Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Försörjningsplikt

Raderat…

Om jag har fattat rätt så har make/maka försörjningsplikt tills skilsmässa går igenom. Hur man driver igenom det mot någons explicita vilja däremot vet jag inte.

1 Like

Jag hade tänkt göra det, men det blev för invecklat och dyrt. Jag hade fullt upp med att ta hand om barn och hus och att försöka försörja oss.

1 Like

Raderat…

Ursäkta om jag trampar på nån riktigt öm tå nu…

Men varför försöka tvinga en annan människa att försörja dig mot sin vilja genom att lusläsa gamla utdaterade lagar o regler?
Är det inte bättre att du lägger energin på att ta ansvar för din egen försörjning istället?

1 Like

Raderat…

Ja men barnen är väl i lagens mening att betrakta som vuxna? Om de inte kan jobba så får de söka de bidrag de har rätt till. Ingen förälder har försörjningsplikt för vuxna barn, iaf inte efter gymnasiet.
Att betala underhåll för fd maka/make livsvarigt är ju helt galet med svenska mått mätt.
Ledsen men det är så jag ser det.

Det finns det absolut, det är ju dessa alla sociala skyddsnät i samhället är till för.
Jag tänker i stil med Livränta, förtidspension, sjukpenning o liknande. Finner man sig i en sån sitts att man är genuint oförmögen att försörja sig själv så finns det hjälp att få ifrån samhället.
Är barnen dessutom vuxna, som det sägs här så borde de väl försörja sig själva? Eller är det också sjuka?

Att kräva att en annan privatperson ska försörja en mot sin vilja… jag finner inte rätt ord för att beskriva hur illa jag tycker det låter.

1 Like

Håller med, men över en kortare övergångsperiod är det väl inte orimligt om det är så att paret tagit ett tidigare gemensamt beslut att den ena ska gå hemma och ta hand om hem och barn och den andra ska stå för försörjningen, och det är den som stått för försörjningen som bestämt sig för att dra. Då tycker jag nog att det kan vara rimligt att den som blir lämnad får några månader på sig att söka jobb åtminstone.

1 Like

Ja under såna omständigheter är läget ett annat och barnen har rätt till samma standard i båda hemmen. Denna historia ser dock annorlunda ut med vuxna barn och ett ex med nedsatt arbetsförmåga.

Där har du en poäng, scenariot du beskriver är väldigt likt min egen skilsmässa.

Frun krävde med buller o bråk att alla inkomster skulle in på gemensamma kontot även under betänketiden…

Jag gjorde så här, jag satte in första lönen efter brytdatum på gemensamt konto (runt 35,000:-), detta bedömde jag vara mer än tillräckligt att bekosta mat o andra vardagskostnader under betänketiden, sen stod jag för samtliga driftskostnader för huset o våra 2 bilar fram tills huset var sålt o bodelningen var klar.
Till saken hör att vi fick båda in nästan 150.000:- var på egna konton bara någon månad efter att vi inledde skilsmässan (handpenning husförsäljning), så jag visste ju att även min fru hade egna pengar att ta av, trots att hon för tillfället saknade inkomst.

Bodelningsförättaren var mycket tydlig med att det egentligen inte finns nån regelbok som reglerar hur man ska göra detta.

Som kuriosa kan jag nämna att jag nyligen fick beslutet att jag ska betala underhåll för barnen, även retroaktivt för denna tiden. Detta trots att jag sen första dagen kämpat för att få tand hand om barnen halva tiden, nu vårdnadstvisten i tingsrätten o jag yrkar fortfarande gemensam vårdnad o växelvist boende… Väldigt lätt att få en Kafka-känsla över hela grejen

2 Likes

raderar…

Ah hade för mig att du hade äldre barn, men då backar jag på den punkten.

1 Like

raderar…

Om en människa är genuint oförmögen att sköta sin egen försörjning så ska samhället ställa upp, iaf det samhälle jag vill leva i. Så är jag övertygad att det oftast fungerar också.

