Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Flytta tillbaka till Sverige från Finland - med vårdnad för barnen?

Hej!

Det är så att jag och min fru är gifta sedan sju år tillbaka. Vi har varit tillsammans i över 20 år totalt.

Vi hade några bra år i början men sedan många år tillbaka har det hela tiden varit som negativ cykel där vi bråkar ofta för att sedan ta oss precis över vattenytan ett litet tag för att bråka igen. I början antog jag att min fru bara var barnslig och att jag skulle kunna hjälpa henne att mogna, men sedan i våras misstänker jag starkt att hon är en s.k. “sårbar narcissist” p.g.a. hur hon beter sig och det klara mönstret som återkommer. Jag har också lyckats komma igenom henne skydd några gånger där hon själv berättat om hur hon känner att hon bara måste skydda sig mot “världen” och att hon är 100% subjektiv p.g.a. detta. Hennes känslor är hennes sanningar. Det i tur har lett till att jag starkt överväger en skilsmässa.

Då vi flyttade till Finland för två år sedan med våra tre barn (alla födda under tidigt 2010-tal) för att hon skulle få möjlighet till arbetskarriär så är vi i en speciell situation då jag vill flytta tillbaka till Sverige.

Jag vill också att barnen skall flytta med. Anledningen till att jag vill att barnen följer med mig till Sverige är dels för att de bott större delen av sina liv där och de talar svenska som modersmål, dels för att hon har svårt att klara av flera dagar i sträck ensam med dem rent praktiskt. Jag vet detta då jag varit på många arbetsresor under åren, och p.g.a. hur hon är som person (se ovan) vilket redan nu sätter djupa spår i dem.

Hon är finsk, men bott i Sverige mellan 2008-2018 med mig. Vi möttes även i Sverige, och bott där från och till innan 2008.

Det jag undrar över är om är:

  1. Har någon annat info om liknande fall där barn flyttat från Sverige till annat land och ena föräldern vill tillbaka till Sverige efter skilsmässa, och ha kvar vårdnad? Om delad vårdnad, hur kan man praktiskt dela upp vårdnaden?

  2. Har någon tips på hur man skall gå vidare? Känns jobbigt att ta detta på uppstuds. Har ni input eller någon länk/kontakt med personer man kan bolla detta med?

Svår sits. Jag har googlat på olika sajter på finska och det är ju precis som man tänker sig att man utgår ifrån barnens bästa. Jag hade kontaktat t ex Väestöliitto, Kela samt pratat med en jurist. Sedan vet jag inte om din exfru har möjlighet att flytta till Sverige för barnens skull? Hamnar man i en sådan situation så väljer ju de flesta föräldrar att följa barnen. Jag hade t ex aldrig kunnat tänka mig flytta tillbaka till Finland då mina barn är uppvuxna i Sverige.

All lycka :blush:

Tack för återkopplingen Kasai. Tror det luriga är just att min fru ville tillbaka till Finland, så risken är stor att det blir stökigt att få med henne till Sverige igen, då hennes släkt bot i Finland.

Det är därför det vore superbra om att höra andras historia kring liknande situationer, så att jag kan fundera på vad för slags lösningar det kan finnas.

Det med “barnens bästa” verkar vara lurigt att på riktigt lista ut. Om vi bor i olika länder jag och min fru behöver barnen i alla fall ha ett land som bas antar jag, och inte pendla varje vecka.

Hei, @fastifinland :smiley:

Jeg kjenner meg igjen i det du skriver, selv om min historie er litt forskjellig fra din.
Jeg var gift med en franskmann og jobbet i Paris, og fikk 2 barn der. Da forholdet gikk mot slutten (ville ha rammeskifte og nytt liv til forholdet) prøvde jeg å få hele familien til Oslo, det gikk dårlig da min eksmann ikke klarte å innrette seg her. Enden på visa var at han dro hjem til Paris, jeg søkte om skilsmisse og barna ble hos meg. Det var ikke tale om at de skulle være hos ham, selv om det ikke var helt samme problematikk som din kone.

Det blir jo håpløst å ha delt omsorg rent praktisk dersom man bor i 2 land med mindre man bor rett ved grensen begge 2. Rent praktisk kan man dele på ferier og helger dersom avstanden tillater det, ellers sier det vel seg selv at det ikke blir mulig med mindre man bor nærme? Hvor mye og hvor langt skal barna reise til stadighet? Kan den ene forelderen komme til barna istedet?
Jeg la til rette for at barnas far kunne komme til dem i ferier. Jeg flyttet ut fra leiligheten og stilte den til disposisjon for barna og faren den tiden han var i Oslo.
I hverdagen var det telefonsamtaler og mulighet til regelmessig kontakt. Nå er det jo Skype og enda bedre teknologi, så jeg mener at barn kan fint ha kontakt med en forleder som bor et stykke unna. Det er hyppighet og kvalitet på samtalene som vil være avgjørende, og interessen og engasjementet fra forelderen. At begge foreldre samarbeider og prøver å gjøre det beste ut av det er avgjørende.
Jeg håper at dette ikke ble for uklart.Bare å ta kontakt dersom du tror jeg kan hjelpe deg.

