Hej
Jag behöver skilja mig.
Men HUR ska man våga ta steget?!
Jag har barn och har separerat från deras pappa. För längesen och då va vi inte gifta.
Han va dessutom så annorlunda. Det va aldrig några krig. Alltid ett bra samarbete när det gäller barnen.
Men jag minns hur det va. Det va det mest hjärtskärande man kan känna. Fruktansvärt.
Att behöva va utan sina barn varannan vecka.
Jag vet inte hur jag ska kunna gå igenom det igen.
Jag och min nuvarande man har ett gemensamt barn.
Jag ser hur osammanhängande jag skriver. Det här är så svårt att ta på!
Men hoppas att någon förstår va jag skriver 
1 gillning
Hej! Beslutet är första steget, och det har du tagit. Det är tungt och kaotiskt.
Men en sak i taget.
Har du någon du kan prata med IRL? Det hjälpte mig mycket i processen, att prata (och gråta) med vänner.
Önskar dig lycka till.
1 gillning
Du är alltså i samma läge nu som du var i din förra relation… med gemensamma barn och det är du som vill avsluta relationen.
Hur känner din man, vill han oxå skiljas?
Eller finns det någon chans att ni tillsammans kan/vill göra en gemensam satsning på nuvarande relation? Med hjälp av familjerådgivning kanske?
Men oavsett det, så är ett eget samtalsstöd enbart för dig själv värd sin vikt i guld 
1 gillning
Tack för svar. Nej tyvärr har jag ingen att prata med. Det är lite såna orsaker som lett till beslutet. Som är halvklart inom mig. Jag har förlorat alla vänner under vårt äktenskap och relation. Nu vet jag inte hur jag ska klara av detta. Det är väl det som gör att jag inte vågar ta steget. Sen också hur han kommer va efter. Han är ingen man lämnar och har ett bra samarbete med. Skulle jag ens ta upp att jag vill separera så skulle han aldrig förlåta mig.
1 gillning