Ena barnet mår inte bra

Vi ska skiljas det är ju ett faktum men vi har barn i allt detta vilket mitt blivande ex verkar ha glömt för hen kan jobba jämt så.tjänar ännu mer pengar än mig, vara borta och leva livet som singel fast vi fortfarande delar bostad och jag sitter med allt ansvar och en tonårig som saknar sin förälder. Har påpekat detta men det hjälper inte. Får bara spydiga svar.

Nu ikväll fick jag kastat i ansiktet av tonåringen som inte mår bra att:

  • Vi har bestämt de måste bo växelvis. Nej du får gärna bo hos hen 100% för mig (där får hen stora självan). Då kan inte hen leva som 20-år och singel eller jobba borta flera dygn.

-Hunden som bott hos oss i 6 månader ska inte bo växelvis (Vill du flytta hunden till lägenhet istället för hus så är det på heltid men det blir synd om hunden)

  • Jag vill bara behålla huset för att vara dum (hen har sagt att flyttar jag säljer vi) men detta är mitt hem och varit det i 12 år. Vad ska jag med ett stort hus till? Dra hem en massa partners och… Jag gick i chock när hen sa att hen ville skiljas i slutet av februari och nu få en sådan anklagelse slängd i ansiktet. Jag ville inte detta men har accepterat.

Jag vet snart inte vad ska svara. Ja 1 tonåring saknar sin förälder enormt men hen flyr hela tiden. När jag åker iväg är åtminstone 1 tonåring nöjd men då väljer hen att jobba istället för att umgås med barnen. Det skapar bara mer slitningar. Jag vet inte om någon kan ge mig svar men måste skriva av mig annars brister jag. Alla säger måste fokusera på mig och mitt välmående men det går ju inte i denna situation för då får jag höra här hemma att egoist och skiter i hushållet.

Jag förstår inte riktigt vem det är som vill vad när det gäller huset, men det spelar just ingen större roll.

Om ni nu ska skiljas så gäller det att börja sära på alla kopplingar nu. Ekonomiskt och praktiskt. Ett förslag är varannan vecka. Att ta hela ansvaret för allt varannan vecka, hund barn och hus. Försök även bodela och kom ifrån varandra så fort som möjligt.

Hur den andre föräldern agerar i förhållande till barnen kan du inte påverka. Du får stötta barnen med kärlek från din sida istället (men inte när det är den andre förälderns vecka).

Tonåringen verkar känna sig sviken. Det är sorgligt men är fortfarande inte ågot du kan påverka. Många föräldrar som inte tidigare tagit så stor del av ansvaret när man var ett par gör det bättre efter ett tag när man gått isär. Om inte kommer barnen så småningom att vilja bo mer hos dig. Tonåringen kan ju välja.

Tror som du skriver att tonåringen känner sig sviken och vill ge mig skuld och straff. Har sagt att de får absolut välja om de vill flytta med till lägenhet 100% men det är som sagt mitt ex värsta mardröm att plötsligt få heltid med barnen. Hen tror att skilsmässa från mig ska lösa även tonåringens problematik (vilket det inte gör). Tror att tonåring hoppats att andra förälder skulle bott kvar om inte jag gjort det men det hade aldrig hänt.

Ja jag hoppas att de vaknar upp och ser att det är inte jätte bra med en förälder som flyr in i jobbet och är som 20 år igen.

Jag har försökt detta med varannan vecka ansvar nu fram till 1/5 men hen drar iväg på jobb och har övernattningar även de veckorna och struntar i barnen. De är så stora att de klarar sig. Ja men du ska inte lägga ansvar på en snart myndig att ta hand om sitt yngre syskon som har problem och blivit utåt agerande. Har äntligen fått hjälp med detta men sådant tar tid. Ska lyfta detta till hjälpen vi får och se hur de svarar.

1 gillning