Ønsker deg lykke til :hugs:

Tack för att du tog dig tid att skriva! Det vara ett mycket bra tips om att den andra föräldern skulle kunna komma över till barnen på lov etc. Tror dock att mamman vill känna att barnen fortfarande är en del av hennes liv.

Vill tillägga att om jag med flyg mellan våra “framtida” städer i Sverige och Finland är det det “bara” 1,5h med flyg, men jag börjar inse att det är en svår nöt att knäcka.

Finns det ingen på forumet som har lyckats lösa detta?

Hei igjen!

Tror nok det er mest vanlig å ha eneansvar når man bor i forskjellige land. Det vil være svært vanskelig å få til delt omsorg og like mye tid med barna for begge foreldrene, nesten umulig. Det er klart at du kan fly mellom landene og bruke kun 1,5 timer med fly, det er kort tid, men husk å legge til reisevei til og fra flyplassen. Lar dette seg gjennomføre så ofte som du ønsker?
Jeg vil ikke skuffe deg, men jeg tror det ikke blir mulig å ha et annenhver uke og/eller annenhver helg som du ønsker. Dessverre er det sånn at en konsekvens av å få barn med en fra et annet land er at det blir tilnærmet håpløst å legge kabalen for å sjonglere samvær som om man bodde i samme by.
Av egen erfaring vet jeg at det som var viktig for mine gutter var å føle at pappaen var genuint interessert i deres gjøren og laden, at han var tilstede for dem om enn mer mentalt enn fysisk.
Ut ifra hva du skriver så er ikke mor egnet til daglig omsorg, så barna vil da flytte til Sverige med deg. Det er umulig å gjøre alle til lags i den situasjonen du befinner deg i, som jeg ser det. Mor kan komme hver ferie, barna kan dra til henne. Det er noen familier som har det sånn, uten at barna blir traumatiserte og skadelidende for resten av livet av den grunn.
Skjønner det er vanskelig, håper dere kan ta tiden til hjelp før dere tar en endelig avgjørelse.Jeg håper du og barnas mamma kommer frem til en løsning dere begge blir fornøyde med :pray: :crossed_fingers:

1 gillning

Nu har inte jag flyttat hem till Sverige men mitt X flyttade tillbaka till England när vi skilde oss och mina barn var lite äldre än dina när detta skedde. Barnen stannade hos mig. Jag förstår inte varför du pratar om ensam/delad vårdnad? Mitt X har fortfarande delad vårdnad och ska så klart ha det. Om något händer mig ska det inte vara en massa krångel för honom att ta emot minsta i England.
Vi har löst det som så att barnen flyger över varje lov. Jag får leva med det för han träffar dom så sällan. Ja nu arbetar ju de två äldsta då de gått ut gymnasieskolan nyss men de flyger över med minsta då han inte vill flyga själv. Detta höstlov ville han dock göra annat så nu kommer X:et istället hit till Sverige för att träffa dom. Ibland åker han över någon långhelg och de bor i Stockholm tillsammans.
Nu har han ju fördel att kunna bo hos sonen som skaffat egen lägenhet så det fungerar bra.
I de fall någon av de äldre inte kan flyga med minsta så kör vi en tur och retur varannan gång (jag flög till Heathrow för att hämta upp barnet och hem igen i somras).

Det här fungerar relativt bra för oss av en anledning, vi har barnens bästa i tanke hela tiden. Människor i min närhet undrar varför jag flyger över och hämtar (de anser att hela den biten ska ligga på mitt X) men det är en jobbig dag och får han lov göra det hela tiden kommer han inte orka så jag ställer helt enkelt upp för barnets skull. X.et står för alla flygkostnader vilket var avtalat mellan oss när vi skildes men jag ser till att barnen tar sig till och från flygplats och de kostnader det innebär här i Sverige.

Ni måste komma överens var barnen ska bo och jag hoppas barnen får något att säga i frågan. Sedan får ni pussla kring det hela så gott det går. Det fungerar men är inte enkelt alla gånger och finns det spänningar mellan er i frågan lär det bli extra svårt.

1 gillning

Tack för ditt svar @November!

