Förstår att det känns jättejobbigt och det är nog viktigt att du sitter ord på vad du känner och prata med henne. Imorgon är det fredag, kan du inte planera något mysigt, lite massage, charkbricka, gott att dricka osv och se var det tar vägen. Hon kanske väntar på att du ska visa framfötterna och ta initiativ? Det om något är väl attraktivt!
1 gillning
Ja… men… det är just nu lite extra jobbigt. Har tagit initiativ och blivit avvisad så mycket nu, den här perioden. Så jag har svårt att försöka. Känner mig bara ratad… 
Och… jag känner att hon borde kämpa, och vara den som tar initiativ i det här läget kanske.
Jag tycker det känns så orättvist i det här läget… är ju liksom jag som fått mitt självförtroende krossat av henne. Men jag vet inte. Allt funkar rätt bra, och så mycket som är lovande… utom intimiteten. Det gör mig rädd, även om jag kanske borde ha tålamod
3 gillningar
Håller med. Det är hon som ska bekräfta dig, det är hon som ska göra allt för att få dig att känna dig trygg. Bollen ligger hos henne…
Så ledsamt att hon inte ser det och vad hon ställer till med. Är hon kanske i en depression?
2 gillningar
Hmm. Det har hon varit förut… och hon blir lätt nedstämd. Så det är möjligt. Svårt att veta. Eller så är det helt enkelt så att hon saknar den där attraktionen för mig… för hon har inga problem att vara nära, kramas, kyssas. Men det blir inte mer.
Jag vill liksom inte stressa, eller pressa när det gäller sex. Oavsett situation är det ju nåt som måste finnas vilja från båda för att funka. Känns bara så jobbigt, och bakvänt att det ska behöva vara jag, som blivit sviken, som ska behöva uppvakta och ta initiativ.
Vi har pratat en del om det, i och med det jag läste om svalnad attraktion för mig. Och pratat om att vi ska försöka. Hon har föreslagit stt testa ett spel som vi har, för att försöka locka fram lusten. Men det blir inte av. Pratade i början av veckan om det, och då föreslog hon att vi skulle testa det i helgen. Känns som hon skjuter på det. Och jag vågar knappt hoppas det leder oss närmre i helgen. Så jobbigt att bli besviken.
Därför känns det just nu som att det kan vara avgörande… om inte intimiteten och sexet återkommer väldigt snart vet jag inte om jag orkar kämpa för oss så länge till. Känns mer och mer som att hon bara har vänskapliga känslor kvar för mig i så fall… och att otroheten berott på det… men att hon bara har svårt att släppa mig efter alla år. Och det liv vi har ihop. 
Men… man kan ju liksom inte kräva, eller “tvinga” fram sex i ett förhållande.
Det är så tufft, denna process. Och just nu tynger det här mig mer. Samtidigt som många bitar blivit klart bättre.
Jag är tacksam för kvinnliga åsikter om den här situationen…! Hur ska jag tänka…?
3 gillningar
Tråkigt att läsa om din situation.
Du måste ställa frågan om du någonsin kommer att kunna förlåta vad som hänt och även det att du någonsin kommer kunna lita på henne igen.
Kanske har det som hänt väckt något inom henne som får henne att leva ut, fånga dagen ja kanske det men ännu viktigare är att fånga livet.
1 gillning
För att ni ska hitta tillbaka till ert sexliv krävs det att båda vill och att det händer något. Lust väcker lust, därför rekommenderar sexterapeuter att utforska lusten och känslan på flera olika vis. Podden Sex på riktigt med Marika Smith har ett antal olika avsnitt (förlåta otrohet, tappat njutning…) hennes instagram sexinspiration har också en del tips men då behöver ju båda vilja.
Att säga vad man vill kan vara jobbigt och svårt i relationer, särskilt om man har en svacka. Men. Det är exakt det som behövs! Om du läser stories här så ser du att den som vill rädda sitt förhållande vaknar till först när den inser allvaret.
Utifrån det du beskriver har din fru lust, men hon ska ju ha lust med dig. Vilja ha dig. Återupptäcka dig!
Jag tror definitivt ni behöver prata om era behov och det är viktigt att du berättar vad DU vill ha.
