Ett steg framåt och två steg bakåt

Denna sommaren har gått fort. Det är lite kvar såklart men det Gick fort. Summerar jag den så hamnar jag på en och samma plätt som innan. Nästan. Jag står på mig mer jag tar mindre skit och K reagerar mycket med kränkande ord och skuldbeläggande. Som jag inte tar. Så ett steg gjort. Men det är fler kvar.
Läst nästan alla mina Dagböcker. Jobbigt. Men nyttigt. Ska visa på mönster nästa samtal. Behöver läsa och skriva mer.
Kollar på lgh finns inga önskar mig pengar.
Men summan är ändå en rätt ok sommar. Kram

2 gillningar

Jaha. Här kom hålet. Satan i gatan. Läser mina dagböcker enligt plan och har plöjt massor av jobbiga delar. Några fastnar såklart mer än andra och några har jag glömt men nu kommer jag ihåg dem. Vet inte om det är bra eller inte.
Jag tvivlar på mig själv. Läser och läser och läser. Mina dagböcker och anteckningar. Sms etc från K-s tele. De kvinnorna och männen vill ha honom. Saknar honom. Tycker om honom. Och jag tänker att det är jag som är fel för honom. På riktigt. Att allt blivit som det blivit för stt jag inte uppskattat honom egentligen. För stt jag har så svårt att visa att jag tycker om och uppskattar.
Men så läser jag allt K sagt och gjort och så tänker jag att fan i helvete. Det hade hänt ändå. Det är inte mitt fel. Inte helt och hållet iallafall.
Jag vet ju att K har varit med andra personer hela vårt förhållande. Hur vet jag det? Jo han skrek det i ett utbrott med en mycket hånfull och elak ton och skrattade. Svårt att känns mig stolt och lycklig efter det.
Men sms som ”saknar ditt sex” och ”du är fin” och ” du är en känslig och förvirrad man”. Även de som vill ha förhållande och de som vill mer än sex. Men de lurade han. Fy fan vad jobbigt att återuppleva allt. Ghaaaaaa! Vill bara skrika.
Och om jag ångrar mig? Och inser stt jag kommer vara ensam resten av livet? Och inte träffa nån mer som vill vara med mig? Vad för jag då?
Blä på riktigt. Tur stt jag har samtal nästa vecka.

1 gillning

Förstår dina rädslor, fast frågan är ju om det är bättre att vara kvar i en destruktiv relation där man mår dåligt, där man ständigt undrar om det är ngt fel på en själv pga hur partnern agerar?

Dina frågor om gällande om man kommer vara ensam för resten av livet mfl. Är nog något som vi alla ställer oss?

Men jag kan nog lova och garantera att det finns någon där ute som mer än gärna skulle vilja träffa en fin kvinna som du. Så jag tror egentligen inte att man skall vara rädd för att bli ensam, även om jag själv naturligtvis gått och går i dessa funderingar.

Som jag skrev i ett annat inlägg, det ansöktes förra året om 85 skilsmässor på dag. 85st / dag!
Och det är bara skilsmässor inte samboförhållanden motsv.

Lovar att det finns människor som delar dina värderingar. Sedan är ju det svåra att själv se det och också våga ta det steget. Men allt i livet är ju en risk, och också olika val som vi ställs inför.

Ta hand om dig vännen, varma kramar!

2 gillningar

Det finns för-och nackdelar med båda valen. Det är ett val. Visst fins risken att bli ensam, typ. Vill man inte ta den risken, så är det stanna son gäller. Det är ett val

1 gillning

Fick precis samtal om att samtalet är inställt pga sjukdom. Urk. Hoppas på nytt snart.

Jag har fått ett nytt samtal nästa vecka. Det känns ju bra. Vad som just nu bråkar i huvvet på mig är min egen ambivalens i relationen. Förra veckan hade K ett jäkla utbrott och jag var inte vatten värd. Jag var roten till allt ont som har hänt honom nånsin. Nu denna helgen så har jag varit det bästa som finns i hela världen. Hur kan nån svänga så? Och hur kan jag svänga med i detta? Fortfarande har jag inte fått nått erbjudande om bostad, men kommer jag ens att ta den om jag får den? Det bekymrar mig att jag känner det som om jag är förloraren i detta om jag flyttar. Fastän K harv sitt hemska sätt och opålitliga sätt och beter sig illa mot mig och barnen och andra med och anser att allt snurrar runt hans välmående och jag vet, VET, att han beter sig fel och kränker mig etc etc så har jag ändå svårt att komma till skott typ. Jag är rädd för att blir helt ensam, men det är väl bättre än att leva med att bli kränkt osv… eller? Vill bara skrika rakt ut. Sen säger K att jag ska lita på honom men vägrar att vara transparent och låta mig kolla tel etc om jag behöver för ångesten. Så K och jag kommer inte längre i nån form av bearbetning. Bara K mår bra och jag svarar “bra” när han frågar så är livet bra enligt honom. (Detta är ju ut min synvinkel såklart, K har säkert en annan åsikt). tur att jag har mina samtal. Tur att detta forumet finns.

@Glas, du behöver inte kolla K:s telefon. Du vet redan att K inte är att lita på. Hans telefon säger ingenting och din ångest kan inte härledas till vad som finns eller eventuellt inte finns i den. Din ångest handlar om din livssituation och att du lever i en relation som är mycket destruktiv för dig. Får du en lägenhet ska du inte tänka, du ska bara tacka ja. Försök visualisera ditt ja i huvudet om och om igen, så att svaret blir automatiserat så när du får frågan finns det inga andra alternativ än ett ja. Våga kasta dig ut i ovissheten och den eventuella ensamheten. Du har dina samtal, du har forumet. Du hittar en ny väg, du klarar det.

