Så glädjande att läsa, @Glas
1 gillning
Glas. Att du kommit hit är fantastiskt modigt gjort. K är nog skiträdd och vill ha tillbaka dej i underläge igen. Min gissning är att det är därför som han agerar som han gör. Akta dej för att gå i fällan. Stå på dej och gör det du måste.
När du vacklar, tänk på dina barn. När han ber om att du ska stanna. Tänk på hur han behandlat dej. Backar du nu så kommer du hamna mycket längre än två steg tillbaka. Om K mot all förmodan plötsligt vaknar upp och blir den mannen du förtjänar så behöver han nog ändå den sparken där bak som skilsmässan och flytten innebär. Stannar du så kommer han fortsätta trampa på dej. Går du så behöver det inte betyda att det aldrig kommer att bli du och K igen. Betyder du något kommer han att kämpa sej blå för dej. Enda skillnaden blir att du när du blir själv kan ta kommandot och i lugn och ro andas och fundera över hur du vill ha det. Gör han inte det så vet du anledningen till varför han ville dra tillbaks skilsmässan.
1 gillning
Precis @Tellix som jag tänker nu. Jag hsr sagt att vi ska ha betänketid och behöver vara ifrån honom ett tag och så får vi se om vi vill vara isär eller inte. Jag börjar så här. Lgh är fruktansvärt dyr och jag vet inte än om jag får den men hoppas på det. Så kan jag fullfölja inom snar framtid. Väntar på svar från bolaget nu. Men K sa iallafall att han förstår att jag inte klarar hans humörsvängningar nu. Så får vi se.
Kan tyvärr inte låta bli att tänka på ett citat från Einstein!
“Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.”
Hur många år ska den där mannen få tillåtas fortsätta förpesta och förstöra? Snart finns inget kvar av dig som människa förutom ett tomt skal. Det är sorgligt när man läser om människors vardag som präglas av mördarfraser, kränkningar och missbruk!
Att ge en människa sitt förtroende igen efter ett stort svek borde tas mot som en stor gåva och den människan borde ägna resten av sitt liv för att förtjäna den! Den här mannen dödar dig! Är det så här du vill leva ditt liv?
Vill barnen ha en trasig mamma? Tycker du verkligen att K förtjänar dig?
2 gillningar
Oj @Sorgsen_man det var ord och inga visor. Tack. Ja, du har rätt i vad du säger. Jag är osäker amivalent och rädd. Jag har kommit en bit på väg. Att ta mig loss ut ur detta får jag göra i småbitar. Först detta med skilsmässan och ta väntetid. Sen lgh och ta den. Sen nästa steg med flytt och ta det som en separation för att se vad jag står och försöka hitta mig själv och landa i vad jag känner. Sen nästa steg och nästa steg. Tills jag är flygfärdig.
Nä. Jag vill inte dö. Nä. Jag vill inte att mins barn ska må dåligt. Det räcker som det är. Men för att jag ska lösa detta för mig så behöver jag göra allt i små delar. En i sänder. K är sjuk. Psykiskt sjuk. Jag vill att han ska må bra. Men inte på bekostnad av min och min egen och barnens psykiska hälsa. Jag har bra stöd.
Jag har pratat med K och sagt och han håller med och förstår att jag mår dåligt att jag behöver en paus.
Nu får jag se om det är jag som får lgh eller om nån annan får den.
Nån annan fick lgh. Har pratat med bolaget och bett snällt att de ska tänka på mig nästa ggn. Vi får se
1 gillning
Aj, vad tråkigt! Sök flera lägenheter. Säg att du kan flytta med kort varsel!
1 gillning
Jag har sagt det @Restenavlivet. Har pratat med min psykolog med. Ikväll blev jag så frustrerad över att hela tiden lomma hem till värsta soptippen. Ingenting gör han hemma. Bara ligger och ibland tränar han och går på samtal för sin deprission. Men jag kliver in hemma till en röra och mörkt med fördragna gardiner och disk och allt överallt.
Så jag sa att jag bara orkar inte mer. Jag måste bort. Jag jobbar mer än jag behöver för att slippa åka hem.
Ena stunden är allt upp. Nästa sekund är allt ett helvete. Jag kastas hit å dit. Aldrig får jag lugn o ro. Skilsmässa är på väntetid. Till sommaren. Jag har möjlighet att söka en lgh som är alldeles för dyr och för stor. Men just nu funderar jag ändå på det. Men min ekonomi går väl helt i kras i så fall. Shit vad jag gnäller. Kram på et
2 gillningar
Har sökt en lgh som passar min ekonomi och mig själv. Hoppas på den. Inte hundra med platsen men nu måste jag ge mig. Kan inte hänga kvar mer. Igår berättade K att anledningen till att en av mina vänner tvärt bröt kontakten berodde på att de låg med varann för flera år sen när jsg inte var hemma. Hos oss och hos dom. Blä. Grejen är att jag kände bara -jaha. Såklart det berodde på det. Orkar inte ens reagera mer. K ville prata om det men jag bara -Nä. Skiter i hur DU mår. -Säger bara som jag alltid gjort K, karma kommer och du kommer känna det. Bam!
