Hej!
Första gången jag skriver här och jag skulle önska lite stöd och feedback. I juni-20 är det tre år sedan jag äntligen tog modet och steget att skilja mig efter 10 år med en man som på ett psykiskt sätt skadade mig. Jag är själv KBT terapeut och pusselbitarna har fallit på plats efter skilsmässan och jag ser hur han på flera punkter stämmer in på en person med narcissism. Vi har tillsammans en underbar dotter på 11 år och jag önskade lämna mannen redan då dottern var riktigt liten men vågade inte med tanken på att vara ifrån henne varannan vecka. Exet var många gånger kränkande och taskig även mot dottern. När hon var 8 år orkade jag inte mer. Exet är säljare och reser mycket i arbetet och jag lyckades få min flicka på heltid förutom varannan helg då hon är hos sin pappa och det är så underbart. Vi båda har kommit på fötter, jag köpte ett litet hus och kämpar verkligen. Men, jag fattar inte, varje gång jag får ett sms från honom skakar jag, får panikångest och blir fullständigt golvad. Han är ofta nedvärderande mot mig och letar efter sätt att klaga på mig som förälder. Jag tar hand om så otroligt mycket och dottern mår bra med mig. Jag blir så less och undrar hur länge det ska göra så här ont! Jag har bett honom att lämna mig ifred och varit tydlig med att jag är rädd för honom. Vi ses mycket sällan och jag klarar inte av att ha skolmöten tillsammans med honom. Han tycker att det är skadligt för barnet att vi inte kan kommunicera men förstår inte att jag mår dåligt och då är det verkligen inte bra för vår dotter. Jag jobbar med detta dilemma hos andra par och klarar det bra i min yrkesroll men när det gäller mig själv och mina känslor faller jag ihop fullständigt.
Hjälp mig, hur kommer man vidare ?
Mitt x gjorde likadant (bipolär narcissist). Jag har noll kontakt, det fungerar inte annars
Jag har lagt över allting på skolan, de informerar x via telefon (han avbokar alltid möten så de har lite också gett upp)
Mitt x är egentligen inte intresserad av sina barn, de är bara verktyg när han behöver visa vilken bra pappa han är och det sker via sociala medier.
Dottern har gett upp och har ingen kontakt med sin pappa, sonen träffar honom ca 2 tim i månaden, då är det lätt för mig att aldrig mer behöva se eller prata med honom.
Jag reagerar annars som du, det har med medberoende att göra, man ramlar tillbaka i rollen som totalt värdelös, den roll narcissister skapar åt sina familjemedlemmar
Om han verkligen är narcissist, så kan du inte ge honom ammunition på det sättet. Om han förstår hur jobbigt det är för dig, så kommer han att fortsätta kontakta dig och klaga på dig, bara för att det roar honom. Låt honom inte se hur svag du är!
Att du reagerar så starkt är inte konstigt om han trakasserat dig i många år, och jag hoppas att du får hjälp av någon professionell med det.
Åh vad värdefullt det är att få era tankar, råd och igenkänning. Privat är jag så otroligt känslig men stark och trygg i min roll på jobbet. Troligtvis för att jag kan stöta ifrån mig det eftersom det inte är mig det gäller. Dessa människor med personlighetsstörningar är så svåra att nå och det skapar panik och rädsla hos mig och jag kan inte hantera det, det känns som att jag begår alla fel och att jag så lätt ger bensin till hans eld. Jag har gråtit inför dotterns rektor och lärare och förklarat hur ångestladdat det är att träffa honom och de visar jättefin respekt och vi har delade utvecklingssamtal. Han älskar att sticka kniven i mig där han kan och klaga på min föräldraroll. Igår vaknade dottern med halsont och i och med Corona valde jag att låta henne vara hemma plus att jag tog till en extra dag (idag fredag) även om hon var pigg. Exet tyckte att det var olämpligt att hon var hemma pigg och att hon halkar efter i skolan. Som om inte varenda unge halkar efter om skolorna stängs??