1 gillning
Hej,
Tack för att du tar dig tid att svara. Jag är, ärligt talat, lite rädd för att klart och tydligt tala om mitt behov av närhet & sex. När vi har pratat lite om svikande attraktionen så har hon uttryckt att hon upplevt att det är lite jobbigt ibland senaste två åren att hon känner att jag har mer lust för sex än hon har. Att hon känt press.
Det känns extra tufft när jag vet att hon varit med den andra jäkla mannen ett par gånger, samt gjort annat under senaste halvåret. Så lust har ju funnits.
Hon har också haft svårt att få orgasm, och först på senare år upptäckt att det är möjligt med hjälp av leksaker. När vi pratat om det har jag sagt att jag gärna blir lite inbjuden i det, och får vara med i det ibland, eller att leksaken mm kan få vara med ibland, när vi är med varandra.
Hon känner också press kring att lyckas komma när vi är tillsammans, säger hon.
Att då våga prata öppet om mitt behov av just intimitet & sex i det här läget är jag rädd pressar henne mer, och får motsatt effekt. Men kanske måste jag ändå vara tydlig med att den här situationen får mig att vackla, och bli osäker på ansträngningarna att rädda vår relation?
3 gillningar
Lider med dig❤️
Jag är kvinna. Mitt förslag är att ni prövar att bara kramas. Vila i varandras armar. Här tror jag att det är viktigt att du inte tar initiativ till mer utan följer med om hon tar initiativet, och om du vill.
3 gillningar
Hej, tack för din input. Det är ungefär där vi är nu. Vi kramas, ibland nakna, kanske kysser varandra lite. Men inget initiativ till något mer kommer, om inte jag tar det. Så vi står still där just nu. Kanske är jag för otålig i detta…
Men det känns så oerhört jobbigt, i och med vad jag känner att det innebär nu för mig också… eftersom hon svikit mig. 
En fundering jag har kring detta är att när det är mannen som varit otrogen tycks situationen vara en lite annan. Att mannen försöker och vill vara nära. Det blir liksom en annan situation. Att den som svikits blir uppvaktad, och kanske säger nej för att allt som hänt känns jobbigt. Men när kvinnan är den som svikit, som i mitt fall… så är det ändå jag, mannen som förväntas ta initiativ, i vanliga fall. Så var det ofta tidigare i vårt förhållande, innan krisen. Men nu blir det så svårt. Sån dubbelsmäll på nåt vis, mot mig. Jag blir inte bara sviken, utan nekas intimitet också, och måste uppvakta och väcka lust. Utan att puscha. Och vänta och hoppas på att frun faktiskt tar initiativ.
Det är svårt att orka med detta.
1 gillning
Nån skrev att lust föder lust. Och står man utan sexlust så behöver man göra det för att starta maskineriet så att säga. Om man bara går och väntar på att sexlusten ska komma tillbaka så får man vänta för evigt. Kanske också ha i tanke att det man tänker på väcker känslor.
Jag blir faktiskt lite orolig då du skriver att ert samliv är nästan obefintligt. Väldigt ledsamt. Att ligga med varandra är ju det som gör att man kommer varandra så nära. Väldigt mycket hormoner utsöndras som är så viktiga för att man ska må bra. Finns en bra bok som heter Womensync. Eller bara googla runt.
Väldigt ofta när det varit otrohet och man försöker igen så brukar det bli mer sex än normalt. Och då tänker jag att din fru kanske är deppad? Och då är hormonbalansen fel.
Hur hade ni det då ni faktiskt hade det bra innan detta? Vet du vad som får henne att känna sig älskad? Vet du vad som tänder henne?
I ett långt förhållande så måste man jobba för att upprätthålla attraktionen. Det är absolut inget som kommer av sig själv när det är vardag. Och bägge måste jobba på det. Ge och ta. Hon verkar tidigare ha fastnat i tankefällan att jag känner ingen attraktion - nej man gör inte det automatiskt.
5 gillningar
Hej Wihoo,
Tack för ditt svar.
Ja, jag tror också lust föder lust. Och vi måste kanske ta steget att nästan bestämma oss för att vi gör det ibland, tillsammans med mycket kramar & närhet mm också såklart. För att få våra kroppar att reagera, och påverka hormonbalans mm.
