Been there, done that, got the t-shirt…
Förstår precis dina känslor i detta, ganska så exakt till och med. Kom på min hustru för många, många år sedan med något snarlikt. Vi var ca 9-10 år in i vår relation, och där och då befann vi oss i en ganska så rejäl svacka i vår relation. Hustrun var ute på julfest en kväll och kom hem väldigt sent, betydligt senare än vanligt för en ”ute-kväll”, och jag visste att hon var ledig dagen därpå.
Råkade se min hustrus mobil i badrummet på morgonen efter när jag var på väg till jobbet, vilket var en udda plats att lägga den på. Såg att det fanns ett antal obesvarade sms (detta var innan dagens Iphone/Samsung – dåtidens textbaserade sms med ett lysande kuvert i displayen… 
) av någon anledning så ”valde” jag att läsa dessa… I retrospektiv så kanske jag inte skulle ha gjort det, eller så skulle jag (!).
SMS från en mansperson som jag inte kunde placera (först), önskemål om att träffas, jag är här, var är du etc - insprängt däremellan sms från min hustrus väninnor som undrade var hon tog vägen (!?), alla dessa skickade från midnatt till 2-3 på ”morgonen”.
Fick en rejäl klump i magen… Ägnade större delen av dagen i att försöka efterforska och till slut trillade polletten ner. Min hustrus gamla Ex. Ett namn som bara hade nämnts i förbifarten många år tidigare och därefter aldrig. Ingen person som dök upp i konversationer eller dylikt. En person och ett namn som jag trodde var ett avslutat kapitel helt enkelt.
När jag kom hem senare den dagen så låg mobilen fortfarande kvar. Nu hade jag öppnat pandoras ask och öppnade den återigen – ytterligare sms som skickats under dagen. Absolut inga explicita saker, men likväl en olustig känsla…
Jag konfronterade min hustru direkt. Det blev en hetsig diskussion, starka anklagelser från min sida. Hustrun högröd i ansiktet, påkommen. Bedyrade trohet osv, men att de var goda vänner. Han, liksom vi, levde i en relation.
Så, vet inte om jag har några egentliga råd att ge dig TS.
Det finns somliga som tycker att man inte direkt skall konfrontera – utan ”samla på sig mer bevis” – om man nu tror att det är något riktigt fuffens på gång.
Själv så är jag osäker, det enda jag vet är att gå runt och inte säga något – det kommer att äta upp dig till slut och du kommer se oroshärdar framför dig hela tiden, minsta lilla pling i mobilen kommer skapa olustkänslor och framkalla hjärnspöken.
Din hustrus reaktion – skolboksexempel. Tämligen vanligt att motreaktionen är försvar, eller att sakfrågan vänds till att du har snokat – i mobil, mail, sociala media-konton etc. Och, visst alla har rätt till sin privata sfär och det kan i sak bli föremål för olaga dataintrång, om man ska vara ”högtravande”…
Jag har inga problem med att min hustru har manliga vänner, manliga arbetskamrater, vill hon hålla kontakt med gamla ex så får hon göra det, vill hon skicka sms eller dylikt i tid och otid by all means. Men sköt det snyggt och håll det på rätt sida gränsen. Tänk på att det som kommuniceras, och på vilket sätt och tidpunkter, kan uppfattas väldigt annorlunda för din bättre/sämre hälft…
osv?…