Funderar på att lämna fru och små barn :(

Min historia
30

Ser att du har många svar med kloka råd men vill ändå trycka på vikten av att kommunicera med din fru!
Ni har tagit ett gemensamt beslut om att leva tillsammans då bör hon få vara delaktig i beslutet att inte göra det mer.

Då jag själv just nu går igenom det med min sambo kan jag säga att det som sårar lika mycket som att han vill separera är det faktum att han aldrig sagt något till mig om att saker var fel. Han har själv vridit, vänt och funderat och sedan tagit sitt beslut utan att låta mig vara delaktig något som gör mig så otroligt illa.
Vi har varit varandras absolut bästa vänner och att då inse att han inte delat detta med mig smärtar så klart vilket jag tror även din fru skulle tycka.

Mitt råd är därför att du pratar med henne, väldigt öppet och ärligt om vad du känner och hur du tänker för att se om ni, tillsammans, kan hitta en lösning.

och eftersom det finns barn i bilden, separera inte direkt utan försök först!

2 gillningar
31

Du ska inte berätta något om den andra för din fru - inget har ju hänt! Du bör se till så du slipper jobba nära den andra tjejen (det är omöjligt som det är nu och borde dessutom gå ut över arbetet). Du ska jobba med dig själv, för att komma fram till vad du verkligen vill. När du vet det, kan du prata med din fru om det och tillsammans göra det svåra konststycket att förändra. Antingen genom skilsmässa, eller tillsammans skapa något nytt - byggt på det ni har gemensamt.

3 gillningar
32

Alltså @Brandman. Vill inte ligga på dig, men din historia får mig bara att känna en sån enorm olust och ångest, över vad som är på väg att hända, med en från vad det verkar som fin familj.

I normalfallet enligt manual 1A skulle du nu inleda en fysisk relation med kollegan och sväva på moln. Antingen skulle din fru upptäcka det av egen förmåga, eller så skulle du berätta det när du säger att du vill ha skilsmässa. Sak samma, för det skulle sluta i samma katastrof som jag varit med om (fast jag är din fru vill säga), samma skit som jag kommer få leva med i resten av mitt liv.

Du står vid ett vägskäl nu, det är på riktigt! Det är inte marker eller tändstickor på spelbordet - det är barn och en kvinna som är mamma till dina barn och som valt att leva bredvid dig och ge sig till just dig som står på spel!

Snälla gör som jag föreslagit ovan :+1: ta inga förhastade och känslostyrda beslut.

9 gillningar
33

Yep och det finns ingen ångerknapp. La femme fatale. Den lockande, den gäckande men som när man famnar är rutten och uppfrätt på ryggen.

1 gillning
34

Jag får ont i magen när jag läser vissa delar av detta även om jag förstår ditt dilemma, men det här du säger att du inte har varit otrogen och att ingenting är inlett har jag svårt att köpa.
Din fru kommer aldrig att se det så. Sveket i att du för ett resonemang utan att involvera henne med en annan som orsak är illa nog.
Som sagt - du får många bra råd här. En orsak till att lämna det man har ska aldrig vara en annan om man har gjort rätt bearbetningsresa med sig själv kring vad som skapar välmående här i livet. Man måste kunna fylla sin bägare själv först och inte låta det tillfredsställas av någon annan för då kommer även nästa förhållande sannolikt inte bli bra på sikt för det skapar beroenden på bekräftelse. Min personliga åsikt och erfarenhet.

9 gillningar
35

Du missar poängen lite här. Jag menar absolut inte att man ska vara kvar i ett förhållande man inte trivs. Men då ska man lämna i första hand pga det och inte för att man hittar något som man tror är bättre. Det är alltför stor risk att det nya visar sig lika bräckligt som det man har (eller ännu bräckligare) och vad har man då vunnit?

Man bör känna att “det gör inget om den nya lämnar mig efter en månad, jag vill lämna mitt äktenskap” för annars riskerar du att göra dig, dina barn och din fru ledsna i onödan.