Jag kan inte gå och bara vänta. Så jag måste nog prata mer om det, så vi kan komma överens om nåt, och verkligen försöka. För… funkar det inte så kan jag inte hantera det i längden, inte utöver sveket och allt annat jobbigt. Då mår jag säkert bättre på sikt av att gå vidare, och i alla fall ha möjlighet hitta kärlek & närhet igen.
Många säger ju att obalans i hushållsarbetet kan släcka lusten. Om mannen gör för lite tex. Och i vårt fall har det senaste åren varit tvärtom. Jag sköter 80% av städningen, 90% av matlagningen, samt allt trädgårdsarbete och underhåll av huset… Jag slutar tidigare, då jag jobbar kontorstider, och är hemma i god tid jämfört med frun. Har därför maten klar i regel, när hon kommer hem.
Ett problem med detta har varit att jag inte haft så mycket annat för mig. Inte så mycket umgänge här på nya orten sen vår flytt (på grund av orsaker jag delvis beskriver i trådstarten). Så jag är oftast hemma, och hon har fått väldigt lite egentid.
Jag har nu, för att må bättre & ändra på det börjat med gruppträning flera kvällar, och börjat knyta kontakter med nya här på orten. Så jag är oftare iväg och gör nåt lite på kvällarna.
Men… det du säger, och som någon mer nämnt om depression kan absolut stämma. Frun har tidigare varit deprimerad, efter en rejäl utmattningsdepression. Och hon uppvisar lite tecken nu.
2 gillningar
Jag förstår att det är känsligt läge men vad sägs om att börja om från början? Ha ett samtal om att i och med ni går i terapi, även starta om med er som par. Båda bokar in dejter, hemma och utanför. Båda bidrar till närhet. Båda visar det här tycker jag om hos dig, både som person och kroppsligt.
Jag förstår också din vilja att hitta förklaringar och förstå henne men jag ser faran i att du konstant är den förstående personen. Du behöver också stå upp för dina behov, det är manligt och attraktivt, tro mig! Låt oss leka med tanken att du börjar fokusera på DIG: tränar mer, köper nya snygga kläder, ser dig själv som snygg och attraktiv. Jag lovar att du börjar få uppmärksamhet från andra kvinnor, din fru medräknad!
Med detta vill jag säga att det ALLTID är attraktivt med självförtroende. Det betyder inte att du ska sluta vara empatisk och förstående, menar att du ska skifta balansen.
Du har alla möjligheter att börja om och vända på läget! Lyssna inte på den osäkra rösten inombords utan bara börja nu på direkten! Det du tänker syns på dig, just do it!
(Jag är kvinna och jobbar med att utveckla chefer, är mentor och coach)
5 gillningar
Tack för konkreta tips. Jag är medveten om att jag vrider och vänder, och är för empatisk och försöker vara till lags.
Jag har tagit vissa steg, som förvånat henne. Hon har sagt att hon saknat mitt driv från förr. Att det kunde pusha och inspirera henne att sköta träning mm. Jag bytte gym, från det vi haft gemensamt, till ett med gruppträning jag brukade gilla. Går på 2-3 pass i veckan och styrketränar lite. Efter det började hon plötsligt ta tag i träning, som hon kämpat med i flera år nu.
Jag bokar upp grejer med gamla kollegor, knyter kontakt med en granne som delar intressen osv.
Jag kanske ska uppdatera garderoben också. Och tar med mig tipset om att “starta om relationen lite”. Där båda förväntas ta ansvar för dejtande och närhet mm.
Det är iofs trist att känna. Men blir jag lite mer ego, och mer bestämd. Som jag nu börjat våga vara i våra samtal, och med vad jag tycker… då är jag faktiskt lite mer intressant i hennes ögon. I alla fall lite, vad jag kan se. För mycket omtanke och snällhet verkar döda attraktionen.
Ska fokusera på mig mer nu då, och ta med mig lite tips. Så får vi se. Vill inte frun ha mig får jag väll skiljas, och se om nån annan vill det
3 gillningar
Helt rätt 
mycket bra inställning!!
1 gillning
Detta låter ju trevligt, men jag funderar lite vad du lägger i orden och hennes motivation bakom.
Självklart vill man ge njutning till sin partner, men får hon också ”komma till final”? Annars känns det ju ganska ensidigt och ”ett sätt att slippa ligga.
