Lite över en månad har gått sedan jag gjorde slut med min sambo över 7 år. Vi sov i samma säng de första två veckorna men jag har efter det valt att sova på soffan och om 3 dagar går flytten till min egna bostad. Det har känt skönt att göra avbrott och visa att jag inte vill mer.
Strax efter att det tog slut med min x sambo inledde jag en ny relation med min kollega. Detta har varit väldigt oskyldigt innan jag gjorde slut. Vi har enbart pratat som vänner. Detta känns dock helt fantastiskt även om jag vet att allt gått väldigt fort. Med den position jag har på företaget har det varit viktigt att gå ut med relationen i ett tidigt stadie eftersom det påverkar min roll. Min x sambo vet inget om den här nya relationen och jag känner att han inte behöver veta något eftersom det skulle göra mer skada för honom än nytta. Och jag var aldrig otrogen.
Andra i min omgivning tycker detta går alldeles för fort, men för mig känns det helt rätt. Jag har dock svårt att förhålla mig till deras reaktion.
Hur gör man när det känns fantastiskt rätt men ångest kryper på för andras fördomar?
Hej! Jag tror att det ibland kan förklaras med att man, som lämnare, varit klar med relationen långt innan den tog slut. Och då är det lättare att gå vidare snabbt. Man har liksom inget att komma över. Folk kommer alltid ha åsikter. Om det känns rätt och du inte, eller åtminstone gör ditt bästa för att inte, sårar någon så bara go for it! Livet är för kort! Lycka till
Jag blev lämnad för 2 månader sen. Mitt ex föll för sin kollega. Han var oärlig mot mig när jag frågade om det fanns nåt annat intresse och istället fick jag veta det av vänner som bor i hans kvarter som sett henne där. Då erkände han, en liten bit i taget. Önskar att han sagt sanningen direkt.
Jag hade i din situation berättat exakt som det är för exet. Jag tycker att man borde kunna respektera varandra så pass mycket efter flera år ihop, att man åtminstone försöker ge ett ärligt avslut.
Jag tror dock att många som lämnar för nån annan ljuger in i det sista även för sig själva för man vill inte vara den som gör så.
Var ärlig mot dig själv. Mot exet. Och gå sen vidare dit du vill med ett rent samvete
Jag vet inte inget om er bakgrund och om ni har barn. Finns det behov för er att ha någon kontakt längre fram?
Tänker att det påverkar. Oavsett hade jag som lämnad uppskattat ärlighet. Det kommer bli ännu värre om din ex sambo får reda på det av någon annan. Och sannolikheten för att det ska framstå som otrohet kommer bli betydligt högre både från hans sida och delar av din omgivning och göra större skada.
Jag är iofs rätt skadad pga min historia men jag hade nog reagerat ganska kraftigt som lämnad eftersom ni fortfarande bor tillsammans. Inleddes relationen också medan ni fortfarande delade säng hade jag reagerat ännu kraftigare.
Otrohet är ju ett flytande uttryck som betyder olika saker för olika personer.
Jo det tror jag med, jag har varit kvar i relationen för att det känns tryggt och för att jag byggt upp en relation med hans familj. Och min egen önskan för att bilda familj.
Jag hade varit lycklig själv också, har ingen rädsla att bilda min egen familj om det skulle behövas. Nu råkade utfallet bli den här vägen, vilket känns rätt. Den nya har allt det där som jag saknat. Och vi har lärt känna varandra under en längre tid och saker har känt självklara.
Vill självfallet inte såra mitt x mer än nödvändigt. Men vill vara ärlig och uppriktig mot honom.
Hur oskyldigt var det egentligen? Du sa att ni var vänner.
Pratade ni nån gång om att bli ihop så småningom, pratade om era känslor för varandra? Hade du känslor för kollegan under tiden du hade ditt x?
Iså fall ser jag själv som en form av otrohet, eftersom det var så i mitt fall.
Vi har inte barn. Nej relationen inleddes när jag intagit soffan. Innan var det oskyldigt prat. Jag tror jag kommer prata med honom om den nya relationen så småningom eftersom jag vill att han förstår att jag inte gjort något under tiden vi var tillsammans eller att vi delade säng.
Alla är ju olika men kanske kan du säga att ditt intresse är mer än bara det, och fråga om ditt ex vill veta mer, ställa frågor, prata om det?
Att du har gått vidare så nära inpå borde väl komma från dig och inte ryktesvägen, tycker jag.
Ett ordentligt samtal, hade jag velat ha personligen. Ditt ex kanske inte vill veta, men då har du iallafall visat vilja att förklara, vara ärlig och ge svar på eventuella frågor.
Och om frågor ställs från exet, linda inte in svaren i lögner eller förskönande omskrivningar. Framför sanningen men med respekt för att det kan vara mycket svårt att höra för ditt ex.
Här vill jag bara säga att även om det är viktigt för dig att säga att du inte varit otrogen, så är det fullt möjligt att ditt ex ändå känner sig väldigt sviken. Det har ändå funnits ett intresse för en kollega. Sånt händer, men sånt gör ont. Ärlighet. Hur obekväm den än är för er alla. Jag fick historien omskriven flera gånger och det tog mig hårt och gjorde min läkning onödigt svår. Mitt ex berättar än idag inte hela sanningen, om jag ska tro hans nya.
Jag hade hellre haft svar. Men om man som lämnare haft ett intresse nån annanstans, oavsett vad man agerat på, under relationen så tror jag att man många gånger skäms. Kanske har agerat som man inte trodde att man skulle.
Men stå för det. Be om ursäkt för att du sårat ditt ex om det är så och respektera som sagt exets känslor i detta.
Tailor, håller med dig % om att man måste jobba hårdare om man jag barn.
Jag talar bara från egen erfarenhet, och människor omkring mig som jag känner.
För egen del så har vi gått i samtalsterapi och verkligen försökt. Men jag har förstått av mina vänner att jag har pratat om separation i många år. Jag ville verkligen ge mina barn kärnfamiljen. Men när jag nu är (snart) nyseparerad, flyttar snart till egen lägenhet, så känner jag att jag inte har någon lång startsträcka till att starta en ny relation. Jag har varit klar med min gamla relation i flera år.
Har en nära anhörig som träffade sin nya medans hen fortfarande var gift, är fullt medveten om den modellen också.
% om att man måste jobba hårdare om man jag barn.