8 gillningar
36

tack för ditt svar med kloka tankar.

37

tack för dina kloka råd.

38

@Brandman, Involvera din fru i vad som händer. Det här är inte bara ditt val. Du är förälskad i en annan och har endast vänskapliga känslor för din fru. Väljer du inte att lämna nu så finns det stora risker att du i framtiden möter samma situation. Det bör din fru vara medveten om. Att hon hela tiden riskerar att mista dig för att du är öppen för förälskelse och kärlek utanför äktenskapet. Det bör vara hennes beslut om hon vill ha det så, eller gå och välja en annan väg för sig själv.

Jag skriver av egen erfarenhet. Mitt ex blev förälskad (och inledde en affär) i en kollega när jag var gravid. Jag hade fullt upp med en besvärlig graviditet och barn. Exet var öppen med “att han mådde dåligt” men skyllde på sina svårigheter att komma in i föräldrarollen och sätta sig själv åt sidan. Detta pratade vi om, men inget annat… Exet och den han inledde en affär med beslutade sig i det skedet för att inte fortsätta förhållandet, då de hade familj på var sitt håll med små barn. De bestämde sig för att aldrig låta sig styras av sina känslor för varandra igen, de hade nu gjort sitt val. Exet bytte jobb, men de rörde sig i samma kretsar och kvinnan tog sig allt närmare hans nya arbetsplats tills de ånyo blev kollegor. Nu var hennes barn i princip myndiga (men inte våra). Idag är de gifta. Jag betvivlar inte att de hör bättre ihop än jag och mitt ex. Men jag får bära på konsekvenserna av deras val - att inte berätta för mig. Har väldigt svårt att över huvud taget förhålla mig till hela mina barns uppväxt och det familjeliv vi hade. Mitt ex visste ju hela tiden vad han hade att förhålla sig till, han har hela historien. Jag har ingen aning om vad som varit sant och vad som varit en illusion. Detta är en stor sorg för mig. Kanske hade jag valt att stanna om han berättat, men det hade då varit ett gemensamt beslut - att välja varandra utifrån en sann grund.

Jag tror inte att hela sanningen i att du inte vill berätta är att ni jobbar tillsammans ett tag till. Jag tror att du är rädd för att berätta för din fru, för då har du inte längre kontrollen över ditt äktenskap själv. Och det är faktiskt så att det bör du inte heller ha. Man är två i ett äktenskap.

6 gillningar
39

Har du vänt på steken, och funderat på om det i själva verket är din fru som inte älskar dig, kanske aldrig har älskat dig, och inte ens attraheras av dig, vilket leder till att hon avvisar dig sexuellt?

Om du fungerar som många män gör skulle mer fart i sängen kunnat få dig att bli mer passionerad i er relation under åren som varit.
Men istället verkar ni ha fastnat i en ond och tröttsam cirkel där dagarna mal på och din fru hoppas att ett barn till ska göra livet mer uthärdligt medan du letar planlöst efter något som du egentligen inte vet vad det är.

Skälet till att jag tar upp frågan om henne är nästa steg i er utveckling - vad händer när hon stöter på någon som kan ge henne spänning, dramatik och massvis av bekräftelse? En exotisk man med svarta ögon som lever för dagen och bara svarar inför sig själv och sin skapare. En annan man. En man som visar vem han är och tar det han vill ha.

Min tanke är att er relation som det ser ut nu kanske är körd oavsett men att det kommer dröja tills hon fyllt 41 (den magiska åldern för kvinnor) innan du märker effekten av det.

Mitt råd är att lyssna på din magkänsla och verkligen fundera på vad som gjort att ni hamnat i det läge ni är idag.

Vem är DU egentligen och vad vill du ha av livet och av din fru eller den andre?

Är du ditt jobb? Är du dina intressen? Är du bilden av dig som dina vänner har? Är du dina minnen? Är du din frus praktiska fixare? Är du bara en förlängning av din iPhone?

