Är det någon här som har erfarenhet av att skiljas som vänner! Och behålla en positiv relation från skilsmässan och framöver.
Kanske dessutom någon som ordnar en fest - precis som när man gifter sig och har bröllopsfest!
Berätta gärna! Vi pratar “divorce party”, är det en ny trend eller bara en snackis?
Jag söker berättelser om positiva separationer.
Skriv här eller: praesto at pratum punkt se
/Anja P
1 gillning
Jag önskar att vi skulle ha varit så ense om att skiljas åt. Till en början såg det så ut, men sedan ångrade han sig och var ledsen och bönade och bad.
Jag har ju svårt att tro att någon vill ställa till med fest i samband med en skilsmässa, även om man är överens om att skilja sig. Det skulle väl mer vara i andan av begravning i så fall!
Jag känner inte till någon som skilt sig som varit redo att ställa till med fest och jag kan säga för min egen del (skild sedan 1.5 månad tillbaka) att fest är nog det sista mitt X skulle kunna tänka sig.
Själv tänker jag göra en helt egen ceremoni med mig som enda gäst där jag ska ta avsked av mitt dysfunktionella äktenskap för att sen komma vidare i mitt liv,
3 gillningar
Jeg feirer hvert eneste år datoen for da jeg ble skilt, det er en helligdag for meg 
3 gillningar
He he!!
Tror du letar efter lyckliga skilsmässor på helt fel ställe Anja P!
Om det finns nåt som heter “lyckliga skilsmässor” så måste det tillhöra undantaget! En skilsmässa, speciellt när det finns barn med i bilden, är inget man dukar upp och har en fest för! Må så vara att kanske föräldrarna blir glada för att bli av med varandra men barnen kommer alltid att sörja och bära med sig ett ärr, en besvikelse och frågor de inte vet hur de ska hantera. Frågor som de aldrig kommer att få svar på! Så är det bara oavsett vad nån amatörpsykolog säger med några få meningar på Aftonbladets plus + sida!
På det här stället samlas med några få undantag vi som blivit bedragna, förnedrade och svikna.
Många här är helt nere på botten i sitt liv och upplever en smärta de bara läst om men inte trodde fanns! Inte sällan för att de sett deras livskamrat bara på nån månad förvandlats till någon helt annan. Någon som ser ut som deras make/maka men som ändå inte kunde vara längre borta.
De som du verkligen borde fråga är de som lämnat sin make/maka och i många fall även hela sin familj för en ny kärlek. För dom är det nog en fest och livets glada dagar! Av dessa kommer du hitta precis alla positiva svar du är ute efter! Carpe Diem! Det var dags för förändring! Man måste förnya sig! Jag såg tillfället och utnyttjade det!
Fråga dom också hur många månader de övertalade sig själv om att deras beslut var det bästa för familjen och barnen ( tillsammans med sin älskare/älskarinna såklart) innan de lät dom andra få veta!
Jag kan bjuda dig på en skitfestlig grej!
Mitt X blev ett monster över en kväll. Det var som att den människa jag trodde jag känt i 20 år helt enkelt lämnade kroppen och in kom en annan. Nån som pratade annorlunda och hade helt andra värderingar. Istället för att prata om vart vi skulle åka på semestern så skulle vi nu diskutera vilka dagar vi skulle turas om att bo i huset och vart jag skulle ta vägen dom andra dagarna. Redan dagen efter skulle vi över en middag tala om för barnen om deras nya liv och skicka in skilsmässopappren! "Inga problem - Allt löser sig bara man vill"
Hon ville ha sushi till middag och på vägen skulle vi posta brevet.
Det var viktigt för henne att vi båda skulle hålla i brevet när vi släppte ned den i postlådan!
Ett stort flin och ett glatt men ändå beklagande uttryck i ögonen när vi släppte ned brevet tillsammans. “så det kan bli liksom”. Det enda som saknades var en fotograf som liksom kunde föreviga hennes känsliga och livsavgörande stund. Det var ju så vackert!! Ett sådant fint och respektfullt avslut innan vi skulle hem till vår sushifest!
7 gillningar
Jag har hittills en lycklig skilsmässa (det som ledde fram till skilsmässan var däremot ganska jävligt) och skulle inte haft något emot en skilsmässofest om det inte vore för barnen.
1 gillning
Bra talat Sorgsen_man! Jag tror inte heller att det finns några lyckliga skilsmässor, i alla fall inte ur alla synvinklar och hos båda parter. Min fru verkar också leva livets glada dagar i sitt nya liv. Jag kan knappt prata med henne, känns som jag inte känner henne alls efter 16 år. Något party blir det inte för min del, i så fall en gravöl.
2 gillningar
Har inte haft någon fest, men ville bara lägga till en inte så bitter kommentar här 
Jag tycker det är modigt att ordna fest, bara man tar hänsyn till de berörda på nåt sätt (barnen förstås och inte bjuder sitt ex om hen inte har samma inställning), just eftersom samhället ännu tycks (lite tillspetsat) vilja lägga dem som skilt sig i skampåle och inte se dem festa.
Jag vill inte förhärliga skilsmässor, men de blir inte roligare av stigmat som ännu tycks finnas.
4 gillningar