Ensamheten

Ligger i skilsmässa som tyvärr är allt annat än normalt då det förekommit extremt mycket psykisk misshandel i relationen innan.
Barnen vv iaf men har så svårt för helgerna att vara ensam och mer eller mindre omöjligt att hitta människor att umgås med då alla har sina vänner och orkar inte vara på hela tiden heller.

Släkt mm har jag tyvärr ingen relation med heller så när man inte har barnen så är man helt ensam.

Någon som känner igen sig och kan komma med tips?

1 gillning

Hej!
Jag känner igen mig mycket och mitt enda tröstande svar är väl att man faktiskt vänjer sig.
Jag försökte i början att hela tiden planera in träffar med vänner och kollegor när jag inte hade barnen men det höll ju inte för de hade inte samma behov som jag plötsligt hade. Sen måste man någonstans också vänja sig vid ensamheten. Jag har gått från att vara i ett extremt behov av människor runt mig, till att ha hittat en ny sida av mig själv där jag uppskattar ensamheten. Lära känna sig själv och vem man är utan andra är nog viktigt tror jag och något kanske många aldrig får lära sig genom livet då man alltid har en fru/man eller barn hemma. Jag försöker varva aktivitet med vila mina lediga dagar jag inte har något planerat. Brukar ta en lång promenad varje helgmorgon på nästan en mil när jag är själv. Kör också något styrkepass med vikter hemma eller yoga framför youtube. Bara man får ut överskottsenergin brukar dagarna gå fint sen tycker jag. Laga middag till sig själv, äta gott, se nån film eller läsa en bok. Finns ju massor egentligen även om det är trista tider. Sen tycker jag även om jag inte umgås med någon så rings jag ganska mycket med min ena syster och det är ju också socialt umgänge på sitt sätt. Sen kommer det såklart komma perioder då man faller ner i det där mörka hålet igen.
Jag dejtade en kort period nu igen och var ärligt helt slut av alla träffar eftersom det blir mer intensivt barnfria veckan när man inte kan ses alls på barnveckan i början. Så nu tycker jag faktiskt det är lite skönt att vara själv denna helgen. Sen när man väl träffar någon som blir långvarig är ju liksom denna tiden förbi.

2 gillningar

Jag började försöka bygga mitt nätverk med människor med samma utgångspunkt som jag, dvs varannanveckaföräldrar eller bara singlar. Finns det någon lokal Facebook-grupp där du bor kanske du kan efterlysa där? I min var det faktiskt en annan mamma som skrev att hon ville lära känna andra ensamma föräldrar i området och så var vi några som hakade på.

Känns det jobbigt att söka just vänner kan du kanske dra ihop en aktivitet? I mitt område har det t ex under covid startats skräpplockning, bokcirkel, träningsgrupper och liknande. Tänker att nu är ett bra läge för sånt då är det nog är många som känner sig ensamma när inte kontoret finns som en social yta.

1 gillning

Hur och vart hittar man det på Facebook för hur mkt jag än söker verkar jag iaf ej hitta något…

Svårt att svara på utan att veta var du bor. Jag sökte bara på mitt områdes namn.

Har sökt och sökt men tyvärr inga bra napp men gått med i de som finns iaf.

Svårt också när man hela tiden försöker få kontakt med misslyckat resultat gör ju också att man går mer in i depressionen.

Upplever framförallt som man att det är hopplöst att hitta vänner, få till en dejt då ingen nappar.
Känns som hopplöst fall och får väl helt enkelt inse att livet är ensamt och man får leva för sina barn vv då månader går men inget händer på den sociala biten.

Broder.
Få se om jag förstått det rätt.
Du ligger i skilsmässa.
Relationen har inneburit psykisk misshandel.
Du har svårt att få till en dejt.
Du trivs inte med att vara ensam.

En fråga.
Boede du inte hinna landa innan du ger dig i i nästa äventyr?
Om inte du trivs med att vara med dig själv, vem ska då göra det?

Hur ska du kunna ta emot någons kärlek om inte du älskar dig själv? Det blir en obalans i ett sådant förhållande.

Du ska göra det du tycker är kul.
Sök dig till aktiviteter du tycker om att göra.
Till platser där du tycker om att vara.

Bygg upp dig själv på alla sätt.
Ingen annan kommer att göra det åt dig.