Att hon har svårt att få orgasm. Har hon verkligen det? När hon är själv eller med leksak? Det kanske blir väldigt intimt att fråga om detaljer och vad ni gör osv, men de flesta kvinnor får inte orgasm lika lätt som män och det krävs ofta lite mer ”förarbete”, men det vet du ju redan. Att inte bli tillfredsställd vid sex ökar definitivt inte min motivation för att ha sex med min man…. Detta måste man våga prata om. Men inte utifrån att du behöver ha sex utan utifrån att du är mån om att hon ska bli tillfredsställd och blir nöjd. De flesta tycker ju faktiskt att det är upphetsande att partnern njuter så det blir win-win på det. Krävs leksak så se till att det är en del av ert gemensamma sex.
Jag tänker också att ni har ett grundproblem som är lite annorlunda. Vid otrohet så är den ju vanligt att den som blivit bedragen kanske känner sig tveksam till att ligga, ibland. Inte som i ert fall.
Det är också jättevanligt att en kris leder till mer och intensiv närhet, även sexuellt. Den känslomässiga närheten och sårbarheten är väldigt påtaglig. Det verkar ju inte hända er.
Korrekt. Det är viktigt att komma ihåg.
Detta är nog kärnan i ert problem.
Vi kvinnor har också lust, faktiskt. 
Väldigt få kvinnor (o män) är asexuella.
Men min lust är väldigt lättpåverkad av vardagens problem, tjafs eller tidsbrist. Bland det mer avtändande är väl just kanske ”förväntan”, typ ”nu är det ju lördag och kl är X så…. ”
Lust föder lust. Det är sant, man behöver komma igång.
Självklart behöver ni kommunicera bättre, kanske prata med familjerådgivning och ev sexolog eller liknande. Du verkar fokusera på att du behöver prata om DITT behov av sex och närhet. Jag tror ärligt att hon behöver prata om sig och sitt behov. Jag känner igen en del av tankarna och självklart måste du också få uttrycka vad du behöver, speciellt i en kris, men jag tror du ska prata om hur detta får dig att känna, dvs ratad, oälskad, tappar självförtroendet osv. Jag tror du kan få större förståelse än om du säger att du behöver sex och närhet. Hur får det dig att känna?
Jag kan bara prata för mig själv och hur jag fungerar. När lusten brister så beror det i mitt fall på att det är något utanför sovrummet som brister.
Som du beskriver så tar du en stor del av hushållsarbetet. Det är ev bra, men ev skulle det hjälpa er att ”dela mer”, göra saker tillsammans, inte att du gör allt för det skapar också någon slags parallella liv.
Jag behöver bli sedd, lyssnad på, att vi ”flirtar med varandra”, en extra lång blick, laga god mat ihop, ta en AW bara vi osv. Uppvakta varandra.
Det är ju bra att din fru är ångerfull men hon borde finnas där för dig, stå kvar när du är arg och ledsen, bedyra dig sin kärlek, vara drivande för att ni ska fortsätta hålla ihop. DÅ finns det hopp att ni kan hålla ihop. Är det så att din fru faktiskt är deprimerad, då kan hon naturligtvis inte det. Men då borde du få henne till läkare/psykolog för att adressera det. Det är i så fall en förutsättning för allt annat.
Jag skulle också vilja skicka med dig mina favoritartiklar (som jag alltid kommer dragandes med). De beskriver väldigt bra vad jag behöver i vardagen.
Har ni tagit hjälp att prata med varandra? Ni måste nå fram, båda två, till varandra.
3 gillningar
Hej,
Tack för långt och utförligt svar. Vi har som sagt tagit hjälp, med parterapi, samt jag har redan tagit lite hjälp av psykolog på egen hand, och frun ska återuppta samtal med psykolog. Hon har tidigare varit deprimerad.
När det gäller sexet, även om det såklart är jobbigt att prata om såhär… så har vi tidigare pratat om just detta, med att hon har väldigt svårt att få orgasm. Det har varit ett känsligt ämne, och först senaste åren har hon lyckats, på egen hand med specifik leksak. Självklart vill jag att hon ska njuta så mycket som möjligt. Men hon släpper inte in mig.