Något jag antar är rätt vanligt i sammanhanget är att den enskildes definition skiljer sig mot statens när det gäller att bedöma sin förmåga att försörja sig själv. Det blir lite väl bekvämt där hemma i offerkoftan ibland…

Nu talar jag självklart inte om dig o din situation specifikt eftersom jag inte har minsta aning om nått runt den, utan mer generellt.

Hur som… jag tycker fortfarande att det låter riktigt osmakligt att kräva att bli försörjd av en annan människa mot dennes vilja, jag skulle inte kunna leva med mig själv efteråt om jag gjort nått liknande iaf

1 Like

Det där är ju till för en begränsad period. För vår del var det så, att JAG gav upp mitt jobb för att ta hand om VÅRT sjuka barn. Tappade sjukpenning och allt. Så blev jag sjuk i den vevan, kroniskt sjuk. I det läget skilde vi oss. Exet hade jobb, full inkomst och en god hälsa. Jag hade inget jobb, ingen inkomst och var kroniskt sjuk. Dessutom krävde exet att våra minderåriga barn skulle bo hos mig på heltid.
I det läget finns en möjlighet för ett extra underhåll. Tillfälligt under ett år eller två. Exet skulle alltså ha betalat ett extra underhåll medan jag fick chansen att komma på fötter och skaffa ett jobb.

Om han betalat det underhållet frivilligt, så hade jag och barnen kunnat bo kvar tryggt här hemma. Nu blev det ju inte så, och att gå genom advokat hade tagit tid och blivit dyrt. I stället har jag, eftersom jag har sådan tur att jag har en bror, fått låna pengar privat för att kunna bo kvar.

Vet inget om sakfrågan ang försörjningsplikt, men tänker att som vuxen får man ta eget ansvar för sin försörjning. Beklagar om det låter hårt men det är ju så det är.

Om du har svårt att ha råd med barnen så får du kanske finna dig i att de bor hos den andra föräldern? Återigen, beklagar om det låter hårt, men finns det inte pengar så får man ju rätta sig efter det.

2 Likes

Jag förstår faktiskt ditt resonemang, hur du motiverar det.

Men i just det fallet du tar som exempel, varför var du tvungen att “ge upp ditt jobb för att ta hand om ert sjuka barn”? Om man har ett barn som är så sjukt att man måste vara hemma o ta hand om det så finns det ju väldigt omfattande sociala skyddsnät att nyttja?
Samma sak om du blir kroniskt sjuk o därför inte är kapabel att sköta din egen försörjning så finns det ju sociala skyddsnät även för det.?

Om din partner vid en separation inte vill ta hand om barnen så ska den givetvis göra rätt för sig genom att betala underhållsbidrag till barnen.

Men du kommer aldrig få mig att resonera att man är moraliskt skyldig att försörja en annan vuxen människa mot sin vilja. Dock mycket möjligt att det finns nån gammal dammig lag som säger att det är så…

1 Like

Det finns alltså föräldrar som vägrar. De vägrar att låta sina egna barn bo hos dem.
Mitt ex krävde att våra barn skulle bo hos mig. Samtidigt vägrade han att ha ett regelbundet umgänge, så en av dem skulle vara hos mig 24/7 och en av dem skulle få hälsa på ca 5-6 dagar/år. Nåja, det var väl en sak, men sedan vägrade han att betala för deras försörjning.

Det extra underhåll vi diskuterar här, är egentligen en kompensation för att en förälder inte tar sitt ansvar utan tvingar den andra föräldern att ta allt ansvar, allt praktiskt runt barnen och all ekonomisk försörjning. Han ska alltså åtminstone bidra med lite extra pengar.

1 Like

Har väninna som var i motsvarande situation. Hennes ex-man ville inte betala mer än enligt Försäkringskassans norm. Hon stämde honom i tingsrätten och fick igenom sitt krav. Det är väl den vägen man har att gå.
Men lite sunt förnuft skadar inte under resans gång, att säga upp hela sin tillvaro då livet kan förändras på ett ögonblick genom sjukdom, skilsmässa etc är inte att rekommendera.
Om nån väljer att vara hemma och man har den dealen i relationen, måste man upprätta ett juridiskt bindande avtal över fördelning av tillgångar, pensionsavsättningar mm.

1 Like