på mig. Vilket gör att jag funderar på om jag är helt värdelös på att skilja mig? Han vill gärna att vi ska vara vänner. Och det låter ju fint. MEN jag klarar inte det just nu. Jag känner mig sviken och förd bakom ljuset så jag har ingen lust att ta en kopp kaffe med honom. Ännu mindre kolla på Melodifestivalen ihop!
Så enligt honom är jag löjlig nu.

Tilläggas bör att han har träffat en ny. Jag VET att de går träffats länge men han påstår att det bara är några månader. När han introducerar den nya för barnen drar han två lögner:

  1. Allting är precis som förut, ingenting har förändrats.
  2. Vi är fortfarande vänner.

Jag behöver verkligen hjälp! Han har vid flertalet tillfällen visat är min åsikt inte betyder ett skit för honom - så hur ska jag kunna vara hans vän? Vänskap bygger på tillit, respekt och ärlighet enligt mig och han visar ingenting av det.
Jag vill inte vara vänner. Jag har inget intresse av det. Samtidigt vill jag göra allt för mina barn men i det här fallet upplever jag det som rent själadödande. Så hur går jag vidare? Jag vill naturligtvis ha ett bra samarbete kring barnen men jag är inte speciellt sugen på att få höra detaljer om hans liv.

Är det någon som har liknande erfarenheten? Det känns som jag vrider mig ut och in men finner inga svar…

2 gillningar

Men kära du. Inte behöver du vara hans vän. Om du orkar vara vänlig i sammanhang som gäller barnen är det världsmästerskap. Ställ ner foten och gå inte med på något utöver det.
Nollkontakt förespråkas alltid här på forumet, i min värld betyder det att man inte följer varandra på sociala medier, inte umgås utöver det som krävs för barnens bästa (det betyder INTE gemensamma grillmiddagar med vin) och absolut inte att du fixar och grejar något som helst för hans (eller barnens) skull i hans hem.

Du gör det bästa för barnen i ditt hem. Räcker bra så.

7 gillningar

Det är så svårt! Jag tyckte att vi hade en bra separation. Gemensamt beslut osv. Men det har jag ju förstått nu efterhand att så inte varit fallet. Han kommer dock aldrig erkänna att han gjort något bakom ryggen på mig så det får jag bara leva med.

Men nu är det jag som blir utmålad som den hemska föräldern som sätter sig på tvären och det har jag riktigt svårt med. Jag gör allt jag kan för att det här ska bli bra men nu orkar jag inte mer. Inte ens när han pratar med barnen kan han vara ärlig och det sätter ju mig i en riktigt dålig sits. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra…

Tusen tack för att du tog dig tid att svara. Jag behövde verkligen det idag :heart:

6 gillningar

Jag har varit den förstående exfrun som umgåtts firat högtider och till och med varit på gemensam semester det här året sedan separationen. Jag kände mig dålig om jag inte orkade. Men nu sitter jag här och ångrar mig djupt. Vilken idioti att umgås så. Man äts upp, går sönder och tappar all självrespekt. Håll honom inte i handen när han går vidare. Ta hand om dig själv.

7 gillningar

Mitt X har stenhårt hållit linjen mot sin familj/sina vänner att “vi var överens om att gå isär”. Fasen, vad ont det har gjort att han inte kunde säga som det var: det var han som lurade och bedrog mig och krossade familjen! Det tog en bra stund att acceptera att det här har hänt mig, det är inte sant eller OK det han har påstått inför vänner och familj, men det är inget jag kan påverka - jag måste acceptera att precis det här har hänt för att kunna gå vidare med MITT liv. Släppa taget. Skitsvårt. Efter ett tag går det. Jag fick proffshjälp. Hur bra som helst.

Vi är inte vänner idag. Självklart inte. Ingen av mina vänner behandlar mig så!

8 gillningar

Det är det här jag är rädd för. Ingenting handlar om mig. Det är inte så att han tycker att jag är en av världens bästa människor MEN det skulle få honom att se bra ut om vi umgås. Och det sårar mig något enormt för han var verkligen min bästa vän. Under väldigt många år var det han och jag. Han var min extra ryggrad. Nu vill han fortfarande vara det - när det passar honom…

3 gillningar

Jag känner likadant MEN vi var överens för jag skulle inte vilja fortsätta mitt liv med honom.
Jag önskar bara att han kunde vara ärlig. Det hade varit lättare då. Nu har jag ifrågasatt och mått extremt dåligt under väldigt lång tid över saker som jag inte visste att jag inte kunde påverka.

