Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Eran åsikt!

Hej!
Behöver er åsikt och funderingar kring mitt dilemma…
Börjar så här Jag 41, han 42. Varit ihop 14 år, gifta 6 år. Två barn, 9 o 11 år…
Vi har haft det bra, min man och jag. Inte överbra men aldrig dåligt. Vi har kompletterat varandra väldigt bra! Haft någorlunda samma syn på saker o ting. Normalt helt enkelt! Vi har haft framtidsplaner och vyer ihop.
Tills för två månader sen.
Eller liite tidigare vad jag har förstått nu…:thinking:

Min man började spela tennis en gång i veckan i våras med kompisar. Dels för att göra något, dels för att hålla igång. Jättekul tyckte jag! Själv började jag på gym. Dels för diskbråck och dels för min kroppsform… (efter två barn…:weary:)
Men tennisen utökade i somras… En singeltjej var med i gruppen… Det blev tennis två ggr i veckan. Han duschade och gjorde sig iordning innan träning…
Efter en dag/kväll med tennisspelande och middag på kvällen blev han väldigt konstig…
Han blev disträ och pratade knappt med mig.
Efter två veckor konfronterade jag honom och frågade vad som försegår! Han sa då att han inte visste om han älskade mig på ”rätt” sätt. Han hade tänkt på det ett halvår sa han… Och att vi inte haft det bra de senaste åren…

Total chock för mig!! Då jag varken märkt eller känt något! Man märker väl eller känner väl sånt, eller? Jag har ju tyckt tvärtom! Att det har varit bättre mellan oss än någonsin! Vi har hållt om varann, kramats mer och känt kärlek! Tom barnen har märkt av det!

Han ville inte ha bråttom att skicka in skilsmässan, det var var jag som sa att jag vill ta all chock nu så det inte kommer igen…
Han berättade för barnen (när jag var med) att mamma och pappa har bestämt att flytta ifrån varandra ETT tag!?
Jag har fått tag på boende men har inte fått tillträde än…
Han har börjat spela tennis en dag till i veckan… Så nu spelar han tre ggr i veckan!

Han beställer nya möbler till hemmet och säger till barnen att de behöver köpa dittan o dattan…Han köper nya kläder och har gåttner i vikt…
Han kommer hem, o beter sig som inget. Kollar igenom kyl o frys och fnyser över att ”det finns ju inget att äta”!:rage:

Idag märkte jag att han tagit av sig vigselringen…:disappointed_relieved: Såå jobbigt för mig!!
Vad är det som händer?!
Visst fan har han blivit kär!
Hjälp mig att förstå!!
Han vill inte förklara, han kan inte säger han… Han vet inget och känner sig tom om allt!
Men han vet ju att han inte vill ha ringen på finger kvar! Vi skickade in skilsmässan 8 oktober!!
Som sagt, hjälp mig att förstå!!:tired_face::tired_face:

2 gillningar

Han är feg.

Det här gjorde min ex-man också. Alltihop, förutom att ta av sig vigselringen - det fick jag be honom om. Jag ville inte se vad det var som hände.

Din man har ett försprång på okänt antal veckor. Han har hunnit “komma på” att han vill bort från dig/familjen, och ingen har kunnat säga emot, så han är rätt övertygad nu. Det här är skitjobbigt JAG VET men det enda du kan göra är att acceptera att det är så här det blir.

Och det gör du nog inte bara sådär, och eftersom jag själv gått igenom precis samma sak de senaste nio månaderna så vet jag att en hoppas och övertolkar varje steg åt “rätt håll”. Han tog av vigselringen, men imorgon säger han något gulligt… och så vidare.

Jag vill säga till dig att du vet ju redan hur det är. Men att du hoppas, att du kämpar för att rädda allt… det är OK. Det kommer göra ditt sinne lugnt på sikt, att veta att du försökte ALLT. Inget att skämmas för, tvärtom. Du ska vara stolt att du ens funderar på det!
En dag är det möjligt att släppa taget. Och det är bara du som vet när det är läge. Låt ingen annan få dig att tro annat. :yellow_heart:

11 gillningar

Välkommen in till ett gäng med erfarenhet… här finns värme och stöd att få. Och jag tror tyvärr att du kommer att behöva det: jag ser inget annat än att han har känslor för tennispartnern. Om du vill förstå honom, så titta på vad han gör, hur han agerar och INTE vad han säger. Nej, ni har inte haft det dåligt, det är en efterhandskonstruktion för att ursäkta ett beteende som han egentligen skäms för, som han vet är fel. Och tomhet… känner igen det också. Jag tror det handlar om att man inte kan sätta ord, eller inte vill sätta ord på vad man känner. Det är säkert lite läskigt att bli kär och veta att man gör fel. Så tom… tja lika tom som ett svart hål i rymden… något inom honom som suger energi kan ju kännas som tomhet.

Du har redan sett att han agerar som att det är över totalt, så det börjar bli dags att inse att förtroligheter och ärligheten är borta. Han säger inte vad han känner eller gör.

Jag har fått så himla mycket stöd här på forumet, alla dagar i veckan, nästan dygnet runt, och särskilt vid jobbiga tidpunkter som helgkvällar, högtider… Du är inte ensam och du kommer att ta dig igenom detta.

6 gillningar

Det bittra är att han vill hålla kvar kakan och äta den. Han är inte bara kär, det har säkert hänt mer än du vill veta. Men vanan är stor, hemma är ju allt som vanligt. Nu vill han testa det nya livet lite till, men inte riktigt ta ansvar för att lämna genom sitt meddelande till barnen (ett tag) för det är jobbigt med skuld i detta och förmodligen tycker han att han nästan inte gjort något fel.
Konfrontera. Upp med den smutsiga historien i ljuset. För du vet förmodligen läget och nu vill han testa ett tag för att se vad som är roligast.
Vad vill du när du fått alla fakta?

