När vi nu ändå är inne i själens djupaste vrå ska man inte glömma “Gaslighting” där man invaliderar din upplevelse så att du börjar tvivla på din egna sinnen.
1 gillning
@Lynxan
Jag har en liknande erfarenhet, fast från andra hållet. Mitt ex flyttade för ett drygt år sen. Hans initiativ. Jag kände mig överkörd avseende allt . Bara nån månad efter att han flyttat började han lämna barnen själva några timmar. Äldsta precis fyllt 10, lillebror 7 år. T ex lämnade han 10 åringen själv en hel dag när det var studiedag. Något vi aldrig gjort innan, och han (exet) stämde inte av med mig om sonen t ex kunde vara hos mig. Jag blev faktiskt förtvivlad. Mest över det faktum att jag inte hade något att säga till om alls. När barnen var hos honom så bestämde han. Vi var innan överens om det mesta, men då pratade vi ju om hur vi skulle hantera sådana situationer, och löste det ihop. Nu är mina åsikter inte relevanta längre för exet, mina åsikter är gnäll och bitterhet enl honom.
Angående att barnen är hemma själva, ja en 10-åring kan vara hemma själv. Hur länge skulle jag säga beror på hur barnet är. Nu är min äldste 11år och kan vara hemma själv en hel dag (8-16) ifall det kniper. Han kan t ex fixa mat till sig själv osv. Lillebror som är 9 kan vara hemma själv 1-2 timmar, några fler om storebror är hemma också. Men exet lämnar även lillebror hemma själv flera timmar. Pga lillebrors personlighet så tycker jag att det är för länge. Han är inte jätteförtjust i att vara själv om det är mörkt t ex. Men jag har inget att säga till om där hos exet. Får ibland ont i magen av den situationen. Känner mig maktlös. Barnen överlever självklart, men det är inte alltid optimalt. Tidigare så hjälptes vi ju åt, vilket var så mycket lättare när vi bodde ihop. Men exet vill inte avstå sin hobby t ex bara för att han har barnen sin vecka. Så han lämnar den yngste själv när storebror är och tränar och han åker iväg på sitt. Med kommentaren att ”det klarar han” de gånger jag haft synpunkter på det. Jag kan tycka att i vissa situationer bör exet faktiskt avstå och stanna hemma hos lillebror istället, men han vill inte göra avkall på sina egna intressen. Det handlar om kanske nåt år till innan även lillebror kan vara hemma längre själv. Jag ser det som att exet tolkar situationer efter vad han vill och inte vad som kanske är bäst för barnen, även om de såklart överlever. De hade överlevt själv i en hel vecka också, men det är inte bra föräldraskap.
Lite input från en synvinkel, och hur jag har känt och känner. Jag känner inte dig, ditt ex eller ert barn så mina erfarenheter är säkert inte applicerbara på er situation. De flesta 10-åringar kan ju vara själva några timmar. Men tänker att trots att ditt ex varit den som lämnat så kanske han, som jag, känner en maktlöshet över att ni inte längre är ett team som föräldrar? Jag tycker generellt inte som restenavlivet att man ska ”skita i den andre”, trots att jag själv är i den situationen att jag numer aldrig rådfrågar exet om nåt överhuvudtaget, pga hans sätt att stänga mig ute ur precis allting. Men det bästa är ju om man trots allt kan ha en dialog kring vad barnen ska få och inte få göra. Tyvärr verkar det vara ovanligt?
2 gillningar
Självklart är det så, men i det här fallet verkar det inte handla om att pappan vill ha en dialog om detta utan mer ifrågasätta hela den andre förälderns föräldraskap och utöva makt i syfte att minska dennes handlingsutrymme för egen del under förtäckta hot gällande både ekonomi och sonens boende. Vad jag ser finns ingen som helst relevans mellan det som fadern anser “fel” och att sonen ska bo på heltid hos honom. För mig verkar det uppenbart att det finns en dold agenda, frågan är bara om sonens far själv vet vad den är…
Det är bara att inse att man efter en separation saknar makt att styra hur den andre utövar sitt föräldraskap. Samarbete bygger på lyhördhet kring föräldraskap från båda håll och acceptans gällande att man ibland tänker olika och gör olika bedömningar. Saknas det finns det ingen anledning att gå på den andre med vad man tycker och vilka åtgärder som ska vidtas. Been there, done that…
1 gillning
Bra att ta del av din upplevelse.
