Finns det hopp?

I påskas släppte han bomben efter 18 lyckliga år tillsammans, han har tappat sina känslor för mig “inga fjärilar i magen längre”. Vi har försökt familjerådgivning, men han säger inte mycket. Det han hela tiden säger är att han vill, dom familj fungerar allt precis som vanligt hur bra som helst. men det är VI som felar. Det blev lite droppen som gjorde att bägaren rann över nu när jag fixat barnvakt och vi skulle få tid att umgås som par och han inte vet om han vill det, om han inte kan umgås med mig själv en helg hut ska vi hitta tillbaka?

Kära du, dessvärre tyder det lilla du skrivit starkt på att din man är förälskad i någon annan. Den där bomben som du var helt oförberedd på. Tyst på familjerådgivningen. Tveksam till att ses på tu man hand. Jag antar att han själv är ganska handfallen och inte tar några steg för att förändra någonting, varken för att ni ska få det bättre eller för att ni ska separera? Tiden framöver kommer att vara väldigt jobbig för dig, ta vara på allt stöd du kan få.
Om det finns hopp beror på många saker. En förälskelse håller i sig mellan ett halvt och ett och ett halvt år. Förhoppningsvis vaknar din man efter den och inser att han håller på att förlora sin trygga och fina familj. Frågan är om du orkar hålla ut under tiden? En förälskelse är som en psykos, man förlorar kontakten med verkligheten och tappar allt konsekvenstänkande. Den som är mitt inne i förälskelsen är helt självupptagen och inte möjlig att nå med rationella argument. Det finns mycket romantiskt skrivet om den som befinner sig mitt i känslan, men inte särskilt mycket om oss som står bredvid. Jag och många här har gått igenom det som du har framför dig och vet hur det känns. Förhoppningsvis kan du får tröst av våra tankar också. Jag tror absolut att man kan hitta tillbaka till varandra igen, om man haft en stabil bas under så många år. Men mitt i katastrofen är det näst till omöjligt att inte ställa ultimatum, inte minst för att få känna någon värdighet och få något fast att hålla sig till.
Stor kram till dig!

2 gillningar

tack för respons. men det finns inget som tyder på att han har träffat en annan. däremot 40års kris köpt snygg bil och är helg plötsligt intresserad av att köpa dyra snygga kläder. jag tror att han är inne i någon depression och undviker både mig och barnen. men hur jag än gör så blir det inte bättre

De där livsstilsförändringarna kan också vara ett varningstecken. Men jag hoppas innerligt att du har rätt och att du slipper en obehaglig överraskning längre fram. I vilket fall måste du ta riktigt god hand om dig själv.

1 gillning

40-årskris är enligt mig ett reellt problem hos kvinnor, där det finns biologiska orsaker som bidrar.

Detta gäller inte för män på samma sätt även om en del använder det som undanflykt för att slippa engagera sig. Klart att det är jobbigt att åldras och ger ångest för vissa. Men inte en kris i ordets rätta bemärkelse; ja om det inte hänt något förstås. Ge honom inte den rabatten!

Din man köper snygg bil/dress för att han tror att han blir mer attraktiv hos en yngre kvinna. Och för att han kan.

Jag gissar på en kollega runt 30 som har det knackigt hemma eller ser ut som en fotomodell.
Beklagar.

3 gillningar

Typiska tecken på att det finns någon i kulissen tyvärr, även om det inte måste vara så. Depression tror jag inte på, deprimerade brukar ofta inte orka bry sig om utseende eller kläder. Utan blir mer apatiska.

Vad säger terapeuten? Får ni hjälp med att provocera fram någon förändring?

2 gillningar

Vi slutade gå hos den terapeuten men sjå börja hos en annan. så det är ju positivt att han vill det.

