Måste bara få skriva av mig. Har bott 1 v i min nya lägenhet och känslorna är över allt. Känner mig så ensam trots att jag har min son och haft min mamma på besök. Tror det blev tydligt för mig när ex mannen hjälpte mig med flytten att det aldrig kommer bli som det var. För honom är det lugnt om vi kan vara vänner och han bjöd in mig att fira nyår i hans nya lägenhet. För mig är allt förstört och jag har ingen glädje av att fira med honom. Det som var vi tog han död på genom att vilja skilja sig och dra med vår son till någon tjej han träffat 2 veckor efter han släppte bomben. Har ex svägerskorna på fb och alla har varit och julpyssla förutom jag och vår son. Vet att det är naturligt men känns så konstigt efter 18 år. Hoppas att jag kommer att få ett nytt sätt att se på min framtid som inte känns så svart eller meningslös.
Självklart ska du inte fira nyår med honom! Finns ingen anledning att leka lyckliga familjen för en kväll när han faktiskt har trasat sönder er familj.
För mig kommer nyår också bli svår, för det var en speciell dag för mig och exet. Det är enda högtid vi benhårt har sett till att alltid fira tillsammans och första gången vi sa att vi älskade varandra. Det har blivit lite av “vår” dag.
Men även jul kommer att kännas tuff. Känns inte som någon idé att ta fram några julsaker eller fixa det fint och mysigt när ingen annan än jag kommer att se det ändå.
Men jag är ledsen att du känner dig så ensam=( men jag förstår hur det är. Ensamheten är svår att bota. Mycket känns meningslöst att göra. Varför anstränga sig för bara sin egen skull, liksom? Hemmet blir innehållslöst och kallt på något sätt.
Jag har försökt att råda bot genom att göra om lite och byta ut en del grejer hemma, så att det känns som min egen nystart. Det hjälper lite, men knappast hela vägen. Ibland sköljer hopplösheten och meningslösheten över mig så mycket att jag inte ens orkar fixa med disk eller laga mat. Känns så ynkligt att göra en fin helgmiddag och sen duka för bara en.
Kramar till dig, måtte det bli bättre!
Tack så kloka ord. Ja det bara måste bli bättre. Just nu inför jul som jag alltid älskat så känns det jobbigt. Känns som att jag står utanför och ser alla lyckliga familjer vilket jag aldrig ser mig själv få. Jag måste jobba med det för det hjälper mig inte framåt att tänka så men samtidigt måste jag våga släppa fram allt jag känner för att läka. Antar att jag måste hitta nya mål.