Det finns kryphål, tyvärr. VAB gäller t o m 12 år. Vårt barn var 15 år. Sedan är det så att läkarintyg ges när barnet fått en diagnos. Vårt barn var under utredning. Det tog flera år innan de hittade svaren och kunde börja behandla. Under den tiden hade jag inte rätt till vare sig ledighet för att ta hand om barnet, eller ekonomisk ersättning. Enda lösningen blev att säga upp mig.
De skyddsnät som finns för min egen del, de har kryphål i mängder. Du anar inte hur många det är som egentligen inte har några rättigheter alls från samhällets sida. Ofta hamnar man i Moment 22-situationer. Vad skulle jag ha kunnat få för ekonomisk hjälp?
-Stämpla? Nej, då måste jag ha jobbat minst X antal timmar Y antal månader.
-Sjukpenning? Nej, ingen SGI.
-Aktivitetsstöd? Det visade sig att det skulle ta minst 6 månader innan jag kanske skulle få rätt till det.
-En kod på arbetsförmedlingen? Eftersom jag var sjuk, så borde jag kunna få en kod som gav någon sorts lönebidrag? Jo, det hade man kunnat tro, men läkarintygen dög inte åt arbetsförmedlingen. De ville ha nya utredningar av läkarna. Det tog ett par månader, men jag fick nya fina läkarintyg. De godkändes inte heller.
-Socialbidrag? Nej, eftersom jag inte var öppen för att ta vilket jobb som helst, så tyckte de inte att jag gjort allt jag kunde.
Så medan jag månad efter månad låg under en tusenlapp i inkomst, och exets barn inte ens fick lördagsgodis, så fick han själv ut 30.000 kr i inkomst efter skatt varje månad. Är det rätt mot barnen?
Jag har inte varit i denna karusellen alls själv, men jag har så väldigt svårt att tro att man inte får nån hjälp alls från samhället om ens 15åriga barn drabbas av en dödlig sjukdom som kräver att man stannar hemma på heltid o tar hand om detta barn.
Om du nu är så pass gammal att du har ett 15årigt barn, varför har du inte jobbat så pass att a-kassan fungerar? Hur kommer det sig att du inte har nån SGI? Varför är du ovilligt att ta vilket jobb som helst?
Är nog inte alltid så enkelt att allt är svart och vitt, har insett att gråskalan är ganska omfattande i livet.
När det gäller SGI så står det ganska tydligt hos försäkringskassan:
"Om du slutar arbeta och inte längre har en inkomst kan du förlora din SGI. Det betyder att du inte har rätt till ersättning om du till exempel blir sjuk eller vabbar. Men i vissa situationer kan du ha rätt att behålla din SGI även om du inte arbetar och har en inkomst, eller om du arbetar mindre.
Om du blir arbetslös från ett arbete som gett rätt till en SGI är den skyddad tre månader efter att du har slutat arbeta. För att behålla din SGI efter det, måste du anmäla dig på Arbetsförmedlingen som arbetssökande och aktivt söka arbete."
Där arbetsförmedlingen är den röda tråden. Detta gäller även kopplat till A-kassa:
"För att kunna söka ersättning från a-kassan behöver du uppfylla följande krav:
du ska vara anmäld som arbetssökande på Arbetsförmedlingen.
du behöver kunna arbeta minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar varje vecka.
du ska aktivt söka arbete.
Du måste ha arbetat
För att kunna få ersättning måste du också ha arbetat i en viss omfattning, vilket innebär att du ska ha:
arbetat minst 80 timmar per kalendermånad under sex månader. Månaderna behöver inte vara i följd, men de ska ligga inom en period på tolv månader eller
arbetat minst 50 timmar per kalendermånad och minst 480 timmar totalt under sex månader i följd.
När vi räknar ut din ersättning tittar vi normalt på de 12 månaderna som ligger närmast före den månad du blev arbetslös. Men om du till exempel varit föräldraledig, sjuk eller studerat på heltid kan vi bli tvungna att gå längre tillbaka i tiden. Vad du får beror på hur länge du varit medlem, hur mycket du arbetat och din tidigare inkomst."
Men båda dessa begrepp faller om man inte är villig att ta vilket jobb som helst. Då anses man inte stå som arbetssökande och då faller både SGI och A-kassa.
Om man tittar på det enkelt.
Ironiskt nog så arbetade min fd fru både på arbetsförmedlingen och försäkringskassan och hon vittnade om ett system som var långt ifrån fulländat. Finns många bra saker och ett stort skyddsnät men det finns också stora hål.
Jag kan inte svara för @Leaf, men jag kan nog tänka mig många scenarior som gör att man inte kan ta vilket jobb som helst.
Det svåra med skrift, forum överlag är att vi många gånger saknar många pusselbitar, det jag däremot gillar är att det skapar många diskussioner som leder till en större egen förståelse om saker och ting samt om sakers komplexitet.
Man får hjälp OM det finns en diagnos. Det måste finnas ett namn på sjukdomen. Så länge de inte riktigt vet vad det är för sjukdom, så får man ingen hjälp alls.
A-kassa och SGI nollas när man säger upp sig och sedan bara låter bli att jobba eller söka jobb. Jag kan inte ta vilket jobb som helst, pga två kroniska sjukdomar. Jag har läkarintyg för sjukdomarna (helt vanliga kroppsliga sjukdomar) men de intygen godkändes inte av arbetsförmedlingen.
Jag kan ta ett till exempel:
Ett äldre syskon till 15-åringen blev sjuk vid 4 års ålder, medan jag fortfarande var föräldraledig med småsyskonet. Det var en långdragen sjukdom som måste medicineras. 4-åringen behövde medicin 2 gånger under dagen plus vila i lugn och ro mitt på dagen. Det ställde inte dagis upp på. De kunde inte anpassa sina rutiner på det sättet och de ville inte ge någon medicin. Barnets läkare sade att det var absolut nödvändigt med den här behandlingen, och han vädjade till oss att ha barnet hemma fram till skolstarten.
Försäkringskassan tyckte inte alls det var någon bra idé, så det slutade även den gången med att jag stannade hemma utan ersättning. Den gången gick det bra. Efter 2 år kunde jag söka nytt jobb och komma tillbaka in i systemet. Skillnaden den gången var att jag var fullt 100% frisk och tog vilket jobb som helst. En annan skillnad var att vi hade en inkomst att leva på medan jag sökte jobb.
Med all respekt men du har ju uppenbarligen koll på vad du inte är berättigad till och det tar ju också mycket tid och energi att ta reda på. Under de år som utredningen har pågått ser man inte över familjesituationen då, sätter sig ner och väger för- och nackdelar? En av oss måste sluta jobba, hur löser vi det ekonomiskt och vad händer i framtiden?
Vill inte skuldbelägga vare sig dig eller trådstartaren, det är väl som vanligt att man är olika som personer.
Det gör man säkert i en funktionell familj. I vår familj fungerade det inte så. I stället spårade exet ur totalt, mer än han någonsin gjort tidigare. Och så slutade det med skilsmässa till slut.
Så tragiskt med föräldrar som inte vill ha barnen boende hos sig… vet knappt vad jag ska säga… här ”bråkar” vi om den andra försöker sno åt sig en extra dag av den andra.