Exet är dålig på att höra av sig till dottern och har även två äldre barn som han försakade när han och jag träffades, dessa barnen tog avstånd från honom under många år. Det är ingen bra man men varannan helg ska han leka pappa och jag tror att han påverkas av kvinnan han lever med och är gift med. De träffades strax efter vår separation och efter 6 månader flyttar hon 30 mil till honom med sin 15 åriga dotter. Hans fru är specialpedagog och jag får en känsla av att hon påverkar honom för han är en kille som egentligen struntar i sina barn. Jag tror också att hon påverkar honom negativt ekonomiskt. Vi bestämde att dela på dotterns barnförsäkring och det fungerade när första fakturan kom efter separationen men sedan dess har jag fått stå för den själv med hans motivering att jag får underhåll och barnbidrag. De har goood ekonomi så det är bara girighet och för att bråka tror jag. Hon har nog även fått bilden att jag är en riktig häxa, har aldrig träffat hans fru. När han och jag träffades pratade han illa om sina barns mamma och gör troligtvis samma om mig nu.
Jag har anmält mig att kontaktas av psykolog här på skilsmässa.se för att få hjälp.
Min gissning är att hon inte har något inflytande alls egentligen, men eftersom deras förhållande är ganska nytt, så vill han fjäska lite för henne. Visa vilken bra pappa han är och att han är engagerad i just sådant som är viktigt för henne.
Mitt ex har ägnat mycket tid efter skilsmässan, åt att tala om vilken dålig mamma jag är. Han har t o m kontaktat soc med en orosanmälan. En av punkterna gällde att jag tog dottern till doktorn fast exet ansåg att det inte var något fel på henne. Inte för att han träffat henne, men han visste ändå bättre än jag.
Vad är det som pågår i hjärnan hos den andra efter en skilsmässa?? Att de bara orkar!! Det ska bråkas och jäklas.
Jag tror också att mitt ex vill imponera på din fru för att hon ska få en bra bild av honom.
Att ta sitt barn till läkare är naturligt och mer oroväckande att inte göra det om barnet inte mår bra!
Jag kan känna igen mig i det där att vara kompetent och professionell på jobbet, men ändå gå i de enklaste fällorna i privatlivet. 
För mig gäller det mer ungdomars olika problem, men principen är nog densamma.
Du får se det som ett bevis på att du INTE är narcissist eller har någon liknande personlighetsstörning! Du är en normal människa med normala mänskliga reaktioner som inte alltid kan betrakta din egen jobbiga situation helt kallt och objektivt. Istället reagerar du känslomässigt och instinktivt på det du har varit med om.
Det låter därför klokt att ta hjälp utifrån. Inte heller läkare brukar väl behandla sig själva? 
Hej Godis1!
Det jag ser som ett misstag som du gör är att du ens diskuterar med honom.
Ha endast kontakt via skrift, sakligt.
Vad han tycker och tänker är inte ditt problem eller ensak.
Skapa inte egen drama i ditt huvud genom att försöka förstå hur han tänker. Inse att du inte kommer att förstå.
Du behöver vara kall och saklig. Om han får minsta lilla vittring på att du intar en offerroll så kommer han att försöka trycka till dig.
Jag hoppas på att du får bra proffesionell hjälp.
Tack för igenkänning. Nä, det är såå mycket mer sårbart när jag äger problemet jämfört med jobbrollen. När min föräldraroll ifrågasätts av exet och han letar fel hos mig blir det otroligt jobbigt. Han har med sin problematik noll insikt och därför har jag minimal kontakt med honom. Däremot triggar han igång mig när han hör av sig och jag hamnar i underläge direkt och vill försvara mig. SÅ fel, jag vet.
Jag fick svar gällande psykolog genom detta forum så jag ska ringa och boka tid.
Du har så rätt och det är så jag måste lära mig att tänka. Tack!
Om du tror att ditt ex påverkas så starkt av sin nya fru specialpedagogen, då kanske det är en idé att du tar tillfället i akt att möta henne på neutral mark. Var ditt bästa jag och använd den möjligheten du eventuellt har att hon när hon sett dig som person isf. kan bidra till att balansera honom 
Sedan när det gäller män som skaffar nya förhållanden och nya barn ideligen och bara hoppar från den ena tuvan till den andra och struntar i det livsbagage de redan skaffat och de barn de redan har så måste jag säga att om karma finns så kommer de att brinna i 
for ever.