2 gillningar
Håller tummarna för att du ska få lägenheten.
1 gillning
Hela kroppen säger ifrån. Det bränner i huden av ångest. Tror jag det är. Hjärtat hoppar. K är inte på min bana med separation längre. Han är på sin bana. Han säger bara vi är positiva. Jag känner att jag behöver andas och vara nånstans han inte är och fylla på kraft. Får se på lgh. Dilemmat är att jag vet vem som har den idag och jag vill inte att det kommer ut att jag kollat på den. För det kan komma fram till sonen. Mer ångest. Stor ångest. Psykologen hade inte tid idag. Mer ångest. Sen indrar jag samtidigt varför har jag ens ångest? Jag borde vara lättad. Eller? Jag kan ju komma ifrån nu. Är jag rädd? Rädd för reaktionen? Rädd för vad mer? Ensamheten? Nä. Inte alls. Alltså. Rädd för reaktionen från K.
Men varför känner jag ansvar? Ansvar för hans hälsa? Han tar ju inte det ansvaret för min. Tack för att ni lyssnar.
2 gillningar
Varför inte prata med sonen? Ta med sonen och titta på lägenheten?
Vad säger/tror din psykolog (eller vad säger du till henne/honom) om varför du har sådan ångest så fort du får den minsta lilla faktiska “chans” att börja ta det där första steget mot det där du säger att du vill/önskar?
Har din psykolog öht någonsin haft några egna teorier om detta, eller aktivt lotsat dig fram mot själva knäckfrågan rörande vad du egentligen är rädd för och varför? Har du i så fall svarat?
Tror du själv, @Glas att du så småningom kommer att kunna frigöra dig från din rädsla och ångest så att du utan dem som följeslagare kan genomföra de förändringar du önskar(?) i ditt liv utan att känna ångest och rädsla? Dvs utan att du hela tiden desperat söker och hittar (verkliga eller overkliga) anledningar till varför du inte kunde ta steget den här gången (heller)… eller kan det vara så att den här rädslan/ångesten har blivit, eller alltid varit, din “siamesiska tvilling” som du “bara” (det är inte bara alls, men kanske ofrånkomligt?) måste acceptera och med den som sällskap till slut göra slag i saken?!
För att därefter förmodligen upptäcka att inget av de scenarion du målat upp för dig var tillnärmelse så farliga som du föreställer dig?!
1 gillning
Har läst igenom det du har skrivit här och han är verkligen inte värd en sekund av din tid mer nu. Jag hoppas verkligen du tar steget och flyttar, tänk vad skönt att få bli fri från allt det där, komma hem till ett hem som ser likadant ut som när du lämna det.
Men sen vet jag ju också vad det innebär när man är känslomässigt beroende och man inte har förmågan att klara det, ångesten tar över helt så där är jag den sista människan som kan ge råd och tips tyvärr.
Lider verkligen med dig och vet vilket helvete det är att vara oförmögen och helt låst.
Men du verkar ändå kommit en bit nu, så ge inte upp!!!
Kram
1 gillning
Nä det tror jag inte @Noomi. Jag är likadan med de flesta förändringar som är känslomässiga. Jag har svårt att hantera dim.
Min psykolog har inte guidat mig, hon lyssnar mest och sammanfattar mina samtal och visar på mina typ svaga punkter. Hon tycker jag har en känslomässig ambivalens säger Jon. Det är mest jag som pratar själv när jag är där.
1 gillning
Jag är konflikträdd. Väldigt mycket. Och har separationsångest i hög grad. Har aldrig klarat ngt av det. Detta jobbar jag med i små steg och det är bättre men inte alls bra.
2 gillningar
Jag har bokat online psykolog. Som komplement. Hur går allt för dig?
2 gillningar
Bokade som sagt en tid med en online psykolog. 25 min. Man hinner inte mkt, men ta det viktigaste och få ett råd och lite pepp. Jag ska boka fler tider.
Jag ska se på en lgh på måndag. Den år så dyr, men jsg ska ändå se på den. Ska till bostadsbolaget med på måndag.
Jag var hos en vän häromdan. Hon sa att det har hänt så mkt i mig på dessa två-ish åren sen aug-16. Att jag känns säkrare på mig själv, inte så nervös och med så mkt skuld, att jag sätter ner foten och att jag förstår mer om mig själv. Hin sa att det märks stt jag jobbat hårt med mig själv denna tiden. Och det har jag. Nu är det bara resten kvar.
6 gillningar
Skulle du ha råd att ta den dyra lägenheten om du får den?