Ett steg framåt och två steg bakåt

Oj jag menar date med ångesten. Lite otydlig blev jag. Det känns bättre nu. Tack :cherry_blossom:

1 gillning

Det går i vågor. Hittade små blå piller som K köpt för potensen. Som inte jag visste fanns. Pillren alltså. Frågade. K sa att han har dom när han kollar porr. Jag sa vem är hon? Han blev sur. Jag ville kolla hans väska men fick inte. Varför tror jag på honom? Varför vill jag tro på honom? Det ger mig ångest. Fy. Läser mina dagböcker och stärker mig. Det känns lite bättre nu. Tack @Martor

2 gillningar

Jag har mkt argt inom mig som tydligen kommer ut på natten. Drömmer att jag är arg pratar i sömnen och är arg och inte så lite heller. Arg som ett bi o mina drömmar och slåss och dödar folk och mår så bra när jag gjort det. Skrattar i drömmarna. I natt drömde jag str jag skrek och slog nån som hela tiden bytte skepnad och blev andra personer. Jag slog honom med verktyg och porslin och kastade möbler och knivar på honom. Trodde hela tiden att personen dog och det var en sån lättnad sen märkte jag att den levde igen. Herregud. Var helt slut när jag vaknade jösses.

2 gillningar

Det låter som om du har blivit nedtryckt länge men nu går det inte längre. Hela ditt väsen slår bakut!

1 gillning

Känns lite så @Restenavlivet. Jag var arg typ resten av dagen.

Men ff får jag ångest när K inte går att nå på tel och har den avstängd. Så van vid hans lögner så det är inte klokt. I mina svaga ögonblick vill jag bara åka dit han säger att han är och kolla om han verkligen är där eller inte.

Funderade lite. Jag är rädd. Rädd för att bli ensam. Rädd för att bli bortglömd. Rädd för att bli den ”ensamma släktingen man måste hälsa på”. Rädd rädd rädd.
Rädd för att K bara lägger mig åt sidan och petar in en annan kvinna i sitt liv. Rädd för stt aldrig hitta nån som vill ha mig i sitt liv. Rädd för fan ta mig allting.

4 gillningar

Det är en början. Rädsla är en känsla. Känslor är budbärare av behov. Nu börjar ditt detektivarbete: att ta reda på vad du behöver. Och det är, jag lovar, INTE en partner som gör dig illa.

Du kommer att finna det, jag med. Ett litet steg i taget :heart:

3 gillningar

En känsla jag tror vi alla fruktar, en framtid som ingen av oss vill se.
Samtidigt får man ställa sig fråga, är man ensam i relation man befinner sig i och i såfall vad ärvärst?
-Att vara fysiskt ensam men med en möjlighet att faktiskt träffa någon som ser en och behandlar en med respekt och kärlek.

Eller

-Att vara i en relation där man alltid undrar vart den andra personen är, där man i ena stunden överöses av kärlek och andra i total ignorering?

Jag har följt dig under långtid, tyvärr inte alltid skrivit, men jag tror inte att du behöver vara rädd för att det inte finns någon därute som skulle uppskatta dig för den du är.

Du verkar ha många väldigt fina kvaliter, och den dagen du lämnar, känner att du är redo och vågar öppna dig så kan jag lova att det kommer finnas många män som inget hellre än ser dig som en partner.

Som allt annat i livet handlar det om att våga, ingen kan ju sia om, eller garantera framtiden men finns ju heller inget som säger att den kommer bli mörk. Det är ju en större sannolikhet att vi alla går en ljus framtid till mötes, där vi alla stärkts i de processer och händelseutvecklingar vi har tvingats möta.

Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle falla för en kvinna igen. Men det har jag, och det rejält, hon får mig att känna mig levande och jag ser en helt underbar och bedårande kvinna i henne.

Men jag är livrädd, om hon vill ta min utsträcka hand vore jag världens lyckligaste man, men kan ju lika gärna bli motsatsen. Blir det motsatsen, ja då får jag ta itu med det då. Men det jag vet är att jag mår bra av mina känslor, jag lever och jag kan drömmer igen. Allt detta gör det värt det, att veta att jag kan känna igen och att få känna igen, det är värt all ev smärta, sorg eller andra känslor som jag kan komma att möta. Oavsett vad som händer i ditt, mitt och alla andras liv i framtiden så behöver vi säkerligen vara vaksamma över våra hjärtan. Men samtidigt inte heller begränsa oss i de möjligheter som finns längsvägen i våra liv.

Oavsett vad vi väljer i livet så är det, detta liv vi har. Vad vi väljer att göra med våra liv är ju faktiskt också lite upp till oss själva.