När det gäller nya kvinnor som kommer in i en sådan mans livstid medan ytterligare barnalstrande fortfarande är aktuellt och som då korttänkt nog tycker att det känns skönt (för stunden) att få slippa allt som har att göra med hans tidigare ungar och koncentrera på den nya egna familjen som snabbt sätts igång så borde de inse med sådana män så kommer historien att upprepa sig och det kommer att bita dem själva i svansen förr eller senare.
Stackars alla barnkullar med sådana pappor, man skulle önska att män som är födda sådana skulle vara födda sterila 
Håller med dig, ränderna går inte ur dessa män och karma kommer 
Jag är inte så säker på att han mår så bra. Hade han gjort det så hade han inte haft intresse att bråka med mig. Tror hans frustration tas ut på mig. Det var spännande att flytta ihop och gifta sig men det är inte lika kul när vardagen kommer. Han är 53 och har gjort en snipp snipp med skalpellen så det blir inga barn med henne (hon är också 53 år) Jag är 45.
Jag är ärligt talat inte alls intresserad av att träffa henne och honom vill jag inte se, räcker med nödvändiga sms.
Ja, nu var det ju inte så att jag inte förstod att du inte har något intresse av henne, eller honom för den delen.
Min tanke var däremot att du kanske för egen del skulle överväga om du har någon möjlighet att sas. kanske kunna dra nytta av ett sk. “nödvändigt ont”. Alldeles oavsett om du har något personligt intresse för det, eller inte
Mitt x bråkar om precis ALLT .
Vi befinner oss i en bitter vårdnadstvist. Och han ändrar sig HELA tiden .
Det kostar pengar , men jag finner ingen annan utväg än att gå till domstol. Han gör ALLT komplicerat . Och tänker inte på vårt barn överhuvudtaget. Allt handlar om att hämnas och jäklas bara i hans värld . Detta har pågått i tio månader och det känns som resan kommer bli utdragen och väldigt lång 
.
Jag har gjort allt för att agera rationellt . Försöka samarbeta men han ändrar sig hela tiden .
Mitt råd minimera kontakt , be endast om skriftlig överrenskomelser , gå aldrig in i en diskussion med hnm .
Stackars stackars dig 
Fy faan för dessa ex som bara vill jävlas och bråka:angry: Jag var inne på att stämma mitt ex för något år sedan och försöka få enskild vårdnad men lade ner det. Mitt ex kan charma vem som helst och han är väldigt kommunikativ. Han är dum mot sina närmaste men alla andra älskar honom. Han är narcissisist och säljare, så fatta kombon 
Jag hade också för lite att ta på då han inte missbrukar eller slår dottern. Det är så mycket svårare med den osynliga psykiska behandlingen han ger sina närmaste. Svårt med humöret, allt är andras fel och han kan aldrig säga förlåt eller se sin del i en konflikt eller händelse. I går kväll var jag såå ledsen. Dottern har sedan skilsmässan bott hos mig på heltid och varannan helg hos honom. Nu leker han familj med sin nya fru och det är dels det att han förmodligen vill slippa betala underhåll men också prestige att han vill att dottern bor varannan vecka. Till saken hör att han överlag är väldigt ointresserad av henne. Hör inte av sig ofta, tar två av 8 veckors sommarlov plus att han aldrig frågar mig hur årets övriga lov och studiedagar ska lösas, det får jag trixa med. Jag storgrät och hade panik i går kväll för jag vill inte att dottern ska bo varannan vecka. Hon har det lugnare hos mig och jag vill skydda henne från pappan. Dottern är 11 nu och börjar komma in i puberteten med ett lite bitchigt humör, vilket han i längden inte skulle klara utan bli för arg på henne, det gör mig rädd.
I alla fall så skrev jag till honom igår att han måste visa under lång tid att han finns för henne och höra av sig ofta innan jag kan se att varannan vecka kan funka.
