Du har definitivt kommit en bra bit 
Men det här med lägenheterna som du så länge köat och alltid nobbat är ju nästa utmaning. För det där med att vara tvåa är nog rätt så skönt om du är helt ärlig, för det kräver inget av dig själv… först när du är etta så ställer det ett riktigt krav på dig, eller hur?
Men men… “fort och fel kan ingen gilla, sakta och väl slår ingen ihjäl” (gammalt djungelordspråk) 
Sant @Noomi. Och idag såg jag honom som jag förstår stt alla andra faller för. Han som jag föll för. Och. Det. Gör. Ont. Så JÄVLA ont. Idag är jag så lessen och knäckt så jag vet inte hur jag ska förklara det ens.
Det var ju honom jag föll för. Vart tog hsn vägen? Usch. Nu ska jag sova bort sorgen och ta nya tag imorgon. Gonatt
Jag var hos min psykolog nu i veckan och ska till vc nästa vecka ang min ångest. Konstigt nog så har den lättat lite efter att jsg varit där och även fått tiden hos vc. Min ps sa att hon trodde min ångest nu beror delvis på mitt beroende och min separationsångest som enl henne (ja hon har rätt) är STOR. Min rädsla för konflikter och uppbrott är med enorm. Jobbar med detta ihop med henne. Jag ska varje gång när jag är ambivalent, läsa och reflektera över utvalda grejor som hänt genom åren. Det hjälper mig att hålla ögonen öppna och stå emot ”lullet” och gullet. Mannen har sätt och sidor som jag tycker om oxå och så fort han varit bra nån dag eller två så har jag förträngt det dom inte är bra.
Min ambivalens är verkligen min akilleshäl i detta. Jag avundas de som är starka, tuffa och kam klippa av banden direkt och inte tycker det är svårast i livet att bryta upp. Som värderar sig själva på bättre sätt sas.
Jag är ändå stolt över mitt förändrade bemötande mot honom och min känsla för mig själv är bättre. Faktiskt.
Nästa lgh borde jag blir först på. Jag peppar mig själv för att klara av att stänga av och gå på robotläge och bara svara JA till den när den kommer.
Tack alla ni är guld
Dilemma. Lgh som finns möjlighet att få vill jag inte ha. Första våning. Pytteliten och sliten. Trång tråkig och sliten. Ska jag ändå ta den och byta när en kommer som jag vill ja eller vänta i mitt vacum tills en större blir ledig? Vill båda alternativen.
Ska ju bara säga ja visst var det så. Röra i huvvet. Blir nog psykologen imorrn som stöd.
Ta den! Ta steget. Det går att byta lägenhet! Heja!! 
Kontoret stängt pga sjukdom idag. Helt sjukt haha. Ringer imorrn.
Ta den!
Det första steget är det svåraste!
Jag har sagt att jag är intresserad av lgh och nästa vecka får jag besked. K lämnade in pappren idag. Så nu är allt ett faktum. Så jobbigt men ändå…
Jag har hängt här sen 2016. Delat jobbiga saker. Fått fantastiskt stöd. Det har varit och är så jobbigt. Men nu är vi överens om skilsmässa och K har lämnat in pappren. Den är inregistrerad. Ambivalensen är liksom över. Men det är så tungt. Så jobbigt. Jag är överens med K om detta. Men ändå. Tjugo+ år är mkt tid ihop.
Bad om en sista tid under samma tak som inte är full av argt och gapigt humör. Vi kom överens om det. Får se hur det blir.
Tack alla. Ni är så bra på att få en att se vad man behöver göra. Vad man levt i och vad som inte är ok.
Ältar här eftersom jag inte kan älta sönder mina vänner och min familj. Hur kan det ändå göra så ont? K kom hem och ska gå igen. Tydligen så är det nån såklart men jag frågar imte ens. Alla kan ju historien. Men varför smärtar det mig in i djupet?
