Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Erfarenhet av faderskapstest?

Någon här som har erfarenhet av att göra faderskapstest?
Jag har sett att man bl.a. kan göra det hos rättsmedicinalverket och där skulle kostnaden för oss (3 barn) bli drygt 8500kr. Finns det några andra alternativ som är pålitliga men inte lika dyra?

Oj oj. Börjar du tvivla @Nimpom ?

Både ja och nej. Det handlar nog mer om att försöka förhindra eventuella framtida otrevligheter.
Jag har ingen misstanke om att jag inte är far till barnen men min tillit till henne är så pass i botten att jag inte skulle bli ett dugg förvånad om en eller alla inte var mina. Jag vill bara ha det svart på vitt.

2 gillningar

Är du säker på att du vill veta det. När du väl fått svaret är det inget du kan ångra.
Hur skulle det kännas om ett eller fler av barnen inte var dina? Hur skulle det påverka din relation till barnet?
Barnen är dina oavsett om de skulle vara dina biologiska barn eller inte. Det är du som har varit deras pappa hela deras liv. Vad skulle svaret ge dig.
Tänk igenom detta innan du gör det.

Går det inte att göra ett dna-test som är så populärt inom släktforskningen nu för tiden?

Jag vet att jag inte kan ångra mig efter att ha fått svaret. Men jag tror inte det skulle påverka min kärlek mot barnen om det skulle visa sig att det inte var jag som var fadern (vilket jag ändå tror att jag är). Barnen förändras ju inte bara för att jag får ett papper där det står något annat än vad man förväntat sig. Däremot kommer nog snarare relationen till min fru ändras drastiskt. För mig har ovissheten blivit värre än sanningen efter att ha avslöjat så mycket lögner från min fru.

2 gillningar

Ta kontakt med socialtjänsten i din kommun. Familjerätten har hand om faderskapstest. Kolla med dem vad det skulle kosta i din hemkkommun

1 gillning

Oj oj mannen, hemskt att börja tvivla på ett barn som man älskar @Nimpom

Det är inte barnen jag tvivlar på. De är mina. Det är frun som jag tvivlar på.

6 gillningar

I många fall tror jag att sanningen på sikt alltid är det bästa, även om det gör ont för stunden.

Men jag kan ändå inte låta bli att undra lite över ditt motiv i denna fråga?

Av vad jag förstår handlar det mest om negativa känslor gentemot din fru?
Det handlar inte om det bästa för dig och dina barn? Har du exempelvis funderar över hur du ska tackla frågan ifall det visar sig att ett eller flera barn inte är dina? Finns exempelvis risk att du kommer att känna annorlunda inför detta barn i jämförelse med ett biologiskt barn? och kan du hålla dig från att medvetet eller omedvetet leta tecken på barnens egenskaper som handlar om den biologiska pappan och inte störas av detta?
Hur ser du i så fall på det moraliska i att berätta eller dölja sanningen för barnet, och vilka konsekvenser båda valen kan få?

Jag säger definitivt inte att det är fel att söka en sanning, även om den är obehaglig, men för något som egentligen berör dig och barnen mest och starkast så verkar du kanske lite väl upptagen av din fru?

2 gillningar

Jag kan iof. förstå din rent teoretiska tankekonstruktion.

Men… jag är rädd att konsekvenserna, för dig och din relation till dina barn, av ett potentiellt negativt utfall på de här idéerna du har om faderskapstest för att bevisa/motbevisa din frus opålitlighet är omöjliga att överblicka innan du väl är där.

Vore jag du skulle jag aldrig i livet äventyra mina känslor för mina barn med något som du påstår handlar om din misstro mot din fru. Men i det här fallet så kommer dina barn att bli inblandade och dina teoretiska förhoppningar på dina egna reaktioner i förhållande till barnen, på ett negativt resultat är nu i ett “lugnt” läge (även om det inte är lugnt inom dig) lååååångt ifrån säkert att de kommer att hålla. Risken att det kommer att påverka dina emotionella reaktioner (och solka ner dem) är överhängande.

För om du inte inom dig tvivlar på att dina barn är dina (biologiskt) så varför skulle du ens överväga att använda det/dem som ett “vapen”/verktyg i din misstroendeförklaring mot din fru…

Låt bli, ett positivt resultat kan förhoppningsvis lugna dig (i stunden), men ett negativt kan för alltid förstöra ditt eget liv. Men du är nog tyvärr redan där bara genom den här (miss)tanken… :cold_sweat:

1 gillning

Bättre att testa än att gå omkring och tänka på det. Mitt x pappa var säker på att han inte var far till honom. Pappans nya fru hade intalat honom det i alla år, vilket kom fram när han var döende i cancer. Då ville han inte ens veta… För en som kom utifrån ar det dock fullständigt uppenbart med släktskapet pga gemensamma drag.