Mitt ex är läskig och jag är rädd för honom och det är därför jag undviker honom. Det är nog lätt att se det som att jag inte vill samarbeta men det har aldrig gått att prata med honom tidigare.
Jag hoppas att du får bra stöd i rätten och att ditt ex kommer till sans och slutar bråka
Tyvärr har han ett fruktansvärt ombud … är ungefär som ditt x verkar det som . Har talets gåva , ser så snäll ut och manipulativ.
Värsta tänkbara ombudet då! Har du en bra människa vid din sida? Har du stöd privat så att du kan prata, kräkas och gråta för att orka? Kramar!!
Jag har gråtit så mycket att det inte finns mer tårar .
Mina känslor för hnm är tomma . Tyvärr hatar jag inte hnm än , men för mig är han bara en sorglig själ , som är behöver så mycket hjälp . Jag kan inte hjälpa hnm.
Bara besviken på mig själv att jag gav bort så många år av mitt liv till hnm.
Mitt ombud är bra . Litar på mitt ombud.
Hans ombud är nog av samma skrot och korn som hnm . Bittra elaka människor , båda . Tragiskt .
Har många vänner och en stor familj som stöttat mig i detta helvete .
Hur har du det ? Får du stöd ? Hjälp? Någon som drar dig upp när ditt hopp tryter ?
Åh, fina du, det gör ont i mig när du beskriver din situation för jag Vet verkligen vad du menar. Fy vad vi lider! Jag har min mamma som under dessa snart tre år har stöttat och lyssnat. Jag har gråtit och fått älta hos henne och det är så värdefullt. Däremot kommer jag inte ur min ångest när han hör av sig och mailade hit till detta forum för att boka tid för psykolog över telefon. Det hjälper inte att jag själv är KBT terapeut för jag kör fast när det gäller mig själv.
Min dotter är hos sin pappa denna helgen och han bor 700 meter från mig. Rätt som det var för en stund sedan kom dottern förbi mig för hon var ute och cyklade. Jag kramade henne och sa hur mycket jag älskar henne och tårarna kom. Hon är så vacker och jag smälter av hennes leende. Jag sa att jag känner så mycket för dig att det kommer lyckotårar. Det tyckte hon var fint.
Det slog mig när lillan hade gått att exet kommer alltid att vara ett svin men kärleken mellan min lilla flicka och mig kommer alltid finnas och bara bli starkare.
Det är våra barn och våra fina vänner vi får leva för, det som Verkligen betyder något.
Varmaste kramarna till dig!!
Ja barnen gör oss starkare . Barnen gör att vi orkar kämpa , fightas .
Jag har ett barn sedan innan , x har inte hört av sig ens till det barnet sen det tog slut . Och han har ändå funnits i mitt barns liv i 10,5 år . Sjukt . Och nu vill då x separera syskonen helt .
Trots att vårt barn och mitt barn älskar varandra djupt . Det är fruktansvärt.
Att få hjälp är aldrig fel , när det är en sjuk människa man har att göra med MÅSTE man ha proffessionell hjälp .
Den människa jag levde med, finns inte . Han har aldrig existerat . Den människan är endast far till vårt barn . Att ändras 360 grader över en natt , då var man i mina ögon endast en falsk människa.
Inget var äkta.
Det är 10 månader sedan han gjorde slut , 10 månader sedan mitt liv rasade. Jag har varit långt nere i det svarta hålet . Tack vare vänner , barn familj och professionell hjälp står jag stadigt på mina ben i dag.
Han mår skit det VET jag . Inte mitt jävla problem .
Jag hoppas bara på karma . Att han får ett helvete i sitt liv .
Under dessa 10 månader har jag och barnen fått genomlida ALLT .
X vill bara ta ifrån mig vårt barn för att visa makt . Han bryr sig inte . Har aldrig brytt sig om vårt barn .
Det har bara handlat om hnm - ALLTID .
Stå på dig . Bra att du tagit hjälp ! Ingen människa reder ut en storm utan hjälp .
När du står - då faller han .
Jag är övertygad om att karma finns .