Förlust blir det någon gång en vinst?

Han lämnade mig. Han gav mig sämre ekonomiska förutsättningar. Med det gav han mig min enda möjligheten att behöva sälja huset och lämna en plats vi bott på i 20 år. Han gav mig brist på tillit. Han gav mig en dålig självkänsla och med det sämre förmåga att prestera på jobb och i andra relationer.
Hur hämtar man upp det ?

4 gillningar

Ja, jag förstår känslan.
Att helt få tillbaka tillit och tro är svårt. Det har jag själv inte lyckats med, även om jag har hittat sätt att bättre hantera det.
Men i gengäld blir man lite klokare. Jag har fått nya perspektiv på livet, och jag har hittat tillbaka till den person jag en gång var och alltid velat vara - innan alla mina relationsäventyr förändrade mig till det sämre. Jag har erfarenheter och en djupare förståelse. Och framförallt har jag blivit bättre på att se igenom destruktiva beteenden och tryggare i min rätt att säga nej till dåliga relationer.

Jag har också förlorat mycket. Men vunnit i annat. Det blir aldrig som förr och det blir sällan som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå

10 gillningar

Känner igen mig också. Det är tufft som fasen.

Sa han aldrig innan vad som var problem?

1 gillning

När det gäller tilltro, tillit och självkänsla så kan man (så har jag gjort iaf) starta med att successivt börja kunna känna allt större tilltro och tillit till sig själv och med det så växer självkänslan. Trivas och känna både självständighet, trygghet och tillfredställelse med sig själv. I sitt eget sällskap, liv och hem.

Låter kanske basic, men är definitivt lättare sagt än gjort.

Men det går absolut, om än det inte går i raketfart :rocket: :v:

5 gillningar

Snart tre år efter skilsmässan och jag är inte där än, så nog tar det tid för vissa av oss…

3 gillningar

Ja, det tog även mig minst lika länge eller troligen ännu längre :wink:

4 gillningar

Jo det gjorde han. Och det har både hjälpt och inte hjälpt. Så svårt att förstå hur det blir utan kärlek och tvåsamhet. Jag var inte redo.

1 gillning

För mig är det tre år sedan skilsmässan. Och visst finns det vinster! Jag har nog lagt mig till med en del singelvanor, själv tycker jag att de är utomordentliga, men hade jag levt tillsammans med någon så hade jag fått visa mer hänsyn. Greja hemma, till exempel. Först gör jag ingenting alls. Sen drar jag gärna igång allt möjligt en ledig helg: städar, bakar, röjer ur nånstans, fixar i trädgården. Allt parallellt och inte förrän söndag kväll ser man resultatet när allt blir klart ungefär samtidigt. Men röran under tiden :see_no_evil:

Trots att jag blev lämnad så upplevde jag mig som en vinnare efter kanske ett år, men samtidigt var vardagen utmanande. Vinsterna handlade om att slippa leva i en osund relation, slippa parera och kompensera för hans svårigheter och negativa sätt mot barnen i varje stund, slippa bli förminskad och lära mig att inte förminska mig själv. Jag har blivit mer jag igen!

12 gillningar

Ja förstår. Men hur menar du? Han hade krav o förväntningar som du inte kunde möta?

Det jag inte kunde möta var oss. Vi hade många år i en relation som inte vårdades och tyvärr bara föll isär. Jag var redo att jobba för ” oss” men han var klar och redo för ett nytt liv.

2 gillningar

Ja det är lite som att köra samma pendling till jobbet varje dag. Tillslut sorterar hjärnan bort de viktiga frågorna och diskussionerna längs med vägen. Uppvaknandet om man krockar på vägen blir enormt smärtfullt.

Oerhört smärtsamt för den som försökt hur mkt som helst att få sin partner att lyssna. Men av olika anledningar så har partnern fullt upp med sitt o distansen är för stor så mer o mer klagomål och feedback blir bara mindre o mindre som hörs.

Notera att jag inte ger rätt till den som inte lyssnar. Men när feedback går i låsning så blir det bara sämre. Jag tror även de som försökte har försökt massor olika sätt. Men att måla ut EN fiende till relationen löser inga konflikter ska man komma ihåg när man ser spiralen börja.

4 gillningar

2,5 år sedan Kraschen. Skilda sedan snart två år. Jag blev lämnad för en annan kvinna efter 22 år tillsammans, och det drog sannerligen undan mattan för mig. Självkänslan blev tillknycklad. Sveket var enormt. Jag fick lämna mitt hem (han bor kvar), hans släkt har jag inte längre någon kontakt med och många av våra gemensamma vänner har spårlöst gått upp i rök. Ont gjorde det, men jag skulle ändå säga att det är jag som är vinnaren i slutänden.

Min tillit till livet och mina relationer är oförändrad, men min fd man kommer jag aldrig någonsin mer att lita på, vad det än gäller. Jag har accepterat att jag kommer gå på fler minor, eftersom jag by default litar på andra människor. Men nu är jag inte rädd för att säga ifrån direkt när någon går över mina gränser och det var en bra utveckling för mig!

Kanske att jag inte precis överlevererade på jobbet där i början, men i slutet av första året utan X märkte jag att den energi jag sparade på att inte curla och anpassa mig till honom kunde användas på jobbet, och på mig själv. Jag orkade börja visa framfötterna, och eftersom det värsta i mitt liv redan hänt blev jag helt orädd att säga min (ofta välgrundade pga lång erfarenhet) mening. Det har lönat sig! Jag har idag en bättre tjänst med bättre lön. Vet inte om jag hade orkat ta mig an det uppdraget om jag fortfarande hade levt med X.

Tiden är din vän. Ge dig tid att acceptera det som hänt så kommer du kunna släppa och gå vidare. Det tar den tid det tar och kan inte forceras.

6 gillningar

Att hämta sej efter att blivit bedragen tar tid, lång tid men att våga lita på någon i fortsättningen kan bli svårare.

1 gillning