Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

Förvirrad i processen

Vet inte vad jag söker genom att skriva min historia här (iaf delar av min historia). Den är säkert inte unik utan vanligt förekommande. Jag efterfrågar heller inte konkreta råd, men gärna följdfrågor, eller kommentarer i riktningen “tänk så här”. Utmana gärna.

Vi (min fru och jag) var överens om att skilja oss i våras, skilsmässa skickades in och vi kom överens om bodelning. På något sätt har ingen av oss egentligen velat skilja oss, men över åren har skillnaderna mellan oss dragit oss isär, där vi till slut inte såg någon väg framåt. Vi hade helt enkelt försökt vår sista gång, för försökt det har vi.

Skilsmässa är helt klart en process, där man går genom olika stadier. I vårt fall så kom först ett lugn, sedan blev det en period med kaos, där det mer bekräftades att skilsmässa var rätt och riktigt. Det var lite av en panikartad fas för henne, men för mig infann sig ett stort lugn, en skön positiv känsla över att det var rätt och jag såg klart och tydligt en väg framåt, som skulle bli positiv för mig.

Efter hennes panikfas, så kom istället en period med aha-upplevelser från hennes sida. Aha-upplevelser i vad som stått för stor del av problemen i vår relation. Med dessa aha-upplevelser kom ett ånger och en önskan om nytt försök, samt med det ändrat beteende.

En del av mig blev glad över dessa aha-upplevelser och viljan av ändrat beteende. För innerst inne ville jag kämpa, men jag ville heller inte släppa den där positiva lugna känslan som jag precis hade uppnått. Jag valde att ge det en chans, jag ser tydliga förändringar, det finns något där. Men jag kan ändå inte uppnå det lugn och positiva känsla jag hade när det var så definitivt.

Min uppfattning av situationen är som att jag inte orkar ta tag i alla våra problem, samt lösa dom steg för steg. Det tar väldigt mycket energi och fokus, samt att jag reagerar väldigt lätt på mindre saker nu, än vad jag i ett annat läge hade gjort. Känslan jag har är att jag måste välja, välja mellan att lösa relationsproblemen, eller välja att fokusera på mitt egna mående och med det bli den person och pappa som jag egentligen är, när jag inte har relationsproblemen.

Som rubriken säger, jag är förvirrad i processen. Hjälp :slight_smile:

3 gillningar

Jag vet inte om det måste stå i konflikt med varandra, dessa två delar?

Att fokusera på sitt eget mående är ju egentligen basen för allt, oavsett om du nu eller i ett senare skede väljer att vilja fortsätta kämpa för ditt äktenskap. Och även om du skulle landa i beslutet att du inte vill stanna kvar i er relation tror jag att de aha-upplevelser hon beskriver kan vara nog så viktiga att ta del av ändå.

Av alla de val du nu kan göra skulle jag säga att det egentligen bara är ett som vore direkt felaktigt, och det vore att lägga locket på och blunda inför de insikter som verkar ha framkommit. Ja, det kanske förstör lugnet för stunden, men om det leder till en ökad förståelse inför dig själv och din del i er relation kan det leda till en djupare trygghet på sikt. Och det har du nytta av framöver, oavsett vad du väljer att göra.

Tack för kloka ord.

Håller med om att dom nödvändigtvis inte måste stå i konflikt med varandra. Min fundering beror i huvudsak på att jag begränsas av fokuset på relationen, och därmed inte orkar fokusera på mig själv och vad jag behöver. Ingen annan än jag själv skapar den begränsningen, men om jag ska kunna lösa båda, så måste jag sluta begränsa mig själv.

För närvarande är det främst massor med tankar i huvudet som tar energi. Kan jag komma förbi det, så kanske det finns en möjlighet att lyckas hantera båda delar.