Jag beklagar att du blivit utsatt för allt detta samtidigt är jag extremt tacksam att du delar med dig av dina erfarenheter. Det betyder enormt mycket :heart:

4 gillningar

O ja, det vill han säkert! Min man ville t o m att vi skulle vara vänner “med förmåner”, trots att han flyttat in hos en ny kvinna.

Din man har alltså lämnat dig. Han har en ny kvinna, och min gissning är att hon fanns i bakgrunden redan innan ni skildes. Han har ljugit för era barn. På vilket sätt har han skött skilsmässan snyggt?

Vad har då du gjort? Accepterat skilsmässan, hjälpt honom på alla sätt, renoverat hans nya bostad(!) och tagit på dig skulden för allt.

Det finns ett fåtal skilsmässor där parterna kan vara vänner efteråt. Det är när båda har tappat känslorna för varandra och de gemensamt bestämmer sig för att skiljas. Då kan de kanske förbli vänner. Inte annars.

Ditt ex behandlar dig som skit. Inte för att du är värd att behandlas så, utan för att han är en översittare som gillar att utnyttja andra.

2 gillningar

Säg till honom att du behöver vara ifred och bearbeta allt i lugn ro, att du behöver tid för dig själv och att du är upptagen med annat.

Du har inte tid att umgås med honom utan vill fokusera helt och hållet på dig själv och givetvis på barnen - när du har dem hos dig!

När han har barnen hos sig, så säg att du förutsätter att han fokuserar på dem och sköter det galant - själv!

Givetvis om något händer eller de vill säga godnatt osv så kan de alltid höra av sig.
Men tror att du måste sätta ner foten och minimera all kontakt med honom.

Försöker han ge dig dåligt samvete så säg bara som ett mantra: Du vill bara fokusera helt och hållet på dig själv och givetvis på barnen - när du har dem hos dig!

1 gillning

Min ex-man bedrog mig men eftersom han berättade det så tyckte han inte att det var så allvarligt. Den frustrationen och sorgen jag kände när det som varit mitt liv och min trygghet i 20 inte längre fanns kvar var bottenlös. Och att han inte förstod hur illa han gjorde mig var hemskt. Jag hade svårt att förstå att han inte längre var den han hade varit. Jag tror jag har försökt umgås med den jag hoppades att han var men det har bara skadat mig. Var rädd om dig. Du kan inte påverka vad han säger om dig så fokusera på dig och barnen. Ert gemensamma liv kan du påverka.

1 gillning

Igenkänning! På så många sätt.
Han bedrog mig efter att ha varit otrogen i ett halvår. Fortsatte direkt in i en ny relation med den kvinna han bedrog mig med.
Efter några månader började han bombardera mig med meddelanden om förslag att ses, att vi (jag) måste vara större än det som hänt, att vi (jag) måste förstå att det bästa för vår dotters skull är om vi umgås och är vänner, som en familj för hennes skull. Att jag måste förstå att jag har ett ansvar i allt som hänt och att med tanke på hur allt varit var det inte alls konstigt att han ljög och var otrogen tyckte han.
Detta har aldrig handlat om mig. Det har handlat om att han vill att allt ska se snyggt ut. Att han inte ska behöva umgås med skavande och jobbiga känslor av att han gjort mig riktigt illa. Han hade en ny tjej nu. Nu skulle det putsas av och gå vidare så fort som möjligt.
Nu ett år senare har vi endast kontakt kring vårt barn via sms, mail och i enstaka fall telefon.
Jag har gjort klart för honom att han inte är min vän.
Jag upptäckte nämligen ett direkt samband mellan ju mer kontakt vi hade-desto sämre mådde jag.
Jag rekommenderar verkligen att du drar ned kontakten.
Längre fram kanske ni kan ha en något mer avslappnad relation men det viktigaste är att du tar hand om dig så du orkar med det tuffa ett uppbrott innebär!
Kram och styrka!

5 gillningar

Så sant.

2 gillningar