Att lämna min 10-åring en hel dag ensam skulle jag inte göra, han har varit ensam max 5 timmar vid tre tillfällen totalt det senaste året.
När jag har tränat har jag varit borta max 2 timmar 2 ggr per vecka men enligt exet är jag på gymmet 3-4 ggr per vecka vilket alltså inte är sant.
Jag har inga synpunkter på hur exmaken lever sitt nya liv, så länge min son har det bra när han är hos honom.
Tyvärr tror jag att mitt ex är förbannad för att han inte får hela barnbidraget och att inte jag betalar allt som gäller sonen samt att jag inte kastar mig om halsen på hans nya kvinna de gånger jag träffar henne.
Jag tycker också att det är bäst att ha en dialog - om det går! Men här var det ju inte fruktbart.
1 gillning
@Lynxan Vilken strulig situation du har hamnat i. Och vad jobbig han är!
Jag undrar om det här egentligen handlar om annat än ert barn? Jag tror det allra mest handlar om honom och om hur han tänker om/på dig och om hur ev livet inte längre är så där kul och bättre som han föreställt sig när han lämnade dig. Där går du och tränar massor och ser jättefräsch ut! Kanske börjar du resa dig och må lite bättre? Har du träffat ny? Det kanske svider massor i så fall?! Och han får ett jättestort behov att försöka hålla tillbaka och styra dig så gott han kan genom att hitta på massa fantasier om hur du inte finns tillräckligt för ert barn osv, något han vet påverkar dig.
Jag håller med om att du nog behöver sätta lite tydligare gränser kring dig själv. Gå inte med på att han får lov att lägga sig i ditt liv! Svara typ ”Även om det hade varit så att jag hade tränat 5dagar i veckan när jag har 10-åringen så är det faktiskt inget du har med att göra, även om det faktiskt inte är så.” Hur du och barnet gör för att det ska känna sig tryggt de korta stunder du är borta är något ditt ex bara får svälja. Det är INTE på något sätt konstigt att få vara själv när du märker att det går bra för ditt barn. Hans sätt att lägga sig i detaljer i ditt liv och hur du lägger upp livet med ditt barn är oförskämt! Jag tror att han gör detta för att han själv krisar av någon anledning?
Jag var med om ungefär lite liknande! I mitt fall lämnade exet pga en otrohet och nytt förhållande. (Dess värre hade vi också en lång limbo-tid där han velade hit och dit, men hade kvar henne.) Så länge jag var singel var det lugnt och han stod bakom och stöttade det mesta inför barnen mm, men när jag gick in i ett förhållande blev mitt ex som galen. Han kom med grundlösa och ofta märkliga utspel om ditt och datt. Även han visste att ansvar och omdöme kring barnen tog hårdast… och då snackar vi om en 15-åring som fick vara själv dagtid…
1 gillning
Tack för stöd och pepp.
Jag undrar hur han mår… Var ju han som ville skiljas och han som träffat ny, han fick hjälp att köpa hus. Han borde vara superlycklig!
Tänk om det redan är dåligt med den nya kvinnan, då tycker jag verkligen synd om honom för han kan inte vara ensam…
Jag försöker att inte låta det påverka mig men det är svårt när jag förstår att exet lägger orden i munnen på sonen, så gör man inte mot ett barn.
Ja, en 15-åring klarar mkt på egen hand…
1 gillning
Tror också precis som någon ovan skrev att genom sonen kommer han åt dig, han har ingen makt över dig längre förutom genom sonen.
Och bäst fungerar förstås anklagelser om föräldraskap som kan ge dålig samvete.
Det jag inte förstår är varför han vill ha makt över mig? Han vill inte leva med mig, han har en ny relation, varför ens bry sig om mig. Han borde vara glad att vara av med mig!