5 gillningar

Jag är ledsen över din situation, det måste vara fruktansvärt. Men du har fått kloka svar, för troligen är sanningen att han just nu vill försöka ha en relation mer er båda tills han orkar bestämma sig. Och detta “bestämmande” kan ofta vela fram och tillbaka ett tag.
Men han är för feg för att ta ställning eller våga vara ärlig, och du kommer troligen inte att få hela sanningen från honom.

Just nu gissar jag att allt fokus ligger på honom och vad han vill bestämma sig för.
Men glöm INTE att börja lägga fokus på dig själv och vad du vill göra i allt det här. Den delen är på många sätt helt fristående från hans beslut och önskningar, utan handlar om ditt eget mående, din egen vilja och din egen framtid.

Kram

3 gillningar

Din magkänsla har nog helt rätt. Ta till dig svaret av @Caro mycket klokt skrivet om att detta pågått ett tag och att det är fullt förståeligt med alla dina känslor och hopp och önskan om att hitta tillbaka.

För mig verkar det tydligt att han gått vidare och ser sitt liv som singel el kanske med den här tjejen. Han planerar och berättar om sitt nya liv och verkar utgå ifrån att allting fungerar smidigt med dig som förstående partner. Något jag läste häromdagen av Michael Larsen är att när någon har bestämt sig för att gå, låt honom gå. Han finns inte längre för dig som den partner du tidigare haft och det smärtar. Inget du gör, inte gör, säger eller inte säger kommer att ändra läget för han har bestämt sig. Det gör oerhört ont så det viktigaste du kan göra nu är att vända blicken inåt, sluta analysera honom och hans beteende, börja ta hand om dig. Hur mår du? Hur orkar du? Vad ger dig kraft och energi i denna situation? Vem el vilka finns för dig?

All styrka och kärlek :heartpulse:

5 gillningar

Du har redan fått utmärkta svar på vad som händer så jag fördjupar mig inte i det. Däremot skulle jag nog vilja påstå att du för DIN EGEN skull ffa. ska undvika att “göra allt” om och om igen.

Jag skulle vilja påstå att han är jättenöjd med att inget formellt eller praktiskt går jättefort då han antagligen måste utvärdera det han har på G innan han bränner broarna rent ekonomiskt och praktiskt hemma.

Ta kommando över situationen och se till att få ALLT du har rätt till och gärna lite ytterligare och flytta till ditt nya boende som planerat. Visa självrespekt och integritet och låt honom inte hunsa med dig hit och dit. Var så ärlig du kan med barnen och mörka och skydda inte honom och hans val genom att låtsas som att det var bådas ert gemensamma val. Detaljer behöver man inte gå in på, de uppenbarar sig snart nog ändå. Men ingen behöver ljuga/vilseleda sina egna barn till att detta var vad man ville om det inte var det. Det kommer också att öka dina chanser att få vara den du är i förhållande till barnen och skapa en tillitsfull och ärlig relation till dem, få vara ledsen och besviken med all rätt utan att de blir vilsna och öht inte fattar varför du är så ledsen när pappa är så glad… när ni ändå båda ville detsamma.

:muscle: :v:

3 gillningar

Jag blev så chockad igår när jag såg att han tagit av sig ringen… Det gjorde så jävla ont! 14 år och han har kört över mig fullständigt! Blivit elak och egoistisk! Helt tvärtom den person jag känner och älskar…
Jag sa åt honom igår att jag vill inte att han är här inne längre så länge jag bor här. Jag vill inte träffa honom längre…
Mår piss igen… Jänner mig så jävla nervärderad och lurad!

Eller så har han alltid varit precis densamma människa som han är nu, samma person och med bättre och sämre sidor som vi alla. Men du märker de sämre tydligare nu när han växlat fokus och du är nedprioriterad.

Det som tydliggör skillnaden är nog egentligen “bara” ett skifte av fokus och intresse… han är som han alltid har varit. Återigen precis som de flesta av oss andra som har bättre och sämre sidor. Extremt mycket, för att inte säga nästan allt, av hur vi beter oss och framstår som är avhängigt vad vi själva vill, känner, prioriterar och värdesätter.

Och så kom han hem igår!! Gick in o rakade sig, hängde vid bordet med ena dottern! Vad är det han inte fattar?!:rage:
Och ringer till barnen och frågar vad vi gör hela tiden!!

Nu är jag inne på omgång två gällande separation (Samma man), men känner så väl igen det du skriver om. Vår första separation skedde för att han förälskade sig I en kollega. Tecknen var liknande…började måna mycket om sitt utseende, träna, intresse för kläder. Ja, allt som han inte brytt sig om tidigare. Kom även med efterhandskonstruktion och försökte lägga ôver ansvaret på mig.

Vi hittade dock tillbaka den gången, för jag lämnade honom direkt utan att se mig om när han velade. Efter 2-3 veckor insåg han att han “ saknade kon när báset stod tomt”. Jag lät honom få kämpa ett år innan jag föll för hans övertalningar. Fast till vilken nytta då kan man undra nu några år senare och separation nr två? Kanske bör man inse, att om det går så långt som till separation, så sker det av en anledning?

Jag tror att det är viktigt att tänka på sig själv och sitt självförtroende och sätta tydliga gränser för hur mycket ens partner får vela. Jag hoppas att det löser sig för dig, hur det än blir.

4 gillningar