Jag är skild. Har tre barn (9, 11 och 14 i år). Jag och mitt x har delad vårdnad och de bor växelvis varannan vecka hos oss.
Jag har fått tankar på att flytta utomlands.
Är det någon som gjort det i samma situation som jag? Och hur löste ni det då? Bor de varannanvecka ändå och flyger hit o dit?
Dela med er av er erfarenhet och tips:pray:
Ingen egen erfarenhet men har ett barn i bekantskapskretsen som reser från Sthlm till Luleå för att träffa sin pappa varannan helg. Jag frågade faktiskt henne en gång om hur hon tyckte att det var och… tja, det var inget positivt svar direkt.
Beror lite på vart utomlands är.
Australien tror jag inte fungerar.
Bor pappan i Haparanda och du tänker dig flytta till Torneå kan det fungera.
Hur tänker du dig barnens skolgång? Kan de språket i det land dit du tänker flytta? Vem ska bekosta resorna? Hur ser det sociala sammanhanget ut för barnen, i synnerhet för 14-åringen?
Vad är det som gör att du tänker flytta utrikes?
En ny kultur, ett nytt språk, ny skola varannan vecka och långa flygresor och mycket transfer tror jag inte på. Risken är att resandet varannan vecka gör att de inte hinner vila upp sig.
Fast du kanske kommer från ett annat land så barnen kan språket och har släkt och vänner dit du tänker dig slå ner dina bopålar.
Ville höra andras erfarenheter hur de löst allt, som skolgång mm om den ena flyttar utomlands
Men det är klart intressant att höra hur andra gjort då de ”bara” bor långt från varann i Sverige med.
Jag vet att när hela familjen flyttat utomlands så har de löst skolan via Maria distans och att det kan finnas svenska skolor på många platser.
Varför vill du flytta utomlands?
Barn kan inte gå i två olika skolor (varannan vecka). De får inte en fullständig skolgång i någon av skolorna, vilket innebär att de inte får ut något betyg. Alternativet att barnen skulle sluta i sin nuvarande skola och börja läsa på distans även där de bor idag känns helt orimligt. De kommer att förlora stora delar av sitt sociala sammanhang.
Lösningen skulle väl bli att de skulle flyga till dig varannan helg. Att du väljer bort tiden med barnen pga längtan utomlands kan dock kanske upplevas som ett svek ifrån din sida.
Nej det skulle jag aldrig välja. Så viktigt är det inte för mig.
Kanske måste bearbeta pappan att åxå flytta
Dels för att det vore roligt att göra det, dels att jag gärna kan tänka mig bo i ett land som har mer sommar. Skulle kunna tänka mig flytta till någon kanarieö. Jag har ett jobb som funkar på distans.
Tanken har vuxit mer nu när jag tycker att jag blir kränkt då jag vägras ha hemundervisning med barnen i denna kris så vi får anmälan på oss för att jag skyddar barnen. Så skulle kunna flytta bara till Danmark kanske…
Men jag inser att det nog inte är en bra idé
Har en vän som flyttade till USA, dottern bor kvar med mamman här i Sverige.
Dottern har åkt över och hälsat på under lov bara. Han har även åkt hit ett par gånger och bor då hos vänner och umgicks med dottern.
Så det beror väl lite på vart du tänkt flytta hur man kan lösa det.
Åland är ju närmare och man kan ha hemskolning. Bara tips…
Låter som en väldigt ogenomtänkt och dålig idé. Självklart kan inte barnen gå i två skolor och byta land varannan vecka, hur kan du ens tro eller tänka något sådant? Tyvärr är den sortens impulsivitet det man väljer bort när man har minderåriga barn. Du får vänta tills de inte saknar dig lika mycket när du flyttar och de blir kvar
Nej
Jag håller ju på att tänka igenom det nu.
Jag ställde därför en fråga hur andra löst det.
Min föräldrar var skilda när jag var barn, och min pappa flyttade utomlands. Då blev det så att jag bodde hos mamma i Sverige på heltid och träffade pappa på loven. När jag blev äldre flyttade jag till pappa på heltid och träffade mamma på loven.
Till största del var det berikande - jag fick lära känna en ny kultur, lära mig språk, osv - men visst var det jobbigt att ha föräldrarna så långt ifrån varandra.