Testa nu!

1 gillning

Det är just det som jag känner mig osäker om, att de är mina biologiskt. Men jag tvivlar inte på att de är mina oavsett vems spermier de kommer ifrån. Jag vill bara försöka få rätsida på något bland alla lögner som kommit från min fru. Jag vill komma ifrån ovissheten.

Så dök det plötsligt upp ett par följdfrågor. Om det visar sig att jag inte är biologisk far till något av barnen. Har jag då fortfarande rätt till vårdnaden eller riskerar jag att bli av med den om en biologisk far skulle dyka upp? Kan man göra testet anonymt så det inte registreras någonstans om det visar sig att något barn inte är mitt?

Är ni gifta, @Nimpom? Eller har ni skrivit på om faderskap och gemensam vårdnad på familjerätten?

Här finns någon som ställt ungefär samma fråga som du:
https://www.lawline.se/answers/vad-hander-med-mitt-faderskap-om-jag-dna-testar-mitt-barn

Mmmm… det här kan kanske te sig som en “enkel” lösning för att få otvetydiga “biologiska” svar ur ett teoretiskt perspektiv.

Men jag tvivlar på att det kommer att vara enkelt ur något enda perspektiv om svaret inte faller ut som du hoppas. Tvärtom.

Några okända biologiska fäder lär ju knappast dyka upp från luften som nuläget är, men saker kan snabbt förändras och kanske på ett sätt som är svåra/omöjliga att förutse och ffa. att överblicka.

Så jag vidhåller, tänk dig för både en och miljoner gånger innan du eventuellt väcker en björn som sover… för din egen skull ffa. Dina barn är dina barn och jag tycker att du inte ska blanda in dem i din misstro och kontrollerande av/mot din fru. Men det är såklart bara min syn på saken, andra tycker annorlunda uppenbart och de kan ha precis lika rätt eller fel som jag. Men ingen av oss andra spelar med de enorma insatser som du har att göra med i det här läget.

1 gillning

Ett annat perspektiv.
Med dna teknikens framväxt är det måhända inaktuellt men tidigare kunde pastorsexpeditionerna få förfrågan från sjukhus för att spåra ärftliga sjukdomar. Dessa utredningar förutsatte naturligtvis att den i registren angivne fadern var den faktiska fadern.

Ett annat osannolikt men möjligt scenario är om ett barn har andra biologiska föräldrar än de som är registrerade och inleder en kärleksrelation och skaffar barn med någon som är bägge ovetande halvsyskon.

Jag skulle säga att av medcinska och ärftliga orsaker är det viktigt att veta vilka de biologiska föräldrarna är.

1 gillning

Men DÅ ska man ha i åtanke att om ovanstående upplevs som ett viktigt argument för att haussa faderskapstest ur ett generellt misstroende/osäkerhetsperspektiv gentemot partnern, då ligger det i sakens natur att BARNEN i så fall ska få veta VEM som är deras biologiska förälder om det argumentet ska ha någon som helst medicinsk bärighet… att “bara” veta vem som INTE är det nyttjar till absolut ingenting alls i det hänseendet.

Yep.
Kanske bara är jag men jag anser att så långt det är möjligt ska barn av genetiska skäl veta vilka som är de biologiska föräldrarna.

Nu är jag inte riktigt på det klara vad “genetiska skäl” egentligen består i, inte heller den absoluta vikten av det.

När det gäller donatorer så finns det i dagens läge fullt fungerande varianter där inte en biologisk förälder är donator (inte säkert att det ens funkar, oavsett korrekt biologisk genetik) och när det gäller ärftliga sjukdomar så kan man diskutera hur vetskapen om deras eventuella förekomst/predisponering ens gynnar någon öht (barnet inkluderat) när barnet väl redan finns där. Ska man ha någon praktisk och påtaglig nytta av den sortens vetskap så handlar det krasst sagt om att förekomma födelse i stor utsträckning. Men det blir ju ytterligare en, och en helt annan, extremt svår fråga.

Livet för oss alla är till för att levas, inte bara överlevas i farhågor, förberedelser och väntan på än det ena, än det andra. Och det är den som ser till och möjliggör att livet faktiskt levs på bästa möjliga sätt som spelar roll. Oavsett hur genetiken än ser ut.