Jag har börjat inse att om jag flyttar till Sverige så kommer barnen antingen vara kvar i Finland eller följa med, och sedan som ni har det, kommer de åka över på lov etc.

Att försöka lösa det mer uppstyrt går inte, vilket i tur kommer leda till att en av oss vuxna kommer se oss som “förlorare” då barnen kommer vara absolut största delen av sina liv hos den andra.

Är rejält nervös nu för jag vill absolut INTE att vi skall dras in i rättegång och utsätta barnen för allt vad det innebär.

Det i tur lutar då att jag kommer behöva lämna dem i Finland då jag vet att deras mor inte kan se sig själv i spegeln mer än vid fåtal tillfällen, så hon kommer slåss med näbbar och klor för det som hon har “rätt” till, oavsett till barnens bästa. F_n…

Känns så jobbigt och jag vet inte hur jag skall gå vidare nu. Är liksom utpressad.

Barnen är födda i Sverige, bott i Sverige större delen av sina liv, har svenska som modersmål, går i svenskspråkig skola här i Finland. Sedan har min fru sina psykiska problem som depressioner och ständiga sömnsvårigheter utöver alla andra hennes “kluster b”-symptom jag nämnt innan.

Allt detta gör ekvationen hopplös då just de där “kluster b”-symptomen är de som jag tror kommer driva henne att med näbbar och klor ha barnen hos sig, inte för att det är det bästa för barnen.

Men varför måste du flytta till Sverige för att ni skiljer er? Kan inte du bo kvar i Finland och ha dem på halvtid, så kanske det med tiden löser sig så att de bor mestadels med dig ändå, och att en flytt då kan bli möjlig.

1 gillning

Jag håller med Nimue här. Har du möjlighet att bo kvar tills barnen blir lite större. Mina äldsta lider inte så mycket av att inte träffa pappa så ofta och yngsta är lite van att pappa är borta då han jobbade borta i några år innan vi skilde oss. Men det är ju betydligt mer sällan än förut och första året var kämpigt för yngsta. Även nu saknar han pappa mycket men inte lika intensivt som i början.

1 gillning

Gällande att stanna kvar i Finland: Jag och barnen är svenska och pratar svenska. Sverige är deras hem. Jag har inte heller något här i Finland överhuvudtaget efter en skilsmässa.

Det är lite som om man skulle åka till t.ex. China för att jobba utomlands några år och sedan inte kunna komma tillbaka till Sverige efter det.

Tja du kan ju alltid testa men det vanligaste måste väl vara att barnen får bo kvar där de är skrivna för tillfället. Det är väl ganska vanligt, och finns många fall på forumet, av folk som flyttat till en annan landsända för kärleken eller för partners jobb, sen har man separerat och blir tvungen att bli kvar på orten för att kunna ha sina barn halvtid, trots att man själv betydligt hellre flyttat hem till egna nätverk, kanske bättre jobbmöjligheter etc. Jag skulle nog säga att om man flyttar med en kinesisk partner som hellre vill bo i Kina till Kina med gemensamma barn får man nog räkna med att det kan bli så att man får stanna kvar där med.

Men det är givetvis ditt val i slutändan, för mig känns dock valet mellan alternativen A. Flytta hem till Sverige och enbart träffa barnen vissa lov, lämna dem med instabil förälder eller B. Stanna i ett land man egentligen inte vill bo i för att kunna ha sina barn mycket inte som ett speciellt svårt val. Det behöver ju som sagt inte vara för alltid, och om inte annat blir ju barnen vuxna så småningom.

Menar inte att jag inte fattar att det är surt, tungt och jobbigt. Det gör jag. Men situationen är väl som den är.

Extremt svår situation och någon av er kommer att bli “förlorare” precis som du nämner. Förhoppningsvis blir det inte era barn.

Det jag kommer att skriva nu är kanske inte värsta poppis-synpunkterna, men i mitt tycke går detta inte att jämföra med att flytta till Kina för några års utstakat utomlandsjobb. Du har flyttat med hela din familj till hennes hemland för att leva och bo och barnen tog ni såklart med er. Inte med något “löfte” om att efter en tydligt förutbestämd tid så skulle ni alla flytta “hem” igen, utan ni flyttade till Finland på obestämd tid och där inrättade ni erat nya hem.

Alltså… vad jag vill komma fram till här är att med de utsikter som du verkar ha att få barnen med dig till Sverige igen utan kris/katastrof/juridiska processer, mtp din frus personlighet och även problem så kan jag personligen inte se det som annat än att den minst kostsamma förlusten måste bli att du själv stannar kvar ett antal år och ser det som en utsträckt utomlandsjobbs-vistelse för dig själv.