Den enda du kommer att vara tvungen att leva med livet ut är du själv så se först till att ta hand om och lär dig trivas med dig själv.

Gud vad jag hatar mina hurtfriska råd. När livet skiter sig för mig lägger jag mig i en apatisk hög och bara gör det jag måste. Å andra sidan stannar jag inte där utan börjar så smått efter hand göra saker jag gillar.

Men lär dig umgås med och trivas med dig själv. Tro inte det finns någon snabblösning eller att du kan leva genom andra. Hänger du upp ditt liv på andra - på en relation - är risken stor att det skiter sig då det kan bli för mycket för en partner om den andres hela lycka hänger på partnern.

8 gillningar

Du har ju rätt men denna enorma ensamhet dag ut och in äter upp mig…
Vill bara ha någon att hänga med ibland, se en film med, ta promenader med.

Allt är bara ensamt och jag har faktiskt bara varit engagerad i familjen innan och har inga andra intressen fast jag försöker komma på något.
Även när jag har barnen så finns det ingen annan vuxen att träffa då vi även flytta till ny ort i samband med att allt så barnen har tyvärr inte heller några kompisar de kan leka med.

Det är just det.
Du måste bli vän med dig själv.
Vän med ensamheten.
Det enda du behöver frukta i ensamheten är mötet med dig själv.
Om du inte vill vara med dig själv, vem vill då vara det? Börja med att lära känna dig själv. Ta reda på vad du tycker om.
Baka, laga mat, gå promenader, skaffa hund, hitta på något som aktivetar dig.

4 gillningar

Känner precis som du, ensammast i världen då frun lämnat mej men vi bor under samma tak än…svårt att hitta boenden där vi bor. Jobbigt att gå å vänta på ensamheten, känns precis så att när jag väl flyttar är jag ensammast i världen

2 gillningar

Tuffts att byta bostadsort och börja på blankt papper.
Hur gamla är barnen? Fördelen med barn är att de oftast befinner sig i situationer där det finns andra vuxna människor som man som förälder kan välja att försöka öka kontakten med.
Går barnen i förskola, be om klasslistan från pedagogen och ta kontakt med en ny förälder varje helg och föreslå lekträff ute på en lekplats. Ta med termos med kaffe och fiska med två koppar och vipps har du kompletterat lekträff med vuxenfika och börjat lära känna lite folk.
Går barnen i skolan? engagera dig i klassens föräldragrupp som klassförälder, skjutsa dina barn till kompisar och ta till vana att alltid knacka på vid hämtning och byta några ord med de vuxna istället för att ringa barnet och säga ”nu står jag utanför med bilen”.
Går barnen i någon idrott? Tag kontakt med tränaren (oftast ideell verksamhet) och erbjud dig att hjälpa till med skjutsningar till matcher, stå i kiosken eller fixa någon lagaktivitet med barn och föräldrar ihop, exempelvis kolla match och käka pizza ihop. Att umgås genom barnen ger naturliga mötestillfällen med andra vuxna utan att ge en känsla av att vara ”påträngande”.
Kanske hittar man några man vill umgås mer med, annars har man i varje fall skapat nya bekanta och fyllt sin tid med aktiviteter som suddar ut ensamheten. Dessutom har man engagerat sig i sina barn. Win-win.

5 gillningar

Jag har tagit mig igenom det här med ensamheten efter en skilsmässa. Att bara låta det vara så ett tag, inte tro på sina katastroftankar och inte få för sig att man alltid kommer vara ensam är mitt råd. Och nu när restriktionerna släpper mer och mer så skulle jag tipsa om att hitta på något nytt, se dig omkring efter föreningar och ge dig ut bland folk!!

5 gillningar

Bor du i närheten av Stockholm? Jag kan gärna ses, snacka skit, dricka kaffe, te, chai-latte. Gäller alla

1 gillning

Jag väntar fortfarande på att Skilsmässan ska bli klar och det är på något sätt än mer jobbigt och ensamt när den man trodde älskade en fortfarande bor i samma hem.

Det har gått ett par månader nu och jag har vant mig vid tanken den sista månaden har jag spenderat min lediga tid med intressanta YouTube videos och pratat med min gamla mor på telefon. Ibland har jag haft igång ett intressant program på radion i bakgrunden samtidigt som jag gjort något annat mest för att inte känna mig ensam. Jag har också spelat schack online och lite piano med hörlurar som jag har hemma. Sen har jag intresserat mig för en hobby som jag kanske får möjlighet att utveckla vidare om jag gillar det. Ett intresse man kan diskutera i grupper online.

