Vad ska man börja? Det är över ett år sen livet slogs i spillror för mig och barnen . Ett jävla års helvete .
Tingsrätt, polisanmälningar , orosanmälningar .
En mamma som varit helt knäckt .
Två förvirrade ledsna barn .
Ett år hos mina föräldrar .
Ett år i terapi . Kvinnojour mm.
Rädsla . Utpressning. Självkänslan nere på noll ,
Människor som svikit .
Detta år har visat vem mina riktiga vänner är ( de flesta!!) .
Jag mår bättre idag , starkare än förra sommaren .
Känns bara som orken inte finns längre . Likgiltig till det mesta . Svårt att fokusera , glömmer ofta , hjärn trött.
Kontrollerande föräldrar , på gott och ont . Känner mig som 14 igen .
Förlorade ett jobb i samma veva som separationen, trillade ner från en trappa slog mig gul och blå , blev önskade ur livet av x inför familjeterapeuten , gått på flera lgh visningar men inte fått något hem än , träffade nygammal kärlek , blev kär - icke besvarad ( fast än det kändes som den var besvarad) , less igen , nytt jobb med diverse drama incidenter ( inte jag - kollegor) orkar ? Vårdnadstvist- önskan om att ta ifrån mig barnet .
Av och på med nygammal kärlek, barn som inte trivs , barn som är lesset när den ska till sin far ,
En psykopat till x som bara ljuger och manipulerar.
Det tar aldrig slut - sitter just nu ( vaken hela natten ) och funderat på vad meningen med allt är ? Och varför ska jag få alla smällarna och x glider runt på en räkmacka ?
Känns så jäkla orättvist
Att dessutom bli anklagad för att allt är mitt fel , utsatt för hämndaktioner mm tycker jag inte är speciellt rättvist mot mig.
Jag accepterar att man kan sluta älska någon och kanske tom blivit förälskad i någon annan .
Men dessa lögner, utbrott , förnedring, hån , hämndaktioner, respektlöshet känns inte ok alls .
En jävla circus har det varit och lär tydligen fortsätta. X kommer undan med det mesta.
Var tog respekten vägen?
Usch låter hemskt styrkekram!!!.
Även jag har det stormigt med mitt x men inte i närheten av dig men jag försöker intala mig själv varje dag att i slutändan är det jag som kommer gå lycklig ut genom det här i livet medans hon kommer stå på samma trappsteg eller till o med nått ner än innan…
I mitt fall så här jag haft 2 svärföräldrar som fört hennes talan Ang fastigheten vi ägde och även anlitat 3 olika jurister…
Jag har inte lurat mitt x eller dem på 1 kr genom livet!, snarare de som är skyldiga mig pengar för obetalt jobb men helt plötsligt över en natt var jag det värsta som fanns;en fiende som man kunde hota att komma hem till när jag sa att det inte gick bra och skick sms till sent om kvällarna innan jag skulle upp och jobba.
Psykisk misshandel kallas det för och känner igen mycket av det du skriver…
Jag har inget bra svar på hur man tacklar det egentligen jobbar med det själv och med backspegel i handen så här jag varit utsatt länge och kanske du med?
1 gillning
Ja under 10,5 år .
Jag förstår bara inte hur det kan bli så i en seperation.
Mitt äldsta barns far och jag separera för många år sen , det var inte alls på det viset . Jag var den som inte ville fortsätta och jag var inte arg alls . Klart vi bråkade , men inte som i denna seperation. Vi skildes mer el mindre som ”vänner” .
Idag har han stöttat mig i min seperation från mitt x .
Jag minns en sak han sa för 11,5 år sen nu när jag precis träffat x : du är inte kär i honom . Då blev jag arg kalla han idiot . Men så här med facit i hand , jag var aldrig kär , x manipulerade mig. Försökte bryta med hnm flertal gånger … ändå lyckades han håva in mig , dupera mig = psykisk misshandel.