2 gillningar

Kanske blir det lättare om du tänker på framtiden. Är det det här du vill ha åstadkommit när du bli gammal? Är det det här livet du vill leva om 10 år eller 20 år? För det är precis så här dit liv kommer rulla på om du inte själv gör något åt det.

Du är fantastiskt modig som kommit så här långt i processen. Jag förstår att det kostat dej massor att ta dej dit du är nu. Backar du kanske du aldrig orkar processa det igen och ta steget. Nu kanske är din enda chans.

2 gillningar

Om han beter sig illa mot barnen så är det orsak nog.
Min son var en av dem som pushade mig. “Jag är hellre död än lever med pappa…”

1 gillning

https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/10925356?utm_medium=organic_post&utm_source=facebook.com&linkId=55449732

2 gillningar

Tack @Stillstanding, @Tellix, @Restenavlivet och @Magdalena För er feedback pch era råd. Jag kollade på länken. Och delar sv det hon säger stämmer så klockrent. Jag jobbar hela tiden på att tänka att det är han inte jag.
Jag har kontakt med bostadsbolaget och kommer kanske få en möjlighet snart. Jag ska tänka på stt visualisera ett ja til bostad så jag bara svarar JA. Det var bra tips. Och nä. Jag vill inte ha denna sitsen om tio år. Jag har en vän som jag pratar med också och hin har varit i min sits förut så hon vet.
:cherry_blossom::cherry_blossom::cherry_blossom:

2 gillningar

Ja @Restenavlivet det är sant.

Heja dig! :muscle:t3::heart:

1 gillning

Nu backar jag. Den jäveln har fan förstört allt. Mina barn. Han är fan inte klok. K har förstört min sons uppväxt och gjort så han har ångest skuldkänslor och mår jättedåligt. Jag är en usel dålig mamma och jag har inte förstått inte sett inte insett. Åh. Fan med.

Hva har skjedd? Ut ifra det du har skrevet, vi jeg tro du hverken er ussel eller en dårlig mamma. Ikke gi deg selv mental juling, vær snill med deg selv så du kan ta bedre vare på ungene. Vet det ikke er lett.
Masse varme tanker til deg :heart:

1 gillning

Tack @Atrax. Jag har fått reda på av sonen som ej bor hemma längre att hans pappa har varit psykiskt nedtryckande mot honom och jag har inte förstått. Sonen avslöjade pappans otrohet för många år sen och K i princip hotade honom stt om sonen sa nått skulle det vara hans fel stt allt gick åt helvete typ. Sen har sonen haft sin pappas svek, sin ångest över hur K behandlat mig etc etc i en stor svart klump i magen sen dess. Nu jobbar jag för att få honom att förstå stt det är K som ska bära skulden och i viss mån jag med. Typ.

1 gillning

Skjønner godt du føler skyld for din sønns plager. Det bør du ikke, det er ene og alene din mann som har forårsaket situasjonen, hverken du eller din sønn har del i det. Hvordan kunne du vite hvis det ble holdt skjult for deg? Ikke bruk tid og energi på å klandre seg selv for noe du ikke kan noe for. Din mann må ta det ansvaret.
Flott at du nå hjelper sønnen din med å få det bedre. Han vil forhåpentligvis innse at det var farens ansvar og ikke ditt. Jeg tror barn klarer å se se tingene som de er, og skape sin egen relasjon til den forelderen selv. Og relasjonen kan være sterk eller svak.
Ønsker deg masse lykke til videre!

1 gillning

Det är K som bär skulden för sitt agerande.
Varma tankar till dig!
Man stannar kvar alldeles för länge…

Håller helt med föregående i att det är din man som är ansvarig för sina handlingar. Men er son mår nu mkt psykiskt dåligt och tror att det är han som är ansvarig för din situation för att det är han som har mörkat sin pappas hemlighet inför dig… men, är det så @Glas att du varit ovetande?

Om du, vilket jag vill minnas att du tidigare berättat, under väldigt många år har känt till din mans alla affärer men blundat för dem av egen rädsla så är det kanske så att det trots allt blir du som måste lätta på bördan hos din son… för din man kommer ju inte att göra det heller. Han har ju inte lyckats göra någonting positivt för någon av er hittills så där finns ju inget att hämta.

Hjälp nu först din son genom att befria honom från åtminstone lite av hans skuldkänslor över att han varit ansvarig för din situation för att han hållit dig ovetande… berätta för honom, försök förklara (om han är vuxen) alla de primitiva bevekelsegrunder som gör att du fortfarande, trots din mångåriga vetskap om allt denne “K” hållit på med, är kvar i samma destruktiva relation och försök sedan att äntligen göra dig själv och dina andre barn den obeskrivliga tjänsten att lämna den mannen och börja ett nytt liv :eagle:

https://www.youtube.com/watch?v=eH3Rm8anhFU&list=RDeH3Rm8anhFU&start_radio=1&t=140

3 gillningar

@noomi. Det är sant. Förträngt men innerst inne insett och det är tufft att inse att mina brister gett sonen skador och ångest. Men vi har pratat och ska föra det mer och jag försöker förklara och få honom att förstå att jag bär ansvar och skuld inte sonen. Men det sitter ju djupt. Mina egna samtal stärker mig och jag behöver vara stark. Mest känner jag mig avstängt men ledsen för att jag bidragit till hans ångest. Tack :cherry_blossom:

1 gillning