Hej
Jag har levt under ganska lång tid i en relation som inte är bra. Min man beter sig inte snällt mot mig, och jag hoppas att jag en dag har styrkan att gå. Tyvärr är jag helt ensam (förutom våra barn) vilket gör det svårt, speciellt eftersom jag vet att han inte kommer att vara snäll om/när jag gör det.
Vi är gifta och har två minderåriga gemensamma barn. Förutom dem bor även min mans 23-årige son hemma hos oss. Arbetslös och bidrar inget till sin försörjning.
Jag har funderat på att försöka spara undan lite pengar så att jag har något om jag en dag orkar lämna. Problemet är att vi lever väldigt ojämlikt ekonomiskt. Min man tjänar närmare 10.000 mer än mig i månaden, men vi betalar ungefär lika mycket i räkningar.
Men jag står utöver detta för 90% av matkostnaden (vilket är ganska mycket i en familj på fem personer.) Dessutom sparar jag till våra två minderåriga barn. Min man är heller aldrig med om bidrar om vi behöver köpa något nytt till vårt hem etc. Behöver vi en möbel eller ngt annat är det upp till mig att fixa detta. Detta gör att jag sällan har några pengar över. Vad han gör med alla sina pengar är en gåta, då han borde kunna spara 15-20000 med tanke på ovanstående. Detta går inte att samtala om, då blir han enbart sur, tvär och det slutar i att jag blir ledsen. Jag har gett upp.
Men jag förstår ju att han knappast kommer bli enklare med detta om jag vill skiljas. Jag skulle helt enkelt vilka spara undan en slant varje månad så gott jag kan som inte ska vara med i en eventuell bouppteckning. Inte för att luras utan för att ens ge mig själv en ekonomisk chans om jag orkar ta steget mot skilsmässa. En del i att kanske en dag våga gå är att ha nån slags ekonomi som gör det möjligt.
Går det ens, att spara på nåt sätt utan att ”redovisa” detta. Är det i madrassen som gäller eller vad gör man?
Tacksam för svar som inte är dömande.
Om jag förstått rätt är ni alltså gifta? Har ni äktenskapsförord?
I annat fall tror jag att du har rätt även till hans tillgångar. De pengar han har kunnat lägga på hög medan du stått för lejonparten av utgifterna kommer alltså dig till nytta då.
Jag skulle rekommendera att prata med en jurist, och gör det på egen hand. Ibland kan man få sådant gratis via facket eller kommunen, men i annat fall kan det vara värt att lägga ett par tusenlappar för att få experthjälp som förhoppningsvis kan hjälpa dig att få koll på hur du bäst bör gå till väga framöver.
Lycka till 
1 gillning
Ja, det går. Om ni hade gemensam ekonomi vore det mycket enklare, men det ska gå ändå.
När du får din lön, då tar du ut på bankomaten. Hur mycket kan du rimligtvis klara? Försök med minst 2000 kr. Sedan stoppar du kontanterna i ett kuvert eller något och gömmer det bland dina saker. Resten av månaden får du klara dig på det du har. Intala dig själv att du betalat en oväntad utgift (tandläkaren t ex), och nu har du mindre pengar att röra dig med. Det har väl hänt förr?
Köp inget till ert gemensamma hem. Det ska ändå inte vara gemensamt så länge till. Köp inga dyra presenter, utan lägg mindre pengar på allt sådant. Det du inte ska spara in på är personliga saker du själv behöver, som kläder och hygienprodukter. Dem får du ändå behålla efter skilsmässan.
På ett år lade jag undan 30.000 kr och en basgarderob åt mig själv som skulle räcka i 5 år. Det underlättade mycket vid skilsmässan, då min man vägrade betala underhåll och försökte lägga beslag på hela vårt gemensamma sparkonto. Jag måste ju liksom kunna köpa mat åt mig och barnen (som han inte tog ansvar för) och de sparade kontanterna höll oss flytande i några månader.
Men - oavsett vad din man säger - så ska du ha hälften av allt vid skilsmässan. Det har ingen betydelse vem som tjänat mest; allt hans är ditt och tvärtom vid en skilsmässa.
1 gillning
Att spara “i madrassen” går såklart, men det ger generellt inte några större summor att tala om som du klarar dig på över tid, eller kan köpa bostad för etc. Du kan inte heller spara för egna framtida behov i dina minderåriga barns namn för där krävs det att föräldrarna inte har förfoganderätt och dispositionsrätt till pengarna, utan det som sätts in betraktas som en gåva från föräldrar till barn och där ska barnets rätt till gåvan skyddas.
Sparar du i ditt eget namn så kommer det osvikligt att “redovisas” och ingå i bodelning. Det enda jag kan tänka mig som skulle förränta sig bra (vilket du behöver om det ska bli någon summa att tala om för bostad etc.) är om du har någon i närstående familj, helst någon av dina föräldrar som du litar till 105% på och där du skulle kunna överlämna de tusenlappar du kan avvara varje månad (uttagna som nämnts i uttagsautomat) och där den personen sedan sätter in samma summa pengar men med överföring från sitt eget konto (och betalar kontant i butik med det du överlämnar) för att kunna redovisa gåvan som sprungen ur egen lön/pension e.dyl på ett konto/FOND (såklart) i ditt namn, där pengarna utgör en gåva från en/båda dina föräldrar till dig… men där måste ni isf göra klart med ett gåvobrev som samtidigt tydliggör att gåvan är och ska vara din enskilda egendom och då är dessa pengar skyddade och är ograverat dina även vid en ev. bodelning.