Tänk att det gamla x såg det så tidigt , och att jag blev arg , skulle i stället lyssnat .
Likaså på mina vänner som sagt x flera att jag inte varit lycklig .
Varför blandar sig dina x svärföräldrar in ?
Jag har legat lågt med den biten , för jag tänker framtida kontakt ( gällande barnet) men x har blandat in systrar och gjort detta ännu mer infekterat.
Jag har bett hans systrar bestämt men trevligt att inte lägga sig i när de kontaktat mig . Har även förklarat för x ( vid möte på familjerätten) att om syster kontaktat igen går jag vidare med detta och anmäler .
Vem av er ville separera ? Har ni ngn kontakt? Har ni barn ?
Mitt x är fruktansvärr sönder curlad från barndomen och det går fortsatt in i vuxen livet med, förstår efteråt att jag med varit alldeles för Snäll och löst på tok för mycket av hennes problem.
Så mitt x föräldrar kom på den briljanta idén att anlita jurister för att driva upp priset med hot om att ogiltigförklara samboavtalet vi hade skrivit som säger att fastigheten inte går att bodela.
Hade de lyckats hade hon haft rätt att bodela min halva men inte jag att bodela hennes så hon hade ägt 75% av huset…
Tyvärr var vi i hopp i 14 år med 2 barn
Nu sista gången var det hon som lämna
Jag ville gå igenom familje rådgivning för att få till en kommunikation först men hon vägrade.
Idag har vi noll kontakt typ förutom sms.
1 gillning
Lite som jag och mitt x . Hans systrar har blandat sig i ALLT. Vi har ingen kontakt . Han har blivit bästis med mina syskon som vi bröt med för längesen och han alltid avskytt - nu är han bästis med dem och tom startat ftg med dem .
Han försökte slå min pappa inför vår son i höstas .
Mina föräldrar är mycket oroliga för mig , hur det ska gå när jag flyttat till eget boende , då han är så oberäknelig.
Hqn har skaffat en mobil till vårat barn för att han ska kunna ringa till barnet - vilket han ALDRIG gör .
Detta är enbart för att kolla av vart vi befinner oss .
Men du och dit x kan prata? Smsa ?
Nej asså vi kan inte prata om något direkt utan att det blir konflikt.
Min dotters hamster låg döende i buren en dag när hon kom till mig.
Min egna bil var trasig så hade bara den 2 sitsig jobb bilen hemma.
Så dottern ringde mamman på högtalaren och fick till svar…Det är pappas vecka…klick
Lite där är hon mentalt och psykiskt, ser bara till sitt eget bästa. Jag har varit snäll och tagit barnen mycket när det är hennes vecka men ska sluta med det nu. Varje gång hon köper något så ska jag betala hälften men när jag köpet något ser jag adrig en spänn på kontot.
Jag kör mest med metoden så lite kontakt det går! Så kortfattade svar de går
1 gillning
Vf ska du betala hälften ?
Vi har ingen kontakt . Han ballar ur om man pratar med honom . Han är riktigt obehaglig.
Har hon ngn ny?
Min är ju ihopa med älskarinna … tror hon har lite med i spelet … då han är så instabil. Väl svartsjuka.
Jag begärda halva barnbidraget av försäkringskassan när hon separerade.
Slutade med att hon spottade på min firmabil på morgonen när jag skulle till jobbet en morgon när jag berättade.
Än så länge har jag köpt alla kläder åt barnen och massa annat de måste ha.
Men det lilla hon köpt är hon nogran med att ta betalt för.
Jag har även barnen mer men orkar inte ens begära något för det men vi får väll se den dagen hon behöver ha dem lite extra.
Ja du jag vet inte Hon har haft iaf 10 killar på 6 månader som jag vet.
Om hon är i hopp med nån av dem vet jag inte.
Hon söker bekräftelse den vägen tror jag
Hon har alltid varit svartsjuk som fan så den dagen jag träffat någon är jag lite rädd för
1 gillning