Familjerådgivning - dåliga rådgivare

I början av april hade jag bokat en tid hos familjerådgivningen då jag hade märkt att vi inte pratade med varandra längre (typ sen årsskiftet) samt att min sambo, som haft psykisk ohälsa verkade "konstig"
Tre veckor innan träffen fick han en ny medicin som gjorde honom väldigt aggresiv, rörde sig hela tiden mm mm - personlighetsförändrad helt enkelt.

Väl på plats på rådgivningen var sambon riktigt arg direkt när vi kom in och fortsatte sedan med det under hela samtalet.
Jag hade gått dit med inställningen att eftersom vi har en så stabil grund så kommer vi identifiera våra problem och laga dom.
Efter en stund skrek dock sambon att han ville separera!
Jag förklarade flera gånger för terapeuten att han var sjuk och nyss hade bytt medicin men hon kom hela tiden tillbaka till att jag måste acceptera vad han sa och ta in det.
Jag själv hamnade i chock.
Dagen efter ringde jag hans sköterska på psyket och han fick en akuttid då de direkt plockade bort medicinen eftersom han var på väg att bli manisk alt var manisk och satte in lugnande

VI har sedan dess varit där två gånger till och hela tiden har fokus legat på att jag måste acceptera, att vi ska berätta för barnen osv osv så två veckor efter att han hade sagt att han ville separera visste barnen och han har flyttat.

Sist vi var där berättade sambon själv att han vill separera för att bli frisk från sin psykiska ohälsa - terapeuten reagerar inte utan bekräftar honom i det resonemanget.
Han berättar även själv om att han varit sjuk länge och nyligen bytt medicin - terapeuten reagerar inte.

Då vände jag mig direkt till terapeuten och frågade hur hon, som utbildad kan förstärka hans beteende när den mest grundläggande kunskapen man har som terapeut är att aldrig ta stora beslut under medicinering/sjukdom och att hans sjukdom inte beror på vår relation utan finns inom honom.
Hennes svar? “Du måste acceptera detta för detta är vad han vill göra”

Jag och sambon pratade efteråt och jag sa blankt nej till att gå dit igen och frågade om jag kunde boka tid hos någon annan.
Han var OK med det så idag har jag ett enskilt samtal hos en ny terapeut och sambon ska dit nästa vecka.

Jag vet väldigt väl att jag måste acceptera detta men en terapeut som inte en gång påtalar att han bör ta det lugnt och att han inte kommer bli frisk av att separera gör definitivt ingen nytta i denna soppa… Hon var helt oförberedd inför våra samtal och hade tydligt inte läst anteckningarna innan våra möten. På möte nr 2 gav hon tex oss i hemläxa att prata en stund varannan dag. Vid möte tre frågade honom om vi pratade någonting och när hon fick höra att vi körde på läxan hon hade gett oss sa hon att vi skulle sluta med det eftersom det var för jobbigt för min sambo.

Har ni stött på rådgivare som gjort mer skada än nytta??

En kort bakgrund:
Drygt ett år hos familjerådgivningen i en kommun.
Två vändor hos familjeteam i en annan.
Första vändan slutade med att teamet gav upp, sa att vi inte kom längre och valde att avsluta.
Andra vändan fick vi fem träffar.
Jag kände det inte gick så jag kontaktade familjerådgivningen.
Första gången gick jag dit själv och sa att jag ville skiljas men eftersom mitt ex var långt från familj och vänner ville jag att rådgivaren skulle stötta henne.
Andra gången gick hon dit själv.
Tredje gången gick vi bägge och jag sa att jag ville skiljas.
Det ville inte hon.
Det slutade med att familjerådgivaren genomdrev skilsmässan och jag fick sitta där och trösta mitt ex så det blev liksom omvända roller. Jag var inte nöjd.

Men vill du fortsätta leva med honom? Det låter som att du drar det tyngsta lasset utan att få så mycket igen.

Jo jag vill fortsätta även om ilskan mot vad han gjort börjar komma…
Jag fick en fullständig chock då han skrek detta och äter nu ångestämpande och sömntabletter för att öht kuna fungera.
Har rasat i vikt och gråter flera gånger varje dag trots att det gått en tid. Har kontakt med både läkare och psykolog för min egen hälsa.

Samtidigt är det jag som är kvar med barnen och alla deras tårar och frågor. Sambon är här nästan dagligen för att träffa barnen och är oftast väldigt kort i tonen och relativt otrevlig mot mig vilket jag verkligen inte förstår då han är så himla tydlig med att jag inte gjort ngt fel utan att han måste göra detta för att bli frisk.

Jag har insett att jag hoppas mycket på rådgivaren jag ska träffa idag. Jag vill ju gärna få svar på vad som gått fel osv vilket sambon vägrar prata om. Bara det att vi ska dit enskilt först gör att det känns mycket bättre
Jag tror nämligen att han kommer ångra detta och om då huset är sålt, familjen splittrad osv då lär det bli svårt att laga.
I min värld gör man ett seriöst försök först innan man tar beslutet…