Jag känner mig så otroligt oviktig och värdelös. Och snart femtio. Vem fan skull allvarligt vara intressead av mig? Misstänksam och skadad. Nä. Vill bara gömma mig i det mörka hålet just nu.
Hur mkt orkar man eg med ångest och smärta?
Jag brukar likna det som att man har vuxit ihop som att havreflarn. När man separerar så bryter man havreflarnet mitt itu, det blir en hel sida som bara är ett sår, där man förut satt ihop. Inte konstigt att det gör ont. Sedan måste man formas om så att man blir en hel kaka igen, fast mindre. Det tar tid.
Kramar!!!
Å @Restenavlivet vilken bra beskrivning. Så är det. Och det gör så ont ju. Jag får väl göra som jag brukar. Köra på och förtränga tills jag kommer till mitt eget och sen släppa loss allt.
Älta är bra också.
Kjære deg, ikke vær slem mot deg selv. Du er ei knakandes flott qvinde!
Se deg i speilet, kneis med nakken, sett hendene i siden mens du ser strengt på deg selv i speilet og sier høyt til deg selv at du er femti (førti), fresk og freidig 
Att det gör ont kan man ju tyvärr inte göra så mycket åt. Man klarar det, med tiden!!
Det som du kommer att märka, tror jag, är att du slipper all ambivalensångest som du har haft såååå länge. Nu är det bestämt! Nu vet du! Nu kan du jobba härifrån.
Tänk vad otroligt mycket energi du kommer att spara på att inte behöva hantera och läsa av och ta hänsyn och oroa dig för K längre. Det är ju helt sjukt egentligen! Nu kan du på riktigt ta hand om dej själv!
Han har återkallat den från tingsrätten. Jag är i chock. Nu helt plötsligt ska vi vara världens lyckligaste par. Jag fattar ingenting. Helt i chock. Men om jag nu inte orkar mer? Min kropp å hjärna är på hela tiden. Alarmsystemet är så på. Det är sjukt tungt och K är sjukt sjuk. Jag måste måste ur detta. Men det är sån ångest. Hela jag är ångest. Vänder o vrider mig för att inte hamna i stormen. Fan fan fan
Han kan inte neka skilsmässa.
Det räcker med att en av er vill skiljas.
När jag beslöt mig för skklsmässa insåg jag att jag skulle vara ensam. En bkekfet, 55 årig egogubbe som bara tänker på sig och sitt kan inte leva i en nära relation. Min närmste chef upplyste mig om att jag hade fel. Kort efter skilsmässan bekräftades det men tyvärr var omstäbdigheterna emot oss och jag lyckades inte vinna hennes hjärta som jag hade behövt. Nu har jag dock nyssträffar en underbar kvinna över de femtio. Jag vet inte hur det kommer att utvecklas men det finns möjligheter. Se inte på de dörrar som stängts, stäng de dörrar som tar mer energi än rummen ger och se vilka som står öppna från vilka det kommer värme och kraft. En del öppningar kan se svarta och skrämmande ut men har de en gång väl beträtts kan ögonen efter att de vant sig vid mörkret se en myriad av stjärnor, norrsken, en fullmåne som stiger röd som blod och ger liv åt skuggorna och så småningom skymtar ett gryningsljus i öster när Auroras trevande sträcker sina trevande fingrar som kommer med den nya morgondagens ljus och värme.
Torde väl kunna tolkas som ett tecken på att du denna gång faktiskt har gett ett större intryck av att vara beredd att löpa linan ut… kanske? 
Ska du låta dig halas in igen?
Eller, var du kanske själv inte riktigt redo den här gången?
Har kontaktat tingsrätten och sagt att jag vill att den ska fortsätta fälla vilket blir betänketid från delgivande datum. Har idag kollar en lgh och sagt att jag vill ha den. Vi är tre st och jag får väl svar i slutet av veckan. Så ja, jag tänker följa detta nu.