Du verkar vara snäll, pålitlig, händig, omtänksam och kanske lite försiktig. Enligt min uppfattning är det tyvärr inte egenskaper som håller lågan brinnande hos kvinnor när barnen håller på att bli stora och medelålderskrisen knackar på dörren. Oavsett vad kvinnor säger så är det inte det som skapar attraktion och blöta trosor hos dem.

Din fru har säkert sidor du inte ens anar, men hon visar dem inte, och du kan inte heller ändra henne så att hon visar dem för dig eftersom man inte kan ändra andra. Man kan bara ändra sig själv.
Du kan möjligen locka fram hennes vilda och djuriska sidor genom att ändra dig själv och bli det som hon undermedvetet längtar efter och drömmer om. Det som hon ännu inte satt ord på inför sig själv och absolut inte berättat för dig.

Om något av ovanstående stämmer så har du en fin chans i den pågående flirten med tjejen på jobbet. En chans att upptäcka och lära dig känna igen dina egna djuriska sidor och hur de framkallas.

Ingen annan, inte din fru och inte flirten på jobbet, kan få dig att bli den du är menad att vara. Bara du själv.

Men genom tjejen på jobbet kanske du kan utforska dina egna mörkare sidor (utan att nödvändigtvis vara otrogen). Hon verkar ha lockat fram känslor som du inte haft på länge. Fånga dessa känslor och hitta var de sitter i din kropp.

Använd sedan verktyg som mindfulness, KBT eller hypnos om du vågar och slit fram krigaren som bor i ditt hjärta!

Kommer du så långt så ger sig resten.

3 gillningar
40

Varför skriver du här? Du verkar veta vad du vill. Vill du att vi klappar dig på axeln och säger lycka till och skit i din familj och att du förstör dina barns liv för alltid? Det kommer inte hända. Jag hade inte lämnat min familj om ens jag blivit hotat till livet att göra det.
Gör det du redan bestämt dig för :roll_eyes:

5 gillningar
41

Tänk dig för… för helvete

2 gillningar
42

Din historia gör mig sömnlös! Jag är väl en av få här inne som förespråkar att lämna dåliga relationer men det du är på väg att göra är så lågt och egoistiskt så jag mår illa.
Du har fått massor av goda råd från ett enat forum.
Jag vet inte om det framgått hur gammal hon som du är attraherad av är eller hennes familjesituation mer än att hon har gjort slut med sin pojkvän, vilket tyder på att hon kanske är något yngre.
Hur attraktiv tror du att du kommer att vara för henne med tre små barn och ett bittert ex som du för evigt kommer att vara knuten till? Om hon inte har några egna barn så kommer hon förmodligen att vilja ha. Då ska du in i fållan igen med tidigare barn som du övergav redan i magen, fy fan säger jag, så simpelt.
Tydligen har du och din fru uppenbart haft sex och nej hur roligt är sex under småbarnsåren för en kvinna som aldrig får ha sin ammande kropp i fred.
Det är liksom fel allting.
Du ska bara hålla käft, gå på egen rådgivning, glöm den nya som uppenbarligen från början inte egentligen hade några känslor för dig tills hon blev smickrad av dig.
Bit ihop, ta ditt ansvar och var en man. Du har så mycket mer att kämpa för än så många andra får under en hel livstid.
Låt din fru föda ert barn, sätt henne på en piedestal för den vackraste gåva hon ger dig.
När allt har lagt sig så känn efter och är det fortfarande den andra du tänker på så var ärlig mot din fru men börja med att söka förändring i relationen.
Tror du att du bara ska kunna flyga ut och börja om så glöm inte att det är 2019 pappor förväntas ta sitt ansvar, även om många kvinnor önskar ha sina barn på heltid så är det varannanvecka som gäller, då barnen blir lite äldre. Du ska ha boende för tre ungar och den dan kommer då din frun har läkt klart och är redo att hitta en man med både ryggrad och stake! Då får vi se hur kul den nya tjejen tycker att det är…

17 gillningar
43

Ja men det är ju precis vad han gör. Han tänker sig för, han frågar om råd här, han lyssnar på råden och bekräftar t.o.m. detta i sina svar.

