Exmaken bråkar med mig, varför?

[Lynxan]

Kort bakgrund: skilsmässa i april 2018, exmaken som ville skiljas. Han säger att han inte hade träffat ngn men jag har förstått i efterhand att han träffat på en fd flickvän och att de tagit upp kontakten, i höstas blev den relationen offentlig.

Vårt samarbete har i princip fungerat, tills nu.
Helt plötsligt ska exmaken ha hela barnbidraget, jag ska betala mer vad gäller kläder och aktiviteter (jag tjänar mer än honom), han har synpunkter på att jag har lämnat sonen (10 år) ensam hemma några timmar under en vecka då jag jobbade samt att jag tränar 2 gånger per vecka och att sonen är ensam hemma vid de tillfällena. Jag har ca 10 minuter hem och har alltid telefonen med mig så att sonen kan nå mig.
Han menar att ett barn inte ska vara ensam i ett tomt hus, men sonen är 10 år… Sonen ska dessutom ha skolskjuts i höst och kommer vara ensam hemma ca 1,5 timme på em, är det ovanligt?

Han skrev ett sms där han tyckte att det var bättre att sonen bor hos honom på heltid om det inte blir en förändring nu.

Jag förstår inte vad som hänt? Känns som han bara vill bråka, varför? Han har ju fått som han ville då det var han som ville skiljas. Eller har jag gjort fel som lämnat sonen ensam hemma några timmar?

[Enannan]

Om det här beteendet är helt nytt så tänker jag på hans nya. Låter konstigt. Har förstått att det omvända är vanligast, dvs att om någon börjar tjafsa är det den i ditt läge. Är han ”lättpåverkad”?

Tycker inte det om din son låter som dåligt föräldraskap. Tvärtom, vissa barn mår ju bra av egentid, t ex med ansvaret det innebär.

[Lynxan]

Flera jag har pratat med säger samma sak, att den nya på ngt sätt är inblandad. Vill inte att det ska vara så… Egentligen är exmaken inte lättpåverkad och det är därför som det här förvånar mig.

Jag har inte haft några synpunkter på hans nya liv eller vad han gör eller vem han träffar, han ville skiljas och jag har inte försökt tvinga mig kvar på något sätt alls. Det känns som att det är han som är bitter fast det borde vara jag som är det…

Jag har ju också tänkt att det är bra träning för sonen att vara själv några timmar, när jag var 10 år hade jag egen häst och var ute flera timmar och red, jag var själv hemma efter skolan så jag förstår inte ilskan över det.

[Restenavlivet]

Det är helt utsiktslöst att han skulle få enskild vårdnad på de premisserna. För övrigt tar det lång tid med en dylik process, så om du bara har is i magen kommer sonen att ha hunnit bli 12. Även om det inte är en absolut gräns längre, men den väger fortfarande tungt.

Vad säger/tycker sonen?

[Lynxan]

När jag pratar med sonen säger han att pappa hade frågat ut honom och att sonen inte hade tyckt att det var jobbigt att vara ensam hemma…
Jag pratar ju med sonen inför varje tillfälle, frågar om det är ok att jag åker och ibland åker han med mig, ibland är mormor hos honom. Jag ringer när jag är klar med träningen så att han vet när jag kommer hem.

[kattis]

Det låter ju helnipprigt. Självklart kan en 10-åring vara ensam om han är bekväm med det. Hur ska man någonsin kunna bli vuxen om man inte får börja med små steg dom barn?
Det låter onekligen som att han har fått någon ny input som får honom att ta upp dessa frågor. Hur kan han tycka att sonen skulle vara heltid hos honom? Ser han inte värdet i er relation? Vad gäller ekonomin finns väl någon tanke om att barnen ska ha rel lika hos båda föräldrarna och om inkomstskillnaden är stor tror jag att man kan behöva ta hänsyn till det. Antar att FK kan svara på det-kanske bra att kolla upp så du kan ge svar på tal.
Men generellt rätt fräckt av honom att ta upp dessa saker tycker jag.

[kattis]

Måste också tillägga att jag tror att det är direkt skadligt för barn dels om man aldrig får göra ngt själv ( ex vara ensam hemma) och dels om föräldrarnas hela fokus är på barnet. Som barn ska man självklart känna trygghet i att föräldrarna finns där när det behövs men jag tror det är direkt olämpligt om förälderns liv kretsar kring barnet. Huamig, vilken belastning för ett barn. Nej, mycket bättre att du tränar och jobbar dina tider och visar att du har ett liv utöver barnet också.

[Lynxan]

Jag förstår inte vad som hänt, exet har fram tills nu sagt att jag är den bästa mamma sonen kan ha och att han har fullt förtroende för mig men i samband med ekonomidiskussionen så hände något.
Under all vår tid tillsammans har jag betalat mer gällande våra gemensamma kostnader samt i stort sett allt till sonen vad gäller skor och kläder.

Jag har kontaktat FK gällande barnbidrag, det ska delas lika om barnet bor 50 %, inget underhåll ska betalas om barnet bor 50 %. Visst kan jag betala mer vad gäller skor och kläder men nu har jag verkligen ingen lust att göra det. Jag kommer att se till att sonen har det han behöver. Jag tror tyvärr att exmaken inte kommer köpa nytt till honom bara för att jävlas med mig.

