En tråd för oss som vill lämna eller har lämnat

Gäller väl i sanningen åt båda håll @Rulle - eller är det bara du som ska bli förstådd?

Visst är det så. Men det kan vara svårt för den som blir lämnad att inse hur dåligt den som lämnar mår i relationen. Jag gick på knäna, jag grät på väg hem, jag mådde fruktansvärt dåligt. Mitt ex tyckte att vi hade det bra, det var väl inga problem. Hon ville fortsätta. Den som älskar den andre och vill hålla kvar till varje pris kanske har svårt att uppfatta hur illa ställt det är, hur urlakad, urtröskad, hopplöst den som lämnar känner det.

1 gillning

Ja det handlar ju om kommunikation, kommunikation och sen mer kommunikation.

3 gillningar

Visst. Och när den man försöker kommunicera med vägrar ta in informationen eller förvrida den? Eller man är rädd för hämndaktioner? Har du läst min historia vet du att mitt ex klagade till allt och alla utom till mig hur besvärlig jag var. När jag frågade rakt ut hur hon kände svarade hon att hon tyckte vi hade det bra. Vad gör man då?

5 gillningar

Finns ju alltid extremfall som är svåra. I majoriteten av fallen består en relation nog av två normala människor som kan samtala och förändras om de får chansen.

2 gillningar

Prata kan man alltid, men som många lämnare har vittnat om så har man pratat, men partnern verkar inte förstå allvaret, gör inga tecken på förändring mm. Inte förrän de ställs inför faktum att nu är det separation. Då plötsligt vill man både kompromissa och ändra sig, men då är det för sent.

Vill minns att du skrev att även ditt x hade signalerat att hon inte tyckte det var bra?

7 gillningar

De kan också lova för att hålla kvar den andre, kanske skärpa sig för en tid men sedan falla tillbaks i gamla mönster. Kan vara svårt att ändra sin personlighet och sina (o)vanor.

5 gillningar

Inte tillräckligt tycker jag. Och vem har det 100% bra under småbarnsåren? Men om man gifter sig och skaffar barn har man väl en deal att ta sig igenom till andra sidan? Ett äktenskap är i bästa fall 60 år, vore ganska verklighetsfrånvänt att tro att det skulle vara passion, 100% kommunikation, inga problem eller repor under en så lång period. Jag börjar känna att folk inte har ork eller lust att vara så långsiktiga - man ska vara lycklig NU. Tillfredställelse och bekräftelse omgående.

EDIT: Återigen så finns det extremfall som ditt @Rulle

7 gillningar

Hur ser ditt ex på det? Den andra gropen är att stanna i ett dåligt förhållande och låta sig brytas ner bara för att inte splittra familjen. Hur mycket våld ska man göra på sig själv och sin personlighet för att det ska passa den andre? Jag kan inte ändra på andra, bara på mig själv. Hur mycket ska jag då tvingas ändra på mig för att anpassa mig efter vad den andre vill? Ibland blir det inte som man tänkt. Ska man fortsätta att ävlas fast man mår dåligt? Leva i ett kärlekslöst förhållande och drömma om ett annat liv? Kanske att vissa kan leva i ett arrangerat äktenskap utan känslor bara för att det förväntas av en och krysta/ hyckla fram något men om det inte går? Om man drömmer om ett annat liv? Känner att man inte orkar ge det man borde, vara det ens partner förväntar sig, hur mycket ska man tvingas ändra på sig? Låtsas? Vissa klarar inte det. De föredrar att vara sanna mot sig själva, mot andra och inse att de vill något annat. Ska de då tvingas vara kvar i en relation när de drömmer om något annat? Vill du att ditt ex ska vara med dig för barnens skull om hon är less dig, inte vill ta i dig, inte vill ha dina ömhetsbetygelser och drömmer om någon annan? Du kan inte tänka dig att hon säger att hon tycker om dig bara för att inte såra dig? Vi är olika, ser olika på saker och ting men ingen kan tvinga/ ska pressa någon annan att stanna bara för att den som blir lämnad inte vill det.

4 gillningar

Du är en tydlig representant för den man är glad att ha skilt sig ifrån…

6 gillningar

Skönt för dig att få det sagt @Restenavlivet Då får jag väl replikera med att du verkar vara en riktig surkärring, som jag inte skulle ta i med tång :slight_smile: Dessutom förstår jag fortfarande inte vad du gör här och försöker leka terapeut, iom att du är så fruktansvärt nöjd med allt du företagit dig relationsmässigt.

