Fullkomlig avsaknad av empati

Min mamma gick bort igår. Helt oväntat. Alla i chock, allt helt overkligt. Hon var navet som brydde sig om alla, hon satte alla före sig själv och var den mest oegoistiska och mest omtänksamma människa man kan tänka sig.
Jag fick samtalet på morgonen, väckte tonårssonen med mina skrik. Allt var kaos. Mina vuxna döttrar har stått sin mormor väldigt nära och tog detta hårt. Men vi åkte tillsammans hem till pappa. Där fanns mina syskon. Det blev en sorglig, traumatisk men väldigt fin dag. Mycket tårar, en del skratt, mer tårar. Alla känslor som vågor på havet. Sorgligt, ledsamt men fint.

Min ex man visade en gång för alla vilken empatilös egoist han är. Vår gemensamma son hamnade ju mitt i traumat. I ett sådant läge hade jag struntat i eventuella konflikter och riktat in mig på att finnas för mitt barn. Men nej, hans planer skulle inte ändras. Först skulle han renovera ett par timmar, sen erbjöd han sig att ta hem sonen till sig. Vackert så.
MEN till saken hör att sonen fortsatt bearbetar traumat att pappa lämnade oss för en annan kvinna och henne vill inte sonen träffa. Inte på några villkor. Och han är 15+ och ska respekteras i detta.

Exet tyckte då att det bara var trams, han kunde inte förstå problemet men tyckte att sonen ju kunde sitta på sitt rum och inte umgås med dom om det nu var så besvärligt.

Vi ordnade så att sonen fick stanna hos dotterns pojkvän där han är trygg.
Detta resulterade i att exet i sin tur ringer ena dottern och är allt annat än trevlig. Han i princip skäller ut henne för att vi gör sånt drama av det hela. Att han inte förstår vad problemet är.

Vad är då problemet?
Jo, 15 åringen vill inte träffa pappas nya men pappa tycker på fullaste allvar att det är trams, hanntycker att sonen, som är i sorg, som haf problem med känslor redan innan, ska tillbringa nyårsaftonen, med sorg, frågor och funderingar, instängd ensam i sitt rum och inte fritt kunna röra sig i sitt hem och känna sig trygg. Detta för att hans pappa inte på några villkor tänker ändra sina planer och finnas där för sin son. Han ska ju fira in nya året med sin darling.
Tänkvärt är också att det är exets fd svärmor sedan över 20 år tillbaka som plötsligt dött. En svärmor som velat honom väldigt väl i över 20 år.

Exet ringer inte någon av döttrarna av omtanke. Han frågar inte en enda gång hur dom mår. Däremot blir han arg och upprörd över att ingen riktigt vill acceptera hans svek och hans nya kvinna. Det tycker han är lämpligt att diskutera just i denna stund.
Han skäller ut dottern för att hon berättar att vi tar hand om lillebror, att han är trygg osv Han ifrågasätter och fullständigt idiotförklarar sonens känslor kring pappas nya kvinna och hela den situationen. Han anklagar oss alla för att skapa drama i onödan.
Hans enda fokus är han själv och sin nya kvinna.
Han toppar det hela med att lägga ut en bild på dem tillsammans, uppklädda, fånigt leende och önskar gott nytt år på sociala medier.

Allt detta medan 3 av hans barn är i djup sorg efter sin älskade mormor.

(För er som inte känner till historien så bedrog han mig med denna kvinna under minst 5 månader och lämnade familjen för henne )

7 gillningar

Beklagar din förlust :heart:

Kan det finnas någon annan som kan prata med exet istället för du och barnen om detta?

1 gillning

Först och främst, så sorgligt att höra om din mor. Kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas just nu

Men personer som ditt ex är människor som helt enkelt inte kan förändras. De saknar den delen som rör empati och förmåga att förstå, och inget eller ingen kan ändra på det.
Och det är sorgligt att dina barn ska behöva leva med det, för det är en jobbig insikt när det gäller ens förälder. Men jag fick också lov att lära mig det som barn bör det gällde min pappa, och även om det var tungt just då så har det gett mig en hel del insikter och förståelse för livet.

