Flyttlasset har gått

Efter 6 långa månader så har flyttlasset gått. Känns märkligt att vi ska bo här nu. Jag på heltid, och min son på halvtid. Idag var hans första kväll i lägenheten och det var omvälvande för oss båda. Såklart lite spännande med nytt ställe och jag hade fixat favoritmaten till middag och sen lyx med glass och film. Han verkade trivas och vi hade en mysig kväll.

Men när det var dags att sova så blev det kaos. Han ville åka hem. Började ta på sig sina skor och försökte öppna ytterdörren. Försökte prata med honom men han är bara 4 år så är givetvis svårt att förstå. Efter en lång stund så lugnade han ner sig och somnade sen i min famn i soffan.

Just nu sover han tungt inne i sovrummet och jag ska snart krypa ner med honom. Är så känslomässigt avtrubbad efter en hemsk separation, samt att jag landat i att min ex-make har narcissistiska drag och har utsatt mig för psykisk misshandel. Tårarna kan inte komma längre, systemet är avstängt.
Annars hade jag gråtit floder nu över den tid som ligger framför oss.

14 gillningar

Det kommer gå fint💕 Känner igen med med det där att bli känslomässigt avstängd…för mig var det ett sätt att ta sig igen skiten, få tiden att gå. Till slut kommer även du till en punkt där det känns bra att få känna igen.

Har tre döttrar och den yngsta sov hos mig första natten. Först spännande att hoppa i nya sängen och sedan, vid läggdags “Jag vill hem”…Fy vad ledsen jag var när hon till slut somnat, jag kände ju samma sak!! Du och ditt barn kommer skapa ett nytt hem tillsammans och idag var första steget på det nya. Lycka till med allt.

1 gillning

Åh gud vilken hemskt upplevelse.:heart:
Om ditt ex har narcissistiska drag, kommer han att ha sonen varannan vecka som ett maktmedel eller för att han vill?
Jag var tidigare gift med en psykopat/narcissist och han använde barnen bara som maktmedel, allt för att göra livet surt för mig.
Barnen var livrädda för honom och vi alla utsattes för psykisk misshandel.
Soc bad oss att lämna Sthlm om vi hade möjlighet för att inte vara kvar in hans våld, för de “vågade” inte göra ngt. De hade makten att ge mig ensam vårdnad men gjorde det inte trots att han hotade både dem och skolkurator.

Det kommer att bli bra (antar jag)… Jag är inte ute på andra sidan än, är mitt i skiten själv s a s med äktenskap nr 2. Så misslyckad man är! :broken_heart::sob:
Jag är där du är om ca 2 mån, då går vårt flyttlass. Min yngsta är 6 år och vi har förklarat att han kommer att bo hos mig men sen vara hos pappa ibland.
Bara tanken på varannan vecka ger mig andnöd och tryck över bröstet. :cry: så det kommer intr att hända!

Lycka till med allt… Det blir bättre men vi har lång väg dit tyvärr :heart:

Hej, vi är många som flyttat ut med små barn, förstår känslan och minns hur det var. För mig var det tvärtom att barnen inte ville vara kvar i huset med pappa utan grät desperat i telefonen, minns fortfarande hur det högg i hjärtat. De var 4 och 2, nu är de 11 och 9.

Ditt barn kommer vänja sig men behöver tid och möjlighet att uttrycka alla känslor. Bekräfta känslan som uttrycks och finns sedan där och fånga upp med kram.

Jag försökte göra vardagen till både något de kände igen (lekträff med bästa vän) samt något nytt, piknik på vardagsrumsgolvet minns de fortfarande :joy:

Det kommer bli bättre, håll i och håll ut! Stor kram💗

2 gillningar

Ja man vet ju någonstans innerst inne att det kommer bli bra. Men fy vilken lång väg man har framför sig.