1 gillning
44

Ja men han tänker inte klart

1 gillning
45

Menar du att han inte får fundera på att vara otrogen eller lämna sin fru?
Har du aldrig själv funderat på att vara otrogen?
Eller gör du så att du låtsas att du inte tänker det och sedan bara gör det istället?

Tanke och handling är två olika saker och mitt intryck är att många på detta forum lidit mycket just p.g.a. att deras partner inte kunnat skilja mellan dem eller att deras partner låtsas att det man gör inte räknas så länge man inte pratar om det.

Det är inte ett enat forum. Jag delar t.ex. inte din syn på trådskaparens situation.
Dessutom visar han i flera svar att han lyssnar på råden han får. Råd som han bett om.
Av det som framkommit hittils har han inte heller varit otrogen och det kan finnas goda skäl till att ventilera med utomstående innan han pratar med sin fru.

Meningen med ett diskussionsforum är att kunna diskutera. Att be trådskaparen hålla käft när han försöker resonera om andra vägar än otrohet är bara ett sätt att skapa konflikt. Vad vet du eller vi andra här inne om tjejens känslor mer än det trådskaparen skrivit?

Varför ska han sätta sin fru på piedestal?
Det låter som att du lever i en värld där man förbjuder tankar och rangordnar människor och låter skuldkänslor styra. En sådan inställning är som klippt och skuren för att gå bakom ryggen på sin partner och dessutom att ljuga för sig själv.

3 gillningar
46

Ok, så vad vill du ge honom för råd så att han kan tänka klart?

47

Familjen går först, skippa flingen. Prata kämpa och försök tillsammans. Går det inte ja då separerar man

3 gillningar
48

Jag blev lämnad höggravid och med ytterligare två barn. Med de hormoner som cirkulerar i ens kropp i det lägget… kan säga att det är inget man någonsin glömmer eller förlåter. Det tog två månader innan min man insåg att han gjort fel och ville att vi skulle försöka igen. Jag gav honom den chansen men har aldrig förlåtit honom för det. Nu 2,5år senare skiljer vi oss. Så jag säger detta från hjärtat vänta lite och låt din fru få födda ert barn i lugn och ro. Den stress jag utsattes för gjorde att amningen inte fungerade och jag hade inga problem med de två första. Bara något att tänka på

5 gillningar
49

Jag tycker definitivt du ska stå vid din frus sida med det nyfödda barnet. Ta ditt ansvar.

Men samtidigt, och det här kanske inte är rolig läsning;
om några år är ni inte längre tillsammans tror jag. Du har redan gått för långt i din tanke. Ni är inte lyckliga som bara rumskompisar. Ni har inte en passion som ligger som en fin grund till ert förhållande. Och har du en gång uppmärksammat detta så kan du inte bara blunda för det sakförhållandet. Det tror jag.

Visst är det som någon skriver att passionen lägger sig. Men den utvecklas då till något djupare. Och har passionen funnits där på riktigt så kan man blicka tillbaka och påminna sig om varför man valde varandra.
Även om du nu tar ditt ansvar och stannar med din fru så är det bara en tidsfråga tills du faller för någon annan. Men då är då, nu är nu.

Jag håller inte med om nedanstående:
"Vänskapsband är en stabilare grund att bygga ett förhållande på än förälskelse."
Allvarligt, hur kul låter det!? Jävligt deppigt om du frågar mig.

Jag förstår dina tankar, men just nu ska du stanna kvar. Om du klarar det vill säga!
För det är starka krafter vi talar om. Men om du lämnar din fru så ska det inte vara för en annan. Då ska det vara för att du upptäckt att det saknas något så vitalt att du inte kan leva vidare med den kvinna du valt skaffa barn med.
Den kvinna som nu väckt dina känslor kan du inte räkna med finns kvar om 2 år. Men då kanske du får leva själv. Hur känns den tanken?
Stanna kvar, ta ditt ansvar. Iaf just nu. Om det går.

5 gillningar