[Cayenne]

Jag tror också att det är någon ny som börjar ha åsikter om han ändrat sig tvärt…tyvärr. Var lika för mig. Något min man tyckte var helt okej och tom bra att jag gjorde tillsammans med barnen när vi var tillsmmmans var helt plötsligt under seperationen 2 år efteråt att han tyckte det ”var jättekonstigt gjort och ALLA tycker det var jättekonstigt att du…” Då sa jag men vad konstigt att varken han själv eller någon annan tyckte det för två år sedan, jag svarade att han var ju tom med och betalade och då tyckte han inte att det var konstigt… Man tror att man känner någon efter drygt 20 år men det är som om man inte känt personen alls…så skumt! Min man var också väldigt tvär och elak ett tag in i skilsmässan trots att det var han som drev igenom skilsmässan mot min vilja. Jag tänker att han endera mådde dåligt själv eller var elak för att underlätta sitt egna samvete så att det skulle gå lättare att separera för honom…

Jag försöker hålla siktet på barnen, att allt jag gör gör jag för att barnen ska ha det så bra som möjlligt trots gliringar, kommentarer och mycket konstigt bemötande av exet mellan varven. Jag försöker låta det rinna av mig. Till exempel sa mitt ex när jag berättade att jag och barnen ska åka på en resa i sommar, ”jaha-har du så gott ställt…själv har jag nästan inte råd med smör till min macka”. Jag har barnen på heltid, får underhåll (miniminivå) och barnbidrag men jag bor dyrare för att barnen ska få så drägligt som möjligt efter försäljning av hus och jag betalar verkligen allt; busskort, kalas, aktiviteter, utrustning, you name it!

En sak är säker och det är att det blir sällan som man tänkt sig, men det kan bli okej med tiden ändå!!!
️:heart:️:heart:️:heart:️

[Lynxan]

Min tanke är också att han inte mår bra, han kan ju inte låta det gå ut över den nya så jag blir det svarta fåret. Dock rätt orättvist tycker jag 🥵🤬.

Har också fokus på mitt barn & håller god min. Exmaken ska inte få mig att bli bitter, han ville detta, då får han ta konsekvenserna också.

[Lynxan]

Jag tror jag blir galen! Idag när han hämtade berättar han att folk säger att jag är på gymmet jämt. Ja, den veckan jag är barnfri tränar jag fler gånger… Hur vet folk vilken vecka jag är barnfri? Jag tror nästan att han ber folk kolla upp mig, det här är så sjukt!

[Martor]

Vad är det som säger att folk verkligen säger så…
Kan lika väl vara han som säger på det sättet för att dels sätta dig urbalans, ifråga sätta samt försöka skapa dåligt samvete

[bra]

Jag tror att han är desperat.

Det nya livet fungerar inte som tänkt, eller han får direktiv från högre ort.

Av min erfarenhet är kontroll och utfall mot andra en må-bra strategi. En snabbverkande självterapi som håller fokus borta från hans egna problem.

Så vad brukar man göra med sådant? Kanske flera olika saker.

Just nu så “fungerar” du som offer och han använder din sårbarhet. Han kan förvärra din situation och du upplever honom som oberäknelig och han hotar stabiliteten.

Så han har ett behov av terapi i en jobbig situation och din organisation med barnen är under hot.

Ett sätt är ju att göra sig oåtkomlig eller teflonbehandlad, men ni har ju ägg i samma korg som han kan använda för att hitta på fler varianter.

Om du tror att han är kommunicerbar kanske du kan fråga honom rakt ut hur han mår eller har det. Om det fungerar bra med barnen och hur nöjd han är i sitt nya förhållande. Du kan ju i princip utgå från att det är katastrof och inte vara försiktig.

Om du får fram att det är jobbigt, kan du berätta att hans stress går ut över dig och gör det trassligt att dela barnen. Att hans problem måste lösas på något annat sätt.

Om han är allt för dominant eller helt oemottaglig för resonemang så kan du ju knappast rädda honom. Att han mår bra är ju viktigt för barnen annars får de samma medicin som du.

De som inte mår bra och projicerar plågorna på alla som fungerar. Ångest är en stark känsla så empati brukar vara avstängd när själen är i livsfara.

Om han är kommunicerbar frågar du honom vad han kan göra för att må bra och uppmuntra hononm att lösa sitt problem så att barnen och du inte blir föremål för hans humör eller nycker.

Raka puckar om du bedömer att han tål det. Om du tror att han flyger i luften så är det ju ingen vits.

Steg två är att bli oanvändbar för hans angrepp. Se till att vara klar över era överenskommelser och låt honom inte trixa. Han kanske vet att du är medgörlig så du får “skapa dig själv” till den du behöver vara för att sätta gränser.

Berätta inget i onödan som han kan moralisera över eller kritisera. Stäng ned allt användbart och bli lite “korkad” och “slö” så att du fungerar sämre som bollplank.