Barnen behöver då varken slitas mellan er och de behöver inte heller bli ensamt utlämnade till sin mammas, som jag förstår på dig, återkommande emotionella problem och humörpendlingar. Du kommer att finnas i närheten och de har möjlighet att enkelt få hjälp, stöd, kanske komma hem till dig i ditt hem i Finland om det skulle hända något…och ffa. så har de kvar tryggheten i att ha dig nära hela tiden även om det inte är under samma tak mer än 50% av tiden.

Kanske kan upplevas som en för stor uppoffring från din sida, men som sagt du valde själv att flytta dit där ni nu bor och i nuläget kan det enkelt sett vara ett beslut som du nu ångrar, men samtidigt går det inte att skruva klockan tillbaka utan nu gäller det att göra det bästa av den situation som ni vuxna tillsammans satte er alla i.

Barnens bästa och största trygghet fram för allt tänker jag, även om konsekvenserna av det första beslutet i nuläget suger som vuxenperson :pleading_face: :muscle:

Nej, inte som Kina, men jag ville visa att det inte var tänkt att vi skulle vara här för evigt. Vi hade ingen bestämd tidrymd heller, som du skriver, men vi åkte hit för att testa vattnet. Nu är vattnet iskallt så vi borde då återställa det hela enligt mig…

Jag ser som sagt inget bra liv för mig eller barnen här av olika skäl (se mina inlägg ovan). Det känns farligt att barnens mor skall ha ens 50/50-vårdnad just p.g.a. hennes problem, vilket högst troligt kommer hända om jag stannar kvar. Att vänta och se känns helt fel också då om deras mors hälsa försämras, eller om det går som jag fruktar för dem med henne, i Finland framöver är barnen i ännu mer komplicerad situation då rotat sig här, och då behöver flytta till Sverige. Dessutom är jag rädd för hur de kommer påverkas av hennes veckor med dem rent generellt. Vår ena dotter visar redan extremt konstigt beteende och är lite av en kopia av hennes mor.

Dessa är de alternativ jag ser, i ordning av bäst för barnen:

1. Barnen följer med mig tillbaka till Sverige, och träffar sin mor på lov etc. (70% bra lösning för dem, 100% bra för mig. % trolig utgång vid tvist: 20%)
2. Jag stannar kvar i Finland och delar vårdnad 50/50. (30% bra lösning för dem, 20% bra lösning för mig. % trolig utgång vid tvist: detta blir ingen tvist då jag går med på det självmant)
3. Barnen stannar kvar i Finland och jag åker tillbaka till Sverige själv, och träffar mig på lov etc. (10% bra lösning för dem och mig. % trolig utgång vid tvist: 80%)

Vet inte hur jag skall gå vidare… Man blir liksom förlamad då. Ser man på mina uppskattade trolighetsprocent ser det scenariot jag helst vill ha inte så troligt ut om vi inte kommer överens jag och min fru, såvida jag inte kan övertyga rätten om att deras mor inte bör ha hand om barn under längre sammanhängande tid

Skulle vara så tacksam för mer erfarenheter från andra i liknande situation. Behöver inte vara mellan två länder. Även att den ena föräldern flyttar långt inom Sverige är samma dilemma.

Och om någon har erfarenhet av ena föräldern med sjukdomshistoria/psykiska problem i samband med vårdnad av barn vore det också mycket värdefullt att få läsa om.

Vill bara tillägga att det är skönt att ha några att bolla med här på forumet, tack!

Du borde väl egentligen prata med någon expert om sannolikheten att du ska få ta med dem hem till Sverige. Förstår varför du tycker det borde vara bästa lösningen för barnen, men det framstår väl åtminstone för en lekman inte som ett jättetroligt myndighetsbeslut.

Om du bor kvar i Finland och ni separerar kan det ju med tiden bli så att det antingen blir uppenbart att barnen far illa hos henne, eller att hon själv inte orkar med och frivilligt låter dig ta över det mesta. Då ser antagligen dina chanser till flytt med barnen bättre ut, då de ju fortfarande kan åka och träffa mamman på lov och vissa helger etc och det därför kanske inte skulle bli någon större skillnad mot läget om du bor kvar.

1 gillning

Det luriga är just det att jag inte vill riskera barnens hälsa, vilket jag gör om jag antingen stannar kvar eller lämnar dem med henne… Om det sedan visar sig att jag har rätt är skadan redan skedd, och de är då också redan rotade här.

Du har rätt - nästa steg är att prata med någon som jobbar med denna typ av frågor, men det måste ju bara finnas fler på detta forum med liknande lägen. Om det finns, snälla berätta hur ni gick till väga.

Du tror inte de räknas som rotade efter två år?

1 gillning