Vet inte vad jag söker genom att skriva min historia här (iaf delar av min historia). Den är säkert inte unik utan vanligt förekommande. Jag efterfrågar heller inte konkreta råd, men gärna följdfrågor, eller kommentarer i riktningen “tänk så här”. Utmana gärna.
Vi (min fru och jag) var överens om att skilja oss i våras, skilsmässa skickades in och vi kom överens om bodelning. På något sätt har ingen av oss egentligen velat skilja oss, men över åren har skillnaderna mellan oss dragit oss isär, där vi till slut inte såg någon väg framåt. Vi hade helt enkelt försökt vår sista gång, för försökt det har vi.
Skilsmässa är helt klart en process, där man går genom olika stadier. I vårt fall så kom först ett lugn, sedan blev det en period med kaos, där det mer bekräftades att skilsmässa var rätt och riktigt. Det var lite av en panikartad fas för henne, men för mig infann sig ett stort lugn, en skön positiv känsla över att det var rätt och jag såg klart och tydligt en väg framåt, som skulle bli positiv för mig.
Efter hennes panikfas, så kom istället en period med aha-upplevelser från hennes sida. Aha-upplevelser i vad som stått för stor del av problemen i vår relation. Med dessa aha-upplevelser kom ett ånger och en önskan om nytt försök, samt med det ändrat beteende.
En del av mig blev glad över dessa aha-upplevelser och viljan av ändrat beteende. För innerst inne ville jag kämpa, men jag ville heller inte släppa den där positiva lugna känslan som jag precis hade uppnått. Jag valde att ge det en chans, jag ser tydliga förändringar, det finns något där. Men jag kan ändå inte uppnå det lugn och positiva känsla jag hade när det var så definitivt.
Min uppfattning av situationen är som att jag inte orkar ta tag i alla våra problem, samt lösa dom steg för steg. Det tar väldigt mycket energi och fokus, samt att jag reagerar väldigt lätt på mindre saker nu, än vad jag i ett annat läge hade gjort. Känslan jag har är att jag måste välja, välja mellan att lösa relationsproblemen, eller välja att fokusera på mitt egna mående och med det bli den person och pappa som jag egentligen är, när jag inte har relationsproblemen.
Som rubriken säger, jag är förvirrad i processen. Hjälp 