Vi separerade för 6 månader sedan. Har 2 barn 11 och 13 år, exet har en ny som också har 2 barn. Vårt ena barn är inte hos pappan alls, det andra barnet är hos pappan varannan helg. Nu inför påsk har exet frågat hur vi ska göra den helgen. Jag svarade att ”det är pappahelg för barnet så det är din helg att ha barnet som vanligt” svarade jag. Jag anade då att exet inte tycker att det passar att ha barnet då… Hennes barn ska inte vara med henne. Då kommer de bara ha 13-åringen. Själv tycker jag att det är ett utmärkt tillfälle att göra saker som passar en 13-åring när hennes små inte är där. Nej, då ser de hellre att vara själva- ensamma utan barn. Idag ringde exet och sa att 13-åringen kanske hellre ”vill vara med dig-du kan ju fråga”. Enda anledningen år att han vill vara själv med henne… Jag har ena barnet på heltid och 13-åringen på heltid förutom varannan helg som 13-åringen är med pappan.
På ett sätt vill jag vägra att 13-åringen är med mig över påsk eftersom det endast är bäst för pappas egoistiska tillvaro!!! Jag blir galen!!! Men för 13-åringens bästa vet jag att han har det bättre med mig och min släkt samt sitt syskon över påsken… Jag står alltid med öppna armar för barnen och pappan styr precis såsom det passar honom. Jag blir så ARG men det är det enda rätta jag kan göra mot mina barn anser jag.
Förstår att du blir arg och jag håller med om att det är själviskt och oansvarigt av ditt ex.
Men - du vill ju barnets bästa. Nu råkar det vara så att barnets bästa kanske sammanfaller med exets högsta önskan: att barnet ska bara hos dig den här helgen.
Du får känna efter själv vad du tycker blir bäst för dig och barnet. Bortse från exet.
Jag tycker det är svårt att råda då jag förstår din irritation.
Det är oerhört viktigt att barne har kontakt med andre föräldern.
Jag skulle nog ta ett snack med honom och säga typ att “vill du vara barnfri denna helg så ok, men vi måste spika ett schema som du sedan håller dig till”.
Varför träffar inte det andra barnet sin far?
Här har vi det motsatta problemet. Ett av sambons barn bor enbart hos mamman, svarar inte på kontakt, mamman medverkar inte heller till att få till någon kontakt. Samtidigt sitter samma barn på live- sändning på Youtube och beklagar sig över att pappan inte vill ha hen. Mammans gift i hens öron…
Det är inte alltid viktigt. När den andra föräldern tydligt visar att barnet inte är önskvärt, då har inte barnet det bra där.
Jag trodde länge på vikten av att barnet fick ha umgänge med den andra föräldern, men till slut insåg jag att hon mådde bättre av att slippa. Nu ringer han varje vecka och slipper ha något besvär, så han är nöjd. Det är dottern också.
Jag hade reagerat precis som du cayenne. Jag hade gjort det som barnet önskar i detta fall. Skita i att det ”gynnar” ditt ex.
Även om jag tycker exet borde passa på att ha egentid med sitt barn. Förstår han inte det själv så är det hans förlust i längden.
Här det låter som att barnet verkligen skulle ha det bättre hos dig o släkten under påsk. Och du kanske också mår bäst av att ha barnet hos dig istf att det är hos sin pappa som hellre vill vara utan sitt barn just då. Det känner barnet.
Känner så mkt igen mig och jag blir så arg över hur vissa skilsmässor kan drabba barnen.