Du må være i vater for å kunne være en god pappa, helt essensielt at du tar godt vare på deg selv nå. Barna merker hva som skjer og suger til seg sinnsstemninger som svamper. Du må kunne stå oppreist for å ta vare på dem. Barn skal ikke måtte forholde seg til temer som kun angår voksne, men de skjønner også godt når en forelder ikke er helhjertet tilstede for dem pga egen sorg/problemer. De ønsker sine foreldre det beste, og de vil nok forstå at det kan være tilfeller i livet hvor man må prioritere seg selv for å overleve som helt menneske og bli tilnærmet seg selv etter hvert.
Den frågan har jag också tänkt mycket på…jag var ju beredd att stanna i förhållandet för barnens skull…Vad är det du funderar kring gällande det?
Vet inte vad jag menade med det ordspråket riktigt, vänner försvinner ju också. Tänkte nog det som du skrev, att i krisen kommer de riktigt lojala vännerna fram, och finns som stöd på ett självklart sätt.
Jeg forlot pappen til mine 2 gutter fordi han ikke var et godt forbilde for dem. Det var alkohol med i bildet, vi var ikke motivasjon nok til å slutte. Har hatt mange samtaler med psykolog og i ungdomspsykriatisk og jeg fikk 2 nye gutter, uvurderlig!
Barn merker at foreldrene ikke er glade i hverandre, og vi vil jo ikke lære dem å leve uten kjærlighet i sine liv? Mange barn føler lettelse når foreldrene ikke lenger bor sammen.
Ja, det är jättesvårt gällande balansen mellan sitt eget mående och påverkan på barnen. Har inget bra svar då jag brottas med dessa tankar utan att ännu kommit fram till något klokt.
Min psykoterapeut sa att jag måste försöka ta kontrollen över de saker jag kan ta kontrollen över. Ex, att man säger, jag vill köpa ut dig och bo kvar i huset, eller, jag vill att vi säljer huset, eller, så här vill jag att vi delar upp tiden med barnen osv. Att man inte låter den som lämnar ta alla beslut om på vilka grunder mitt fortsatta liv ska vara.
Jobbig relation, men bra att dere lyckades komma vidare.
Själv så har jag 3 underbara barn, men är tyvärr lite väl snäll emellanåt tror jag. Iaf hört det från andra.
Kanskje du skal starte med å ikke la deg overkjøre, som du skriver. Men på hvilken måte kan hun overkjøre deg? Du er fri til å gjøre som du vil sålenge du holder dine avtaler hva angår barna. Barna vil du skal ha det best mulig, og det påvirker nok mer dersom du ikke gjør det du kan for deg selv. Hvordan tenker du påvirkning som kan skade dem?
Så lätt att säga, men ack så svårt att genomföra.
Särskilt som jag kan vara svag/snäll för att det ska lösa sig. Men jag förstår vad du menar.
Livet är ingen dans på rosor och det är jobbigt att inte kunna påverka.
Dock så hjälper det att ventilera. Och det tackar jag för
Om det är mycket bråk, eller finns alkohol med i bilden förstår jag att barnen mår bättre efter en separation. Så skönt att dina pojkar mår bättre!
I vårt fall har det inte varit bråk el dyl. Kärleken har försvunnit och mitt ex ville inte gå i familjeterapi för att se om vi kunde reparera. För mig var det självklart att göra det, det ansvaret tycker jag man har som förälder.
Aha, skjønner. Nei, du kan ikke være så snill nå lenger at du ikke står opp for deg selv. Det merrker barna, og de vil elske å se pappaen deres ta tak. Jeg var for tilgivende i lang tid, og gutta støtter meg og har ettersom de har blitt eldre fortalt meg hvor tøft de synes jeg var som tok dem vekk og startet et nytt liv. så kan det diskuteres det med økonomi, samvær, etc.
Det kanske finns någon liten den i allt det här som du känner att du kan kämpa för eller ställa krav om.
Men absolut, det är mycket lättare att komma med råd än att själv följa dem. Men tror på känslan att känna att man har viss kontroll på något under denna processen, att man står upp för sig själv.
Helt enig, som forelder skal man snu og vende hver eneste stein for å prøve. Leit at din x ikke ville til samtaleterapi. Ikke nytter det å tvinge et menneske heller
Det jeg har skjønt er at det er faktisk en hel drøss av vettuge mannfolk som tar ansvar for barna, som snakker ut om følelser og som kan vise sin sårbarhet. Takk til dere
Jag känner mig helt vilsen.
Allt löser sig till slut, på ett eller annat sätt.
Men Tänk om man bara kunde radera sina känslor och börja om. Precis som med en dator fil…
Ja där verkar vi dela samma erfarenhet…jag är vansinnig för att han gör så här mot barnen utan att först försökt reparera genom familjeterapin. Och jag är vansinnig över att han kommer ta mina barn ”ifrån mig” på halvtid.
Men försöker också acceptera att det är så här det blivit nu. Jag måste försöka göra det så bra det går utefter förutsättningarna. Det är min grundtanke i mina bättre stunder. Där är jag inte i mina mörka stunder…
Ja, inte alla män är idioter. Men vi är alla olika…på gott och ont.
Jag har mina brister som alla andra.
Jag försöker dock att definiera dem och bearbeta dem.
Mitt x vill att jag hittar mig själv. Lätt när man är i denna situationen…
Grusomt å ikke kunne styre sitt eget liv, kjenner til den 