Men det är tur att ni ändå verkar vara många i er familj som ändå finns för varandra och stöttar varandra i denna tunga stund. Det är fint :heart:

6 gillningar

Åhh, vad sorgligt, så ledsen för din skull :cry:

Att förlora sin mamma är en otrolig förlust på så många plan oavsett hur vuxen sedan länge man än är, i synnerhet om hon som din har varit den som stått för kontinuitet, välvilja, omtanke och omsorg om alla.

Ditt ex är en stolle och om han inte nu i efterhand skäms ögonen ur sig, då säger det långt mycket mer om hans dysfunktion. Sorgligt för dina barn att behöva genomlida allt på samma dag.

Men… snus är snus om än i gyllene dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid ROSOR :older_woman: :rose:

.
Ta hand om dig och din familj, tack och lov att ni har varandra :pray:

9 gillningar

“Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.
En vacker vers som blev till grus, en illusion som brast ty rosor i ett sprucket krus kan vara utav plast.” AB Svenska ord.

Tror det är mer än en som bittert har fått erfara att allt inte alltid är vad det vid första anblicken verkar vara, att den ljuva rosen snart fäller bladen och kvar finns bara törnen, att druvans ljuva nektar alltför fort blir till bitter galla.

“Men ofta ser en, att det tar skada
som växer vackrast och lovar mest” (Elin i Hagen, Fröding)

Karsloken till far ännu en narcissitisk navelskådare med sig själv som enda centrum. Stackars hans nya.

7 gillningar

Beklagar sorgen. Beklagar också att din man verkar vara en klon av min. Samma beteende, samma sätt att behandla barnen, samma nonchalans inför andras sorg, sjukdomar eller problem, samma åsikter.

Fokusera på sorgen efter din mamma nu, och låt inte exet styra dina och barnens känslor. Han vill vara i centrum och det kan vara idé att blocka hans samtal några dagar, så ni får vara i fred och sörja.

4 gillningar

Vill börja med att verkligen beklaga förlusten av din mamma. Det är en fruktansvärd sorg.

Ditt X verkar vara en empati lös skit. Man får hoppas att han någon gång vaknar upp.
Stor kram till dig/er :heart:

1 gillning

Beklagar din förlust så mycket. Förlorade min älskade pappa för drygt två år sedan, känner med dig. :pray::pensive::heart:

1 gillning

Beklagar förlusten :heart: Ditt ex beteende låter obehagligt likt ett av mina ex, som också visade sin mest empatilösa sida vid ett dödsfall. Förvånas över hur det kan verka finnas fler.
Stor kram till dig och familjen.

2 gillningar

Beklagar sorgen :heart:

Snacka om att sakna empati. Han kan man inte kalla för Man.

STOR KRAM!

1 gillning

Tack för alla fina ord❤️

Trots allt exet utsatt mig för det senaste året så saknar jag hans famn i allt det här.
Vart ska jag nu rasa? Hur ska jag ta mig igenom det här utan hans axel?
Det känns som att ha förlorat två av mina närmaste personer, att jag vinglar fram på ostadiga ben utan kryckor.

Jag måste vara stark för min pappa, för mina barn och för min lillasyster. Jag vet inte vad som händer om jag ger mig hän åt sorgen, är rädd att helt tappa greppet. Att inte känna tryggheten i att mitt barn har en pappa som finns där när inte jag orkar ger mig oerhörd ångest.

En dag i taget

4 gillningar

Jag förstår din känsla fullständigt. Det är oerhört, oerhört tufft att alltid vara den som ska finnas till för alla andra. Speciellt om man inte har någon som finns för en själv.