Egentligen tycker jag spontant att det inte känns rätt att tipsa om sådana här manövrar, men är det som du säger så finns kanske inget annat alternativ för dig att kunna få ihop något som helst eget sparkapital. Å andra sidan kan man ju lika lätt konstatera att om ni inte har något äktenskapsförord så är allt din man sparar (om han nu inte konsumerar upp varje krona för eget bruk 
) er gemensamma egendom att dela lika på vid en skilsmässa.
Så mitt starkaste råd är ändå att du omgående sätter ner foten och börjar med att gå igenom ekonomin ordentligt med honom (alternativt skaffar dig full vetskap själv om han mörkar) och att ni därefter fördelar ALLA utgifter likvärdigt efter vilka inkomster ni båda har så att båda parter har ungefär samma summa kvar att disponera efter eget huvud. I de utgifterna ingår såklart, förutom fasta avgifter, både mat och andra förbrukningsvaror såväl som inköp till ert gemensamma hem.
Rent allmänt sagt så är närmast total privatekonomisk okunskap (och mer ofta sprungen ur personligt ointresse för tråkiga “pengagrejer”, än undanhållande och mörkande från en partner) en av de allra största (av många) kvinnofällorna som existerar… så se asap till att bli fullt medveten om hur er ekonomiska situation ser ut intill minsta kommatecken, oavsett om du är intresserad av det eller inte!
2 gillningar
Hur skulle det vara om du försökte visualisera mycket konkret ett liv som frånskild? Ur ekonomisk aspekt, alltså. Har du någon slags föraning hur det kan komma att bli med era gemensamma barns boende? Säg att de bor 50/50, då blir ingen av er underhållsskyldig. Men du har matkostnader för 1 eller 3 personer, istället för fem. Om barnen bor lite mer hos dig så ska du omedelbart begära underhåll och får åtminstone miniminivån från försäkringskassan. Om pappan inte bidrar till mat etc i nuläget så är ju även underhåll ett plus, så att säga.
Om ni inte har äktenskapsförord så låter det som att bodelningen kan generera en del också. Läs på om giftorättsgods, värdering av hus (om äger hus) etc och räkna lite på det.
Det kan vara så att det du behöver är ett startkapital tills bodelningen är klar, ett par månaders hyra till en liten ”mellanlandningslägenhet”. Det kanske går att lösa med att gömma pengar i madrassen, eller kanske någon nära släkting kan låna dig pengar när väl dagen är där. Då slipper du en massa krångel i ett juridiskt gränsland, och framför allt slipper du vänta in att sparkapitalet ska växa till sig. Kanske en kombination?
Jag var i en annan ekonomisk situation än dig. Jag fick lösa ut exet ur villan, så det där med startkapital löste sig rätt bra för honom. Det fanns på hans bankkonto tre dagar innan han flyttade. Jag var ganska orolig för hur min privatekonomi skulle gå ihop, bära alla de ”gamla” huslånen plus det lån jag fick ta för att lösa ut honom, och alla fasta kostnader. Men det går bra, det är mycket som har blivit billigare och jag inser nu hur stor del av vår gemensamma ekonomi som jag bidrog med och han spenderade. Så räkna, noga!
Det finns kanske också andra resurser än cash? Jag fick en hel del saker till hemmet från en arbetskamrat vars mamma gick bort några månader tidigare. Ett väldigt värdefullt bidrag! Mina föräldrar hade ett soffbord osv. Om du redan vet att det kan finnas möbler i gömmorna hos bekanta som du kan få, så gör en lista även på det. Då vet du ju hur du vill att lösöret ska delas upp.
1 gillning
Kan ju vara bra att vara medveten om att ekonomiska transaktioner bakåt i tiden kan räknas in vid en bodelning. Dvs. det är inte så att man kan ta ut pengar och stoppa undan utan att behöva redovisa vart pengarna tagit vägen. Sedan kommer det förmodligen inte behöva redovisas, men om din man eller en bodelningsman vill veta har de rätt att kräva den redovisningen.
Det är dock svårt att visa att små summor som är uttagna kontant inte har använts till hushållet.
Men det kanske är bättre att be att få en 500-lapp när du handlar än att ta ut på bankomaten, för då syns det ju inte separat.
1 gillning
En bra tanke… där utöver så kanske man dessutom ska tänka på att inte ta ut exakt samma summa varje månad på samma dag om man tar ut från bankomat…
I flera år tog jag ut samma summa varje vecka, för att ha till hushållsutgifter. Jag fortsatte att ta ut samma summa, men jag sparade in på utgifterna och lade undan pengar åt mig själv i stället.
Det här är något jag brottades med länge i mitt samvete. Var det stöld jag ägnade mig åt? Var jag girig och försökte sno åt mig min mans andel? Men nej, till slut kom jag fram till att jag gjort helt rätt. Pengarna var inte till mig utan för att kunna försörja barnen OM deras pappa inte gjorde rätt för sig vid skilsmässan. Om han tagit sitt ansvar och gjort sin del, så hade jag sett till att “hitta” de gömda pengarna och ge honom hälften.
2 gillningar