Ingen skuld på honom eller diskussioner. Gränser som han erbjuds att hedra och om han går över dem så kommer varghonan och biter honom i all vänlighet.

Utan att veta exakt era kraftförhållanden så gäller det att inte starta fler projekt som du värdesätter som han sedan kan använda som utpressning.

“Stäng av dig själv” så att Du är säker på att dit automatiska beteende inte försöker reglera hans temperament, oberäknelighet eller vad han nu utstrålar.

Du behöver ju inte vara negativ bara informerad och riskmedveten och vaken på vad som händer. Lyssna på hur han försöker destabilisera dig och lita på dina obehagskänslor eller ditt eventuella sug efter att ge efter.

Jag har själv lite för lätt att bjussa på kompromisser för att hjälpa de fyrkantiga att passa in. Det hjälper för stunden, men det skapar ingen användbar respekt. Nästa gång behövs en ny eftergift - och så fortsätter det.

[Lynxan]

Jag vet inte om det är så, dock är det några personer som jobbar på samma ställe som honom som tränar på samma gym som jag gör.

Känns som han vill att jag ska må dåligt.

[Lynxan]

Tack för bra tips!

Han ville att vi skulle träffas och prata om detta. Vilket innebär att han vill tala om för mig att jag inte ska träna alls den veckan jag har mitt barn, att min träning inte är överordnad allt annat. Vilket är skrattretande eftersom jag har tränat fredagar och söndagar, då har jag varit borta ca 2 timmar per tillfälle eftersom jag duschar på gymmet. 4 timmar på 7 dagar, jag förstår inte hur det kan ses som att jag prioriterar min träning över allt annat.

[Lifechange]

Bry dig inte om honom, han.vill bara att du ska må dåligt. Så e de!! Träning e bra o viktigt för att kunna må bra och vara en bra mamma. Oxå bra för sonen att träna o vara ensam lite. På gång mot mer självständighet. Styrkekram🤗

[Lynxan]

Tack!

[Restenavlivet]

Acceptera inte hans problembeskrivning. Svara inte på hans nålstick. Diskutera endast sådant ni måste diskutera. Övrigt kan du svara “Det har du inte med att göra” och om han säger att sonen mår dåligt (har han sagt det eller bara att tycker att det är dåligt för sonen?) så kan du bara svara “Han mår inte dåligt när han är hos mig.” Om pappan då argumenterar att sonen mår dåligt när han är hos pappan så är det ju hans problem.

[Lynxan]

Det är pappa som tycker att det är dåligt för sonen. Det säger sonen när jag pratar med honom om det. Inför varje tillfälle jag har åkt har jag försäkrat mig om att allt är ok med sonen. Han kan ringa både mig och sin mormor om det skulle vara ngt.

Tack för stöd och pepp .

[bra]

Perfekt att du vet vad du vill.

En grej är att man inte ska underskatta de manipulativa krafterna. En del av det som utspelas ser ut att äga rum i era fysiska liv, men om någon mår dåligt så är krafterna orienterade runt själsligt välbefinnande som inte är synligt. De trick som en manipulatör använder är lika effektiva som instinkterna första sekunderna ett barn kommer ut ur livmodern.

Massor av sublima signaler av rädsla, blickar, avläsning av intentioner och sinnestillstånd.

Jag kanske överdriver för att skrämmas, men beroende på ångestens magnitud och hur personligheten är sammansatt kan det vara bra att se vart man leds.

Även om man inte är kapabel att läsa hur man blir manipulerad, kan man i alla fall se vart manipulationen leder. Hur man som manipulerad fås att göra saker eller må, som styrs av manipulatören.

Är du riktigt utsatt kan du även fås att känna att dina beslut är rationella och dina egna, men manipulatören har skapat ett ramverk i vilket du fås att tänka som önskat.

Det behöver inte vara ett angrepp på dig. De kan plötsligt bli väldigt sårbara eller inbjudande eller något annat som de känner in fungerar på dig. Manipulatören ställer om sig själv efter vad som fungerar och det är mycket naturtroget och svårt att avläsa.

Svagheter kan också vara någon av dina “dygder” som är väldigt sanna för dig som angrips eller spelas ut så att du sätts i rörelse. Tex om du i princip aldrig ljuger så blir du anklagad för det eller så vänder man på steken och du får en intim fråga om något där du luras att ljuga eller dölja något. Du börjar tvivla även på det som är kärnan av dig själv och manipulatören visar dig att dina dygder är en lögn. Ruskigt…

Så ställ dig i en punkt du gillar och se om mötet flyttar dig dit du inte vill vara.

Det kan vara ett mått på den “osynliga kraft” manipulatören besitter.

Vi människor är mycket kraftfullare än vi är medvetna om.

Bara lite tips från någon som varit väldigt nära existentiell nöd och varit i stormens öga.

Människan är intressant och lärorik och det är lite synd om oss alla. Bara för att manipulatören har sina trick behöver man inte bli arg eller nedlåtande. Man måste bara ta hand om sig själv först och kanske även manipulatören kan guidas ut ur sitt elände med en fast hand.