Bakgrund:
Flyttade hit till Nyköping för 4 år sedan för fd fru ville. För 2 år sedan separerade vi och pga hennes å en fd väns val så försvann min bästa vän och en hel del socialt umgänge med klubbkamrater. Utan att gå djupare, för att det är historia men det e väl en lärdom i livet.
…kanske har gjort mig starkare.
Nu till mitt problem.
Jag känner mig ensam. Är 36, fyller snart 37.
Har ingen familj i närheten, de bor 100 mil bort. Så det e bara jag å mina 2 barn.
Har en vän jag umgås med ibland.
Håller mig aktiv i allt som jag kan komma på. Crossfit, kampsport, MC, klättring, frisbeegolf osv
Jag lyssnar å gör allt för att göra mig mentalt och fysiskt starkare.
Känns som att jag lever bara för dagen ibland, för jag har svårt å se en framtid.
Jag försöker vända allt till det positiva
Detta blev inte som jag tänkte. -…ne, det gör sällan det.
Hur fan ska jag kunna vara positiv - för det finns inga andra alternativ.
Ställ dig upp å gör det bara
Problemet är att jag i slutändan ensam
Hur ska jag tänka??? Vad ska jag göra??
Ge mig tips, jag tar gärna emot all hjälp.
Som jag känner igen mig i ensamhetskänslan! För mig har denna process gjort mig medveten om 2 saker - att jag är mycket mera tradionell i tanken kring familjen betydelse än jag trodde jag var, samt att oavsett allt socialt vi kan delta i, hur mycket band till och samhörighet vi än har med andra människor så är vi till syvende och sist ändå alltid ensamma som individer med våra tankar och känslor. Och detta på gott och ont. Har inga råd mer än att hänga här; dela med dig, läs, känn, tänk.
Jo jag har ett råd faktiskt - sök också professionellt samtalsstöd, kanske du har genom jobbet tex? Annars sök via VC eller privat. Det låter iaf som att du ännu inte gjort det - men däremot testat strategin aktivering men inget är som att prata med nån som inte är insyltad, som inte har egna agendor, som bara finns där för att stötta att se goda vägar att tänka och agera
Jag tycker du ska googla på vänskaps sidor. Finns säkert där du bor.
Då blir man medlem, betalande eller inte, det är olika. Men där lögger andra meddlemmar upp aktiviteter, det kan vara promenader, bio, fika, AW mm mm.
Så lan du boka dig på några aktiviteter p sen nör du ör bekväm så kan du lägga upp egna.
På så sätt träffar du nya bekanta. Ett jättebra sätt att träffa folk!
Jag har aldrig känt mig så ensam som efter Kraschen! Jag flyttade till den här delen av landet pga studier för 24 år sedan, trodde väl aldrig att jag skulle bli kvar här men så blev det. “Mina” vänner finns kvar på hemorten och vi har vårdat vänskapen under alla år, men det är ett avstånd som inte är riktigt bra när en behöver gråta ut och älta med dem som känt en längst…
Under alla åren med X har vi mest umgåtts med “hans vänner” och “hans familj” som så småningom också blivit mina vänner och familj… trodde jag. Idag vet jag bättre. Vissa finns kvar men vissa har tagit avstånd från mig, trots att det är jag som är “offer” i vår historia. Det har varit svårt att smälta att sveket blev dubbelt!
I början orkade jag inte ens tänka tanken på att umgås med någon IRL, vilket nog får ses som en riktig svacka för jag är en social och nätverkande person, “gul” om du så vill enligt Disc-modellen. Det var lagom att umgås med nätvänner här på forumet! Det var faktiskt inte förrän några av oss träffades IRL på en forumträff som jag insåg att jag själv och ingen annan måste utöka och förstärka mitt sociala nätverk.
Jag har anmält mig till kurser och evenemang, även om jag inte alltid känt att det var 100% min grej. Jag har ringt upp folk som jag inte brukar umgås med off-work och styrt upp fika eller AW (alla har blivit glatt överraskade). Jag har frivilligt tagit tag i arbetsuppgifter i min bostadsrättsförenings trädgård (grannarna uppskattar mig såklart väldigt mycket). Jag grejar gärna med vad som helst på utsidan av min bostad (radhus), det kommer alltid någon granne förbi och snackar lite. Jag har börjat ringa mina äldsta vänner och mina egna släktingar mera regelbundet (får dessutom bra koll på läget i deras liv). Hade jag inte haft barn boende hos mig 100% hade jag blivit volontär någonstans! Eller köpt en häst och hängt i stallet all ledig tid…
Jag har alltid roligt på de evenemang jag deltar i. Min telefon ringer ofta numera. Grannarna knackar på för att fråga om hur de bäst ska beskära sitt plommonträd. Jag går på fika och AW och lunch med olika vänner varje vecka. Jag får feedback på jobbet att andra vill jobba med mig, för att jag är en person som alltid får saker att hända och det är alltid roligt i närheten av mig.
Och nej, jag är inte “Pollyanna” men en person som lever enligt “Always look on the bright side of life”. Jag kommer säkert sitta hemma ensam på nyårsafton när ni andra skålar i champagne, men det är OK - någon ska ju hålla Mallans pub öppen också…
Det här tror jag starkt på…inte bara för att det finns fantastiska möjligheter att uppleva något nytt och träffa nytt folk (om än bara för just de timmarna)…men det hjälper också till att förstärka den bild jag vill ha själv och som jag vill att andra ska ha också…“Här är en person som vill pröva något nytt…som är aktiv”…vilket är positiva drag som andra människor också vill komma nära!
Så…därför hittade jag mig själv på en Prova-på-lektion i arabiska i torsdags kväll…
Jag har anmält mig på buggkurs, gått på dejter, tagit mc kort, planerat in fallskärmskurs, dykar kurs, kajak, klättring osv
-gick jag med i Facebook grupp med att hitta vänner
-Min chef såg idag att jag inte mår bra igen, så vi satt å prata en stund
-Tog kontakt igen med terapeut å bokade in en dag
Jag jobbar stenhårt på att hitta något, fylla detta gigantiska tomrum
Att du känner dig ensam är mänskligt, det är en känsla, inte den du ÄR
Att känna så tycker jag är fint och värdefullt eftersom den påminner mig om hur jag vill leva mitt liv… exempelvis att jag vill dela mitt liv med någon
Du känner så här just nu och det är okej, omfamna den känslan och pyssla om dig själv extra mycket
Jag känner likadant ibland, kände så mer förr tills jag landade i att det inte spelar någon roll om människor finns där för mig eller inte. Visst är det underbart att ha många omkring sig eller några men när man inte har det ja då får man göra det bästa utav saken. Det bestämmer inte mitt värde utan det gör endast jag och jag väljer att se det för vad det är
men inget är som att prata med nån som inte är insyltad, som inte har egna agendor, som bara finns där för att stötta att se goda vägar att tänka och agera
