Jag har skrivit här tidigare om min destruktiva relation med min sambo. Han har 2 tonåringar, varav den ena 18 åringen bor hos oss varannan vecka och den andre bara varannan lördag. Själv har jag vuxet barn.
Våra problem började när min sambo bad mig flytta in till dem alldeles för snabbt och det ena barnet valde att flytta till mamman ganska omgående, då han kände att jag tog pappan ifrån honom. Det enda jag gjorde var att ställa lite krav på enkla saker som att plocka undan efter sig.
Jag har märkt nu i efterhand att all min sambos ilska på mig handlar om att sonen flyttade. Därför tolererar han precis allt med det andra barnet och skämmer bort. Vad hon än gör och säger så är det hon som har rätt. Skulle jag säga att jag gärna vill sitta vid TV en stund efter jobb, så kallar han mig barnhatare etc. Han har blivit riktigt elak och ilsken mer och mer hela tiden.
Jag föreslog att vi skulle bli särbos istället, så kanske sonen skulle komma tillbaka, men det vill han inte heller, så jag har bott kvar i alla dessa år. Men det har bara blivit värre och värre.
Skaffade en lägenhet som jag hyrde ut och har som säkerhet, eftersom det är så turbulent. Nu kan han explodera och kalla mig idiot, hora, egoist etc bara jag nämner tex min brors son och att han jobbar. Allt ser han som hot mot hans egna barn, som ärligt talat är otroligt lata, dåliga i skolan, vill inte jobba och aldrig göra något.
Hursomhelst så kom vi i en fight igen förra fredagen och han fick nog och sa att jag måste dra. Jag fick panik och fick dra utan kläder. Dagen efter fick jag hämta kläder etc för en månad framåt och bo hos min mamma då min lght har 1 månads uppsägningstid.
När jag väl hämtade mina saker, så bad han mig dagen efter komma dit eftersom hans mamma fyller år och han var inte mogen att berätta för dem ännu. Vi hade det underbart och för första gången sa han att vi båda ska kämpa tillsammsn. Då till terapeut, skriva juridiska avtal att jag inte kan bli utslängd, jag får ha kvar min lght, jag ska vara bättre mot hans barn och han skulle inte kalla mig elaka saker. Jag sa att jag bara behöver 2 regler i hemmet. Att dottern inte ska ockupera TV och att hon inte kan äta upp allt hon ser. Då var kriget igång igen och jag drog.
Han vill fortfarande att vi skall lösa det och även jag. Men hans väg är att bara jag ska ändra mig och älska och acceptera allt med hans barn. Han tycker inte att han har någon skuld i det hela. Och då funkar det ju inte.
Jag lever hela tiden på hoppet om att han ska ändra sig, eftersom han förlorat sina senaste kvinnor just pga barnen. Men han verkar aldrig inse något förrän det är försent. Jag kommer flytta den 1 november och då säger han att det är 100% slut. Jag vill prova särbolivet ett tag för att se om det kan vara bättre, men han vägrar!! Varför? Om hans barn gillar det och jag?