Men tyvärr var väl ditt ex aldrig den personen. Det finns alldeles för många som sviker när det gäller som mest och slinker undan med svansen mellan benen när man behöver dem som bäst

Du hade otur som drog en nitlott. Kan bara hoppas att du någon gång kan finna det stöd och den hjälp du behöver och förtjänar från någon mer värdig en vacker dag

3 gillningar

Ännu en dag har gått. Även fastän jag vet att inte exet kommer höra av sig för att erbjuda något som helst stöd i det här, så gör det jävligt ont alltihop. Han har inte heller hört av sig med något stöd till mina döttrar. Det gör också ont. Ännu en gång måste jag finnas för alla, hela tiden. Jag låter nu som en offerkofta men ibland är det en tung börda att bära.
Idag har ändå varit en bra dag. Har haft lugn i själen. Det är en märklig känsla, samma känsla som när otrohetsaffären avslöjades. Jag är bedövad, tar inte in verkligheten. Jag tar hand om min pappa, vi pratar en hel del, jag berättar hur mycket han betyder, hur gärna vi vill ha honom kvar när han tycker allt känns meningslöst. Han visar på sitt sätt att drt jag känner är ömsesidigt. Lilla pappa. Jag pratar med hemtjänsten. Jag längtar efter sonen och jag vet att exet vet vad jag går igenom. Men han skiter idet. Hans fokus är honom själv. Han har nu också ändrat relationsstatus till sambo. HUR kan man bli sambo med någon som den hemmavarande sonen inte vill träffa? Vilken kärleksrelation är så viktig att man offrar minst tre av sina barn. Jag förstårdet inte. När exets äldsta barns mormor blev sjuk så var jag väldigt mån om att mamman skulle ha möjlighet att vara hos mormodern samtidigt som barnen var tryggt omhändertagande. Det var för mig självklart.
När min son behövde sin pappa så blev han ifrågasatt och ställd mot väggen av sin pappa och pappas nya gjorde absolut noll och inget för att underlätta. Hon vägradeatt på något vis alls bidra till att vår son var trygg. Det kommer jag aldrig glömma. Och mitt ex uppträdande ska vi inte prata om

2 gillningar

Snart en månad sedan min mamma plötsligt avled.
Det har varit omtumlande veckor och idag sitter jag här med en lunginflammation som grädde på moset.
Mitt ex ställde visserligen upp och hade sonen extra utan klagomål medan jag var tvungen att ordna begravning för mamma och boende för min pappa.
Han har dock inte funnits där för sina vuxna barn, mina två döttrar som visserligen inte är hans biologiska men som har växt upp med honom som pappa.
Min äldsta dotter ifrågasatte ju varför han inte kunde sätta barnen före sin nya kärlek vid ett sånt här tillfälle. Hon bad honom om det och sa att de behövde honom nu. En normal och sund person med förmåga till empati hade självklart funnits där för sina barn när dom förlorat en mormor som de stod väldigt nära. Han besitter med all tydlighet, inte denna förmåga, Han var otrevlig och mästrande och i sin stora sorg och frustration sa dottern att han skulle låta henne vara och sörja sin mormor som precis dött.
Sedan dess har han inte hört av sig till någon av döttrarna.
Jag blir så oerhört ledsen när han gör såhär. Döttrarna har haft en tuff uppväxt med en frånvarande biologisk pappa. Nu känns det som att de förlorat ännu en pappa.
De mår skit av detta. Det enda mitt ex tog till sig var att låta döttrarna sörja sin mormor ifred. Att de behöver honom, att förstå att han behöver bete sig vuxet och omhändertagande oavsett vad i en sån här situation. Att visa att hans kärlek till dem är villkorslös och äkta. Det förstår han inte.
Jag står i färd med att kontakta honom och fråga vad han håller på med, om barnen inte är värda mer. Men jag är rädd att göra hela situationen värre. Vad har han för fel??

2 gillningar

Du svarar på den avslutande frågan själv med trådens rubrik och ditt första inlägg. Jag citerar andra stycket, första raden “Min ex man visade en gång för alla vilken empatilös egoist han är” så jag antar att frågan är retorisk.

2 gillningar

Beklagar verkligen sorgen! Skickar styrkekramar :heart:

Hur sorgligt och trist det än är så finns det rätt många som varit tvungna att bryta kontakten med toxic (giftiga) föräldrar. Kanske något som dina vuxna döttrar får göra med sin styvpappa så småningom. Man mår bara dåligt i längden av att tvingas hantera en sådan person.

1 gillning