Vi har pratat en del kring detta, och jag har föreslagit att vi kan ta med tex just den leksaken, och vara tillsammans. Det behöver ju inte vara så att vi ligger, utan Fokusera på henne. Men, den enda gången jag fått henne att försöka, och jag fick vara med, så tappade hon fokus för att jag var med, och blev stressad av min närvaro kändes det som. Så hon gav upp.
Till saken hör att jag var hennes första, och att hon haft lite spärrar som gjort att hon inte ens onanerat innan, förrän nu i vuxen ålder, förbi 30. Tror hon har en massa spärrar.
Jag har försökt få vara delaktig, och att vi ska kunna prata öppet om sex, men hon släpper inte in mig, öppnar inte upp.
Så ja, jag kan förstå om det gjort att vi hamnat i detta läge. Där sex tillsammans inte blir lika härligt för henne. Hon har liksom gett upp att ens låta mig ägna mig åt hennes njutning, för att hon ändå inte kommer. Så jag får knappt ägna mig åt henne. Jag hade gärna låtit leksaken vara med, utan press och stress, och bara kunna smeka och kyssa henne om det är så. Men nej… och hellre försöka göra det härligt för henne, även om orgasmen inte skulle komma, än att inte ens försöka.
De gånger vi pratat om detta, nu under pågående kris, så har jag mest fokuserat på hur det får mig att känna, att sakna den romantiska närheten och intimiteten. Det är klart att efter otrohetsaffär, ljugande och smusslande, och att ha läst att hon skriver att hon inte är så attraherad av mig, samtidigt som han var så himla attraktiv… det gör att jag mår skit. Jag känner mig ouppskattad, tagen för givet, lurad, och ratad. Försök att ivdeg läget svänga om, bli självsäker igen och utstråla att man är attraktiv.
Och jag har sagt att det bland annat gör det svårare för mig att våga ta initiativ. Att vi måste hjälpas åt med det här om vi ska lyckas rädda vår relation. Jag har föreslagit att gå till sexolog eller specialiserad terapeut. För jag tänker också att vi både var och en för sig och tillsammans behöver vara öppna för hjälp, hur privat sånt här än känns.
Jag kan inte fortsätta i ett äktenskap där hon bara älskar mig på ett vänskapligt vis i alla fall. Jag måste känna mig älskad, och behövd på flera sätt. Känna att hon också vill ha mig ibland. Våga släppa in mig i samtal om även sånt intimt som sex.
Och, även om vi är två om vårt förhållande, och båda måste ta ansvar om det ska funka. Så är det hon som stängt ner, säger sig tappat attraktionen, och samtidigt valt att gå bakom ryggen på mig och svika mig. Hon måste vilja försöka, och vilja ta hjälp om vi/hon behöver det. Annars är det ingen vits jag kämpar.
Just nu är hennes lösning att vi ska testa ett sexspel, som bara fokuserar på förspel och lek. Men… när det ska ske, vet jag inte. Det kommer nåt emellan hela tiden. Och jag vill inte vara den som plockar fram det och säger att nu spelar vi.
En tydlig reflektion är ju också det du belyser, som många andra verkar uppleva i en sån här kris. Att det inte drivit oss närmre fysiskt än. Inte, som många andra, blivit mer intima. Ingen make up sex efter bråk… osv. Att det inte blivit så gör mig mer och mer tveksam kring hennes känslor för mig. Tyvärr. Vill hon verkligen vara med mig liksom, är hon verkligen rädd för vad hon kan gå miste om? Hon kanske inte förstår hur nära hon är att mista mig. Jag vill liksom inte hota med separation. Men om vi inte kan prata öppet om rätt saker, och komma närmre… så är det ju det som kommer ske.
3 gillningar
Vad är det som kommer emellan? Ni har ju inga barn som stör?
Som kommer emellan vad? Jag förstår inte riktigt frågan?
Det blir ganska uppenbart att ni har/hade problem även innan otroheten. De kanske inte störde er vardag men det fanns där och det råkade bli sveket som gör att det ”briserar”.
Din fru har ett komplext förhållningssätt till sex.
Att du var hennes enda sexuella erfarenhet för också att hon kanske ”blev för nyfiken”, det känner jag igen från min första pojkvän som jag var ihop med väldigt länge.
Det låter som din fru är behov av psykolog, generellt…. Då är det inte så lätt att samtidigt bena ut er relation.