Sen har jag också kikat och chattar lite under tiden med andra på nätet om samma situation och faktiskt hittat några som kanske kan bli vänner eller mer och tänka sig att leva ihop. Möjligtvis inte ett passionerat sexuellt förhållande men någon man trivs bra med och har roligt med. Mycket stor anledning till det för att känna att det faktiskt finns andra människor som också letar efter en partner då att man inte tänker att jag måste vara ensam för resten av livet om jag nu inte trivs med det för det finns så många därute.

Vart chattar du med dessa människor?
Upplever att man ej når fram till tjejer i detta digitala brus…

Jag träffade en hel del människor på gymmet. Jag var anti gym (eller vad man ska kalla det) tills det öppnade ett nytt gym i stan där jag bor. Jag träffade ägaren som lockade in mig, gick på några PT pass coh sen var jag fast. När jag började på grupp passen så började folk helt plötsligt prata med mig, eller jag med dem? Hur som helst. Mindre gym, mer gemenskap, mer roliga aktiviteter att kunna delta i. Kan vara värt att testa.

2 gillningar

Uppdatering här och tyvärr inga framsteg.
Går på gym men inga nya bekantskaper vare sig där eller privat.
Försöker o försöker men inser att det är nog bara inse att vissa av oss kommer inte in i grupper trots man har lätt för att prata med folk osv.
Tröstlöst att då jag ändå inte är passiv har kommit noll steg framåt o tyvärr känns det som att händer det inget i sommar så kommer det aldrig att hända något nytt då man ej kommer orka försöka år efter år …

1 gillning

Nu är jag varken gymmänniska eller föreningsmänniska så där har jag inga tips. När det gäller socialt liv så har man de man känner sedan lång tid tillbaka… att göra nya sociala kontakter är verkligen inte lätt i medelåldern, men mtp hur många timmar man tillbringar på sitt arbete så tycker iaf jag att det är allra lättast att få till utökat umgänge bland de människor man jobbar med och trivs och passar ihop med.

Men det kräver att man engagerar sig själv i att börja bjuda hem, ta en fika, föreslå/arrangera någon AW eller liknande. Allt och alla faller inte väl ut, men de som nappar är med stor sannolikhet sådana som man faktiskt vet att man själv kan trivas med :+1:

3 gillningar

Får jobba mer på det men svårt att få till det utanför arb tid då de flesta har sitt med sina familjer mm.
Är även ofta på lekparker mm men inte direkt så man kan spontat tränga sig på där bland paren.
Tyvärr har man ju inte prioriterat rätt då jag la all energi mm på att leva med exet och hennes projekt mm.

Vart hittar ni era kompisar som lycktas i vuxen dvs runt 40 år o uppåt nya bekantskaper?

På universitetet, när jag gick en specialistutbildning i min bransch. Det är några år sedan nu men jag har fortfarande fin kontakt med de människor jag lärde känna då.

Själva urvalet gjorde att många matchade med mig. Det var vi som var intresserade av just det här området som hade sökt oss till vidareutbildningen och det innebar att vi redan hade mycket gemensamt. Vi var alla över 40 och hade liknande inställning till livet i stort.

Sen har jag ett fritidsintresse som gör att jag träffar mycket folk. Ofta blir det ytliga engångsmöten, men då och då klickar det till och man finner några själsfränder. Så här har jag också utvecklat ett nytt stabilt kompisgäng som i sin tur leder till fler möten med nya människor.

Senast igår mötte jag en kvinna (via hobbyn) som jag aldrig hade träffat förr, men vi hade så himla lätt att prata. Det bara flöt på! Nu leder just det mötet förmodligen inte alls vidare, men det stärker min sociala självkänsla och gör att det känns lättare för mig att våga vara social.

Men visst är det svårt. Många har fullt upp med sitt. Man får nog vara beredd på att prova flera arenor, och på att det kan ta tid. Inte tro att bara för att man inte hittar ett socialt sammanhang snabbt så måste det vara något fel på en.

Ungefär som med dejting. :roll_eyes: :sweat_smile:

1 gillning