Hur kände din dotter på morgonen?
Min son var väldigt fundersam när han vaknade och lite stökig vid lämning på dagis. Kommer få höra det från exet att det såklart är mitt fel att han var stökig…

Fick han önska så skulle han ha sonen på heltid. Sen vet jag inte om det beror på att han verkligen vill eller att han vill det för att skada mig. Men jag har redan vikt ner mig i bodelningen så nu står jag rakryggad och kämpar med näbb och klor för att inte bli nedbruten och lurad.

Har ett bra kontaktnät runt mig som stöttar, men det är svårt i dessa tider med Corona. Kommer nog bli många ensamma dagar och kvällar i lägenheten bara jag och sonen nu i början, och det skrämmer mig lite att han ska tycka att det är tråkigt.

Kämpa du med <3

1 gillning

Hade känts mycket enklare om exet också flyttat, nu har han ju “fördelen” av att bo kvar i sonens hemmamiljö.

Får försöka skoja till det lite hemma. Picknick på golvet låter som en bra idé!

1 gillning

Jag förstår precis vad du menar med boendet.
Jag har tur att ingen av oss kan bo kvar i vår nuvarande lägenhet och båda måste flytta.
Jag skulle nog ha råd men den är så stor och många rum skulle stå tomma… får ångest bara av att tänka på det :sob:

Sonen är helt på det klara att han ska bo hos mig och vara hos pappa ibland. Då han har 2 (halv)syskon så anser inte jag att det är ok att ha varannan vecka för det betyder att han är.från sin syskon också. Ska ta kontakt med.familjerätten och dryfta mina tankar så jag har lite kött på benen när den diskussionen kommer upp.
Jag tänker att pappan får ha förlängd helg varannan vecka och kanske ngn dag den veckan han inte har och sen är han välkommen hem till oss att äta middag ihop eller “hänga” med sonen när/om han vill.
Vi får se hur det mottas.

Har du halvyskonen på heltid? Vi har samma situation att ex-maken har 3 barn sedan tidigare, men på halvtid. Han har använt dom som ammunition i detta också med argumentet att jag separerar på syskonen.
Jag har pratat med familjerätten om det och deras synpunkt är att utgångspunkten är att bibehålla en likvärdig relation till båda sina föräldrar. Men gissar att det kan ses annorlunda om det är så att du har dom andra barnen på heltid.

@Jessica001
Jag har mina barn på heltid, kanske att dottern kommer att vara där nånting men då endast för lillebrors skull säger hon. Jag har sagt till dem att de får vara arga och ledsna nu men att jag inte vill att de ska klippa med honom helt då han ändå varit deras enda pappa i 10 år.

Minns inte…men gradvis bkev det vårt hem. Inte i en handvändning och jag kan fortfarande, 11 mån efter min flytt, tycka det är jobbigt att hämta/lämna barn i gamla villa. Liksom mitt hem och ändå inte.

1 gillning

Jag tror sömntabletter var min räddning, jag fungerade väldigt dåligt efter fler veckor med knapp sömn.
Det finns tabletter som inte är beroendeframkallande och bara att få sova en natt utan drömmar gav mig mycket. Jag fick propavan utskrivet men har även testat melatonin.

Oj! Vilken surrealistisk upplevelse!

Alla hanterar krisen olika.
Det första tipset man ofta som lämnad får är att ha sex med någon ny, ut i dejtingvärden bara, skaffa en ny så kommer allt bara lösa sig.
Han har sannolikt inte gått vidare eller är över dig, att han har sex med någon ny behöver inte betyda att han inte är krossad utan att den personen får vara som ett plåser som tillfälligt tar bort det onda.

En bra ide är väl att se till att du får alla dina saker typ nu i helgen och lämnar tillbaka nycklarna. Jag skulle bli vansinnig om mitt ex efter han hade flyttat när han fortfarande hade nycklar kom hem till mig när jag inte var hemma eller sagt ok till det. Det kändes som en intrång varje gång han var här även om jag visste om det.

1 gillning