Ex nya pojkvän omtyckt av dotter

Hej.
Separerade för ett par år sen och sedan ca 6 månader tillbaka har mitt ex en ny pojkvän.
Dom flyttade i princip ihop direkt, vilket innebär att han numera får spendera precis lika mycket tid med min dotter på 8 år som jag (varannan vecka). Det här är väl egentligen inget problem då jag inte kan göra så mycket åt saken.
Han verkar hyfsat skötsam och snäll för övrigt men jag har lagt märke till att min dotter skickar väldigt kärleksfulla sms till honom.
Väldigt mycket hjärtan och att hon beskriver att hon saknar honom osv.
Visst jag har fått liknande sms men konstigt nog blir jag lite svartsjuk.
Min dotter är det sista jag har kvar efter allt som bara är “mitt”. Nu känns det som att jag behöver konkurrera med ex:ets nya kille om att vara mest omtyckt. Förstår hur sjukt detta kan låta men jag antar att egot vill behålla henne för sig själv.
Jag förstår att det egentligen bara är positivt att det inte är tvärtom (att han är elak) …men samtidigt känns det ju lite störande. Jag vill ju vara DEN enda. Jag är hennes fadersgestalt och det stör mig att en annan hane försöker konkurrera med mig om det.
Jag tycket jag är en bra pappa för övrigt med god ekonomi, ger dom mycket tid, nöjen resor, uppmärksamhet…

Fånigt men så är det…

Nej, det är inte fånigt utan naturligt. Om den nya är en hemsk typ, så är det naturligt att bli alldeles vansinnig. Om den nya är en snäll och trevlig typ, så blir nog de flesta åtminstone lite svartsjuk i smyg.

Det du får göra är att inte visa det för dottern. Inte överkompensera ditt dåliga samvete genom att uppmuntra hennes idoldyrkan, men inte heller ge henne dåligt samvete genom att visa att du blir ledsen. Försök i stället att komma i håg att du har en alldeles speciell ställning i hennes liv. Hon vet att du finns där; att du inte försvinner. Hon behöver inte fjäska för dig för att du ska tycka om henne. Den nya pojkvännen däremot, han kanske väljer bort henne om hon inte visar upp sitt allra bästa jag. Han kan också försvinna helt från en dag till nästa, utan att din dotter kan styra det.

Bonuspappor kan komma och gå, och det vet nog din dotter innerst inne.

1 gillning

Dina känslor är på INGET sätt fåniga, de må vara lite “primitiva”… men vi människor är mkt mer primitiva i stunder av svårigheter, förluster, sorger och bedrövelser än vi någonsin vill erkänna, ens för oss själva :see_no_evil:

Omfamna dina egna känslor (rädslor), acceptera dem och bruka inte våld på dig genom att klandra dig för dem. Såklart att du är rädd, för att din dotter ska trivas bättre med honom, tycka mer om honom etc. Allt annat vore omänskligt om du frågar mig :muscle:

Känner du att du är en bra pappa som alltid har gjort det du kan för dina barn så är det så och det vet dina barn också. Men nyhetens behag är lockande och det gäller både barn och vuxna, men när det kommer till kritan så är blod tjockare än vatten och ingen kommer ta din plats som pappa till dina barn, om du inte låter det hända.

Var ditt bästa och vanliga pappa-jag med dem, fall inte i fällan att börja överösa dem med prylar eller annat materiellt för att sas. bjuda över. Var öppen och tillitsfull med dem och ffa. dela med dig av ditt innersta (menar inte att att du ska lämpa över dina rädslor och farhågor/svårigheter såklart) men var öppen och skapa en nära relation med dina barn och allt som behövs för det är samtal, samtal, samtal, öppenhet, ärlighet och att låta barnen lära känna människan “Davido” :v:

1 gillning

Håller med övriga! Mänskligt och inget konstigt alls och tror många av oss delar din upplevelse. Inte desto mindre jobbigt men ändå en slags “ok” att allt är i sin ordning💕

Det är svårast i början, lovar dig att det kommer kännas enklare med tiden! Du är den enda biologiska pappan och du har ett band som ingen annan har med henne. Försök vända det till ngt positivt, att din dotter har det bra och är trygg med honom. Det betyder att du gjort ett superbra jobb!

Skriv av dig och prata, det blir lättare!