Så jag förstår din rädsla, och var gärna rädd, men låt inte rädslan konsumera dig och diktera ditt mående.
Att våga är att leva, är en insikt som jag har och som jag tar med för mig själv.

Stor kram vännen! :sparkles::star2:

2 gillningar

@Glas
Jag känner igen mig i mycket du skriver.
Jag är också skiträdd att behövs leva ensam resten av livet.
Hela min dag kan vara förstörd om X ignorerar mig när jag frågar något på sms.
Vi har precis sålt sista gemensamma prylen,husvagnen. Nu är det “bara” hunden han tar hand om ibland när jag behöver en paus.
Jag ogillar att känna att han är så stor del av mig ännu, men jag hoppas att det går att komma vidare.
Vi måste få komma vidare, men det tar ju olika lång tid för alla. Vi har ju olika bagage med oss in i det okända.
Vi får kämpa på @Glas , vi ska komma ur detta och känna oss starkare än någonsin förr.:muscle:

2 gillningar

Tack @Kristinaa ja ett steg i taget. Men det är svårt. Speciellt när K för andra kvällen i rad stängt sin tel. Han stänger aldrig sin tel. Ångest. Blä

Tack @Martor för ditt fina inlägg. :blossom:

Ja vi får kämpa @Mascot06 men så jobbigt just nu. Hur ska jag orka. Det är som brännande värk i kroppen. Usch. Ser mig som en ensam kvinna som låssas att allt är toppen men mår pest och ångrar mig. Jag vill ju bara ha en fin relation med ömsesidig trohet och tillit och trygghet. Fasiken med. Stängd tel igen. Utan förklaring. Såklart. Hur ska jag kunna sova nu?
Hur löser du livet? All tänk om grejor?

@Glas
Ja du , jag visar en sida utåt där det verkar ok. Men inuti är det kaos. Jag känner mig halv utan X. Har tappat min identitet helt. Jag försöker vara med på saker med vänner, men jag känner ingen glädje. Nu har jag bestämt mig att tvinga mig åka på en singelresa nästa år. Skitläskigt, men jag hoppas att det kan bli en vändning då.
Så här kan jag inte leva, det är nästan 1 år sedan nu han tog mitt liv. Jag vill inte leva till hälften , men än så länge orkar jag inte göra nåt annat.

3 gillningar

Leva till hälften… precis så känns det. Eller leva på en annans vilja. Informerade K häromdan om att jag är så trött på hans tanklösa sätt att säga saker och på hans otroliga respektlösa sätt. Frågade hur han skulle känt om det var jag som gjorde som han. Lite jobbigt med också ganska spännande och upphetsande. Blä. Han förstår inte. På riktigt förstår inte.

1 gillning

Blir så glad av se hur du förändrats. Jag tror du kommer fixa det Glas. Och du var inte rädd för att bli ensam. Du kan aldrig bli mer ensam än i det förhållandet du är nu.

Och vad fasiken. Vi är ju många här i samma situation. Kanske dags att så småningom bygga ett kontaktnät tillsammans.

2 gillningar

Ja @tellix. Träffas i framtiden hade kanske varit bra :cherry_blossom::cherry_blossom:
Jag har inte nån eg. Alla är borta nästan. Fy fan. Just nu vill jag bara gå i ide. :cry:

Hur får det för dej Glas? Det känns som att du verklgen har kommit en bit med dig själv den här gången. En ny styrka. Ett Nu får det bannemej vara nog!!
Heja dej!

1 gillning

Tack @Malvina. Ja. Det går. Men långsamt. K är hur gullig som helst just nu och då är det svårt. Men det är mer två steg fram och ett bak än tvärtom just nu. :cherry_blossom:

Hei, har fulgt deg uten å skrive. Jeg heier på deg, du kan klare det!
Vært med om noe tilsvarende, og forlot mannen. Jeg måtte det for mine 2 sønner. Pappaen var ikke et godt eksempel, da kunne de like gjerne være uten. De skulle heller ikke få se sin mor bli behandlet som dritt i ei lykt. Da jeg dro, var han først frem den “gulliga” og bedårende. Da det ikke gikk, ble han slem. Da heller ikke det fungerte, begynte han å klandre meg for alt, og han lot seg forfalle så jeg skulle se hva det gjorde med ham. Det var vanskelig å stå i det.
Du er nok kommet et skritt på veien når du nå kan stå opp mot ham enkelte ganger. Etterhvert klarer du flere, og tilslutt klarer du alle :muscle::muscle:

Stå på videre!

Klem

1 gillning

Tack @Atrax så väldigt mycket. Vad jag läser från dig är ju samma sak som händer mig. Idag läste jag genom en del som hänt tidigare och kom ett steg på väg till. Kag måste gå. Tack