Min man ville skiljas i oktober förra åtet. Sa att det inte fanns någon annan. Han låtsades att han gav äktenskapet en chans och vi blev som nykära efter nästan 20 år tillsammans. Det höll i 7 månader och sedan blev min man avslöjad och erkände att det hade funnits en annan kvinna hela tiden. Han var för feg och klarade inte att att lämna sitt äktenskap. Han ljög hela tiden och ”spelade” kär i mig. När han blev avslöjad valde han den andra kvinnan. Jag är fortfarande chockad och trodde aldrig att min man skulle kunna göra så. Hoppas att din man är smartare än vad min var och att han inte ljuger. Vi gick en gång på familjerådgivning men han ljög där också eftersom han sa att han inte ville skiljas. Ett förhållande på 20år går ju knappast att konkurrera med en nyförälskelse. Jag hoppas också på att min man kommer att vakna upp men det dröjer nog. All styrka till dig🌸

4 gillningar

han säger att han inte vill skiljas och att det absolut inte finns någon annan, vet inte hur många gånger jag har frågat och även sagt att det skulle vara lättare att acceptera det än detta. han vill försöka , jag måste bara ge honom tid…

Men vad vill han då om han inte ens vill umgås en helg?

ja du om jag det visste. just nu bor han hos sina föräldrar för att tänka…och jag gör allt jag kan för att inte höra av mig. Men det är så tomt och det gör så ont att inte få någon förklaring

1 gillning

Väldigt ofta ursäktar de sej, inför sej själva, med att problemen i förhållandet inte beror på den nya förälskelsen, och att det därmed inte är logiskt eller moraliskt nödvändigt att berätta om sin nya kärlek
Även om någon viss poäng kan hittas i detta resonemang, så är feghet och att man är rädd om sitt eget skinn, den huvudsakliga anledningen till att man inte talar sanning

4 gillningar

Nya kläder och mer mån om sitt yttre talar definitivt för att det finns någon annan, tyvärr. Sen om det är en relation eller bara en ytlig flirt det är en annan sak. Men någon har fått honom att tvivla på det han har idag. Hade det bara varit er relation som knakade och hans känslor som svalnat av utan inverkan från någon ’ny’ så hade han med all säkerhet agerat annorlunda. För visst kan känslor svalna och förhållandet få sig en dipp utan att det måste komma någon utifrån. Men utifrån hans agerande ser det tyvärr inte bättre ut.

En fundering…du skriver att ni var nykära…hur yttrade det sig?

Vi var mer nära varandra, mer intima. Pussades varje dag när vi skildes åt när vi åkte till jobbet, samma sak när vi kom hem. Mer närvarande med varandra, visade mer respekt och vördnad inför varandra och för vårt äktenskap. Fann varandra på ett djupare plan. Pratar med varandra på ett helt nytt sätt. Sa att vi var lyckliga och att vi älskade varandra mm. Vi Planerade resten av livet tillsammans. Ja det är galet, men så var det och min man spelade troligtvis ett spel som tillslut avslöjades. Jag trodde att det var början på något nytt, ett nytt kapitel i vårt liv. Istället blev det slutet på något som hade kunnat bli så fint. Sorgligt men sant!

1 gillning

Hur kom ni fram till att ni skulle bryta?kom det fram någon sanning?

han bodde hos sina föräldrar k några dagar för att jag tyckte att han behövde tänka över saker och ting. men nu är han hemma igen. Det jag fått redan på är att det inte finns någon annan men att han däremot saknar totalt känslan av saknad, att vilja umgås med mig och att längta efter mig…

han vill fortfarande försöka och har gått med på att gå till en ny terapeut…Vi har sagt att vi åtminstone ska försöka till nyår
men jag vet inte…

Det låter som att han säger att han vill, men uppvisar mest ett tveksamt beteende och som att du visar att du vill men är tveksam någonstans ändå. Inte riktigt som att ni är i fas. Du frågade allra först om det finns hopp. För mig är en familj något alldeles unikt, som aldrig går att ersätta om den skulle falla ihop. Hade jag fått chansen, så hade det varit självskrivet försöka med allt och så länge man försöker finns det väl i och för sig någon slags hopp. Men det räcker ju inte att försöka om man inte har redskapen som fungerar och hittar något sätt att kommunicera på riktigt. Jag har inte provat själv, men hört mycket gott om Imago-terapi för par som vill hitta tillbaka till varandra. Googla, det finns veckoslutskurser på en del ställen i landet för de som inte bor nära en storstad.

tack för stödet. ja det är precis kommunikationen som är det stora problemet, han har aldrig kunnat sätta ord på sina känslor, alltid undvikit konflikt. det är bara att hoppas på att denna nya familjrådgivare är bättre än förra och att vi får några redskap att ta oss framåt

1 gillning