3 gillningar

Du verkar ha svårt att förstå att känslorna för dig tog slut för ditt ex, att hon inte längre kunde se någon framtid med dig, att hon upplevde att du inte kunde ge henne vad hon behövde och därför lämnade hon dig. Du verkar tycka att hon skulle stannat i ett förhållande hon upplevde som dåligt.

4 gillningar

Nej det har jag förstått @rulle. Har också kommit fram till mina brister och fel som bidrog till skilsmässan. Har också jobbat med dem i terapi ett helt år. Det är inte det som är problemet. Problemet är att jag/vi inte fick chansen på riktigt innan det var för sent och att X tog den enkla vägen och svek mig genom att vara otrogen med vår kompis istället. Det är problemet.

6 gillningar

Men det spelar ingen roll vad du gör, vad du försöker, vad du vill, vad du väljer om inte hon är med på det. Uppenbarligen ansåg hon er relation vara så trasig, så dålig att hon valde att lämna. Hennes val, hennes känslor är inget du kan göra något åt.

4 gillningar

Jag är en surkärring som är nöjd med livet :joy:
Nej, det är uppenbart att du inte förstår varför jag hänger här, och jag tror att det är symptomatiskt för hur du hanterar din separation.

4 gillningar

Kloka ord @Rulle. Inget nytt, men de tål att upprepas :+1:

2 gillningar

Det där var en riktigt elak sak att skriva.

Vi som skriver här är alla mer eller mindre omskakade av att befinna sig mitt i eller ha gått genom något av det värsta som en människa kan genomlida. Kan vi inte försöka enas om att försöka visa varandra lite basal hänsyn och omsorg? För egen del har jag verkligen uppskattat denna tråd, som den började. Det var insiktsfullt att få en insyn i lämnarnas tankar och funderingar. Så tråkigt att det inte kunde fortsätta så. Jag hoppas att ni inte ger upp! De allra flesta här tror jag känner som jag, även om det är tufft att ta till sig “den andra sidan” ibland.

7 gillningar

Jag håller med (som säkert alla här) om att man ska försöka, kommunicera och inte ge upp genast. Sen kan man förstås aldrig veta hur mycket någon annan försökt (inte ens om det är ens partner). Å andra sidan ser jag inte ett 60-årigt äktenskap som ett egenvärde, det kan vara det värdefullaste i bådas liv eller ett fatalt bortslösande av bådas liv.
Jag tänker också på att (åtmistone i min världsbild) så står det ingen och delar ut diplom efter livet för att man tex uppoffrat sig för barnen/partnern. Med det menar jag givetsvis inte att man inte ska ta hänsyn till andra, men att endel kan uppoffra hela sina liv som om det skulle vänta en belöning på slutet.
För mig har man ett ansvar både för hur man uppför sig mot andra och hur man förvaltar sitt eget liv.
Själv kämpade jag som en tok i tolv år för förhållandet, sedan kommunikation och delvis kämpande (delvis inte) i ca lika många år före jag slutligen kunde tillåta mig att tänka att mina känslor dött för många år sedan. Och jag lovar att den historien ser helt olika ut från andra sidan.
Lyckligtvis verkar mitt ex gå vidare med sitt liv istället för att bli fast i sina (helt berättigade) negativa känslor mot mig.

7 gillningar

”Jag är ganska ny här och jag märker att de flesta här är personer som har blivit lämnade. Då känner jag också att jag vill vara lite försiktigare om vad jag skriver. För de befinner sig ju i ett helvete och behöver stöd.
Men vi som vill/har lämnat behöver också ventilera känslor , få råd och bara allmänt få prata.
Kan inte detta få bli en tråd för oss som väljer att lämna? Här kan vi prata utan att behöva cencurera oss så mycket.”

”I den här tråden kommer du inte att bli flådd! Det var därför jag ville starta den här så att vi lämnade kan prata lite friare utan att stöta oss med de som har blivit sårade och lämnade.”

Som sagt. Att öppet få ventilera sina känslor utan att behöva censurera och bli ifrågasatt utan att stöta sig med dem som lämnat. Hur tycker ni det går?

14 gillningar

Lite knackigt kan jag känna :roll_eyes:

Jag insåg inte syftet med tråden - backar ur så klart :+1:

5 gillningar